JO dnr 2788-2010

A.M. framförde i en anmälan som kom in till JO den 10 maj 2010 klagomål mot Gotlands tingsrätt och Svea hovrätt och uppgav sammanfattningsvis följande. Hon var målsägande i ett mål vid tingsrätten angående sexuellt ofredande och hade yrkat skadestånd för kränkning med 10 000 kr. Sedan åklagaren framställt hennes skadeståndsanspråk tillfrågades den tilltalade, E.Q., om han var villig att betala et beloppet. Han upplystes också om att ett medgivande innebar att han skulle för– pliktas att betala beloppet oavsett vilken bedömning rätten gjorde i skuldfrågan. E.Q. svarade ”ja”, varvid frågan upprepades och E.Q. åter svarade ”ja”. Han till– frågades därefter om han förstått innebörden av frågan och svarade ”ja”. Ord– föranden frågade en tredje gång om E.Q. gick med på att betala 10 000 kr i skadestånd oavsett utgången i skuldfrågan och E.Q. svarade fortfarande ”ja”.

A.M. överklagade tingsrättens dom i skadeståndsdelen till Svea hovrätt och an– förde som grund för överklagandet att E.Q. hade medgett hennes yrkande. I över– klagandet redovisades i huvudsak de omständigheter som ovan angetts och det anmärktes bl.a. att noteringen i domen om att E.Q. bestritt yrkandet var felaktig. Hovrätten beslutade den 8 januari 2009 att inte meddela prövningstillstånd. Innan A.M. hann överklaga hovrättens beslut fick hon ett brev från E.Q. i vilket han bl.a. uppgav att han kunde betala 10 000 kr så skulle hon slippa överklaga hovrättens beslut.

Dom och anteckningar vid huvudförhandlingen i tingsrättens mål B 945-08 samt dagboksblad i hovrättens mål T 10378-08 begärdes in och granskades. Det framkom att det i tingsrättens dom antecknats att ”E.Q. har bestritt skade– ståndsyrkandet” och att hovrätten syntes ha avgjort frågan om prövningstillstånd utan att den dessförinnan kommunicerat A.M:s överklagande eller på annat sätt försökt utreda om hennes påståenden om hur skadeståndsfrågan hade hanterats vid tingsrätten var riktigt.

Ärendet remitterades till tingsrätten för upplysningar, innefattande en redogörelse från rättens ordförande, och yttrande över handläggningen av A.M:s skadestånds– anspråk under huvudförhandlingen och domen i det aktuella målet.

Ärendet remitterades också till hovrätten för upplysningar och yttrande över hand– läggningen av målet där.

Tingsrätten (lagmannen Mikael Mellqvist) kom in med ett yttrande, till vilket hade fogats upplysningar från rättens ordförande, dåvarande tingsfiskalen Mikaela Bexar.

Mikaela Bexar

Vid huvudförhandlingen yrkade A.M. genom åklagaren skadestånd med 10 000 kr. Jag frågade E.Q. om hans inställning till yrkandet. Eftersom E.Q. inte hade för– svarare utgår jag från att jag försökte uttrycka mig lättfattligt och undvek eller förklarade ord som ”medgivande” och ”vitsordande”. Jag vet att E.Q. i någon bemärkelse godtog det yrkade beloppet. Idag kan jag dock inte dra mig till minnes om det rörde sig om ett ovillkorat medgivande av yrkandet, ett medgivande för det fall att han skulle dömas för gärningen eller ett vitsordande av beloppets skälighet för det fall att tingsrätten skulle finna att skadeståndsskyldighet förelåg.

I den utskrift av minnesanteckningar som A.M. har gett in till Riksdagens ombuds– män anges att jag flera gånger ska ha frågat E.Q. om han var villig att betala beloppet. Det kan säkert vara så att jag med mer omsorg än vanligt försökte förvissa mig om att E.Q. förstod innebörden av sin processhandling, något som ligger nära

Jag är helt säker på att diskussionen i det här skedet av förhandlingen inte ut– mynnade i att skadeståndsfrågan skulle överlämnas till rättens prövning. Däremot väckte jag på nytt frågan om E.Q:s inställning till skadeståndsyrkandet efter det att han hade hörts över åtalet. Skälet till detta var att han under förhöret hade haft svårt att förstå tämligen okomplicerade frågor. Jag kan inte erinra mig ordväxlingen i detalj, men jag minns den som förvirrad. Min bestämda slutsats var att E.Q. inte hade förstått innebörden i sitt vitsordande/medgivande. Genom processledning – sannolikt i form av en rak fråga som E.Q. besvarade jakande – såg jag därför till att skadeståndsfrågan kom under rättens prövning. Det framgår också av anteckningen i domen om att E.Q. bestritt skadeståndsyrkandet. Rätten hade alltså att materiellt pröva skadeståndsyrkandet. Vid sin prövning fann rätten att han skulle betala skade– stånd till A.M. med 5 000 kr.

