JK 5973-09-28
Tillsynsbesök hos Polismyndigheten i Kalmar
1. Inledning
Jag besökte Polismyndigheten den 23 september och talade med tf länspolismästaren LGC i ca en halvtimme. Avsikten var framför allt att ta reda på något om
– läget i stort på myndigheten
– eventuella problem
– brottsligheten i Kalmar län
– två frågor som hade väckts vid samtal med åklagare.
2. Läget i stort, problem m.m.
Vid samtalet framförde LGC bl.a. följande.
Han blev tillförordnad länspolismästare i juni och kom från en tjänst hos Rikspolisstyrelsen. Dessförinnan hade han varit länspolismästare i Västerås i nio år och Gävleborg i tre år. Hans förordnande i Kalmar är en tillfällig lösning och han kommer att återgå till RPS.
Läget på myndigheten är enligt hans uppfattning i huvudsak gott. Det finns dock en del problem. Dessa är den huvudsakliga anledningen till att han tillfälligt har placerats i Kalmar. Åtgärdsbehoven avser framför allt
– ärendebalanserna
– utredningsverksamheten
– ekonomin
– samverkan med Polismyndigheten i Kronobergs län.
Bedömningen är att ärendebalanserna bör ligga på 2 000 – 2 500 för att arbetsläget ska vara fullt hanterligt. Den 17 augusti fanns dock 5 200 ärenden i balans. Den 17 september hade man kommit ner till 4 788, men även detta är en mycket dålig siffra. Arbetet sker inom ramen för ett särskilt avarbetningsprojekt och ett tjugotal personer är verksamma med enbart detta. Avsikten är att avarbetningen inte ska ske på bekostnad av lagföringen.
Orsakerna till de höga balanserna är flera. Utredningsverksamheten under sommaren är begränsad p.g.a. arbetsbelastningen, Polisens nationella utredningskoncept (PNU) tillämpas inte fullt ut, verksamheten följs inte upp på individnivå så att en korrekt återkoppling av arbetsresultat kan göras i tid och verksamheten samordnas inte på ett optimalt sätt i myndigheten.
När det gäller ekonomin är situationen bekymmersam med betydande underskott i verksamheten. Myndigheten har i uppdrag att senast den 16 oktober redovisa hur balans i ekonomin ska uppnås senast år 2011.
Beträffande brottsligheten i länet finns inget särskilt anmärkningsvärt att notera förutom att det alltid sker en stark uppgång på sommaren. Särskilt på Öland ökar invånarantalet och aktivitetsnivån mycket starkt under den delen av året.
Aktiviteterna på sommaren gör att det är svårt att hinna med något annat än yttre tjänst då. Det betyder att utredningsverksamheten i stor utsträckning ligger nere och att balanserna växer. Här kan man vässa verksamheten en hel del. Det handlar bl.a. om att ledningen måste styra semesterperioderna hårdare. Mot detta finns ett fackligt motstånd som i och för sig är begripligt men som påverkar verksamheten negativt.
3. Långsamma utredningar i relationsmål
Jag nämnde för LGC att det från åklagarhåll hade framförts att polisutredningarna i relationsmål, inkl. sexuella övergrepp, ofta går för långsamt och att detta påverkar möjligheterna att få till stånd en fällande dom. Han sade sig medveten om detta och att det torde få ses som en följd av att stora balanser tenderar att leda till långa handläggningstider.
4. Åklagardirektiv som inte hade följts
Jag berättade att åklagaren i ett aktuellt ärende om försök till dråp, MJ, var missnöjd med att man från Polisens sida inte hade följt hennes direktiv. Hon hade gett anvisningar om att frågan skulle ställas till rättsläkaren om det kunde uteslutas att den misstänkta kvinnans berättelse om det inträffade var riktig. Denna fråga hade inte blivit ställd trots att hon tydligt hade framhållit att svaret behövdes för utredningen. Den ansvarige polismannen hade invänt att svaret gav sig självt och att frågan därför inte behövdes. Sedermera ställdes frågan, och ett svar har nyligen inkommit. Det inträffade har dock, enligt åklagaren, fördröjt utredningen med ett par månader.
Jag nämnde också att det fanns uppgifter om att problem av liknande art har förekommit tidigare.
LGC sa sig inte känna till det inträffade, inte heller att det skulle ha funnits liknande problem tidigare. Han menade att chefsåklagaren borde ta kontakt med honom angående eventuella klagomål i angivet hänseende. Enligt honom är det helt klart att Polisen har att följa förundersökningsledarens direktiv.
5. Min bedömning
1. Det finns inte någon anledning för mig att kommentera de problem som LGC redogjorde för. Myndigheten har, så långt jag kan bedöma, vidtagit relevanta åtgärder för att komma till rätta med problemen.
2. Självklart är det viktigt att utredningarna i relationsmål inte sinkas på ett sätt som innebär att förutsättningarna för en fällande dom försämras. Jag förutsätter att polismyndigheten vidtar åtgärder för att undvika onödigt dröjsmål framöver.
3. Polisen har att följa åklagarens direktiv om exempelvis vilka frågor som ska ställas till en sakkunnig. Det är naturligt att en diskussion ibland kommer till stånd om direktivens innehåll. Men när åklagaren har fattat beslut och preciserat vad som ska göras får det inte förekomma någon obstruktion e.d. mot beslutet. I det aktuella fallet synes underlåtenheten att framställa frågan ha föranlett en inte obetydlig försening av utredningen.
Jag utgår från att problemet tas om hand i en dialog mellan polismyndigheten och åklagarkammaren.