JO dnr 4895-2007

I en anmälan till JO klagade advokaten AA på Försäkringskassans handläggning av ett ärende om livränta enligt lagen ( 1976:381 ) om arbets-skadeförsäkring, i vilket han varit ombud för BB. AA anförde bl.a. följande. I en skrivelse daterad den 29 juni 2007 meddelade kassan att beslut om livränta skulle fattas inom kort och att han dessförinnan bereddes tillfälle att yttra sig. Av meddelandet framgick att yttrandet emotsågs senast den 17 juli 2007 samt att, för det fall något yttrande inte inkommit inom svarsfristen, beslut skulle komma att fattas med ledning av de uppgifter som fanns. Den 5 juli 2007 ansökte han om anstånd till den 15 augusti 2007 med anledning av mellankommande semester. Försäkringskassan avslog ansökan den 6 juli 2007. Den 10 juli 2007 ansökte han åter om anstånd. I brev den 13 juli 2007 meddelade kassan att man vidhöll sitt tidigare beslut att inte medge anstånd. Den 19 juli 2007 beslutade socialförsäkringsnämnden i ärendet.

Ärendet remitterades till Försäkringskassan som anmodades att yttra sig över det som AA hade anfört i sin anmälan.

I sitt remissvar anförde Försäkringskassan, genom länsdirektören CC, följande.

– – –

Yttrande

BB:s ombud inkom vid två tillfällen, efter att förslag till beslut och beslutsunderlag kommunicerats honom, med skriftlig begäran om anstånd under cirka en månad på grund av mellankommande semester för att inkomma med kompletterande underlag. Skrivelserna besvarades skriftligen av Försäkringskassan men anstånd nekades då man bedömdes ha ett fullgott underlag för att kunna fatta beslut den 19 juli 2007.

Försäkringskassan och kontorsområdet länsproduktion har en hög ambition att driva ärenden till ett avslut inom rimlig tid och att handläggningen ska ske på ett rättssäkert sätt. När det gäller huruvida anstånd ska beviljas eller inte är utgångspunkten att en sådan begäran bör tillmötesgås så länge som begäran ligger inom det rimligas gräns. En viss restriktivitet finns dock om anståndsbegäran saknar rimliga skäl eller om anståndstiden är allt för lång.

AA gavs tillfälle att kommentera remissvaret.

Jag ser givetvis positivt på ambitionen hos Försäkringskassan att driva ärenden framåt. Det är emellertid inte något självändamål att snabbt avgöra ett ärende. Som jag även uttalat i ett tidigare ärende denna dag (dnr 4437-2007) måste en enskild alltid få tillfälle att yttra sig över material som tillförs ärendet av någon annan. I detta ligger också att Försäkringskassan, i de fall den försäkrade begär anstånd med att yttra sig, bör tillmötesgå en sådan begäran så länge denna ligger inom det rimligas gräns. Om det inte har angetts något skäl till begäran bör dock Försäkringskassan vara restriktiv med att bevilja alltför långa anstånd. I detta fall har det emellertid varit fråga om en motiverad begäran och en anståndstid om ca en månad under ombudets semester. Enligt min mening borde det begärda anståndet ha beviljats.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan sagda.