Varumärkesintrång

Beskrivning saknas!

Rättsfall14

NJA 2014 s. 580: Varumärkesintrång har inte ansetts föreligga när användningen inte har skadat varumärkets ursprungsangivelsefunktion eller någon annan av varumärkets funktioner.
MD 2015:16: Marknadsföring av kontaktlinser m.m. har ansetts vara misskrediterande och/eller vilseledande. Även fråga om jämförande reklam.
RH 2013:1: Fråga om sabotagerisk vid prövning av interimistiskt vitesförbud enligt 8 kap. 3 § andra stycket varumärkeslagen (2010:1877). Hovrätten har konstaterat att sabotagerekvisitet ska tolkas enligt sin ordalydelse och att EU-domstolens praxis beträffande slutliga vitesbeslut inte medför någon annan tolkning. Då den påstått intrångsgörande handlingen hade upphört och det inte heller fanns någon risk för nya intrång ansåg hovrätten att någon sabotagerisk inte kunde anses föreligga i målet.
NJA 2007 s. 287: Talan av ett bolag med ensamrätt till ett varumärke i Sverige och i vissa andra länder inom EU mot ett bolag med hemvist i Tyskland om intrång i ensamrätten i dessa länder har med tillämpning av artikel 5.3 i Bryssel I-förordningen avvisats såvitt avser andra intrång än det som gjorts gällande i det svenska varumärket. Yrkande om inhämtande av förhandsavgörande från EG-domstolen har avslagits.
NJA 2004 s. 624: Vite på grund av överträdelse av ett av tingsrätt meddelat interimistiskt vitesförbud i mål om varumärkesintrång har ansetts inte kunna dömas ut efter det att vitesförbudet upphävts vid tingsrättens slutliga prövning av målet, när skälet till upphävandet varit att det saknats grund för ett sådant förbud.
MD 2012:15: En konkurrent har använt annans varumärke i s.k. sökordsmarknadsföring på internet. Fråga bl.a. om förfarandet varit förenligt med god marknadsföringssed.
NJA 2003 s. 163: Kännetecknet Jägarbrännvin har ansetts förväxlingsbart med för bl.a. alkoholhaltiga drycker registrerade tillika inarbetade varumärkena Jäger och Jägermeister. 6 § 1 st. varumärkeslagen (1960:644).
NJA 1997 s. 109: Fråga om viss tvist gäller intrång i varumärkesrätt på sätt som avses i 37 a § varumärkeslagen.
NJA 2014 s. 559: Varumärkesintrång. Straffvärde och brottslighetens art.
NJA 2005 s. 214: Vid prövning av tullmyndighets beslut om uppskjutande av frigörande av varor på grund av misstänkt varumärkesintrång har vissa varor kvarhållits medan förpackningar till reservdelar frigjorts.
NJA 1993 s. 182: Fråga om säkerhetsåtgärder enligt 15 kap 3 § RB i mål om fastställelse av varumärkesintrång och om åtgärder enligt 41 § varumärkeslagen.
NJA 1988 s. 183: Näringsidkare som i grossistled påfyllt koldioxid i cylindrar försedda med annans varumärke har ansetts skyldig till varumärkesintrång.
RH 2003:2: I Sverige har tidigare ansetts gälla en princip om s.k. global konsumtion av varumärkesrätt, dvs. denna rätt får inte längre göras gällande oavsett var i världen den märkta varan har bringats i omsättning. Sedermera har här skett övergång till regional - s.k. EES- vid konsumtion - enligt vilken rätten släcks ut endast om varan omsätts inom EES. Det har ansetts att detta ändrade rättsläge har inträtt först den 1 juli 2000 genom införandet av 4 a § första stycket varumärkeslagen; detta trots att Sverige redan den 1 januari 1994 tillträtt EES-avtalet och EG-domstolen den 16 juli 1998 har fastställt att artikel 7.1 i EG:s varumärkesdirektiv hindrar nationella regler om global konsumtion.
PMÖD 2018:1: I ett mål om intrång i bl.a. två registrerade EU-varumärken har Patent- och marknadsöverdomstolen, för tiden till dess målet avgjorts eller annat förordnats, förbjudit ett företag att i näringsverksamhet inom EU sälja vissa tröjor under ett visst märke. Företaget förelades även att ge varumärkesinnehavaren viss information om varornas ursprung m.m. (informationsföreläggande). Till skillnad från Patent- och marknadsdomstolen gjorde Patent- och marknadsöverdomstolen bedömningen att företaget, som är moderbolag till de företag som bl.a. sålt tröjorna, sannolikt medverkat till varumärkesintrång bl.a. genom att företaget innehade domännamn som använts vid dotterbolagens försäljning. Patent- och marknadsöverdomstolen har, trots att domstolen gjort en annan bedömning i denna del, inte funnit skäl att återförvisa målet. Domstolen har istället själv prövat de återstående frågorna i målet, vilka inte aktualiserades vid Patent- och marknadsdomstolens prövning. Patent- och marknadsöverdomstolen har i denna del bedömt hur instansordningens princip är tillämplig i denna typ av mål. Patent- och marknadsöverdomstolen fann även att bestämmelsen om förbudet mot att åberopa nya omständigheter och ny bevisning i Patent- och marknadsöverdomstolen i 3 kap. 9 § lagen om patent- och marknadsdomstolar inte var tillämplig, eftersom målet gällde ett överklagat beslut i ett pågående tvistemål. Det fanns därför inget hinder för parterna att först i Patent- och marknadsöverdomstolen åberopa ny bevisning.

Om lagen.nu

Ansvarsfriskrivning

Kontaktinformation

Hostas av Lysator