NJA 2005 s. 214

Volvo Personvagnar AB (Volvo) väckte vid Stockholms tingsrätt talan mot Scan-Tech USA/Sweden AB (Scan-Tech) genom stämningsansökan, som inkom till tingsrätten den 31 mars 2004, med påstående om varumärkesintrång i de registrerade varumärkena nris 217 378 och 217 379 (figurmärke VOLVO i diagonal med fyrkant innehållande ordet VOLVO respektive diagonalmärke med fyrkant) samt nris 78 133 och 135 541 (ordmärken). Volvo yrkade att tingsrätten skulle förplikta Scan-Tech att till Volvo utge 876 000 kr jämte viss ränta samt förordna att de Scan-Tech tillhöriga grillar samt förpackningar som med stöd av artikel 6 i Rådets förordning (EG) nr 3295/94 kvarhålls av Tullmyndigheten Mälardalsregionen i ärende 5826/04 och som gör intrång i nämnda varumärken skall förstöras samt att Scan- Tech skall betala kostnaden därför.

Scan-Tech bestred yrkandena och yrkade för egen del interimistiskt att tingsrätten skulle besluta att varorna som kvarhållits av Tullverket omgående skall frigöras. Det påstådda intrånget i varumärkena 78 133 och 135 541 gäller förpackningar till s.k. rods och stabilizing links. Scan- Tech yrkade, för det fall tingsrätten inte skulle besluta att samtliga varor skall frigöras, att tingsrätten skulle förordna att ”produkterna i förpackningarna” skall frigöras.

Volvo bestred Scan-Techs yrkanden.

Tingsrätten (rådmannen Olle Sörheim) tog ställning till Scan-Techs yrkande i kvarhållandefrågan genom beslut i protokoll den 15 juli 2004, i vilket protokoll antecknades bl.a.:

Parterna har i frågan anfört bl.a. följande.

Scan-Tech

Enligt Rådets förordning (EG) nr 3295/94 (EG-förordningen) skall ett ärende beträffande kvarhållna varor hänskjutas till den myndighet som ”skall fatta beslut i sakfrågan” och tullkontoret som har kvarhållit varor skall inte frigöra varorna i sådant fall. Sakfrågan i detta sammanhang är huruvida varorna är varumärkesförfalskade eller inte. Enligt 7 kap. 6 § tullagen skall fråga om rättighetsintrång har skett och hur det skall förfaras med varorna i sådant fall när fråga är om påstått varumärkesintrång prövas av domstol enligt varumärkeslagen och stämningsansökan är i anledning därav det aktuella hänskjutandet. Det anges också i 7 kap. 6 § tullagen att domstolen får meddela interimistiskt beslut om att uppskjuten frigörelse eller kvarhållande skall upphöra.

När stämningsansökan givits in tar de nationella bestämmelserna vid. I detta fall skall 15 kap. 3 § RB tillämpas. För att de kvarhållna varorna inte skall frigöras krävs att förutsättningarna för interimistisk åtgärd enligt detta lagrum är för handen.

Det krävs att yrkande om omhändertagande framställs för att beslut härom skall kunna meddelas. Volvo har inte framställt något sådant yrkande. Det åligger därför Tullverket att omedelbart frigöra varorna. Tullverket har emellertid uppfattningen att det krävs beslut om frigörande av domstol för att Tullverket skall kunna frigöra varorna.

Om tingsrätten finner att materiell prövning skall ske vill Scan-Tech framhålla följande.

Sedan Scan-Tech i samband med den 2001 genomförda intrångsundersökningen uppmärksammats på att Volvo innehar varumärkesregistreringen 217 379 (”pinnen”) vidtog Scan-Tech omgående åtgärder och meddelade leverantörerna av grillar att inga grillar märkta med pinnen fick levereras eftersom pinnen är ett i Sverige registrerat varumärke som Volvo innehar. Leverantörerna godtog detta och Scan-Tech har efter intrångsundersökningen inte beställt några grillar märkta med pinnen och har inte heller erhållit några sådana.

Efter mottagande av stämningsansökningen har Scan-Tech emellertid erfarit att den påtalade varusändningen innehåller grillar märkta med pinnen. Scan- Tech har efter utredning fått besked av leverantören att det rör sig om ett misstag från denne.

