JO dnr 3777-2008

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Sveriges ambassad i Bangkok. I anmälan angavs bl.a. att den svenska ambassaden i Bangkok använder sig av företaget Philippine Interactive Audiotext Service INC (PIASI) för handläggningen av viseringsärenden. PIASI har vägrat att handlägga hans ansökan om turistvisum till Sverige med motiveringen att den försäkring han tecknat inte är godkänd. Han har därvid anmodats att, efter erläggande av en ny ansökningsavgift om cirka 700 kr, inkomma med bevis om försäkringsskydd av ett godkänt försäkringsbolag. Ambassaden i Bangkok har meddelat att omprövning inte kan ske eftersom han inte följt PIASI:s instruktion om att inge ett nytt försäkringsbevis.

Utrikesdepartementet anmodades att yttra sig över vad som anförts i anmälan. Utrikesdepartementet, som inskaffade en redogörelse från Sveriges ambassad i Bangkok, anförde bl.a. följande.

I syfte att erbjuda allmänheten en så god service som möjligt använder sig några utlandsmyndigheter, som har stora ansvarsområden, av serviceföretag som tar emot ansökningshandlingar från allmänheten och kontrollerar attansökningarna är kompletta innan dessa vidarebefordras till respektive utlandsmyndighet för beslut. Företagen utövar ingen myndighet utan deras uppgift är begränsad till att motta handlingar och ge råd. Systemet innebär inte att allmänheten är betagen rätten att vända sig direkt till utlandsmyndigheten utan är att betrakta som ett komplement som erbjuder bättre tillgänglighet än den utlandsmyndigheterna själva kan erbjuda, inte minst vad gäller ansökningar från personer i länder som ligger långt från det land där det finns en svensk utlandsmyndighet. Företagen tar en avgift för sina tjänster, men för den som inte vill betala för deras tjänster finns alltid möjligheten att vända sig direkt till utlandsmyndigheten.

Den nu aktuella händelsen har inträffat i nära anslutning till att Utrikesförvaltningens verksamhet i Manila fick en ny form. Ambassaden hade stängts och honorärkonsulatet var ännu inte fullt bemannat och samarbetet med PIASI hade just inletts.

Vad först gäller bedömningen att den försäkring som AA hade inte uppfyllde kraven synes denna ha varit felaktig. Som framgår av ambassadens yttrande måste den som ansöker om visum till Sverige visa att han eller hon har en reseförsäkring från ett försäkringsbolag i Europa eller från ett antalangivna bolag på Filippinerna. Detta är ett resultat av det lokala Schengensamarbetet i Manila. Det bolag med vilket AA tecknat försäkring var dock belgiskt och borde ha godkänts. AA har alltså fått felaktig information från PIASI.

I de fall en ansökan som inkommer till en utlandsmyndighet inte är komplett så ska sökanden beredas möjlighet att komplettera ansökan utan krav på ny ansökningsavgift och så borde också ha skett i detta fall.

Vad gäller användningen av serviceföretag så är avsikten inte att frånta allmänheten möjligheten att vända sig direkt till myndigheten. Som framgått ovan är syftet att ge allmänheten möjlighet till snabbare service som ett komplement till att vända sig direkt till en svensk myndighet som kan ligga i ett land på stort avstånd från sökanden. Detta borde ha framgått tydligt av informationen på ambassadens hemsida.

Utrikesdepartementet har i yttrandet till JO anfört att de företag som anlitas vid handläggningen av viseringsärenden inte utövar myndighet.

Vid bedömningen av vad som utgör myndighetsutövning ska beaktas att beredning och beslut i ett ärende i princip anses utgöra oskiljaktiga delar av en och samma förvaltningsuppgift (jfr JO 2001/02 s. 250).

Det privata serviceföretaget PIASI har enligt vad som framkommit haft till uppgift att ta emot viseringsansökningar, kontrollera att dessa varit kompletta, vid behov begära kompletteringar och därefter vidarebefordra ansökningarna till honorärkonsulatet i Manila. Konsulatet har i sin tur sänt ansökningarna till ambassaden i Bangkok. På ambassaden har ansökningarna granskats och bedömts av en beslutsfattare, som regelbundet besökt konsulatet och där gjort erforderliga intervjuer.

Att fatta beslut i viseringsärenden är myndighetsutövning. Den handläggning som skett hos serviceföretaget har föregått ambassadens viseringsbeslut och bl.a. syftat till att få fram ett komplett beslutsunderlag. Den har inneburit att ingivna handlingar granskats och att kompletteringar i förekommande fall begärts från den enskilde. Den har således inte inskränkt sig till besvarande av allmänna frågor, lämnande av upplysningar per telefon och tillhandahållande av blanketter m.m. Serviceföretagets uppgifter har därmed innefattat myndighetsutövning.

Något rättsligt stöd för hanteringen har inte åberopats från departementets sida. Handläggningen måste bedömas som rättsstridig (jfr 10 kap. 5 § och 11 kap. 6 § regeringsformen ). Att den enskilde inte varit tvungen att använda det privata företagets tjänster saknar betydelse för den bedömningen.

För anmälaren innebar detta att det i princip blev omöjligt för honom att komma vidare med sin viseringsansökan; när han försökte få hjälp av ambassaden hänvisades han åter till serviceföretaget, gentemot vilket han inte hade några rättigheter. Hans enda möjlighet skulle ha varit att foga sig i serviceföretagets krav, som visat sig vara grundlösa.

– – –