Miljöskada, Dricksvattenskydd, Föroreningsrisk

Beskrivning saknas!

Rättsfall1

MÖD 2017:71: Skadestånd ----- Ett utsläpp av transformatorolja har skett på en fastighet där Trafikverket bedriver järnvägsverksamhet. Oljeutsläppet har orsakat en störning i form av en markförorening då olja har spridit sig i markprofilen. Oljepåverkan har även konstaterats i flera av de grundvattenrör som har inrättats efter olyckan, och det står därigenom klart att markföroreningen har övergått i en grundvattenförorening. Oljeläckaget har skett inom vattenskyddsområde för kommunens vattentäkt. Även om det inte är klarlagt hur långt oljan har spridits med grundvattnet har det förelegat en risk för spridning av föroreningen till vattentäkten, vars tillrinningsområde ligger i grundvattnets strömningsriktning från olycksplatsen. Kommunen har som huvudman för vattenförsörjningen en skyldighet att säkerställa vattnets kvalitet och måste därmed också förväntas att vidta skadeförebyggande och skadebegränsande åtgärder för att skydda vattentäkten. Det kan inte förväntas att den som ansvarar för vattentäkten ska hålla sig avvaktande eller passiv vid ett utsläpp av farliga ämnen inom vattenskyddsområdet. Kommunens åtgärder att stoppa vattenuttaget och låta genomföra egna undersökningar av föroreningens eventuella spridning till grundvattnet har ansetts vara sådana skadeförebyggande åtgärder som typiskt sett bör omfattas av rätten till skadestånd enligt 32 kap. miljöbalken. Även om det i efterhand har kunnat konstateras att föroreningen inte har spridits till vattentäkten har MÖD bedömt att det har varit befogat för kommunen att stoppa dricksvattenuttaget och att vidta undersökningsåtgärder fram till den tidpunkt då det kunde bedömas att det inte fanns någon risk för spridning av föroreningen till vattentäkten. Kostnaderna för dessa åtgärder har fram till denna tidpunkt ansetts som skador enligt 32 kap. miljöbalken för vilka kommunens försäkringsbolag har regressvis rätt till ersättning av Trafikverket.