Straffteori

Teorier krings straffets syfte och funktion.

Inom straffrätten finns det olika teorier kring straffets syfte och funktion. De kan indelas i absoluta och relativa.

De absoluta straffteorierna uppfattar straffet som ett uttryck för ett befintligt etiskt krav, och motiverar inte straffet med dess praktiska betydelse (exempelvis dess avskräckande effekt). Retributiva straffteorier (eller vedergällningsteorier), som utgår från att straffet utgör en sorts hämnd eller vedergällning, tillhör denna kategori.

De relativa straffteorierna utgår istället från att straffets syfte tjänar ett praktiskt ändamål, främst att förebygga brott. Dessa kan i sin tur delas upp i allmänpreventiva teorier, som menar att straffets uppgift är att hindra allmänheten från brott, främst genom dess avskräckande verkan, samt individualpreventiva teorier, som anser att straffets uppgift främst är att förhindra den enskilde brottslingen från att begå nya brott.

Svensk straffrätt utgår framförallt från de allmänpreventiva teorierna, det vill säga att syftet med strafflagstiftningen är att få medborgarna i allmänhet att undvika brott. Brottens straffskalor bestäms dock snarare enligt absoluta straffteorier, baserat på hur förkastligt brottet som sådant anses. Vid påföljdsbestämningen i det konkreta fallet tillämpas även en form av individualpreventiv teori, där exempelvis valet mellan fängelse och skyddstillsyn till viss del styrs av vad som kan få den enskilde att inte begå brott i framtiden.