Om Scan-Tech hade erhållit grillarna hade man omedelbart reklamerat leveransen och återsänt denna till leverantören eller alternativt tagit bort pinnen från produkterna. Det kan därför inte skäligen befaras att Scan-Tech hindrar eller försvårar utövningen av Volvos rätt.

Scan-Techs åberopande av varumärkena 78 133 och 135 541 på förpackningar till rods och stabilizing links är förenligt med såväl klassisk svensk rätt som med EG-förordningen.

De av Tullverket kvarhållna förpackningarna är märkta med en etikett av vilken framgår att Scan-Tech är leverantör av produkterna. Det anges också en beskrivning av produkten, dvs. ”Rod Volvo” och ”Stabilizing link Volvo”. Volvo anges inte med Volvos logotyp eller med den särskilda typografiska utformning som Volvo använder och ”varumärket Volvo” anges inte med stor ”stilgrad”. Inte heller någonting annat ger sken av att det som tillhandahålls härstammar från Volvo eller att Volvo har godkänt användandet. Scan-Tech försäljer inte varor till konsumenter utan till fackmän som känner till att det inte finns något som helst samband mellan Scan-Tech och Volvo. Scan-Techs förpackningar avviker inte från branschpraxis. Användandet av förpackningarna har skett i enlighet med god affärssed.

Om Scan-Tech fråntas möjligheten att ange att det rör sig om en del till en Volvobil försvåras bilverkstäders och reservdelsleverantörers möjligheter att överblicka sina artiklar vilket i praktiken medför att Volvo tillskansar sig en otillbörlig konkurrensfördel.

Syftet med EG-förordningen är att varumärkesförfalskade varor som medvetet importeras till ett medlemsland skall förstöras. Såsom redan framgått har grillarna med pinnen levererats på grund av ett misstag av leverantören. Scan- Tech har således inte medvetet begått intrång i Volvos varumärken. Volvo skulle inte heller lida någon skada om varorna sänds till ett land där Volvo saknar varumärkesskydd.

Volvo

Det huvudsakliga syftet med EG-förordningen är att förhindra handel med bl.a. varumärkesförfalskningar och piratkopierade varor. Av reciten i förordningen framgår att verkningsfulla åtgärder skall vidtas mot dem som sysslar med sådan handel. Dessa åtgärder bör inte bara beröva dem de ekonomiska fördelarna av verksamheten och pålägga dem straffåtgärder utan även effektivt avskräcka dem från fortsatt verksamhet av samma slag.

Om felaktiga varor sänts till en beställare och det sedan visar sig att varorna utgör varumärkesförfalskningar får frågan om fel i godset avgöras mellan beställaren och leverantören i vedertagen ordning. Om det i ett sådant fall där en beställare felaktigt erhållit varumärkesförfalskade varor och det objektivt sett föreligger varumärkesintrång enligt svensk rätt skall varorna inte returneras till leverantören eftersom detta skulle innebära att handeln med de varumärkesförfalskade varorna fortsätter i strid mot EG-förordningen. Om domstolen i ett sådant fall konstaterar att varumärkesintrång objektivt sett är för handen kan domstolen besluta att varorna skall förstöras. Subjektiva förhållanden i frågan om varumärkesintrång föreligger eller inte saknar intresse vid tillämpning av EG-förordningen eftersom frågan om uppsåt eller oaktsamhet endast har betydelse vid bedömning av frågan om skadestånd och straffansvar. Det finns således inte något krav i förordningen att varumärkesförfalskade varor skall ha importerats medvetet för att de skall få förstöras.

Genom EG-förordningen bemyndigas tullmyndigheter i medlemsstaterna att ingripa i fråga om varor som misstänks vara varumärkesförfalskade eller pirattillverkade och som införs för fri omsättning, export eller återexport. Frågor om de rättsliga instansernas behörighet och om det rättsliga förfarandet regleras inte uttryckligen i förordningen.

Vad Scan-Tech anfört om att 15 kap. 3 § RB är tillämplig är felaktigt. Volvo har genom att väcka talan inom den föreskrivna fristen fått Tullverket att fatta beslut om att uppskjuta frigörandet av varorna i avvaktan på tingsrättens prövning i sakfrågan. Någon skyldighet för Volvo att ansöka om säkerhetsåtgärd enligt 15 kap. 3 § RB föreligger således inte; väckandet av talan har samma effekt som en säkerhetsåtgärd.