Mikael Mellqvist

Jag har ingen egen kännedom om det aktuella målet och dess handläggning utöver vad jag nu tagit till mig genom domen och Mikaela Bexars yttrande. Mitt intryck kan då inte bli annat än att Mikaela Bexar har handlagt målet och agerat under huvudförhandlingen på ett föredömligt sätt och med, för henne, sedvanlig nog– grannhet och omsorg om alla parter. Jag vill dessutom framhålla att det ses som en grundläggande processuell princip att parts processhandlingar, in dubio, tolkas till partens förmån. Är det oklart om ett visst yrkande är medgett eller bestritt (vilket det i och för sig helst inte ska vara) ska det behandlas som bestritt, dvs. så som har skett i det aktuella fallet.

Svea hovrätt (hovrättspresidenten Fredrik Wersäll) kom in med ett yttrande, till vilket hade fogats upplysningar från hovrättslagmannen Göran Karlstedt.

Göran Karlstedt

För avgörande av frågor om prövningstillstånd kan det vara av betydelse bl.a. att utreda påståenden i överklagandet om ifrågasatta handläggningsfel m.m. vid tings– rätten. Sådana påståenden kan föranleda att överklagandet kommuniceras med motparten, att yttrande inhämtas från tingsrätten eller att någon annan åtgärd vidtas. Att hovrätten på det sättet införskaffar ytterligare underlag inför bedömningen av frågan om prövningstillstånd är inte ovanligt och måste naturligtvis ske om det erfordras för ett korrekt ställningstagande i PT-frågan.

I förevarande fall har sitsen tagit ställning i PT-frågan utan sådan utredning och alltså gjort bedömningen att frågan om prövningstillstånd kunde avgöras på befintligt underlag. Såvitt framgår av VERA har beslutet inte överklagats utan vunnit laga kraft.

Vad som anförts i anmälan ger inte anledning till något ytterligare yttrande från min sida.

Fredrik Wersäll

Beträffande handläggningen av målet hänvisas till bifogade yttrande från hovrätts– lagmannen Göran Karlstedt, som deltog i målets avgörande.

Som framgår av det bilagda yttrandet kan det vid påståenden i överklagandet om ifrågasatta handläggningsfel m.m. vid tingsrätten inte sällan finnas anledning att kommunicera överklagandet med motparten eller inhämta yttrande från tings– rätten. Den sammansättning som avgjorde målet gjorde bedömningen att detta inte behövdes i nu aktuellt fall. Jag finner inte anledning att göra någon egen bedömning av den frågan.

Jag kan till att börja med konstatera att det får anses utrett att E.Q. under huvud– förhandlingen flera gånger antingen medgav eller vitsordade A.M:s genom åklagaren framställda yrkande om skadestånd. A.M. och Mikaela Bexar har emellertid redovisat skilda uppfattningar angående om E.Q. också förstod inne– börden av sitt medgivande eller sitt vitsordande.

Det är naturligtvis svårt för mig att ha någon välgrundad åsikt om hur E.Q. borde ha uppfattats. Det förhållandet att han, efter det att tingsrätten förpliktat honom att betala 5 000 kr och hovrätten inte meddelat prövningstillstånd ändå betalat A.M. 10 000 kr, kan i och för sig anses tala för att han redan vid huvudförhandlingen vid tingsrätten var beredd att betala det beloppet. Jag vill också nämna att jag generellt har svårt att inse att det inte skulle gå att förklara för en part vad det innebär att medge ett yrkande eller att vitsorda ett belopp och vill även betona att enbart det förhållandet att en part medger ett yrkande om skadestånd som i förhållande till praxis kan anses något högt eller vitsordar ett sådant belopp, inte kan tas till intäkt för att parten i fråga inte förstår vad han eller hon gör.

Jag noterar att Mikaela Bexar uppgett att hon med mer omsorg än vanligt försökte förvissa sig om att E.Q. förstod innebörden av sin processhandling, men att hon trots detta stannade för slutsatsen att E.Q. inte hade förstått det hon försökte för– klara för honom. Även om det vid en granskning i efterhand, enligt min upp– fattning, finns en del som talar för att E.Q. faktiskt förstod vad ett medgivande eller ett vitsordande innebar, anser jag mig inte ha tillräckligt underlag för att kritisera Mikaela Bexar för den bedömning hon gjorde. Med den bedömningen var det självfallet, som tingsrätten påpekat, rätt av henne att behandla yrkandet som bestritt.

Handläggningen i hovrätten

Det har framgått att A.M. i sitt överklagande av tingsrättens dom uppgav att tingsrätten felaktigt angett att den tilltalade hade bestritt ett yrkande. I över– klagandet fanns också en relativt detaljerad redogörelse för vad som förevarit vid huvudförhandlingen vid tingsrätten, bl.a. angavs att den tilltalade vid upprepade tillfällen hade medgett att betala det yrkade skadeståndsbeloppet. Hovrätten beslutade, utan att dessförinnan ha vidtagit någon åtgärd i syfte att utreda om A.M:s uppgifter var riktiga, att inte meddela prövningstillstånd.

Prövningstillstånd ska meddelas bl.a. om det finns anledning att betvivla riktig– heten av det slut som tingsrätten har kommit till, se 49 kap. 14 § 1 rättegångs– balken. Det kan inte råda något tvivel om att det, för det fall att A.M:s uppgift om att E.Q. hade medgett hennes skadeståndsanspråk var riktig, fanns anledning att betvivla riktigheten av tingsrättens slut i frågan om skadestånd. I det aktuella fallet

Vad som i övrigt kommit fram i ärendet föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.