JO dnr 2299-2005

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot kammaråklagaren BB vid Ekobrottsmyndigheten Stockholm (dåvarande Östra avdelningen). AA anförde bl.a. att BB på ett diskussionsforum på Internet (dykarna.nu) uppgett att denne i tjänsten hade ett ärende som rörde fornminnesbrott trots att så inte var fallet. Han var vidare missnöjd med att BB involverade sig i utredningen av brottet, bl.a. genom att kontakta polismannen CC som handlade brottsutredningen.

Till anmälan var en utskrift av ett inlägg på det nämnda diskussionsforumet fogat.

Inlägget hade följande lydelse:

Information om vrakplundrarna (Hesperius m fl)

För ett tag sedan skrevs inlägg om att någon polisanmälts för vrakplundring av bl a s/s Hesperius och s/s Hindenburg. Jag skulle å tjänstens vägnar vilja komma i kontakt med personer som kan lämna upplysningar. Jag vill veta vem som polisanmälts, vem som gjort polisanmälan och till vilken polismyndighet.

BB, kammaråklagare i Stockholm

(här angavs telefonnumret till hans arbetsplats)

Ärendet remitterades till Ekobrottsmyndigheten som anmodades att lämna upplysningar och yttra sig över vad som anförts i AA:s anmälan.

Ekobrottsmyndigheten (generaldirektören DD) kom in med ett remissvar jämte yttranden från avdelningschefen EE och BB.

BB bekräftade i sitt yttrande att han den 20 maj 2003 på Internetforumet www.dykarna.nu efterfrågat information på sätt som angetts.

Han uppgav vidare i huvudsak följande.

Som framgår av AA:s inlagor är det också riktigt att jag på min fritid sysslar med avancerad sportdykning och vraksökning, är emot vrakplundring samt är styrelseledamot i Ålands marinhistoriska sällskap r.f.

Under våren 2003 fick jag av en bekant veta att någon anmälts till polisen för att olovligen ha tillgripit en skeppsklocka från vraket av det år 1884 förlista ångfartyget s/s Hesperus. Eftersom jag i egenskap av åklagare kände väl till att anmälningar angående komplicerade brott i många fall inte utreds av polis eller åklagare p g a resursbrist eller okunskap rörande gällande lagstiftning, beslöt jag mig för att försöka få kontakt med aktuell förundersökningsledare för att bistå med mina kunskaper i ämnet. Det rör sig om relativt komplicerad lagstiftning samtidigt som ett domstolsavgörande av allmänpreventiva skäl var av stor vikt. Jag efterfrågade således information på Internetforumet www.dykarna.nu enligt ovan. Orsaken till att jag skrev ”å tjänstens vägnar” och angav min tjänstetitel var att det enligt uppgift förekommit trakasserier av och hotelser mot de personer som gjort polisanmälan och hörts som vittnen av polisen. Jag ville alltså att det skulle stå klart för den som läste min förfrågan att jag inte var någon av dem som stod bakom trakasserierna. Det kan nämnas att jag gjorde min förfrågan den 20 maj 2003 kl. 18.18 från min bostad och att jag inte i tjänsten hade att göra med den pågående förundersökningen. Att jag efterfrågade informationen ”å tjänstens vägnar” var således – beroende på vilken innebörd man lägger i uttrycket – kanske inte helt riktigt, även om jag för den skull inte gett mig obehörigen ut för att utöva myndighet. Min ”involvering” i utredningen

Några dagar efter att jag gjort min förfrågan kontaktades jag av den polis som skötte utredningen, CC. Vi diskuterade de juridiska spörsmålen i allmänna ordalag och jag bekräftade att hans juridiska slutsatser var korrekta. Jag efterfrågade dock inte och fick inte heller ta del av någon sekretessbelagd information. Jag fick ex v varken veta vad anmälaren eller den misstänkte hette. Efter en tid hade jag även kontakt med kammaråklagare FF som sedermera väckte åtal i ärendet. Inte heller i det fallet efterfrågade jag eller fick del av uppgifter som omfattades av förundersökningssekretessen.

EE anförde bl.a. följande.

Det är inte ovanligt att åklagare agerar samtalspart åt andra åklagare och poliser. Det kan vara ett sätt att förbättra beslutsunderlaget. Min bedömning är att BB inte borde ha agerat på Internetforumet på sätt han gjort. Förfarandet är olämpligt.

DD anförde bl.a. följande.

BB:s tillvägagångssätt att efterfråga de aktuella uppgifterna via ett Internetforum har varit klart olämpligt och att ge sken av att detta skedde i hans yrkesutövning direkt missvisande.

Att en åklagare vid handläggning särskilt av komplicerade ärenden ibland är i behov av att utbyta råd och erfarenheter av andra åklagare är inget ovanligt. Sålunda kan det exempelvis förekomma att åklagare vid Åklagarmyndigheten informellt begär råd av åklagare vid Ekobrottsmyndigheten hur omfattande bedrägerier i näringsverksamhet lämpligen bör utredas. På motsvarande sätt förekommer det att en åklagare i Ekobrottsmyndigheten efterfrågar råd från en annan eko-åklagare med särskilda erfarenheter av tillämpning av en ny straffbestämmelse. Detta är ett normalt led i den egna kompetensutvecklingen och syftar till att förbättra beslutsunderlaget och därmed kvaliteten i brottsutredningarna. Den åklagare som agerar bollplank torde knappast ha något behov av personuppgifter och annan typ av identifierande information. Mot bakgrund av de uppgifter BB lämnat om sina kontakter med polismannen CC och kammaråklagaren FF finns det ingen anledning att kritisera honom härför.

