JO dnr 908-2010

Kritik mot Linköpings tingsrätt för otillräcklig utredning om dödsbodelägare i ett ärende om förordnande av boutredningsman

J.V. framförde i en anmälan klagomål mot Linköpings tingsrätt med anledning av handläggningen av ett ärende om förordnande av boutredningsman. Han uppgav följande. Tingsrätten beslutade i december 2008 att dödsboet efter A.G. skulle avträdas till förvaltning av boutredningsman. Beslutet fattades utan att J.V:s far B.V., som var s.k. efterarvinge till A.G:s tidigare avlidna hustru I.G. och således delägare i dödsboet efter A.G., hade beretts tillfälle att yttra sig. Tingsrätten godtog felaktigt sökandenas uppgift om att de var de enda dödsbodelägarna och vidtog inte några åtgärder för att efterforska ytterligare dödsbodelägare trots att det av den ingivna släktutredningen framgick att A.G. var änkling. – Till sin anmälan fogade J.V. en kopia av bouppteckningen efter I.G. I en bilaga till bouppteckningen anges B.V. som efterarvinge.

Handlingarna i tingsrättens ärende Ä 4265-08 begärdes in och av dessa framgick bl.a. följande. I en ansökan om förordnande av boutredningsman uppgav de två sökandena, som var syskonbarn till A.G., att bouppteckning ännu inte hade upprättats. De uppgav sig vara de enda delägarna i dödsboet efter A.G. och åberopade till stöd för detta personbevis för A.G:s avlidna syskon och en släktutredning utfärdad av Vadstena Landsarkiv. I släktutredningen anges beträffande A.G. bl.a. ”Civilstånd: Änkl”. Vidare redovisas i släktutredningen uppgifter om A.G:s föräldrar och syskon. Tingsrätten förelade sökandena att komplettera ansökan med personbevis för A.G. utvisande dödsdatum. Sedan detta inkommit förordnade tingsrätten genom slutligt beslut att dödsboet skulle avträdas till förvaltning av boutredningsman.

Det framkom vid kontakt med tingsrätten att den tingsnotarie som handlagt ärendet slutat sin anställning. Lagmannen Rolf Holmgren lämnade därför upplysningar om handläggningen enligt följande.

Han tjänstgjorde inte vid tingsrätten när ärendet handlades, men har tagit del av handlingarna i ärendet. Han har inga invändningar mot att tingsrätten bedömde sökandenas uppgifter om dödsbodelägare som trovärdiga. Ansökan var uppenbar-

Enligt 19 kap. 1 § ärvdabalken , förkortad ÄB, ska rätten då dödsbodelägare begär det förordna att egendomen ska avträdas till förvaltning av boutredningsman samt utse någon att i sådan egenskap handha förvaltningen. Av 19 kap. 9 § andra stycket ÄB framgår att samtliga dödsbodelägare ska beredas tillfälle att yttra sig över en ansökan om förordnande av boutredningsman, såvitt det kan ske utan märklig tidsutdräkt. Enligt 19 kap. 2 § ÄB ska till ansökan fogas en kopia av bouppteckningen efter den döde. Om bouppteckning inte är förrättad ska i stället trovärdig uppgift lämnas om delägarna i boet och deras hemvist. I doktrinen har ansetts att uppgift av två personer, om vilkas trovärdighet tvivel ej råder, bör utgöra tillräckligt bevis (Walin, Kommentar till ärvdabalken , del II, 4:e uppl., s. 73 f.).

Vissa släktingar till en först avliden make har i regel rätt att ta arv efter denne först sedan den andre maken har avlidit, s.k. efterarv (se 3 kap. 1 och 2 §§ ÄB). Av 18 kap. 1 § tredje stycket ÄB följer att den först avlidnes makens efterarvingar är delägare i dödsboet efter den sist avlidne maken.

I det aktuella fallet hade de två sökandena angett att de var de enda dödsbodelägarna. Till ansökan var emellertid också fogad en släktutredning av vilken framgick att den avlidne A.G. var änkling. Denna uppgift borde ha föranlett tingsrätten att utreda om det kunde finnas efterarvingar till A.G:s avlidna hustru vilka var delägare i dödsboet efter A.G. Genom att underlåta detta, vilket inneburit att bl.a. B.V. inte fått tillfälle att yttra sig över ansökningen, har tingsrätten brustit i sin handläggning.

Vad J.V. i övrigt har anfört föranleder inte någon ytterligare åtgärd eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i vad jag nu har uttalat.