JK 7275-08-22

I en artikel i tidningen VLT den 15 oktober 2008 redogjordes för ett ärende där en familj under natten den 8 oktober 2008 hade fått inbrott i sitt garage. Med anledning av de uppgifter som framkom i artikeln inhämtade Justitiekanslern handlingar från Polismyndigheten i Västmanlands län (polismyndigheten).

I artikeln sägs att ett vittne hade sett att en bil körde runt i området under natten och att en person hade lastat in en minimotorcykel eller liknande i bilen. Vidare framgår det att en motorcykel hade lämnats kvar utanför adressen lutad mot en mur. Av förhöret med ett vittne framgår att vittnets man ringde Polisen runt kl. 03.30 samt att vittnet sedan satt och väntade eftersom hon trodde att Polisen skulle komma och kontrollera den kvarlämnade motorcykeln. Polisen åkte inte till platsen och på morgonen var motorcykeln borta.

Mot bakgrund av de uppgifter som framkom i artikeln och polisförhöret beslutade Justitiekanslern att inleda en granskning av polismyndighetens hantering av ärendet.

Polismyndigheten förelades att yttra sig över vilka överväganden som gjordes hos Polisen när anmälan kom in under natten och vilka möjligheter polismyndigheten hade att ingripa i det pågående händelseförloppet.

I polismyndighetens yttrande sägs bl.a. följande.

”Av inhämtade uppgifter från den operatör som mottog samtalet på Länskommunikationscentralen (LKC) samt den inspektör som tjänstgjorde som befäl på LKC den aktuella natten framgår följande. Samtalet inkom till LKC kl. 03.28. Anmälaren berättade att han sedan kl. 23.45 hört en vit VW caddy som kört omkring i området vilket han tyckte var konstigt. Anmälaren uppgav att man i den aktuella bilen lastat en minimotorcykel eller liknande samt att man ställt ytterligare en motorcykel lutad mot en mur utanför anmälarens adress. Anmälaren trodde att de eventuellt skulle komma tillbaka och hämta den senare. Anmälaren kunde inte uppge om det var grannar eller okända som rörde sig kring bilen, hur många de var eller något signalement på dessa personer vidare kunde anmälaren inte uppge i vilken riktning bilen lämnat eller vilket registreringsnummer som bilen hade. Samtalet avslutades 03.31. Operatören informerade sitt befäl om samtalet och efter att hon samrått med vakthavande befäl beslutades att ett allmänt larm skulle gå ut till samtliga enheter med anmaningen "stopp och kontroll vid anträffande" avseende den aktuella bilen. Befälet uppfattade inte att det var ett pågående brott som anmäldes eller att brottet precis skett vilket förklarar att man valde att gå ut med ett allmänt larm istället för att skicka en patrull till platsen. Vidare ansågs det finnas för få uppgifter om den aktuella bilen samt de eventuella gärningsmännen för att ett eftersök skulle aktualiseras.

Under natten rådde minibemanning på utryckningsstyrkan i länet.

Påföljande dag genomfördes en brottsplatsundersökning av polisman kl. 11.20.

Polismyndigheten bedömer utifrån de uppgifter som inhämtats att handläggningen av ärendet när samtalet inkom till LKC inte har följt gällande rutiner. Samtal har hållits med berörd operatör och händelsen kommer fortsättningsvis att användas i utbildning för personal vid LKC där inte minst polisens skyldighet att ingripa vid brott kommer understrykas. Polismyndigheten beklagar slutligen att ärendet sannolikt på grund av missförstånd fick denna utgång och vill betona att polismyndigheten alltid prioriterar pågående brott.”

Med hänsyn till vad som framkom vid det telefonsamtal som anmälaren hade med Polisen på natten den 8 oktober 2008 borde Polisen uppenbarligen ha skickat en patrull till platsen betydligt tidigare än som skedde. Mot bakgrund av att en motorcykel hade lämnats kvar på platsen och att anmälaren trodde att ”de” eventuellt skulle komma tillbaka och hämta den framstår det som särskilt anmärkningsvärt att någon åtgärd inte vidtogs. Enligt polismyndigheten har handläggningen av ärendet inte följt gällande rutiner.

Polismyndigheten kan inte undgå kritik för det inträffade.

Eftersom polismyndigheten har vidtagit adekvata åtgärder för att förhindra ett upprepande finner jag inte skäl att vidta någon ytterligare åtgärd i ärendet, som härmed avslutas.