JO dnr 5875-2012

Polisens användning av sociala medier har ökat väsentligt under senare år. På Facebook och Twitter finns för närvarande cirka hundra konton registrerade av polisen. Kontona administreras vanligtvis lokalt av exempelvis ett närpolisområde eller en ungdomsgrupp inom en polismyndighet. Sammanlagt följer cirka 360 000 personer polisens sidor på Facebook och Twitter.

I Rikspolisstyrelsens handledning för polisen i sociala medier anges att de övergripande syftena med polisens närvaro i sociala medier är följande.

- Ökad dialog – vara synlig och tillgänglig där många människor är.

- Dela brottsförebyggande information och tips för att minska brottsligheten.

- Berätta om polisens arbete för att öka tryggheten.

- Nå ut med att polisen vill ha tips och vittnesuppgifter för att lösa brott.

AA och BB framförde i en anmälan till JO kritik mot ett antal inlägg som polisen hade publicerat på Facebook. De anförde att vissa av polisens sidor på Facebook

inte levde upp till regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet, utan snarare var ett forum för politiska yttringar och hån mot medborgarna.

AA och BB återgav följande inlägg som hade publicerats av närpolisområde Växjö/Alvesta (Polismyndigheten i Kronobergs län).

Den 1 december 2011 – Ibland måste man skratta! Bilden är ett bra exempel av hur man INTE ska pynta sin bil. Man måste ha bra sikt när man kör bil. Jag tror förarens favorit tv-program är ”pimp My ride”. Tagen på en trafikkontroll i Växjö. //CC. (Enligt anmälan fanns vid inlägget en bild där man tydligt kunde se bilens interiör, vilket gjorde att ägaren av bilen lätt kunde identifieras.)

Den 28 december 2011 – I BLAND ÄR DET INTE LÄTT!! I går hittade vi en ung tjej på cykelvägen vid Österleden i Växjö. Hon hade skurit sig själv med ett rakblad i armvecket. Det fanns mycket blod och hon var inte särskilt samarbetsvillig. Hon hade rakbladet i handen och försökte även sparka oss. Vi lyckades hålla fast henne, ta bort rakbladet och stoppa blödningen i väntan på ambulansen. Tjejen är nu omhändertagen och förhoppningsvis kommer hon att få hjälpen som hon behöver. Tack till ambulanspersonalen som var mycket proffsig och tog väl hand om henne. //CC

Den 15 augusti 2012 – Fel sida av fyllecellsdörren!! De allra flesta personer som vi omhändertar för LOB ”lag om omhändertagande av berusade personer” har problem med alkohol. Tyvärr är det väldigt få som vill erkänna det. Det är inte sällan som vi blir utsatta för våld eller hotade när vi omhändertar fulla personer. Om du vaknar en lördagsmorgon och ser fel sida av fyllecellsdörren, eller om du känner igen bilden, är det kanske dags att se över dina alkoholvanor. Det är inte bara din hälsa som du riskerar, ditt körkort står på spel och tjejen som du försökte ragga inne på krogen har förmodligen åkt med den fula killen som inte kunde sjunga lika bra som dig! Om du tar det lugnt med alkoholen kan vi lova dig att kvällen kommer att bli lugnare för oss och MYCKET trevligare för dig. //CC (Inlägget avslutades med information om olika möjligheter till vård vid alkoholmissbruk.)

Den 25 oktober 2012 – Utsättning kl. 05.00, polisen skall biträda Migrationsverket i ett utvisningsärende. En familj med små barn. En uppgift som polisen har, men det skär i hjärtat ändå. //DD

Den 27 oktober 2012 – HEMNES vitrinskåp från IKEA=1795 kr HEMNES vitrinskåp från IKEA+böter som du får när paketet, som du inte bundit fast, flyger av släpet och nästan träffar min polisbil som kör bakom dig=3290 kr. HEMNES vitrinskåp från IKEA+böter som du får när paketet flyger av släpet och nästan träffar min polisbil som kör bakom dig+att du skäller på mig för att jag skriver böter till dig för att DU inte har bundit fast DIN last=fortfarande 3290 kr – jag bjuder på utskällningen! //CC

AA och BB återgav även följande inlägg som hade publicerats av närpolisområde Upplands Väsby (Polismyndigheten i Stockholms län) den 20 oktober 2012.

