JO dnr 5281-2005
Kronofogdemyndighet har dröjt med att överlämna ett överklagande, som även innehöll ett yrkande om inhibition, till tingsrätt
I en komplettering till en anmälan mot bl.a. Kronofogdemyndigheten i Karlstad, Örebrokontoret, som kom in till JO den 13 december 2005, klagade AA på att kronofogdemyndigheten fortfarande inte den 12 december 2005 hade översänt hans överklagande med begäran om inhibition till tingsrätten trots att han gav in detta till kronofogdemyndigheten den 30 november 2005.
Från kronofogdemyndigheten inhämtades att AA:s överklagande jämte myndighetens yttrande hade överlämnats till Örebro tingsrätt den 13 december 2005.
AA:s anmälan som kom in till JO den 13 december 2005 remitterades till Kronofogdemyndigheten i Karlstad för yttrande. I sitt remissvar anförde myndigheten, genom regionkronodirektören BB, i huvudsak följande (bifogade handlingar har här utelämnats).
AA har i sin anmälan gjort gällande att kronofogdemyndigheten gjort sig skyldig till oskäligt dröjsmål i samband med handläggningen av hans överklagande, inkluderande yrkande om inhibition, av myndighetens beslut om utmätning av hans pension.
AA:s överklagande inkom till myndigheten den 1 december 2005. Överklagandet har dagen därpå överlämnats till handläggande jurist, som gjort bedömningen att överlämnandet till tingsrätten kunde anstå till dess myndigheten hunnit upprätta ett eget yttrande över överklagandet. Anledningen till myndighetens ställningstagande var dels att tingsrätten erfarenhetsmässigt inte ändrar myndighetens beslut på de av AA i sitt överklagande angivna grunderna, dels att Försäkringskassan inte skulle verkställa avdrag i enlighet med beslutet förrän kring den 19:e i månaden. Myndighetens avsikt var dock att överlämna överklagandet tillsammans med eget yttrande under vecka 49 ( 29 november–3 december 2005; JO:s anm. ), men av olika anledningar kom så inte att ske förrän den 13 december 2005.
Tingsrätten lämnade genom beslut den 15 december 2005 AA:s yrkande om inhibition utan bifall. Rättens beslut i frågan avkunnades i god tid före det att verkställighet skulle ske av överklagat beslut. Myndigheten konstaterar att handläggningstiden innefattat två helger.
I fall där inhibition begärts eftersträvar myndigheten särskilt skyndsam handläggning. I detta ärende blev handläggningstiden längre än normalt, men
Kronofogdemyndigheten översände, som komplettering till sitt remissvar, kopia av Örebro tingsrätts slutliga beslut i saken.
AA yttrade sig över remissvaret.
I sitt beslut den 21 april 2006 anförde JO Nordenfelt följande såvitt avser frågan om hur kronofogdemyndigheten hade handlagt AA:s överklagande med begäran om inhibition.
Av 18 kap. 10 § utsökningsbalken följer att kronofogdemyndigheten, om ett inkommet överklagande inte avvisas, så snart som möjligt skall översända överklagandet och övriga handlingar i målet till tingsrätten. Kronofogdemyndigheten skall därvid, enligt 17 kap. 3 § utsökningsförordningen (1981:981) , bifoga ett eget yttrande om det inte kan anses obehövligt.
Överklagandetidens utgång skall inte avvaktas innan överklagandet översänds till tingsrätten. Det har emellertid förutsatts att kronofogdemyndigheten kan dröja något med insändandet om det behövs med hänsyn till ifrågasatt självrättelse. Har klaganden begärt inhibition, bör dock kronofogdemyndigheten genast sända handlingarna till tingsrätten, såvida inte förhållandena är sådana att ytterligare verkställighetsåtgärd tills vidare inte är aktuell. (Walin m.fl., Utsökningsbalken , En kommentar, 3 uppl. s. 673).
Dåvarande justitieombudsmannen Jan Pennlöv har i ett tidigare beslut framhållit att överklagande och yttrande normalt skall översändas till tingsrätten inom en till två veckor från det att överklagandet kom in (JO 2000/01 s. 229). I de fall där klaganden har begärt inhibition gäller dock, vilket Jan Pennlöv erinrade om, särskilda skyndsamhetskrav.
AA:s överklagande med begäran om inhibition kom in till kronofogdemyndigheten den 1 december 2005. Först den 13 december 2005 översändes överklagandet jämte kronofogdemyndighetens yttrande till tingsrätten.
Enligt min mening är den tid som förflöt mellan överklagandet och översändandet av handlingarna till tingsrätten för lång. När inhibition begärs bör överklagandet genast sändas till tingsrätten. Om kronofogdemyndigheten behöver mer tid för att skriva sitt yttrande bör handlingarna ändå översändas till tingsrätten samtidigt som myndigheten begär anstånd med att inkomma med yttrande. Kronofogdemyndighetens bedömning att AA inte skulle ha framgång i sak utgör givetvis inte skäl att avvakta med att översända handlingarna.
Mot bakgrund av det anförda utgår jag från att kronofogdemyndigheten ser över sina rutiner avseende hur inkomna överklaganden skall hanteras.