Europaparlamentets och rådets direktiv 97/68/EG av den 16 december 1997 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från förbränningsmotorer som skall monteras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg

Avis juridique important

Europaparlamentets och Rådets direktiv 97/68/EG av den 16 december 1997 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från förbränningsmotorer som skall monteras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 059 , 27/02/1998 s. 0001 - 0086

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 97/68/EG av den 16 december 1997 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från förbränningsmotorer som skall monteras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 100a i detta,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

i enlighet med det i artikel 189b i fördraget angivna förfarandet (3) och mot bakgrund av det gemensamma utkast som förlikningskommittén godkände den 11 november 1997, samt

med beaktande av följande:

Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: direktiv 2001/63/ · direktiv 2002/88/ · direktiv 2004/26/ · direktiv 2006/105/ · förordning (EG) nr 596/2009 · direktiv 2010/26/ · direktiv 2011/88/ · direktiv 2012/46/ · förordning (EU) 2016/1628.

(1) I gemenskapsprogrammet rörande policy och åtgärder som har samband med miljön och en hållbar utveckling (4) erkänns som en grundläggande princip att alla människor på ett effektivt sätt bör skyddas mot erkända hälsofaror till följd av luftföroreningar och att detta i synnerhet gör det nödvändigt att kontrollera utsläppen av kvävedioxid (NO2), partiklar (PT) - svart rök och andra förorenande ämnen, exempelvis kolmonoxid (CO). När det gäller att förebygga bildande av troposfäriskt ozon (O3) och därmed sammanhängande hälso- och miljöpåverkan, måste utsläpp av föregångarna kväveoxider (NOx) och kolväten (HC) minskas. De miljöskador som orsakas av försurning kräver också en minskning av bland annat utsläppen av NOx och HC.

(2) Gemenskapen undertecknade protokollet från FN:s ekonomiska kommission för Europa om minskning av flyktiga organiska föreningar (VOC) i april 1992 och anslöt sig till protokollet om minskning av NOx i december 1993, vilka båda har samband med 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, som godkändes i juli 1982.

(3) Målet att minska mängden förorenande utsläpp från motorer i mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg och att upprätta och tillämpa den inre marknaden för motorer och maskiner kan inte uppnås i tillräcklig utsträckning av de enskilda medlemsstaterna och därför kan de uppnås på ett bättre sätt genom tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning rörande åtgärder mot luftföroreningar från motorer som skall monteras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg.

(4) Undersökningar som kommissionen nyligen gjort visar att utsläpp från motorer i mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg utgör en väsentlig del av de utsläpp av vissa skadliga luftföroreningar som orsakas av människan. Den kategori av förbränningsmotorer med kompressionständning som kommer att omfattas av detta direktiv står för en avsevärd del av luftföroreningarna genom NOx och PT, särskilt i jämförelse med de föroreningar som orsakas av vägtransportsektorn.

(5) Utsläpp, särskilt av NOx och PT, från mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg, som används på marken och som är utrustade med förbränningsmotorer med kompressionständning, utgör en av de viktigaste anledningarna till oro på detta område. Föreskrifter bör i första hand meddelas för dessa källor. Direktivets räckvidd bör likväl därefter utvidgas till att även omfatta kontroll av utsläpp från motorer i andra mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg, inbegripet transporterbara generatorer, på grundval av lämpliga testcykler, samt i synnerhet från bensinmotorer. En betydande minskning av utsläppen av CO och HC kan vara möjlig att uppnå genom den planerade utvidgningen av det här direktivets räckvidd till att omfatta bensinmotorer.

(6) Lagstiftning om kontroll av utsläpp från jord- och skogsbrukstraktorer som säkerställer en nivå för miljöskyddet som är likvärdig med den som fastställs i detta direktiv, och med normer och krav som till fullo överensstämmer med det, bör införas så snart som möjligt.

(7) När det gäller certifieringsförfaranden har den europeiska metod för typgodkännande valts, som har fungerat bäst för godkännande av fordon som är avsedda att användas på väg och av komponenter i dessa. Ett nytt element har införts, nämligen godkännandet av en grundmotor som representerar en grupp av motorer (motorfamilj) som byggts med användande av liknande komponenter enligt liknande konstruktionsprinciper.