I 7 kap. 1 § tullagen hänvisas till bestämmelserna i EG-förordningen. I 7 kap. 6 § tullagen anges att fråga om rättighetsintrång skett och hur det skall förfaras med varorna i sådant fall skall prövas av domstol enligt bl.a. varumärkeslagen. Vidare framgår av samma paragraf att domstolen får meddela interimistiskt beslut om att uppskjuten frigörelse eller kvarhållande av varor skall upphöra. Svaranden kan således inkomma med ett interimistiskt yrkande om att varorna skall släppas. Domstolens prövning skall utgöra överprövning av Tullverkets beslut att uppskjuta frigörandet av varorna, ett beslut som vilar på den grunden att varorna utgör varumärkesförfalskningar. Grunden för ett sådant yrkande bör vara att varorna sannolikt inte utgör intrång i den varumärkesrätt varom är fråga. Vid denna bedömning skall bortses från subjektiva omständigheter.

Scan-Tech har medgivit att intrång objektivt sett föreligger beträffande grillarna men har bestritt intrång avseende förpackningarna till rods och stabilizing links. Det bestrids att detta åberopande av varumärket Volvo är förenligt med svensk rätt. Åberopandet är således inte tillåtet. Scan-Techs användning av Volvos varumärke på förpackningarna går utöver vad som kan betecknas som åberopande och ger intryck av att det föreligger ett kommersiellt samband mellan Volvo och Scan-Tech. Härigenom tillgodogör sig Scan-Tech den goodwill som Volvos varumärke åtnjuter i sin verksamhet för Scan-Techs egna produkter. För det fall tingsrätten skulle meddela ett interimistiskt förbud avseende förpackningarna till rods och stabilizing links med den lydelse som yrkats torde Scan- Tech kunna få ut produkterna i sig från tullen efter det att förpackningarna har avlägsnats.

Scan-Tech har inte anfört någonting till stöd för att intrång sannolikt inte föreligger.

Tingsrätten fattade följande beslut.

Skäl

Rådets förordning (EG) nr 3295/94 har numera ersatts av Rådets förordning (EG) nr 1383/2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter. Den nya förordningen (av praktiska skäl EU-förordningen) som saknar övergångsbestämmelser skall tillämpas från och med den 1 juli 2004. Såvitt avser relevanta frågor i målet skiljer sig EU- förordningen inte från den gamla förordningen.

I artikel 1 punkt 1 i EU-förordningen anges att i förordningen ”fastställs villkoren för tullmyndigheternas ingripande när varor misstänks göra intrång i immateriella rättigheter…” I punkt 2 i artikeln anges att i förordningen ”fastställs också de åtgärder som de behöriga myndigheterna skall vidta med avseende på de varor som avses i punkt 1, om det fastställs att de gör intrång i immateriella rättigheter.” När tullmyndigheterna gjort ett ingripande skall de nationella bestämmelserna tillämpas då det skall avgöras om intrång skett i en immateriell rättighet. Detta framgår av artikel 10. I artikel 16 finns en särskild föreskrift beträffande varor som befunnits utgöra intrång i en immateriell rättighet. Dessa varor får bl.a. inte avlägsnas från gemenskapens tullområde, exporteras eller återexporteras.

I 7 kap.tullagen (2000:1281) finns bestämmelser om åtgärder vid immaterialrättsliga intrång. I 6 § i kapitlet anges att fråga huruvida rättighetsintrång skett och hur det skall förfaras med varorna i sådant fall skall prövas av domstol enligt bl.a. varumärkeslagen. Det framgår också av denna paragraf att domstolen får meddela interimistiskt beslut om att uppskjuten frigörelse eller kvarhållande av varor skall upphöra. För att sådan prövning skall komma till stånd krävs naturligtvis att svaranden hos domstolen framställer ett interimistiskt yrkande om att varorna skall släppas. Domstolens prövning skall såsom Volvo uppgivit utgöra överprövning av Tullverkets beslut att uppskjuta frigörandet av varorna. Enligt EU-förordningen har Tullverket rätt att ingripa mot varor som misstänks göra intrång i någons varumärke. Vid domstolens prövning bör det därför tas ställning till om det föreligger grund för sådan misstanke. Vid prövningen skall bortses från det subjektiva rekvisitet.

