JK 3422-16-40

Fråga om ett krav på engelskatest står i strid mot diskrimineringsförbudet i artikel 18 FEUF

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår FH:s anspråk.

Bakgrund

FH, som är tysk medborgare, skickade den 21 mars 2014 in en ansökan till en utbildning på Högskolan i Borås (nedan högskolan) genom myndigheten Universitets- och högskolerådet (UHR).

Den 14 april samma år beslutade UHR att hans engelskameriter inte var tillräckliga och att han behövde komplettera sin ansökan, vilket han informerades om genom sitt ansökningskonto på UHR:s hemsida. Sista dagen för att söka till aktuell utbildning var den 31 maj 2014.

Den 7 maj 2014 fick han även information av högskolan om att hans engelskameriter inte bedömdes vara tillräckliga. Högskolan informerade den 2 juni 2014 om att programmet han sökt hade stängt för en sen anmälan men att en ny bedömning av hans ansökan skulle göras om han kompletterade den inom två veckor.

Den 9 juni 2014 kompletterade FH sin ansökan med ett godkänt TOEFL-test och han bedömdes då behörig av högskolan.

Anspråket m.m.

FH har begärt skadestånd med 275 USD avseende avgiften för ett TOEFL-test och åtminstone 278 EUR för utgifter han haft i samband med testet. Av beloppet för utgifter avser 84 EUR en hotellnatt i Bryssel, 138 EUR resekostnad, tur och retur mellan Düsseldorf och Bryssel och 56 EUR kostnad för middag, mat och dryck i Bryssel.

Som grund för sitt anspråk har FH angett att han blivit diskriminerad på grund av sin nationalitet i strid mot artikel 18 FEUF och har i huvudsak anfört följande. Högskolan bedömde att en annan student från Tyskland – som enligt hans bedömning hade en snarlik gymnasial utbildning – inte behövde komplettera sin ansökan med ett engelskatest utan ansåg att den studentens meriter var tillräckliga. Vidare har högskolan gjort undantag för studenter som i sitt hemland inte har möjlighet att genomföra TOEFL-testet. Han menar också att samma krav inte ställts på svenska studenter vad gäller nivån på engelskkunskaper. När han fick kännedom om att han behövde komplettera med ett språktest för att antas till utbildningen, var det närmsta stället som erbjöd ett TOEFL-test inom kompletteringsfristen som högskolan gav honom, i Bryssel. Han vill ha ersättning för de kostnader som han orsakades till följd av att han var tvungen att genomföra språktestet för att bli antagen till utbildningen.

Utredningen

Justitiekanslern har fått in ett yttrande från Högskolan i Borås som har anfört bl.a. följande. Högskolan finner ingen anledning att ifrågasätta UHR:s bedömning vare sig vad gäller FH:s anförda meriter eller de medstudenter som han hänvisat till. Vad gäller den student som enligt FH skulle ha likvärdiga gymnasiala meriter har UHR bedömt att upplägget i deras gymnasieexamen skiljer sig åt och därmed även nivån på engelska. Medstudenten som inte behövde styrka sin behörighet genom ett TOEFL-test antogs efter att ha genomfört det av högskolan erbjudna testet och ansågs då kunna tillgodogöra sig utbildningen utan att uppfylla behörighetsvillkoren för engelska. Denna möjlighet fanns angiven på högskolans hemsida och var öppen för alla vid den aktuella tidpunkten men var huvudsakligen riktad till sökanden som bedömdes möta mycket stora svårigheter att genomföra testet i sitt hemland. I Tyskland finns goda möjligheter att genomföra TOEFL-test. Högskolan anser inte att svenska studenter har att styrka andra behörighetsvillkor än sökanden med utländska meriter.

FH har kommenterat högskolans yttrande.

Rättsliga utgångspunkter

Skadeståndsrättsliga utgångspunkter

Staten kan bli skadeståndsskyldig på unionsrättslig grund. Enligt den s.k. Francovich-doktrinen kan skadeståndsskyldighet för staten uppstå under förutsättning att samtliga följande tre kriterier är uppfyllda.

Staten ska ha överträtt en unionsrättslig regel som är avsedd att skapa rättigheter för enskilda. Överträdelsen ska vara tillräckligt klar (allvarlig). Det ska finnas ett direkt orsakssamband mellan överträdelsen och skadan.

Staten ska ha överträtt en unionsrättslig regel som är avsedd att skapa rättigheter för enskilda.

Överträdelsen ska vara tillräckligt klar (allvarlig).

Det ska finnas ett direkt orsakssamband mellan överträdelsen och skadan.