(8) Motorer som tillverkas i enlighet med kraven måste märkas på avsett sätt och anmälas till godkännandemyndigheterna. För att hålla nere den administrativa belastningen har inga bestämmelser införts om att myndigheten skall göra direkta kontroller av de tillverkningsdatum för motorer som gäller för uppfyllande av de förstärkta kraven. Denna frihet för tillverkarna kräver att de underlättar för myndigheten att göra stickprov och att de med jämna mellanrum lämnar relevanta upplysningar om produktionsplaneringen. Absolut efterlevnad av kravet på anmälan i enlighet med det här förfarandet är inte obligatorisk men en hög grad av efterlevnad skulle underlätta godkännandemyndigheternas planering av bedömningarna och bidra till ett ökat förtroende mellan tillverkare och typgodkännandemyndigheter.

(9) Godkännanden som beviljas i enlighet med direktiv 88/77/EEG (5) och ECE:s förordning 49 utgåva 02 enligt förteckningen i tillägg II till bilaga IV i direktiv 92/53/EEG (6) erkänns som likvärdiga med godkännanden enligt det här direktivet i dess första steg.

(10) Motorer som uppfyller kraven i det här direktivet och som omfattas av dess räckvidd måste få släppas ut på marknaden i medlemsstaterna. Dessa motorer får inte underkastas något annat nationellt krav som gäller utsläpp. Den medlemsstat som utfärdar godkännanden måste vidta nödvändiga kontrollåtgärder.

(11) När de nya provningsförfarandena och gränsvärdena fastställs måste hänsyn tas till de specifika användningsmönstren för dessa typer av motorer.

(12) Dessa nya normer bör införas i enlighet med den beprövade tvåstegsmetoden.

(13) För motorer med högre effekt förefaller det lättare att uppnå betydande minskning av föroreningarna eftersom det är möjligt att använda befintlig teknik som har utvecklats för motorer i fordon som är avsedda att användas på väg. Med beaktande härav föreskrivs ett genomförande av kraven vid olika tidpunkter, vilket inleds med den högsta av tre effektklasser i steg I. Denna princip föreskrivs även för steg II, med undantag för en ny fjärde effektklass som inte omfattas av steg I.

(14) När det gäller den här sektorn för mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg, som nu är reglerad och vid sidan av jordbrukstraktorer är den viktigaste vid en jämförelse med utsläppen från vägtransporter, kan genomförandet av detta direktiv förväntas medföra en avsevärd minskning av utsläppen. Till följd av i allmänhet mycket goda prestanda hos dieselmotorer i fråga om utsläpp av CO och HC är marginalerna för förbättringar i fråga om den totalt utsläppta mängden mycket små.

(15) För att hänsyn skall kunna tas till exceptionella tekniska eller ekonomiska omständigheter har förfaranden införts genom vilka tillverkare kan undantas från de förpliktelser som följer av det här direktivet.

(16) För att säkerställa "produktöverensstämmelse" (COP) när ett godkännande beviljas för en motor, kommer det att krävas att tillverkarna tillhandahåller motsvarande arrangemang. För sådana fall då bristande överensstämmelse upptäcks har bestämmelser införts om informationsförfaranden, åtgärder för rättelse och ett samarbetsförfarande som skall göra det möjligt att bilägga eventuella meningsskiljaktigheter mellan medlemsstaterna när det gäller överensstämmelse hos certifierade motorer.

(17) Medlemsstaternas rättighet att fastställa krav som säkerställer att arbetstagarna skyddas vid användning av mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg skall inte påverkas av det här direktivet.

(18) De tekniska bestämmelserna i vissa bilagor till det här direktivet bör kompletteras och vid behov anpassas till den tekniska utvecklingen enligt ett kommittéförfarande.

(19) Bestämmelser bör antas för att säkerställa att provning av motorerna sker i enlighet med god laboratoriesed.

(20) Det finns behov av att främja världshandeln inom denna sektor genom att så långt som möjligt harmonisera utsläppsnormerna i gemenskapen med de normer som tillämpas eller planeras i tredje land.

(21) Det är därför nödvändigt att räkna med möjligheten av att situationen tas under förnyat övervägande på grundval av tillgänglighet och ekonomisk genomförbarhet hos ny teknik samt under beaktande av de framsteg som har uppnåtts vid genomförandet av det andra steget.

(22) Den 20 december 1994 enades Europaparlamentet, rådet och kommissionen om ett modus vivendi avseende genomförandeåtgärder för de rättsakter som antas enligt förfarandet i artikel 189b i fördraget (7).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel1¶Mål

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1628.

