JO dnr 1744-2013

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Kronofogdemyndigheten. AA uppgav följande. Kronofogdemyndigheten kontaktade hennes tolvåriga dotter via mobiltelefon under lektionstid och berättade att det fanns en skuld till Kronofogdemyndigheten. Dottern blev orolig och ledsen över samtalet. Dagen efter ringde Kronofogdemyndigheten upp dottern igen och ställde frågor om faderns arbetsförhållanden. När AA själv ringde upp myndigheten för att be dem att inte ringa till hennes barn sade tjänstemannen till henne att ta bort telefonnumret från Eniro.

Handlingar avseende gäldenären begärdes in och granskades. Även muntliga upplysningar hämtades in från kronoinspektören BB.

Ärendet remitterades till Kronofogdemyndigheten som uppmanades att lämna upplysningar om det som hade anförts i anmälan. Myndigheten skulle vidare redovisa sin bedömning av det som kommit fram. Kronofogdemyndigheten (verksamhetschefen CC) angav följande remissvar, till vilket ett underyttrande av Juristteam Mellersta Öst (kronofogden DD) bifogades.

DD anförde följande.

Bakgrund och tillämpade bestämmelser

I Kronofogdemyndighetens efterforskning om gäldenären har utmätningsbar egendom, tillgångsundersökningen, ingår regelmässigt att inhämta uppgifter från gäldenären. Av Kronofogdemyndighetens handledning för gäldenärskontakt framgår att den muntliga kontakten är att föredra då den normalt sett skapar ett större mervärde för Kronofogdemyndighetens tillgångsundersökning genom den dialog en sådan kontakt möjliggör.

Det är inte reglerat hur en telefonkontakt ska gå till. I det arbetssätt som tillämpas torde det dock vara praxis, att om det finns tvekan om den svarandes identitet kontrolleras identiteten regelmässigt. I andra fall när den som svarar i telefonen inte presenterar sig, frågas i regel vem denne är innan vi säger att vi ringer från Kronofogdemyndigheten.

Handläggningen hos Kronofogdemyndigheten och berörd befattningshavares synpunkter

Följande redogörelse har inhämtats från kronoinspektör BB.

BB har vid aktuellt tillfälle sökt gäldenären, dels för att kontrollera delgivning av en företagen utmätning, dels för att fråga honom inom ramen för tillgångsundersökningen. Kronofogdemyndigheten saknade telefonnummer till gäldenären. Inför samtalet hade BB därför letat efter telefonnummer på www.hitta.se genom att ange gäldenärens efternamn och adress. Sökningen resulterade i två förnamn, EE och FF. BB ringer numret till EE i tron att det var gäldenärens maka. EE svarar utan att presentera sig och BB säger att hon ringer från Kronofogdemyndigheten och söker gäldenären. BB uppfattar inte att det är ett barn hon pratar med. EE avslutar samtalet direkt. Vid det andra telefonsamtalet dagen därpå, ringer BB på nytt EE:s telefonnummer, återigen i tron att det var gäldenärens maka. Vid detta samtal nämner BB att hon söker telefonnummer till gäldenären och uppgift om var han jobbar. Inte heller denna gång har EE presenterat sig och BB hör inte att det är ett barn hon pratar med. EE avslutar snabbt samtalet innan BB hinner ställa några kontrollfrågor.

CC anförde följande.

Vid en tillgångsutredning strävar Kronofogdemyndigheten alltid efter att få kontakt med gäldenären för att få information om dennes situation och tillgångar.

Den 20 mars 2013 ringde kronoinspektören BB ett telefonnummer som hon trodde tillhörde gäldenärens hustru. Syftet med telefonsamtalet var att få kontaktuppgifter till gäldenären. Samtalet avslutades hastigt och BB ringde upp igen dagen efter. Hon trodde även då att hon talade med gäldenärens maka. Vid telefonsamtalet fick hon ett telefonnummer till gäldenären samt uppgift om att denne har ett arbete men inte var.

Kronofogdemyndigheten anser att det alltid är viktigt att stämma av vem det är som svarar i telefon vid ett telefonsamtal. Det är mycket beklagligt att så inte skedde i detta fall.

Kronofogdemyndigheten beklagar djupt de olägenheter som telefonsamtalen har medfört för AA och hennes dotter.

AA fick tillfälle att kommentera yttrandet.

Enligt 4 kap. 9 § utsökningsbalken ska Kronofogdemyndigheten i den utsträckning som behövs utreda gäldenärens anställnings- och inkomstförhållanden samt undersöka om gäldenären har utmätningsbar egendom. Bestämmelsen ger myndigheten ett betydande utrymme att anpassa sina insatser till förhållandena i det enskilda fallet, och gränsen för myndighetens undersökande blir ytterst en bedömningsfråga. I ett ärende som gällde i vilken utsträckning Kronofogdemyndigheten fick fråga grannar om gäldenärens personliga

förhållanden har JO tidigare uttalat att omdöme, takt och hänsyn till gäldenärens person och personliga förhållanden sätter givna gränser för myndighetens undersökande verksamhet (JO 1980/81, s. 381).

Jag har förståelse för att Kronofogdemyndigheten – inom ramen för en tillgångsundersökning – ibland måste ta kontakt med en gäldenärs make eller maka eller andra närstående i syfte att få information om gäldenären. Det är emellertid olämpligt att hämta in upplysningar från ett tolvårigt barn. Därför är det nödvändigt att myndigheten vid kontakter av det här slaget tar reda på vem det är som svarar i telefonen innan myndigheten beskriver sitt ärende. BB undersökte inte vem hon talade med innan hon ställde frågor till gäldenärens tolvåriga dotter. Hon kan därför inte undgå kritik.

Ärendet avslutas.