JK 3374-10-40

Fråga om hur den relevanta tidsperioden enligt artikel 6.1 i Europakonventionen ska beräknas i ett brottmål

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår ET:s anspråk.  

Anspråket

ET har, som han får uppfattas, begärt ersättning av staten för ideell skada med 182 500 kr. Han har som grund för anspråket anfört att handläggningstiden i ett brottmål angående grov förskingring m.m. har varit oskäligt lång och att hans rätt till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen därigenom har överträtts. Han har därvid hänvisat till ett beslut från JO (JO:s dnr 4610-2007).

Utredningen

Justitiekanslern har hämtat in och tagit del av följande handlingar. JO:s beslut den 14 februari 2008, Åklagarmyndighetens dagboksblad (dnr 401A-4403-02), Stenungsunds tingsrätts förordnande om offentlig försvarare den 7 september 2005 (mål nr B 1044-05), Göteborgs tingsrätts dom den 17 december 2007 (mål nr B 3089-06) samt Hovrätten för Västra Sveriges dom den 10 april 2008 (mål nr B 1225-08).

Justitiekanslern har även inhämtat uppgift från Polismyndigheten i Västra Götaland om att förhör hölls med ET den 31 januari 2006 och han i samband därmed delgavs misstanke om brott.

I JO:s beslut anges bl.a. följande. ET antecknades som skäligen misstänkt i december 2002. Under två års tid synes inga åtgärder ha vidtagits hos polisen. I mars 2006 slutredovisades ärendena. Åtal väcktes vid Göteborgs tingsrätt den 28 mars 2006. Efter den 5 maj 2006 vidtogs inte någon åtgärd i målet förrän tingsrätten den 15 oktober 2007 kallade till huvudförhandling. I det aktuella målet dröjde det, såvitt framkommit, mer än ett och ett halvt år från det att stämningsansökan kom in till dess att tingsrätten bestämde tid och kallade till huvudförhandling. Detta är inte acceptabelt.

Enligt artikel 6.1 i Europakonventionen har var och en vid prövningen av hans eller hennes civila rättigheter och skyldigheter eller vid en anklagelse om brott rätt till domstolsprövning inom skä­lig tid. Artikel 6.1 i konventionen är tillämplig i ärendet.

Frågan om rätten till rättegång inom skälig tid har åsidosatts ska enligt Eu­ro­pa­­­­­domstolens praxis avgöras genom en helhetsbedömning där hänsyn tas till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Förutom den totala hand­läggningstiden beaktas särskilt vid bedöm­ningen målets komplexitet, parternas agerande, domstolarnas handlägg­ning av målet samt vad som har stått på spel för den enskilde. Inom ram­en för bedömningen av domstolarnas hand­­läggning av målet fäster Europa­domstolen särskild vikt vid om det har före­kommit längre perioder av inaktivitet.

Frågan är då hur den relevanta tidsperioden enligt artikel 6.1 i Europakonventionen ska beräknas i ET:s fall. Europadomstolen har slagit fast att tiden börjar löpa när en person kan sägas vara anklagad för ett brott. Så anses vara fallet när myndigheterna har vidtagit någon åtgärd som lett till att en viss person väsentligt har påverkats av en misstanke mot honom. En sådan åtgärd kan vara att förundersökning har inletts, att den misstänkte har anhållits eller att han underrättats om att han är misstänkt för ett brott (se Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 3 uppl., s. 262 f.).

I december 2002 inledde åklagaren förundersökning angående grov förskingring och i samband därmed antecknades ET som skäligen misstänkt. ET delgavs emellertid inte misstanke om brott förrän drygt tre år senare och det har inte framkommit att han redan när förundersökningen inleddes väsentligen påverkades av brottsmisstanken mot honom. Efter beslutet att inleda förundersökning vidtogs, såvitt framkommit, under två års tid inte några åtgärder i ärendet från polisens sida gentemot ET. Därefter begärdes den 31 augusti 2005 offentlig försvarare för ET. Den 7 september 2005 förordnade tingsrätten försvarare för honom. Även om ET inte delgavs misstanke om brott förrän i januari 2006, måste förordnandet av offentlig försvarare anses innebära att han påverkades av brottsmisstanken i sådan grad att den relevanta tidsperioden enligt artikel 6.1 i Europakonventionen började löpa.

Med dessa utgångspunkter uppgår den handläggningstid som ska bedömas i konventionsrättsligt hänseende till drygt två och ett halvt år i två domstolsinstanser. Justitiekanslern instämmer visserligen i JO:s kritik beträffande tingsrättens handläggning, men den tidsutdräkten kan med hänsyn till målets karaktär inte anses ha innefattat en överträdelse av ET:s rätt till rättegång inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen. Hans anspråk på skadestånd ska därför avslås.