En patrull har under natten befunnit sig och bedrivit närpolisarbete i Upplands Väsby. Ett roligt arbetspass där vi både hunnit med att prata med många ungdomar samt fotpatrullerat kring centrum och Dragonvägen/Arkadstigen. Mot slutet kunde vi tack vare goda polisnäsor och lokalkännedom genomföra en husrannsakan som resulterade i <100 gram beslagtagen cannabis ämnat för försäljning. På bilden syns förutom den portionsförpackade narkotikan även typiska tillbehör i sammanhanget såsom en våg, grinder, pipa, kontanter samt mobiltelefoner. Problemet med cannabis är tyvärr relativt vanligt och som polis får man ofta se baksidan av drogen. Det brukar sluta med att man sitter i en ostädad etta på socialbidrag, röker cannabis och tittar på Simpsons dagarna i ända och sällan får för sig att

Rikspolisstyrelsen anmodades att yttra sig samt även inhämta upplysningar från polismyndigheterna i Kronobergs län och Stockholms län.

Rikspolisstyrelsen

Rikspolisstyrelsen (rikspolischefen EE) anförde i sitt yttrande följande angående polisens användning av sociala medier.

Det övergripande syftet med Polisens närvaro i sociala medier är att leva upp till uppdraget att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Genom sin närvaro i dessa medier blir Polisen synlig och tillgänglig i ett forum där många människor vistas och kan på så sätt nå andra målgrupper. Många ungdomar följer Polisens sidor och ett viktigt skäl till Polisens närvaro i sociala medier är att komma i kontakt med dem.

Polisen kan genom sociala medier nå ut med information på ett effektivt sätt, t.ex. att Polisen söker tips, information om Polisens arbete och brottsförebyggande information. Sociala medier gör det också möjligt att snabbt nå stora grupper med information t.ex. i samband med en kris. – – –

Innan användningen av sociala medier blev ett mer officiellt verktyg i Polisens arbete gjordes en förstudie […]. Utifrån vad som framkom i förstudien har Rikspolisstyrelsen gett ut en handledning, Polisen i sociala medier […]. Handledningen behandlar bl.a. organisatoriska, juridiska och etiska frågor och innehåller konkreta råd och tips för Polisens närvaro i sociala medier. Handledningen syftar bl.a. till att säkerställa att Polisen uppfattas som en enhetlig och tydlig avsändare i sociala medier och att rättsliga krav följs. Handledningen uppdateras kontinuerligt.

Rikspolisstyrelsen har sedan i maj 2011 anordnat tre seminarier om Polisen i sociala medier. Många av de poliser som gör inlägg på Polisens sidor har deltagit vid något av dessa seminarier.

Utgångspunkten är att respektive polismyndighet fattar beslut om närvaro i sociala medier och ansvarar för de kanaler som upprättas. När Polisen närvarar i sociala medier ska det enligt Rikspolisstyrelsens handledning vara klart vem som uttalar sig för myndighetens räkning och vilka ramarna är. De befattningshavare som kommunicerar på Polisens sociala mediekanaler ska ha fått detta uppdrag från sin polismyndighet.

Polismyndigheten i Kronobergs län

Polismyndigheten i Kronobergs län (länspolismästaren FF) redogjorde inledningsvis i sitt yttrande för myndighetens arbete med sociala medier. Därvid framkom bl.a. att de medarbetare som hade i uppdrag att skriva inlägg hade genomgått utbildning om de regler och riktlinjer som gäller för polisens medverkan på Facebook. Vidare upplystes att myndigheten hade som rutin att inlägg signerades med författarens, dvs. den Facebookutbildade polisens, namn. Detta ansågs vara en framgångsfaktor i arbetet med Facebook då det skapade en bättre och mer personlig relation till läsarna. Ett flertal brott hade enligt myndigheten klarats upp tack vare närvaron på Facebook. När det gällde de aktuella inläggen hänvisades till vad respektive befattningshavare hade anfört.

Polisinspektören CC redogjorde för bakgrunden till sina inlägg och vilka överväganden han hade gjort inför publiceringarna, varvid bl.a. följande framkom.

