JK 2252-02-42

I en skrivelse till Justitiekanslern har BL och DL begärt ersättning av staten för arbete och kränkning med sammanlagt 50 000 kr. Till stöd för sin begäran har de i huvudsak anfört följande. De äger ett handelsbolag, Intra Muros (bolaget). I ett register hos skattemyndigheten har det felaktigt stått att ytterligare två personer är delägare i bolaget. Den felaktiga registreringen har funnits i nio år men BL och DL fick kännedom om felaktigheten år 2002. Enligt uppgift från en person på skattemyndigheten kan det inte uteslutas att det har funnits en risk för otillbörlig spridning av uppgifter till följd av att två personer felaktigt har varit registrerade som ägare till bolaget. 

Riksskatteverket och Skattemyndigheten i Östersund har avgett yttrande. Av skattemyndighetens yttrande framgår bl.a. följande. De sakuppgifter som BL och DL har lämnat är riktiga. Två personer har felaktigt varit registrerade som delägare i bolaget. De felaktiga uppgifterna fördes in i skatteregistret redan 1993 och togs bort den 6 juni 2002. Det går inte att i dag med säkerhet ta reda på hur felaktigheterna har uppkommit. 

Riksskatteverket har i sitt yttrande anfört bl.a. följande. 

"Personuppgiftslagen (1998:204), PUL, trädde i kraft den 24 oktober 1998. Enligt p. 8 i övergångsbestämmelserna till PUL skall den lagens bestämmelser om skadestånd bara tillämpas om den omständighet som yrkandet hänför sig till har inträffat efter det att PUL har trätt i kraft för den aktuella behandlingen. I annat fall tillämpas de äldre bestämmelserna, dvs. 23 § datalagen (1973:289). 

Mot bakgrund av det nyss sagda och att felregistreringen inträffade före PUL:s ikraftträdande skall, enligt RSV:s mening, datalagens skadeståndsbestämmelser tillämpas i förevarande ärende. 

Av 23 § datalagen framgår följande. Om registrerad tillfogas skada genom att personregister innehåller oriktig eller missvisande uppgift om honom, skall den registeransvarige ersätta skadan. --- Vid bedömande om och i vad mån skada enligt det anförda uppstått skall hänsyn tas även till lidande och andra omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. 

RSV konstaterar att datalagens skadeståndsansvar är strikt. Ansvaret föreligger med andra ord även om den registeransvarige, vilket i det här aktuella fallet är RSV, inte har orsakat skadan avsiktligt eller av vårdslöshet. 

Av den aktuella bestämmelsen i datalagen framgår att en förutsättning för att skadestånd skall kunna utgå är att ett personregister innehåller en oriktigt eller missvisande uppgift om den registrerade. Frågan är då om det centrala skatteregistret, vilket det nu är fråga om, innehållit oriktiga eller missvisande uppgifter om makarna L. Enligt RSV:s mening kan registret anses ha innehållit sådana uppgifter i och med att deras ägarandelar i bolaget framstått som lägre än de i själva verket var. Staten är därför i och för sig skadeståndsskyldig för den skada som uppkommit till följd av de oriktiga eller missvisande uppgifterna. 

Makarna L har dock varken yrkat eller visat att någon ersättningsgill rent ekonomisk skada uppkommit genom det inträffade. Någon ersättning bör därför inte utges på denna grund. 

När det gäller ersättning för tidsspillan och eget arbete utgår sådan om den som begär ersättning drabbats av en faktisk inkomstförlust. Makarna L har inte visat eller ens påstått att de åsamkats några inkomstförluster i samband med författandet av skriften i ärendet och utförandet av därtill hörande utredning. Någon ersättning bör därför inte heller utges på denna grund. 

Som nämnts ovan skall emellertid, vid bedömandet om och i vad mån skada uppstått hänsyn tas även till lidande och andra omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Makarna L får anses ha anfört att de orsakats lidande på grund av den felaktiga registreringen. Mot bakgrund av de oriktiga eller missvisande uppgifternas art har RSV dock svårt att se att makarna åsamkats något lidande på grund av det inträffade. RSV avstyrker därför bifall till skadeståndsyrkandet." 

BL och DL har inkommit med synpunkter på RSV:s yttrande och har därvid bl.a. anfört att arbetet med utredningen och författandet av skriften utfördes på tid som BL kunde ha använt till att skaffa inkomster. Han uppskattar att arbetet har tagit tre arbetsdagar och att det är värt 14 664 kr. Nämnda summa är en del av det begärda beloppet om 50 000 kr. Vidare har de anfört att de inte led förrän de upptäckte felregistreringen och att personuppgiftslagen hade trätt i kraft vid den tidpunkten. 

Som Justitiekanslern har uppfattat det gör BL och DL gällande att personuppgiftslagen (1998:204), PUL, är tillämplig i ärendet eftersom den påstådda skadan i form av kränkning uppstod först efter PUL:s ikraftträdande. Av övergångsbestämmelserna till PUL framgår dock att det är tidpunkten för den omständighet som yrkandet hänför sig till som är avgörande för vilken lag som skall tillämpas. Den omständigheten är här den aktuella registreringen i skatteregistret. Av utredningen i ärendet framgår att registreringen gjordes redan 1993. PUL hade då inte trätt ikraft, varför datalagen (1973:289) är tillämplig på det aktuella anspråket. 

För att BL och DL skall ha rätt till ersättning krävs, enligt 23 § datalagen, att ett personregister har innehållit en felaktig uppgift om dem. Av utredningen i ärendet framgår att två personer felaktigt registrerats i skatteregistret som delägare i BL och DL:s bolag. Uppgiften att två personer är delägare i ett bolag är först och främst personuppgifter hänförliga till just dessa två personer. Uppgiften i skatteregistret att BL och DL var delägare i bolaget var inte felaktig. Av registret har det emellertid gått att utläsa att BL och DL var delägare i bolaget tillsammans med två andra personer vilket var fel. En följd av detta var att deras ägarandelar i bolaget framstod som lägre än de verkligen var. Justitiekanslern delar mot bakgrund härav RSV:s uppfattning att det har förekommit felaktiga uppgifter avseende BL och DL i skatteregistret och att staten är skadeståndsskyldig för den skada som kan ha drabbat dem till följd av detta. 

Enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer är det den som begär skadestånd som skall visa att en skada har uppkommit till följd av det skadeståndsgrundande felet. 

BL har begärt ersättning för att arbetet med det aktuella ärendet har utförts på tid då han annars skulle ha kunnat skaffa inkomster. Han har emellertid inte gett in någon utredning som visar att han har förlorat någon inkomst till följd av det aktuella felet. Någon ersättning för förlorad inkomst skall därför inte utgå. 

Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått skall, enligt 23 § datalagen, hänsyn tas även till lidande och andra omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Det kan antas att den aktuella felaktigheten har medfört visst obehag och vissa besvär för BL och DL. Ett kvarstående obehag är att de inte vet i vad mån de felregistrerade personerna har fått del av information om bolaget. Felet kan också antas ha medfört vissa kostnader för bl.a. telefonsamtal. De felaktiga uppgifterna har inte varit av någon särskilt integritetskränkande karaktär och de har såvitt framkommit inte fått några direkta konsekvenser. Men de har förekommit under relativt lång tid. Mot bakgrund härav bedömer jag att en rimlig ersättning för BL och DL:s kostnader och obehag uppgår till 2 000 kr per person, dvs. sammanlagt 4 000 kr. 

Jag beklagar att detta beslut har dröjt.