Syftet med detta direktiv är att tillnärma medlemsstaternas lagar om utsläppsstandarder och typgodkännandeförfaranden för motorer som skall installeras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg. Det kommer att bidra till att den inre marknaden fungerar väl och samtidigt skydda människors hälsa och miljön.

Artikel2¶Definitioner

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1628, direktiv 2002/88/, direktiv 2004/26/ och rättelse till direktiv 2004/26/EU.

I detta direktiv avses med

mobil maskin som inte är avsedd att användas på väg: en mobil maskin, en transportabel industriell utrustning, eller ett mobilt fordon med eller utan karosseri som inte är avsett att användas för transporter på väg av personer eller gods och som drivs med hjälp av en förbränningsmotor enligt avsnitt I bilaga I,

typgodkännande: ett förfarande genom vilket en medlemsstat intygar att en förbränningsmotortyp eller en motorfamilj uppfyller de relevanta tekniska kraven i det här direktivet vad gäller nivån för utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från motorn eller motorerna,

motortyp: en kategori av motorer utan inbördes skillnader i fråga om de väsentliga egenskaper som anges i tillägg 1 till bilaga II,

motorfamilj: en tillverkares gruppering av motorer vilka genom sin konstruktion förväntas ha likartade egenskaper vad gäller avgasutsläpp och som var och en uppfyller kraven i detta direktiv,

huvudmotor: en motor som har valts ut från en motorfamilj på ett sådant sätt att den uppfyller kraven i avsnitten 6 och 7 i bilaga I,

motoreffekt: nettoeffekt enligt specifikationen i bilaga I, 2.4,

motorproduktionsdatum: det datum när motorn går igenom den sista kontrollen efter det att den lämnat produktionsbanan. På detta stadium är motorn klar att levereras eller att ställas i lager,

utsläppande på marknaden: att mot betalning eller kostnadsfritt göra en motor tillgänglig på marknaden för första gången, för distribution och/eller användning inom gemenskapen,

tillverkare: den person eller det organ som inför godkännandemyndigheten ansvarar för samtliga delar av förfarandet vid typgodkännande och för kontroll av produktionsöverensstämmelsen. Det är inte nödvändigt att denna person eller sammanslutning är direkt engagerad i samtliga stadier av motorns konstruktion,

godkännandemyndigheten: en behörig myndighet i en medlemsstat som ansvarar för samtliga delar av förfarandet vid typgodkännande av en motor eller en motorfamilj, som har behörighet att utfärda och återkalla intyg om typgodkännande och att sköta kontakterna med godkännandemyndigheterna i övriga medlemsstater och kontrollen av tillverkarens åtgärder för att åstadkomma produktionsöverensstämmelse,

teknisk tjänst: en organisation eller ett organ som har utsetts att som provlaboratorium utföra provning och inspektion för en medlemsstats godkännandemyndighets räkning. Godkännandemyndigheten kan även själv utöva denna funktion,

mall för teknisk information: den handling som återfinns i bilaga II och som anger vilka uppgifter som skall lämnas av den sökande,

teknisk dokumentation: sammanställning av alla de uppgifter, ritningar, fotografier osv. som den sökande enligt mallen för teknisk information skall lämna till den tekniska tjänsten eller godkännandemyndigheten,

tekniskt underlag: den tekniska dokumentationen kompletterad med de eventuella provningsrapporter eller övriga dokument som den tekniska tjänsten eller godkännandemyndigheten har lagt till denna under sin behandling av ärendet,

index till det tekniska underlaget: ett innehållsregister till det tekniska underlaget med sidnumrering eller annat tydligt hänvisningssystem,

utbytesmotor:nybyggd motor avsedd att ersätta en motor i en maskin, tillhandahållen endast för detta ändamål,

handhållen motor: motor som uppfyller minst ett av följande krav:

a) Motorn skall användas i utrustning som bärs av operatören under hela det arbete som utrustningen är avsedd för.

b) Motorn skall användas i utrustning som manövreras i flera olika positioner, t.ex. upp och ner och sidledes, under det arbete som utrustningen är avsedd för.

c) Motorn skall användas i utrustning där hela enheten (motor och utrustning) har en torrvikt som understiger 20 kg och det är fråga om något av följande:

i) Operatören skall under hela det arbete som utrustningen är avsedd för stödja eller bära utrustningen.