Inlägget den 1 december 2011 om den ”pyntade” bilen avsåg en taxibil i vilken det hängde åtskilliga föremål på insidan av framrutan. På bilden kunde man varken identifiera förare eller bil. Syftet med inlägget var att upplysa om att man bör ha bra sikt när man kör bil.

Beträffande inlägget den 28 december 2011 om den unga kvinnan som hade skurit sig själv, anförde CC att han observerat att det fanns ett antal åskådare till händelsen. Han hade uppfattat dessa som chockade över att kvinnan blödde ymnigt och att polisen ingrep med visst våld. Med inlägget avsåg han att förklara anledningen till polisens agerande samt att kvinnan blev väl omhändertagen av polis- och ambulanspersonal.

När det gällde inlägget den 15 augusti 2012 om alkoholkonsumtion, var syftet att informera om att personer med alkoholproblem var ett bekymmer för polisen samt att uppmana dessa att söka vård. CC hade skrivit inlägget på ett lättsamt sätt för att intressera allmänheten och på så vis få stor spridning av budskapet. Avsikten var inte att håna eller nedvärdera personer med alkoholproblem.

Syftet med inlägget den 27 oktober 2012 om vitrinskåpet på biltaket var att påminna allmänheten om att det är viktigt att säkra sin last. Händelsen som återgavs inträffade år 2005 och varken förare eller bil kunde identifieras genom inlägget.

CC anförde avslutningsvis att han genom sina inlägg avsåg att nå ut med ett budskap samt att han skrev på ett informellt och lättsamt sätt för att få ökad spridning. Han övervägde kontinuerligt vilken information han lämnade ut och på vilket sätt han skrev. Därvid sökte han vägledning bl.a. hos myndighetens informationsenhet. CC angav även att han inte hade mottagit några klagomål från personer som hade varit inblandade i de händelser som han hade skrivit om på Facebook.

Polisinspektören DD anförde angående sitt inlägg den 25 oktober 2012, om polisens biträde vid utvisning av en barnfamilj, att hennes uppgift som ”Facebookpolis” var att upplysa om polisens arbetsuppgifter. Att hon ibland uttryckte känslor i inläggen ansåg hon vara förenligt med de direktiv och den utbildning hon hade fått.

Polismyndigheten anförde i sin bedömning att myndigheten hade kontinuerlig övervakning på sina konton på Facebook och om något av de nu aktuella inläggen inte hade stått i överensstämmelse med den handledning som förelåg på området hade detta tagits bort.

Polismyndigheten i Stockholms län (biträdande länspolismästaren Ulf Johansson) redogjorde inledningsvis i sitt yttrande för myndighetens arbete med sociala medier. Därvid framkom bl.a. att myndigheten, utöver Rikspolisstyrelsens handledning, hade upprättat egna rutiner för närvaron i sociala medier. Dessa utgår från de lärdomar som har gjorts om hur och om vad man bör skriva i sociala medier. Som exempel på viktiga punkter i rutinerna angavs att personuppgiftslagen ska följas, att enskilda personer inte ska hängas ut och att man inte ska föra fram personliga åsikter samt att man ska använda sig av ett vårdat och enkelt språk. När det gäller användandet av humor i inläggen anges i rutinerna att det i och för sig kan vara bra för att göra det mer intressant för läsaren men att man ska vara väldigt försiktig så att det inte missuppfattas. Dessa rutiner var emellertid inte framtagna vid tidpunkten för det nu aktuella inlägget om konsekvenserna av cannabisbruk. Vidare upplystes att myndigheten har en särskild samordnare för sociala medier som aktivt arbetar med frågorna i syfte att åstadkomma en myndighetsgemensam syn på vad som är lämpligt att publicera.

När det gällde inlägget om cannabis anförde polismyndigheten att när polisen uttalar sig negativt om narkotikabruk ska det ses som ett led i brottsbekämpningen mot narkotika. Det var enligt myndigheten tydligt att de berörda polismännens avsikt var att på ett humoristiskt sätt förmedla en bild av sambandet mellan narkotikamissbruk och sociala problem. Avsikten var således varken att redovisa konkreta faktauppgifter eller att håna medborgare. Myndigheten konstaterade emellertid att det var en svår balansgång att använda humor eftersom det finns en risk att det missuppfattas. Ur detta perspektiv ansågs den sista delen av inlägget, om problemen med cannabis, vara olyckligt formulerad.

