JO dnr 5457-2009
Kritik mot en åklagare vid Åklagarmyndigheten, Västerorts åklagarkammare i Stockholm, för ett beslut att inte inleda förundersökning
Beslutet i korthet: En åklagare vid Västerorts åklagarkammare i Stockholm kritiseras för att hon förbisåg ett påstående om brott i en anmälan när hon tog ställning i förundersökningsfrågan.
Liana S. framförde i en anmälan klagomål mot bl.a. en åklagare vid Åklagarmyndigheten. Hon uppgav att hon polisanmält en kronofogde för grovt tjänstefel m.m. med anledning av att denne stulit pengar ur hennes bankfack och att åklagaren beslutade att inte inleda förundersökning med motiveringen att anmälningsuppgifterna inte gav anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal hade förövats.
Handlingar begärdes in från Åklagarmyndigheten, Västerorts åklagarkammare i Stockholm (AM-120694-09) och från Polismyndigheten i Stockholms län (K223911-09), varvid följande framkom. Liana S. polisanmälde den 23 juli 2009 en kronofogde för grovt tjänstefel med anledning av att denne utmätt kontanter, som tillhörde henne och som hon förvarade i sitt bankfack, för hennes makes skulder. I en tilläggsanmälan upprättad den 29 juli uppgav Liana S. även att 15 000 kr saknades efter utmätningen, eftersom kronofogden skulle ha återlämnat visst belopp i bankfacket men lämnade ett belopp som var 15 000 kr lägre. Kammaråklagaren Catarina Thiel beslutade den 26 augusti att inte inleda förundersökning med motiveringen att anmälningsuppgifterna inte gav anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal hade förövats.
Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över vilka överväganden åklagaren gjorde med anledning av att Liana S. i tilläggsanmälan uppgett att 15 000 kr saknades då ett visst belopp återlämnades efter utmätningen.
Catarina Thiel uppgav följande.
Det jag minns idag av mina överväganden i detta ärende är att jag från polisen tillsammans med anmälan fick ett protokoll från Nacka tingsrätt där det saknades en sida. Jag begärde att få den saknade sidan. När den inkommit nöjde jag mig med att konstatera att det inte i tingsrättens protokoll fanns någon formulering som skulle kunna tyda på att det förekommit oegentligheter i Kronofogdemyndighetens handläggning av Liana S. ärende. Uppgiften i tilläggsanmälan om att pengar stulits har jag idag inget minne av att det ingick i mitt övervägande. Jag noterar dock att uppgiften står sist i tilläggsanmälan som inkom en vecka efter huvudanmälan. Jag kan således ha missat denna uppgift. Anmälan avsåg synpunkter på själva utmätningen vilket var vad jag tog ställning till.
Om Liana S. hade begärt att få mitt beslut överprövat skulle jag givetvis ha översänt handlingarna till överåklagare.
På grund av Liana S:s skrivelse till JO har Kronofogdemyndighetens handläggarnoteringar inhämtats i ärendet. Dessa avser tidsperioden april - maj 2009 och innehåller noteringar om handläggningen av tillgångsundersökningen i bankfacket och återlämnandet av en del av pengarna samt uppgifter om kontakter med gäldenären och Liana S. Av dessa noteringar framgår att Liana S. i kontakt med handläggare på Kronofogdemyndigheten påstår att någon i samband med förrättningen måste ha tagit 15 000 kr ur bankfacket och att dessa medel därefter inte har lämnats tillbaka. På grund av dessa uppgifter och innehållet i Liana S. skrivelse till JO finns det anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats. Jag har därför beslutat att inleda förundersökning.
Kerstin Skarp gjorde följande bedömning.
Tröskeln för att inleda förundersökning har satts lågt. Det räcker med att det förekommer anledning till misstanke om brott. En förundersökning kan alltså inledas på mycket vaga misstankar så snart dessa avser något som kan vara ett brott. Huruvida förundersökning ska inledas eller inte är en bedömningsfråga där man kan ha olika uppfattningar utan att någon av dem behöver vara felaktig.
I förevarande fall fanns, i sista stycket i tilläggsanmälan, en uppgift om att 15 000 kr saknades efter utmätningen i Liana S. bankfack. Av åklagarens upplysningar framgår att hon, såvitt hon minns, inte gjort något övervägande med anledning av uppgiften. Åklagaren förefaller alltså inte ha uppmärksammat uppgiften när hon beslutade att inte inleda förundersökning för tjänstefel. Det är därmed inte möjligt att göra någon bedömning av åklagarens överväganden i denna del.
Däremot vill jag framhålla att uppgifter som tas upp i en polisanmälan självklart alltid bör blir föremål för någon form av ställningstagande från – som i detta fall – åklagarens sida. Det kan noteras att den aktuella uppgiften, som alltså fanns i sista stycket i tilläggsanmälan, inte synes förekomma någon annanstans i de handlingar som åklagaren haft tillgång till vid tiden för sitt beslut. Jag kan inte se att det finns anledning att tro annat än att det är ett rent förbiseende som gjort att åklagaren inte uppmärksammat anmälningspåståendet.
Det bör avslutningsvis uppmärksammas att åklagaren numera har beslutat att inleda förundersökning. Enligt min uppfattning saknas det helt anledning att ifrågasätta det beslutet.
Liana S. bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaret.
Jag har inte anledning att ifrågasätta att det varit fråga om annat än ett beklagligt förbiseende från Catarina Thiels sida. Hon kan emellertid inte undgå kritik för detta.
Vad som i övrigt framkommit föranleder inte något uttalande eller någon ytterligare åtgärd från min sida.
Ärendet avslutas.