I ett beslut den 10 november 2006 anförde chefsJO Melin följande.

Av utredningen framgår att BB på ett diskussionsforum på Internet förklarade att han önskade komma i kontakt med personer som kunde lämna upplysningar om en viss förundersökning. De uppgifter han efterfrågade var vem som hade gjort polisanmälan i det aktuella ärendet, vem som hade anmälts och till vilken polismyndighet saken hade anmälts. Han uppgav att han ställde frågorna ”å tjänstens vägnar”.

Det är klarlagt att BB i sin tjänst som åklagare vid Ekobrottsmyndigheten inte handlägger ärenden av nu aktuellt slag och att det således inte var med anledning av hans tjänst där som frågan ställdes. BB har i stället uppgett att syftet med hans begäran på Internet var att kunna komma i kontakt med förundersökningsledaren i den aktuella utredningen för att bistå med sina kunskaper i det ämne som saken rörde. Han har vidare angett att han uttryckte sig som han gjorde för att han ville visa att han inte var en person som stod bakom trakasserier eller hot som han hade hört förekom mot personer som hade gjort polisanmälningar eller hörts som vittnen i detta slag av ärenden.

Även om BB:s syfte varit att bistå med sina juridiska kunskaper i ämnet har han inte varit berättigad att ange att han sökte information på tjänstens vägnar. Den ytterligare förklaring som BB har lämnat om sitt sätt att uttrycka sig medför inte heller att det varit befogat att ange att han handlade i tjänsten. Jag anser i likhet med Ekobrottsmyndigheten att det står klart att BB agerade som privatperson när han efterfrågade uppgifterna. Hans påstående att han begärde uppgifterna i tjänsten var således oriktigt. Som hans förfrågan var formulerad måste han också ha insett att det kunde uppfattas som att han på detta sätt försökte få del av uppgifter som kunde vara föremål för förundersökningssekretess eller sekretess till skydd för enskilds personliga förhållanden.

Det är självfallet oacceptabelt att en åklagare uppger att han handlar i tjänsten när han i själva verket agerar som privatperson. Det är också av grundläggande betydelse för förtroendet för åklagarkåren att åtgärder som en åklagare vidtar i egenskap av privatperson ges sådan form eller utförs på sådant sätt att det står klart att åklagaren inte agerar på yrkets vägnar. Detta gäller även om, som i förevarande fall, syftet med åklagarens agerande är en önskan att bistå annan med sina kunskaper inom det område som är aktuellt i en viss brottsutredning.

BB förtjänar allvarlig kritik för att han på Internet, under det felaktiga påståendet att han handlade på tjänstens vägnar, efterfrågade uppgifter gällande en brottsutredning.

Kontakterna med CC och FF

BB har, som framgått, uppgett att hans förfrågan på Internet motiverades av att han önskade komma i kontakt med förundersökningsledaren för att bistå denne med sina kunskaper om den lagstiftning som gällde inom området. Han har vidare

upplyst att han efter sin förfrågan blev uppringd av CC och att han senare även kom i kontakt med åklagaren som väckte åtal i ärendet samt att han under sina kontakter med dessa personer inte efterfrågade eller fick del av några uppgifter som omfattades av förundersökningssekretess. Han har dock angett att han för CC bekräftade att dennes juridiska slutsatser var riktiga.

När det gäller såväl behovet som nyttan av att en åklagare i olika situationer rådgör och utbyter erfarenheter med kollegor har jag ingen annan uppfattning än den som redogjorts för i Ekobrottsmyndighetens remissvar. Vad Ekobrottsmyndigheten anfört tar emellertid enligt min uppfattning främst sikte på den situationen att en åklagare i sin roll som förundersökningsledare själv tar initiativ till att söka råd av en kollega.

I nu aktuellt fall är dock situationen något annorlunda då utgångspunkten är att en åklagare med ett privat engagemang inom det område en viss förundersökning rör önskat komma i kontakt med förundersökningsledaren i syfte att bistå denne med sina kunskaper. I en sådan situation finns det anledning att iaktta större försiktighet.

Om en åklagare oombedd önskar bistå med råd i ett ärende skall den kontakten tas med förundersökningsledaren och inte med den polisman som utreder ärendet. Det är förundersökningsledaren som ansvarar för förundersökningen i dess helhet och som har att ge dem som biträder honom behövliga direktiv i arbetet ( 1 a § förundersökningskungörelsen [1947:948]). Det är inte förenligt med denna ordning att en annan åklagare än den som leder förundersökningen ger vad som kan uppfattas som anvisningar om arbetets inriktning till en utredningsman. Vidare anser jag att det bör krävas att åklagaren, i förekommande fall, vid sin kontakt med förundersökningsledaren upplyser om att han har ett privat engagemang i de frågor som är aktuella i förundersökningen.

När det gäller BB:s kontakter med CC och FF har jag, mot bakgrund av vad som framkommit om hans avsikt att söka kontakt med förundersökningsledaren i ärendet och om innehållet i kontakterna, inte underlag för att kritisera honom i denna del och har inte heller funnit det meningsfullt att vidta ytterligare utredningsåtgärder i saken.