Sammanfattningsvis anfördes att myndighetens deltagande i sociala medier skedde i överensstämmelse med gällande lagstiftning och att erforderligt internt regelverk fanns framtaget för verksamheten.

Rikspolisstyrelsens bedömning

Rikspolisstyrelsen anförde i sin bedömning att det inte hade röjts några sekretessbelagda uppgifter i de aktuella inläggen och att någon enskild inte hade hanterats eller bemötts på ett osakligt eller partiskt sätt. Inläggen stred inte heller på annat sätt mot någon författning. Polismyndigheterna bedömdes inte ha agerat utanför sina uppdrag eftersom samtliga inlägg anknöt till ett verksamhetsområde som ankommer på polisen, t.ex. att förebygga brott, ingripa mot brott eller att lämna allmänheten skydd. Även om några av inläggen kunde anses gå utöver vad som var nödvändigt för att framföra ett brottsförebyggande budskap eller beskriva polisens arbete innebar detta inte att de stred mot kraven på saklighet och opartiskhet.

När det gällde frågan om inläggen var olämpliga anförde Rikspolisstyrelsen att de inte innehöll uttalanden som innebar att någon enskild hade kränkts eller hånats samt inte heller var felaktiga, nedlåtande, respektlösa, ironiska eller liknande. I

likhet med Polismyndigheten i Stockholms län ansågs emellertid inlägget om problemen med cannabis vara olyckligt formulerat då det skulle kunna missuppfattas vara nedvärderande. Såvitt avsåg vad som var lämpligt i övrigt, avseende t.ex. humor, personlighet och känslor, avstod styrelsen från att avge en bedömning.

Till yttrandet bifogades bl.a. Rikspolisstyrelsens handledning, Polisen i sociala medier (version 2.1, den 13 september 2012), samt Polismyndighetens i Stockholms län hanteringsregler för sociala medier och rutin för närvaron i sociala medier.

AA och BB yttrade sig över vad polismyndigheterna och Rikspolisstyrelsen hade anfört. De vidhöll i huvudsak vad de hade framfört tidigare och utvecklade sin argumentation. De anförde bl.a. att det inte var lämpligt att polisen genom alltför personliga eller humoristiska inlägg beskrev situationer där tvångsmedel eller våld hade använts. Dessutom menade anmälarna att effekten av det brottsförebyggande arbetet genom sociala medier kunde ifrågasättas. Sammantaget ansåg de att samtliga de nu aktuella inläggen avvek markant från vad man borde kunna förvänta sig av polisanställda. AA och BB återgav även bl.a. ytterligare ett inlägg som hade gjorts av närpolisområde Växjö/Alvesta (se JO:s ärende 1916-2013).

Av 1 kap. 9 § regeringsformen följer att myndigheter i sin verksamhet ska beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Reglerna om saklighet och opartiskhet överlappar i viss mån varandra. Saklighetskravet innefattar dock annat och mer än vad kraven på likabehandling och opartiskhet medför, t.ex. vad gäller bemötande, formuleringar och förmåga att hålla sig till den sakfråga som myndigheten vanligen har att avgöra visavi den enskilde. (Se Bull och Sterzel, Regeringsformen – en kommentar, 2013, s. 58.)

JO har tidigare uttalat att den information som en myndighet tillhandahåller allmänheten, exempelvis på en webbplats, omfattas av regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. Detta innebär bl.a. att uppgifter som lämnas ska vara korrekta till såväl innehåll som form, att de ska baseras på hållfast underlag och att det ska vara sakligt motiverat för myndigheten att ge spridning åt uppgifterna. Kravet på opartiskhet innebär bl.a. att informationen ska vara allsidig och objektiv. (Se JO 2010/11 s. 616, dnr 4935-2009 .)

I 4 kap. 1 § polisförordningen (1998:1558) anges att anställda inom polisen ska uppträda på ett sätt som inger förtroende och aktning; de ska uppträda hövligt, hänsynsfullt och med fasthet samt iaktta självbehärskning och undvika vad som kan uppfattas som utslag av ovänlighet eller småaktighet.

Även Rikspolisstyrelsen handledning för polisen i sociala medier behandlar frågorna om attityd och bemötande (avsnitt 8.4). I handledningen anges bl.a. att man ska tänka på att använda en mänsklig ton som visar på ödmjukhet och respekt.