ii) Operatören skall under hela det arbete som utrustningen är avsedd för stödja eller attitydreglera utrustningen.

iii) Motorn skall användas i en generator eller en pump,

icke handhållen motor:motor som inte omfattas av definitionen av handhållen motor,

handhållen motor för yrkesmässig användning i flera olika positioner:handhållen motor som uppfyller kraven i både led a och led b i definitionen av handhållen motor och i fråga om vilken motortillverkaren på tillfredsställande sätt har visat en godkännande myndighet att motorn skulle komma att omfattas av en hållbarhetsperiod enligt kategori 3 (i enlighet med avsnitt 2.1 i tillägg 4 till bilaga IV),

hållbarhetsperiod:(Emission Durability Period, EDP) det antal timmar som anges i tillägg 4 till bilaga IV och som används vid bestämning av försämringsfaktorn,

små motorfamiljer:en motorfamilj med gnisttändning vars sammanlagda årliga produktion uppgår till mindre än 5000 motorer,

små tillverkare av motorer med gnisttändning:tillverkare vars sammanlagda årliga produktion uppgår till mindre än 25000 motorer,

fartyg i inlandssjöfart: ett fartyg som är avsett att användas på inre vattenvägar och har en längd på 20 meter eller mer samt en volym på 100 m3 eller mer enligt formeln i punkt 2.8a avsnitt 2 i bilaga I, eller bogserfartyg eller skjutbogserare byggda för att bogsera, framdriva genom påskjutning eller bogsera från sidan fartyg på 20 meter eller mer. Denna definition omfattar inte

passagerarfartyg för upp till tolv personer (besättningen oräknad),

fritidsfartyg på upp till 24 meter (enligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/25/EG av den 16 juni 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar i fråga om fritidsbåtar,

tillsynsmyndigheters tjänstefartyg,

brandbekämpningsfartyg,

örlogsfartyg,

fiskefartyg i gemenskapens fiskefartygsregister,

havsgående fartyg, inklusive havsgående bogserfartyg och skjutbogserare som är beroende av tidvattnet för sin trafik eller tillfälligtvis trafikerar inre vattenvägar och som har giltiga fart- eller säkerhetscertifikat enligt definitionen i punkt 2.8b i avsnitt 2 i bilaga I,

utrustningstillverkare: tillverkaren av en typ av mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg,

flexibilitetssystem: ett förfarande som ger en utrustningstillverkare möjlighet att under perioden mellan två gränsvärdessteg släppa ut på marknaden ett begränsat antal motorer som är avsedda att installeras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg och som uppfyller endast det föregående stegets utsläppsgränsvärden.

Artikel3¶Ansökan om typgodkännande

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1628.

1. Ansökan om typgodkännande av en motor eller en motorfamilj skall av tillverkaren lämnas till godkännandemyndigheten i en medlemsstat. Ansökan skall åtföljas av teknisk dokumentation, vars innehåll anges i mallen för teknisk information i bilaga II till detta direktiv. En motor som överensstämmer med de särskilda egenskaperna för den motortyp som beskrivs i tillägg 1 till bilaga II skall tillhandahållas den tekniska tjänst som ansvarar för godkännandeprovningen.

2. Om godkännandemyndigheten konstaterar att en ansökan med avseende på den utvalda huvudmotorn inte i alla delar motsvarar den motorfamilj som beskrivs i tillägg 2 till bilaga II, skall ansökan om godkännande enligt punkt 1 lämnas för ett alternativ och vid behov ytterligare en huvudmotor som väljs ut av godkännandemyndigheten.

3. Ansökningar som avser en motortyp eller en motorfamilj får inte lämnas in i mer än en medlemsstat. En särskild ansökan skall lämnas in för varje typ eller familj för vilken godkännande söks.

Artikel4¶Förfarandet för typgodkännande

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1628, direktiv 2002/88/, förordning (EG) nr 596/2009 och direktiv 2011/88/.

1. Den medlemsstat som tar emot ansökan skall bevilja typgodkännande för alla motortyper eller motorfamiljer som motsvarar uppgifterna i den tekniska dokumentationen och uppfyller kraven i det här direktivet.

2. Medlemsstaten skall fylla i alla tillämpliga delar av typgodkännandeintyget — en mall för detta finns i bilaga VII till det här direktivet — för varje motortyp eller motorfamilj som den godkänner samt sammanställa eller kontrollera innehållet i indexet till det tekniska underlaget. Typgodkännandeintyg skall numreras enligt den metod som beskrivs i bilaga VIII. Det ifyllda intyget med bilagor skall överlämnas till den sökande. Kommissionen ska ändra bilaga VIII. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 15.2.