I artikel 6 e) FEUF (jämför med artikel 2 p. 5 FEUF) stadgas att unionen har befogenhet att vidta åtgärder för att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder bl.a. inom utbildnings- och yrkesutbildningsområdet. Med andra ord har EU inte befogenhet att harmonisera lagstiftningen inom utbildningsområdet utan den befogenheten finns främst hos respektive medlemsstat. Det saknas därför sekundärrätt som närmare reglerar formerna för antagning till högre utbildning.

Av artikel 18 FEUF följer att all diskriminering på grund av nationalitet inom fördragets tillämplighetsområde är förbjuden. Enligt artikeln är all direkt och indirekt diskriminering p.g.a. nationalitet förbjuden. Förbudet omfattar följaktligen även villkoren för tillträde till yrkesutbildning. Såväl högre utbildning som universitetsutbildning utgör yrkesutbildning (se dom av den 2 juni 2016, kommissionen mot Nederländerna, EU:C:2016:396, punkt 77 och där angiven praxis).

yrkesutbildning

EU:C:2016:396, punkt 77 och där angiven praxis).

Högskoleförordningens reglering

För att studera på högskola eller universitet måste man uppfylla kraven för grundläggande behörighet samt även i förekommande fall särskild behörighet. Den grundläggande behörigheten för studenter är gemensam för alla utbildningar och regleras i 7 kap.högskoleförordningen (1993:100). Sökandens grundläggande behörighet samt engelskkunskap bedöms av UHR och den särskilda behörigheten bedöms av respektive lärosäte. Bedömningen av utländska akademiska meriter sker vidare enligt en av UHR fastställd bedömningsbok. Om den sökande inte anses vara behörig registreras inga meriter och UHR skickar en underrättelse. Sökanden har då att styrka sin behörighet. Vad gäller specifikt engelska finns det flertalet olika tester en sökande kan genomföra för att styrka behörighet, bl.a. TOEFL-testet. Lärosätena utgår från UHR:s bedömning men har möjlighet att enligt 7 kap. 3 § högskoleförordningen besluta om undantag om det finns särskilda skäl. Ett sådant undantag har gjorts för sökanden som inte haft möjlighet att genomgå ett språktest i hemlandet.

Som FH:s begäran får förstås gör han endast gällande en överträdelse av EU-rätten. Det kan inledningsvis konstateras att artikel 18 FEUF är en unionsrättslig regel som är menad att skapa rättigheter för unionsmedborgare och som har direkt effekt (se dom den 21 juni 1974, Jean Reyners mot Belgiska staten, EU:C:1974:68). Det saknas vidare, som ovan beskrivits, sekundärrättslig reglering på området så frågan blir om de inhemska reglerna eller sättet de tillämpats på strider mot diskrimineringsförbudet i artikel 18 FEUF.

EU:C:1974:68)

Det kan konstateras att samma krav på engelskkunskap uppställs för samtliga sökanden men att det finns olika sätt att styrka sin behörighet på. I det aktuella fallet har två studenter från samma land styrkt sin behörighet på olika sätt; den ena genom ett TOEFL-test, den andra genom att ha genomgått en gymnasial utbildning som, med hänsyn till sättet den är uppbyggd på, ansetts mer kvalificerad. Det kan inte anses diskriminerande att olika utbildningar i engelska värderas på olika sätt, om inte grunden för värderingen grundar sig på nationalitet eller att effekten blir att nationalitet avgör vilket krav som ställs. Det finns i aktuellt fall inte något som talar för att det är nationalitet som ligger till grund för att olika studenter bedömts olika. Det kan således inte vara fråga om en överträdelse av EU-rätten.

Det kan inte heller anses vara diskriminerande gentemot FH att högskolan, för de sökanden som inte har möjlighet att genomföra ett språktest i sitt hemland, erbjuder en möjlighet att genomföra ett språktest på plats. Detta test har dessutom stått öppet för alla (oavsett nationalitet), inklusive honom själv, under den period han ansökte till högskolan, även om möjligheten var till för dem som hade mycket svårt att genomföra ett test i sitt hemland. Inte heller dessa omständigheter kan anses utgöra en överträdelse av EU-rätten.

Eftersom samma krav ställs på svenska studenter – en viss behörighet i engelska – kan det inte heller på denna grund anses diskriminerande gentemot FH med kravet på språktest för att visa hans kunskaper i engelska. Svenska studenter särbehandlas alltså inte jämfört med andra unionsmedborgare. Justitiekanslern anser därför inte att FH har diskriminerats på grund av sin nationalitet, varför inte heller denna grund kan anses utgöra en överträdelse av EU-rätten.

FH:s begäran om skadestånd ska därför avslås.