Vidare sägs att man ska undvika ironi samt inte heller uttrycka sig på ett sätt som kan uppfattas som nedlåtande eller ha en attityd som kan uppfattas som stötande eller överlägsen. Det anges även att man ska var försiktig med humor, då detta är något högst personligt som lätt kan missuppfattas. De inlägg som görs bör vara kopplade till syftet med närvaron i sociala medier och man ska tänka på att förmedla fakta och inte åsikter.

När det gäller omnämnande av personer i inlägg anger Rikspolisstyrelsens handledning (avsnitt 8.5) att information som kan riskera brottsoffers eller brottsmisstänktas integritet och säkerhet inte får publiceras. Inte heller får information som gör att läsaren kan identifiera en enskild individ läggas ut.

Polismyndigheten i Stockholms län fastställde den 26 november 2012 rutiner för närvaron i sociala medier. I rutinerna har man delat in inlägg i olika färger beroende på innehåll och vilka regler som gäller för publicering. En godkänd administratör får självständigt publicera så kallade gröna inlägg, vilka t.ex. kan avse information om trafikkontroller och brottsförebyggande åtgärder. Inlägg som innehåller t.ex. humor eller specifikation av platser eller personliga reflektioner, så kallade gula- [minus] inlägg, får endast publiceras efter diskussion med minst en annan godkänd administratör. Så kallade gula+ [plus] inlägg, vilka t.ex. kan avse hanteringen av psykiskt sjuka, våldtäkter och andra grova brott samt pågående förundersökningar, får endast publiceras efter godkännande av ägaren av kanalen (dvs. en person i chefsställning). Inlägg som innehåller t.ex. kritik av personer, svordomar, polisjargong, information om dödsolyckor eller pågående självmord eller enskildas sociala och psykiska status, så kallade röda inlägg, ska undvikas och får endast publiceras efter godkännande av länspolismästaren eller chefen för avdelningen eller stabsenheten.

Av utredningen har framkommit att polismyndigheter runt om i landet är mycket aktiva i sociala medier och att dessa numera är officiella verktyg för polisen. Utvecklingen har gått snabbt de senaste åren; användandet började under år 2011 och det finns nu cirka hundra konton registrerade, med en stor mängd följare. En sådan utveckling medför naturligtvis en risk för att det, innan rutiner, handledning och kontrollfunktioner har etablerats, sker misstag och att det görs mindre genomtänkta eller olämpliga publiceringar.

Det finns enligt min mening inte skäl att ifrågasätta polisens närvaro i sociala medier i sig. En självklar utgångspunkt är att den ska ske i enlighet med de författningar som finns. Det får till exempel inte förekomma att sekretessbelagda uppgifter lämnas ut och inte heller i övrigt att personer som varit föremål för ingripanden kan identifieras. Polismyndigheterna måste naturligtvis också leva upp till regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. I det avseendet ska särskilt beaktas att bestämmelsen inte bara omfattar hur en sak rent faktiskt handläggs eller vilka verkliga skäl som ligger bakom ett handlande från myndigheten utan även hur

agerandet uppfattas är av betydelse. Redan risken för att andra kan uppfatta att saklighet och opartiskhet inte iakttas är tillräckligt för att agerandet kan anses strida mot grundlagens krav. Även polisförordningens allmänna krav på hur anställda inom polisen bör uppträda ska naturligtvis beaktas vid deltagandet i sociala medier.

Att uttryckssättet i de sociala medierna har en annan och mindre formell karaktär än annan myndighetsinformation kan medföra en risk för att polisen inte uppfattas som saklig och opartisk. Samtidigt är en av avsikterna med deltagandet i sociala medier att lämna information på ett enkelt sätt samt att vara tillgänglig i ett forum där många personer deltar och på så vis nå fler grupper av befolkningen. Det är naturligt att tonen och uttryckssättet blir mer lättsamt och spontant än vad som skulle vara fallet vid mer traditionell kommunikation. Detta är sannolikt också en bidragande orsak till att det finns ett stort intresse för polisen i de sociala medierna. Det är enligt min mening en vällovlig intention att försöka nå ut till en så stor del av befolkningen som möjligt och att även intressera t.ex. ungdomar – som generellt sett är mer aktiva i sociala medier – för polisens arbete. Strävan efter att få genomslag får emellertid inte medföra att polisen åsidosätter kraven på saklighet och opartiskhet, eller publicerar inlägg vars lämplighet av andra skäl kan ifrågasättas.

