JK 8482-17-8.1

Remissyttrande - En snabbare lagföring – försöksprojekt med ett snabbförfarande i brottmål (Ds 2017:36)

Justitiekanslern ska vaka över tryck- och yttrandefriheten samt värna inte­gri­teten och rättssäkerheten i den offentliga verksamheten. I Justitiekans­lerns uppdrag ingår även att bevaka statens rätt och att medverka till att rättstillämpningen är effektiv och av hög kvalitet.

Genomgången av de förslag som läggs fram i promemorian och de över­väg­an­den som görs där har skett med de utgångspunkter som Justitie­kanslern, utifrån sitt uppdrag, främst har att beakta.

En snabbare lagföring kan bidra till ökad rättssäkerhet och effektivitet. Justitiekanslern välkomnar således förslaget att inleda ett försöksprojekt med syftet att förkorta lagföringstiderna när det gäller vissa brott. De brottstyper som enligt promemorian ska omfattas av snabbförfarandet framstår som lämpliga för ett sådant projekt.

Flera av de förslag som lämnas i promemorian handlar om ett ändrat arbetssätt och en ökad samverkan mellan de inblandade domstolarna och myndigheterna. Justitiekanslern delar promemorians bedömning att det finns åtgärder som kan vidtas inom ramen för gällande lagstiftning för att åstadkomma en snabbare lagföring. Promemorian innehåller även några förslag till lagändringar. När det gäller dessa har Justitiekanslern några synpunkter endast när det gäller det föreslagna nya delgivningssättet tillgänglighetsdelgivning.

tillgänglighetsdelgivning

Enligt förslaget ska den ingripande polisen på brottsplatsen informera den misstänkte om att stämningsansökan, kallelse och andra handlingar i brottmålet kommer att finnas tillgängliga hos domstolen en viss bestämd tid och plats och att den misstänkte vid den aktuella tidpunkten kan hämta handlingarna hos domstolen. Utgångspunkten för det nya delgivningssättet är att tidpunkten för huvudförhandlingen är bestämd i förväg. Personen anses sedan delgiven när handlingarna tillgängliggörs på angivet sätt. Enligt förslaget ska handlingarna även skickas till den misstänkte men detta utgör inget krav för att delgivning ska anses ha skett. Det anförs t.ex. i promemorian att även för det fall tingsrätten av förbiseende underlåtit att uppfylla skyldigheten att skicka handlingarna till den tilltalade så hindrar detta inte att delgivning ändå ska anses ha skett, eftersom det avgörande är att tillgängliggörandet har skett på ett korrekt sätt (s. 125). Det anförs i promemorian att det nya delgivningssättet säkerställer att den misstänkte delges stämningsansökan och andra handlingar i målet på ett snabbt, säkert och på ett förutsebart sätt (s. 15).

Det är givetvis positivt om det går att förenkla delgivningsförfarandet och därigenom minska risken för att handläggningen drar ut på tiden. Intresset att uppnå en snabbare och enklare delgivning får dock inte negativt påverka den enskildes rättssäkerhet.

När polisen, enligt förslaget, lämnar informationen till den misstänkte i anslutning till brottsplatsen kommer det att finnas en rad osäkerhetsmoment. Det kan t.ex. inte vara känt vilka handlingar som kommer att finnas tillgängliga, om de faktiskt kommer att kunna hållas tillgängliga på angivet datum och plats eller om målet ens kommer att överlämnas till domstolens prövning. Åklagaren har ju ännu inte tagit ställning till om förutsättningar för åtal föreligger. Det torde även kunna bli aktuellt att utfärda strafföreläggande (t.ex. genom möjligheten till fullmakt) och det kan visa sig att en annan tingsrätt ska handlägga målet än den polisen utgått ifrån. Även situationen att tingsrätten så småningom bedömer att målet kan avgöras utan huvudförhandling kan uppkomma. Alla dessa osäkerhetsmoment gör att det finns en risk att delgivningen i många fall inte kommer att kunna ske på det sätt som polisen informerat om eller att huvudförhandling inte kommer att kunna hållas den dag som uppgetts.

Enligt förslaget hindrar tillgänglighetsdelgivning inte att andra delgivningssätt används och den misstänkte ska t.ex. kunna få information om både tillgänglighetsdelgivning och förenklad delgivning. Det anges i promemorian även att det ska vara möjligt att delge en handling från ett annat åtal vid samma tingsrätt med tillgänglighetsdelgivning om åtalet i snabbförfarandet handläggs tillsammans med det andra åtalet. Även om den misstänkte har fått information om att också andra handlingar än de avseende det aktuella brottet kan delges genom tillgänglighetsdelgivning ser Justitiekanslern en risk att delgivning av dessa handlingar blir närmast illusorisk, särskilt om tingsrätten skulle missa att även skicka handlingarna. Det kan för den misstänkte även bli svårt att förstå vad som egentligen gäller och Justitiekanslern ser en risk att den misstänkte inte uppmärksammar t.ex. om tiden för huvudförhandlingen ändras i förhållande till den tid som polisen först angett.

Det föreslagna nya delgivningssättet skulle mot den här bakgrunden kunna innebära vissa risker ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Justitiekanslern ser även en risk att det föreslagna delgivningssättet inte leder till den effektivitetsvinst som är avsedd utan tvärtom riskerar att komplicera och fördröja delgivningsförfarandet. Detta innebär inte att Justitiekanslern avstyrker förslaget men det är viktigt att noga analysera effekterna. Innan försöket inleds bör det därför finnas en noggrann planering för hur de nya handläggningsformer som prövas ska kunna utvärderas på ett sätt som tar tillvara erfarenheterna och garanterar att de permanenta åtgärder för att åstadkomma ett snabbare förfarande som förhoppningsvis blir resultatet av försöket inte riskerar att minska rättssäkerheten och effektiviteten i lagföringen.