3. Om det är endast i kombination med andra delar av den mobila maskinen som en motor som lämnats in för godkännande har avsedd funktion eller uppvisar sina särskilda egenskaper, och dess överensstämmelse med ett eller flera krav därför endast kan kontrolleras när motorn fungerar tillsammans med andra delar av maskinen, verkliga eller simulerade, skall typgodkännandets räckvidd begränsas i motsvarande utsträckning. I typgodkännandeintyget för en motortyp eller en motorfamilj skall då anges vilka begränsningar som finns för dess användning samt eventuella krav vid monteringen.

4. Godkännandemyndigheten i varje medlemsstat skall

a) varje månad till godkännandemyndigheterna i övriga medlemsstater sända en förteckning (med de uppgifter som anges i bilaga IX) över de typgodkännanden av motorer och motorfamiljer som den har beviljat, vägrat eller återkallat under månaden.

b) på begäran av en godkännandemyndighet i en annan medlemsstat utan dröjsmål sända

en kopia av typgodkännandeintygen för den aktuella motorn eller motorfamiljen med eller utan ett tekniskt underlag för varje typ av motor eller motorfamilj för vilken den har beviljat, vägrat eller återkallat typgodkännandeintyg, och/eller

en förteckning enligt beskrivningen i artikel 6.3 över motorer som tillverkas i enlighet med beviljade typgodkännanden, som innehåller de uppgifter som anges i bilaga X och/eller

en kopia av den förklaring som avses i artikel 6.4.

5. Godkännandemyndigheten i varje medlemsstat skall årligen, och dessutom när den emottar en ansökan härom, sända kommissionen en kopia av det datablad som visas i bilaga XI med avseende på de motorer som godkänts sedan den senaste anmälan gjordes.

6. Förbränningsmotorer med kompressionständning som är avsedda att användas för andra ändamål än framdrivning av rälsbussar och fartyg i inlandssjöfart får släppas ut på marknaden inom ramen för ett flexibilitetssystem i enlighet med förfarandet i bilaga XIII och förfarandet i punkterna 1–5.

Artikel5¶Ändringar av godkännande

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1628.

1. En medlemsstat som har beviljat typgodkännande skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att den underrättas om varje ändring av uppgifterna i det tekniska underlaget.

2. Ansökningar om ändring eller utvidgning av ett typgodkännande skall uteslutande lämnas till godkännandemyndigheten i den medlemsstat som beviljade det ursprungliga typgodkännandet.

3. Om uppgifter i det tekniska underlaget har ändrats skall godkännandemyndigheten i den ifrågavarande medlemsstaten göra följande:

I nödvändig utsträckning utfärda rättelseblad till det tekniska underlaget och därvid på varje rättelseblad tydligt markera vilket slag av ändring det gäller och vilken dag den rättade versionen utfärdades. Varje gång rättelseblad utfärdas skall även innehållsförteckningen till det tekniska underlaget (som bifogas intyget om godkännande) ändras så att senaste ändringsdatum framgår.

Utfärda ett rättat intyg om typgodkännande (med tilläggsnummer) om några uppgifter i det (med undantag av bilagorna) har ändrats, eller om kraven i direktivet har ändrats efter det datum som anges på intyget. Motivet till rättelsen och datum för det nya utfärdandet skall klart framgå av det rättade intyget.

Om godkännandemyndigheten i den ifrågavarande medlemsstaten finner att en ändring i ett tekniskt underlag kräver att nya provningar eller kontroller utförs, skall den underrätta tillverkaren om detta och inte utfärda de handlingar som avses ovan förrän nya provningar eller kontroller har utförts med tillfredsställande resultat.

Artikel6¶Överensstämmelse

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1628, direktiv 2004/26/ och rättelse till direktiv 2004/26/EU.

1. En tillverkare skall på varje enhet som tillverkats i överensstämmelse med den godkända typen anbringa de märken som anges i avsnitt 3 i bilaga I, inklusive typgodkännandets nummer.