Bestämmelsen i 15 kap. 3 § RB är inte tillämplig i detta fall. Denna bestämmelse är tillämplig i ett ordinärt fall då varumärkesintrång sker utan samband med Tullverkets ingripande vid import av varor. I ett sådant fall är det nödvändigt att domstolen kan fatta beslut om att varorna skall tas i förvar med stöd av 15 kap. 3 § RB. I ett fall såsom föreliggande har käranden genom Tullverkets kvarhållande av varorna fått till stånd en säkerhetsåtgärd som ersätter förvar.

Scan-Tech har vidgått att grillarna märkta med pinnen utgör intrång i varumärkena 217 378 och 217 379 men till sitt fredande åberopat att leveransen skett på grund av ett misstag från leverantörens sida och att intrånget därför inte skett medvetet. Tingsrätten finner inte att invändningen är bärkraftig eftersom det räcker med objektivt intrång för att kvarhållande skall få ske. Det kan anmärkas att det också räcker med objektivt intrång för förordnande om förbud och förstörelse enligt 37 a § respektive 41 § varumärkeslagen. Frågan om subjektivt intrång föreligger har däremot betydelse vid prövning av fråga om skadeståndsskyldighet enligt 38 § varumärkeslagen.

Vad gäller frågan om intrång i varumärkena 78 133 och 135 541 har Scan- Tech gjort gällande att varumärkesintrång inte föreligger eftersom Scan- Techs åberopande av varumärkena inte utgör varumärkesintrång på grund av att åberopandet skett i enlighet med god affärssed och är förenligt med såväl klassisk svensk rätt som (gamla) EG-förordningen. Tingsrätten finner inte att åberopandet skett på ett godtagbart sätt. Användningen av Volvos varumärke ger intryck av att det föreligger ett kommersiellt samband mellan Volvo och Scan-Tech.

Vad gäller de kvarhållna förpackningarna har tingsrätten tidigare uppfattat att Volvos förstörelseyrkande i den delen inte endast avser själva förpackningarna utan också innehållet i dem. Tingsrätten har ändrat uppfattning sedan Volvo uppgivit att för det fall tingsrätten skulle meddela ett interimistiskt beslut avseende förpackningarna till rods och stabilizing links ”med den lydelse som yrkats” torde Scan-Tech kunna få ut produkterna i sig från tullen efter det att förpackningarna har avlägsnats. Tingsrätten uppfattar numera att yrkandet endast avser själva förpackningarna. Vid detta förhållande bör varorna som ligger i förpackningarna inte kvarhållas längre.

Tingsrätten finner på grund av det anförda att Scan-Tech inte gjort antagligt att påstått intrång inte föreligger. Scan-Techs interimistiska yrkande skall därför lämnas utan bifall utom såvitt avser innehållet i förpackningarna som således inte kan anses omfattas av intrångspåståendet.

Slut

Scan-Techs interimistiska yrkande lämnas utan bifall utom såvitt avser varorna som ligger i förpackningarna till rods och stabilizing links. Dessa varor skall omedelbart frigöras.

Scan-Tech överklagade i Svea hovrätt och yrkade bifall till sitt vid tingsrätten framställda yrkande att de varor som har kvarhållits av Tullverket omgående skall frigöras, dock att kvarhållna grillar skall frigöras först sedan Volvos varumärken har avlägsnats från dem.

Scan-Tech åberopade förhör i hovrätten med tre personer.

Volvo bestred ändring.

Hovrätten (hovrättslagmannen Magnus Göransson, hovrättsrådet Ulrika Beergrehn, referent, och tf. hovrättsassessorn Alexander Ramsay) anförde i slutligt beslut den 22 september 2004:

Skäl

Hovrätten finner att de omständigheter som Scan-Tech vill bevisa med den erbjudna muntliga bevisningen är utan betydelse i hovrättens mål. Nämnda bevisning skall därför avvisas.

Hovrätten instämmer i alla delar i tingsrättens bedömning. Även om Volvos varumärke har tagits bort, saknas enligt hovrätten förutsättningar att förordna om att grillarna skall frigöras. På grund av det anförda skall Scan-Techs överklagande avslås.

- - -

Slut

- - -

Scan-Tech överklagade och yrkade att HD skulle bifalla bolagets yrkande att de varor som kvarhållits av Tullverket omgående skall frigöras, beträffande grillarna dock först sedan Volvos varumärken har avlägsnats från dem. Scan-Tech yrkade vidare att HD skulle tillåta den i hovrätten åberopade muntliga bevisningen.

Volvo bestred ändring.

Betänkande