De anmälda inläggen

Samtliga i ärendet granskade inlägg har relevans för ändamålet med polisens närvaro i sociala medier; de har ett brottsförebyggande budskap eller informerar om polisens arbete. De granskade inläggen har inte ett innehåll som gör att polismyndigheternas opartiskhet sätts i fråga. Däremot har flera av inläggen ett innehåll som gör att sakligheten kan ifrågasättas. De präglas bitvis av en raljerande ton som är mindre lämplig för den som företräder polisen. Så är det med inläggen av närpolisområde Växjö/Alvesta om alkoholkonsumtion, om den pyntade bilen och det felaktigt lastade vitrinskåpet, liksom inlägget av närpolisområde Upplands Väsby om följderna av cannabisbruk. Det sistnämnda inlägget har dessutom ett anslag som kan uppfattas som nedlåtande.

Det finns inte beträffande något av inläggen skäl att tro att avsikten med inläggen har varit att nedvärdera eller kränka människor. Det har uppgetts att syftet var att på ett humoristiskt sätt informera och få fram ett brottsförebyggande budskap. Under alla förhållanden har detta, enligt min mening, gått ut över sakligheten. Som både Rikspolisstyrelsens handledning och Polismyndighetens i Stockholms län rutiner anger bör försiktighet iakttas när det gäller användandet av humor då det lätt kan missuppfattas. Den som skriver inläggen måste göra en avvägning mellan å ena sidan att vara underhållande och därmed kanske få fler läsare, å andra sidan att såsom företrädare för en myndighet förhålla sig saklig samt avhålla sig från olämpliga formuleringar och uttryckssätt.

Invändningar kan i det avseendet även riktas mot rubriken på inlägget om den unga kvinnan som skurit sig. Tonen i rubriken kan uppfattas som raljerande, vilket är mindre lämpligt med tanke på innehållet i inlägget. Texten i inlägget har i sig en

respektfull ton och syftet med att göra inlägget är gott. Det kan dock ändå diskuteras i vilken utsträckning beskrivningar av människor i en sådan utsatt situation lämpar sig för polisens inlägg i sociala medier.

När det gäller inlägget om polisens biträde vid utvisning av en barnfamilj ger det uttryck för att det ibland kan vara känslomässigt svårt att vara polis. Även om jag inte har någon egentlig invändning mot innehållet i inlägget vill jag ändå framhålla att utgångspunkten bör vara att man som företrädare för polisen i sociala medier är återhållsam med att uttrycka personliga känslor inför sina arbetsuppgifter. I annat fall riskerar man att komma i konflikt med kravet på saklighet och opartiskhet.

Avslutning

Av utredningen har framkommit att Rikspolisstyrelsen och de aktuella polismyndigheterna arbetar aktivt med hur polisen uppfattas som avsändare i sociala medier. De framstår som väl medvetna om de problem som kan uppstå. De poliser som har i uppdrag att skriva i de sociala medierna är särskilt utbildade och det finns en strävan inom polisen att få till stånd gemensamma normer för nivån på inläggen. Rikspolisstyrelsens handledning om polisens närvaro i sociala medier ger relativt heltäckande råd, men de är av naturliga skäl inte särskilt konkreta. Polismyndigheten i Stockholms län har utifrån handledningen tagit fram egna rutiner som i princip går ut på att, om ett inlägg inte är helt neutralt till sitt innehåll, ska det före publicering diskuteras med en annan medarbetare eller godkännas av en person i chefsställning. Ett sådant system ger goda förutsättningar för att en kontroll av hur inlägg kan komma att uppfattas sker, och minska risken för publicering av obetänksamma och förhastade inlägg.

Avslutningsvis kan det konstateras att det finns ett regelverk för polisens deltagande i sociala medier som, om det efterföljs, bör vara tillräckligt för att det inte ska förekomma publiceringar som riskerar att äventyra tilltron till polisens saklighet och opartiskhet eller i övrigt är olämpliga.

Med dessa synpunkter avslutas ärendet.