2. Om typgodkännandeintyget enligt artikel 4.3 innehåller begränsningar för användningen, skall tillverkaren med varje tillverkad enhet leverera detaljerade upplysningar om dessa begränsningar och eventuella särskilda krav vid monteringen. Om en serie motortyper levereras till en enda maskintillverkare, är det tillräckligt att en sådan informationshandling lämnas senast på dagen för leverans av den första motorn och att identifikationsnumren för de aktuella motorerna anges i denna.

3. Tillverkaren skall på begäran till den godkännandemyndighet som beviljade typgodkännandet inom 45 dagar efter varje kalenderårs utgång och, om kraven i det här direktivet ändras, utan dröjsmål efter varje tillämpningstidpunkt, och omedelbart efter varje ytterligare tidpunkt som myndigheten bestämmer, sända denna en förteckning över identifikationsnumren för alla motortyper som tillverkats i enlighet med kraven i detta direktiv sedan den senaste rapporten lämnades, eller sedan kraven i det här direktivet började gälla. Denna förteckning skall klargöra sambandet mellan identifikationsnumren och motsvarande motortyper eller motorfamiljer samt typgodkännandenas nummer, om detta inte framgår av motorkodsystemet. Dessutom skall denna förteckning innehålla särskilda upplysningar om tillverkaren upphör att tillverka en godkänd motortyp eller motorfamilj. Om det inte krävs att denna förteckning regelbundet sänds till godkännandemyndigheten skall tillverkaren behålla dessa uppgifter under minst 20 år.

4. Tillverkaren skall senast 45 dagar efter varje kalenderårs utgång och vid varje tillämpningstidpunkt enligt artikel 9 till den ansvariga godkännendemyndigheten sända en förklaring i vilken definieras de motortyper och motorfamiljer han avser att tillverka från och med denna tidpunkt, och förklaringen skall åtföljas av de aktuella motoridentifikationskoderna.

5. Förbränningsmotorer med kompressionständning vilka släpps ut på marknaden inom ramen för ett ”flexibelt system” skall märkas i enlighet med bilaga XIII.

Artikel7¶Godtagande av likvärdiga godkännanden

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1628 och direktiv 2002/88/.

1. Inom ramen för multilaterala eller bilaterala avtal mellan gemenskapen och tredje land får Europaparlamentet och rådet, på förslag av kommissionen, erkänna förfaranden som inrättats genom internationella föreskrifter eller föreskrifter i tredje land som likvärdiga med de villkor eller bestämmelser för typgodkännande av motorer som införs genom det här direktivet.

2. Medlemsstaterna skall godta de typgodkännanden, och, när så är tillämpligt, den godkännandemärkning som hör samman med dem, som förtecknas i bilaga XII som överensstämmande med detta direktiv.

Artikel7a¶Fartyg i inlandssjöfart

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1628, direktiv 2004/26/, rättelse till direktiv 2004/26/EU och förordning (EG) nr 596/2009.

1. För motorer avsedda att installeras i fartyg i inlandssjöfart skall nedanstående bestämmelser tillämpas: Punkterna 2 och 3 skall börja tillämpas först efter det att Centralkommissionen för Rhensjöfarten (nedan kallad ”CCNR”) erkänt att de krav som fastställts i detta direktiv motsvarar de krav som fastställts inom ramen för Mannheim-konventionen för sjöfarten på Rhen och kommissionen underrättats om detta.

2. Till och med den 30 juni 2007 får medlemsstaterna inte vägra utsläppande på marknaden av motorer som uppfyller kraven enligt CCNR steg I; utsläppsgränsvärdena i enlighet med dessa krav ingår i bilaga XIV till detta direktiv.

3. Från och med den 1 juli 2007 och till dess att en ytterligare uppsättning gränsvärden börjar gälla som ett resultat av ytterligare ändringar av detta direktiv får medlemsstaterna inte vägra utsläppande på marknaden av motorer som uppfyller kraven enligt CCNR steg II; utsläppsgränsvärdena i enlighet med dessa krav ingår i bilaga XV.

4. Bilaga VII ska anpassas av kommissionen så att den kommer att omfatta de ytterligare och specifika upplysningar som kan behövas med tanke på typgodkännandeintygen för motorer avsedda att installeras i fartyg i inlandssjöfart. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 15.2.

5. På fartyg i inlandssjöfart skall enligt detta direktiv varje hjälpmotor med en effekt som överstiger 560 kW omfattas av samma krav som framdrivningsmotorerna.

Artikel8¶Utsläppande på marknaden

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1628, direktiv 2004/26/ och rättelse till direktiv 2004/26/EU.

