JK 5543-07-40

EG-domstolen fann i en dom den 5 juni 2007 i mål C-170/04, Rosengren, att förbudet mot privatimport av alkoholdrycker i 4 kap. 2 § första stycket alkohollagen (1994:1738) utgjorde en kvantitativ importrestriktion i den mening som avses i artikel 28 EG-fördraget. EG-domstolen fann vidare att restriktionen inte kunde rättfärdigas med hänsyn till intresset att skydda människors liv och hälsa enligt artikel 30 i fördraget.

Sveriges hållning intill dess att domen föll var att förbudet rörde det svenska detaljhandelsmonopolet för alkoholdrycker och detta monopols funktions-sätt. Förbudet skulle därför bedömas mot bakgrund av fördragets artikel 31, som är den specialbestämmelse som är tillämplig på statliga handels-monopols utövande av sin ensamrätt. Vid en sådan bedömning ansåg staten att förbudet inte stred mot gemenskapsrätten. För det fall förbudet däremot inte skulle bedömas utifrån artikel 31, utan i stället artikel 28, ansåg staten att förbudet kunde rättfärdigas med hänsyn till intresset av skydd för liv och hälsa enligt artikel 30.

Du har i en skrivelse begärt ersättning för den skada Du anser Dig ha lidit till följd av att förbudet har upprätthållits i strid med gemenskapsrätten.

Enligt den så kallade Francovich-doktrinen kan skadeståndsskyldighet uppstå för staten vid överträdelser av gemenskapsrätten under förutsättning att följande tre kriterier är uppfyllda.

Staten skall ha överträtt en gemenskapsrättslig regel som är avsedd att skapa rättigheter för enskilda.

Staten skall ha överträtt en gemenskapsrättslig regel som är avsedd att skapa rättigheter för enskilda.

Överträdelsen skall vara tillräckligt klar (allvarlig). Det skall finnas ett direkt orsakssamband mellan överträdelsen och skadan.

Överträdelsen skall vara tillräckligt klar (allvarlig).

Det skall finnas ett direkt orsakssamband mellan överträdelsen och skadan.

EG-domstolen har i sin praxis funnit att artikel 28 är en sådan regel som är avsedd att skapa rättigheter för enskilda och som därför kan göras gällande i skadeståndssammanhang. En överträdelse av artikel 28 har konstaterats iRosengren och det finns anledning att utgå från att ett mycket stort antal personer därmed kan hävda att deras rättigheter enligt artikeln har kränkts.

Justitiekanslern har valt att inte göra någon närmare utredning av huruvida Du kan hävda rättigheter enligt artikeln, utan lämnar av praktiska skäl frågan åt sidan.

För att skadeståndsskyldighet skall föreligga enligt Francovich-doktrinen, räcker det som sagt inte med att en överträdelse har skett och att denna överträdelse har medfört en faktisk kränkning av den enskildes rättigheter enligt den överträdda regeln. Överträdelsen måste även vara tillräckligt klar. Domstolen har klargjort att i en situation där en medlemsstat åtnjuter ett utrymme för skönsmässiga bedömningar, överträdelsen för att grunda skadeståndsskyldighet måste ha inneburit att medlemsstaten uppenbart och allvarligt har missbedömt gränserna för detta utrymme (se EG-domstolens dom i de förenade målen C-46/93 och C-48/93, Brasserie du Pêcheur och Factortame III, punkt 55).

Domstolen har vidare uttalat att "[f]ör att fastställa huruvida ett sådant åsidosättande av gemenskapsrätten utgör en tillräckligt klar överträdelse, skall den nationella domstol som skall avgöra ett skadeståndsyrkande ta hänsyn till alla kriterier som kännetecknar situationen i fråga.Till dessa kriterier hör särskilt den överträdda regelns grad av klarhet och precision, fördragsbrottets eller den vållade skadans avsiktliga eller oavsiktliga karaktär, den ursäktliga eller oursäktliga karaktären av en eventuell rättsvillfarelse, den omständigheten att en av en gemenskapsinstitution intagen ståndpunkt har kunnat bidra till antagandet eller upprätthållandet av bestämmelser eller nationell praxis som strider mot gemenskapsrätten." (EG-domstolens dom i mål C-424/97, Haim, punkterna 42 och 43)

Vad gäller statens hållning att förbudet mot privatimport kunde godtas mot bakgrund av artikel 31 har bedömningen skett utifrån EG-domstolens dom i mål C-189/95, Franzén. EG-domstolen uttalade där att ”bestämmelserna om monopolet och dess funktionssätt [skall] undersökas mot bakgrund av fördragets artikel [31]” (punkt 35 i domen) och fann bl.a. att en regel som rörde importen av alkohol (5 kap. 5 § alkohollagen) var en sådan bestämmelse. EG-domstolen fann inte heller skäl att rikta någon kritik mot regleringen (punkterna 50 och 52).

Det fanns med andra ord goda skäl för staten att utgå från att även förbudet mot privatimport, som har en naturlig koppling till regeln i 5 kap. 5 § alkohollagen, var en sådan bestämmelse som skulle bedömas enligt artikel 31. Det faktum att EG-domstolens egna generaladvokater i Rosengren, och därtill Norge och Finland,drog samma slutsats som staten i detta hänseende, talar också för att denna tolkning framstod som giltig. Ingen av de båda generaladvokaterna ansåg vidare att förbudet mot privatimport vid en sådan bedömning i sig stred mot artikel 31, medan en av dem ansåg att förbudet samläst med en tidigare lydelse av 5 kap. 5 § alkohollagen stred mot artikeln. Mot denna bakgrund framstår statens ”feltolkning” av rättsläget efter Franzén som såväl oavsiktlig som ursäktlig (jfr här EG-domstolens resonemang i mål C-392/93, BritishTelecommunications, punkterna 43-45, och mål C-278/05, Robins, punkterna 69-82).

Därutöver hade staten goda grunder för sin hållning att, för det fall det skulle visa sig att artikel 31 inte var tillämplig på regeln, förbudet kunde rättfärdigas med hänsyn till intresset av skydd för liv och hälsa enligt artikel 30.

Statens överträdelse av gemenskapsrätten har alltså enligt Justitiekanslerns bedömning inte varit av ett sådant slag att skadeståndsskyldighet kan ha uppkommit. Under sådana omständigheter saknas det anledning för Justitiekanslern att pröva om det föreligger något direkt orsakssamband mellan statens överträdelse och den skada som Du anser Dig ha lidit. Ditt anspråk skall alltså avslås.

Justitiekanslern vill göra Dig uppmärksam på att frågan om statens skadeståndsskyldighet på grund av alkohollagens förbud mot privatimport har väckts i Stockholms tingsrätt (mål nr T 13125-05) och i Nacka tingsrätt (mål nr T 1286-07). I händelse av en lagakraftvunnen dom med innebörd att staten har gjort sig skyldig till en skadeståndsgrundande överträdelse, står det Dig naturligtvis fritt att återkomma med Ditt anspråk.