1. Medlemsstaterna får inte vägra utsläppande på marknaden av motorer, oavsett om dessa är installerade i maskiner eller inte, om de uppfyller kraven i det här direktivet.

2. Medlemsstaterna skall tillåta registrering, i tillämpliga fall, eller utsläppande på marknaden av nya motorer, oavsett om dessa är installerade i maskiner eller inte, endast om de uppfyller kraven i det här direktivet.

2a. Medlemsstaterna får inte utfärda det fartcertifikat för gemenskapens inlandssjöfart, vilket fastställs i rådets direktiv 82/714/EEG av den 4 oktober 1982 om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart, till något fartyg med motorer som inte uppfyller kraven i detta direktiv.

3. När en medlemsstats godkännandemyndighet beviljar typgodkännande skall den vidta nödvändiga åtgärder i samband med godkännandet för att, vid behov i samarbete med övriga medlemsstaters godkännandemyndigheter, registrera och kontrollera identifikationsnumren för de motorer som tillverkats i överensstämmelse med kraven i det här direktivet.

4. En ytterligare kontroll av identifikationsnumren får äga rum i samband med kontroll av produktionsöverensstämmelse enligt artikel 11.

5. Vad gäller kontrollen av identifikationsnummer skall tillverkaren eller dennes ombud inom gemenskapen utan dröjsmål på begäran lämna den ansvariga godkännandemyndigheten alla nödvändiga upplysningar om hans/deras köpare samt identifikationsnumren för de motorer som uppges vara tillverkade i enlighet med artikel 6.3. När motorer säljs till en maskintillverkare krävs inga ytterligare upplysningar.

6. Om tillverkaren inte på godkännandemyndighetens anmodan kan kontrollera att kraven i artikel 6 jämförd med framförallt punkt 5 i den här artikeln är uppfyllda, kan det godkännande som i enlighet med det här direktivet beviljas för motsvarande motortyp eller motorfamilj återkallas. I sådana fall skall det informationsförfarande som avses i artikel 12.4 inledas.

Artikel9¶Tidtabell för förbränningsmotorer med kompressionständning

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1628, direktiv 2002/88/, direktiv 2004/26/ och rättelse till direktiv 2004/26/EU.

Artikel9a¶Tidtabell för förbränningsmotorer med gnisttändning

Införd genom förordning (EU) 2016/1628, direktiv 2002/88/ och direktiv 2010/26/.

Artikel10¶Undantag och alternativa förfaranden

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1628, direktiv 2004/26/, rättelse till direktiv 2004/26/EU, direktiv 2011/88/ och direktiv 2002/88/.

1. Kraven i artikel 8.1 och 8.2, artikel 9.4 och artikel 9a.5 skall inte tillämpas på

motorer som används av de väpnade styrkorna,

motorer för vilka undantag beviljats i enlighet med punkterna 1a och 2,

motorer som används i maskiner som företrädesvis är avsedda för sjösättning och upptagning av räddningsbåtar,

motorer som används i maskiner som företrädesvis är avsedda för sjösättning och upptagning av båtar som sjösätts från stranden.

1a. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 7a och artikel 9.3 g och h skall ersättningsmotorer, utom framdrivningsmotorer avsedda för rälsbussar, lokomotiv och fartyg i inlandssjöfart, uppfylla de gränsvärden som den motor som skall ersättas var tvungen att uppfylla när den ursprungligen släpptes ut på marknaden.

Texten ”ERSÄTTNINGSMOTOR” skall anbringas på en märkplåt på motorn eller införas i ägarens handbok.

1b. Genom undantag från artikel 9.3g, 9.3i och 9.4a får medlemsstaterna tillåta utsläppande på marknaden av följande motorer för rälsbussar och lokomotiv:

a) utbytesmotorer som överensstämmer med gränserna enligt steg III A och som ersätter motorer för rälsbussar och lokomotiv som

i) inte uppfyller normerna enligt steg III A, eller

ii) uppfyller normerna enligt steg III A men inte normerna enligt steg III B,

b) utbytesmotorer som inte överensstämmer med gränserna enligt steg III A och som ersätter motorer för rälsbussar som saknar körkontroll och inte är självgående, om dessa utbytesmotorer uppfyller normer som inte är lägre än de normer som uppfylls av de motorer som är monterade i befintliga rälsbussar av samma typ.

Tillstånd enligt denna punkt får beviljas enbart i fall då godkännandemyndigheten i medlemsstaten är säker på att användningen i rälsbussen eller lokomotivet i fråga av en utbytesmotor som uppfyller kraven enligt det senast tillämpbara utsläppssteget kommer att medföra betydande tekniska svårigheter.

1c. Motorer som omfattas av punkt 1a eller 1b ska märkas med texten ”UTBYTESMOTOR” och den unika hänvisningen till det aktuella undantaget.

1d. Kommissionen ska bedöma de negativa miljöeffekterna av punkt 1b och eventuella tekniska svårigheter beträffande efterlevnaden av bestämmelserna i den punkten. Mot bakgrund av denna bedömning ska kommissionen senast den 31 december 2016 lägga fram en rapport till Europaparlamentet och rådet med en översyn av punkt 1b, i lämpliga fall åtföljd av ett lagstiftningsförslag som inbegriper ett slutdatum för tillämpningen av den punkten.

2. Medlemsstaterna får, på tillverkarens begäran, undanta motorer i slutserier som fortfarande finns i lager, eller lager av motorer i mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg, från den/de tidsfrist(er) för utsläppande på marknaden som anges i artikel 9.4, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

Tillverkaren skall lämna en ansökan till godkännandemyndigheterna i den medlemsstat som godkände motsvarande motortyp(er) eller motorfamilj(er), innan tidsfristen eller tidsfristerna trädde i kraft.

Tillverkarens ansökan skall innehålla en förteckning enligt artikel 6.3 över de nya motorer som inte släpps ut på marknaden inom tidsfristen eller tidsfristerna; om det gäller motorer som för första gången omfattas av det här direktivet, skall tillverkaren lämna in sin ansökan till typgodkännandemyndigheten i den medlemsstat där motorerna finns lagrade.

I begäran skall anges vilka tekniska och/eller ekonomiska skäl som ligger till grund för den.

Motorerna skall motsvara en typ eller familj för vilken typgodkännandet inte längre är giltigt eller som tidigare inte krävde typgodkännande men som har tillverkats inom tidsfristen eller tidsfristerna.

Motorerna skall inom tidsfristen eller tidsfristerna rent faktiskt ha lagrats på gemenskapens territorium.

Det antal nya motorer av en eller flera typer som släpps ut på marknaden i varje medlemsstat genom tillämpning av detta undantag får inte överstiga 10 % av de nya motorer av samtliga berörda typer som släpptes ut på marknaden i respektive medlemsstat under det föregående året.

Om medlemsstaten bifaller begäran, skall den inom en månad till de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater sända detaljerade upplysningar om de undantag som beviljats tillverkaren samt skälen för dessa.

En medlemsstat som beviljar undantag i enlighet med i den här artikeln skall ansvara för att säkerställa att tillverkaren uppfyller alla förpliktelser som motsvarar detta.

Godkännandemyndigheten skall för varje motor som är i fråga utfärda ett intyg om överensstämmelse på vilket en särskild anteckning har gjorts. I tillämpliga fall får ett konsoliderat dokument som innehåller alla de aktuella motoridentifikationsnumren användas.

Medlemsstaterna skall varje år till kommissionen överlämna en förteckning över de undantag som har beviljats och skälen härför.

Denna möjlighet skall ges endast under en period av tolv månader från och med den tidpunkt då motorerna för första gången underkastades tidsfristen/tidsfristerna för utsläppande på marknaden.

3. Tillämpningen av kraven i artikel 9a.4 och 9a.5 skall skjutas upp tre år när det gäller små motortillverkare.

4. När det gäller små motorfamiljer skall i stället för kraven i artikel 9a.4 och 9a.5 motsvarande steg I-krav tillämpas på klassen upp till och med högst 25000 enheter förutsatt att de olika berörda motorfamiljerna alla har olika cylindervolymer.

5. Motorer får släppas ut på marknaden inom ramen för ett ”flexibelt system” i enlighet med bestämmelserna i bilaga XIII.

6. Punkt 2 skall inte tillämpas på framdrivningsmotorer som är avsedda att installeras i fartyg i inlandssjöfart.

7. Medlemsstaterna ska tillåta att motorer enligt de definitioner som ingår i punkterna A i, A ii och A v i avsnitt 1 i bilaga I släpps ut på marknaden i enlighet med det flexibilitetssystem som definierats i enlighet med föreskrifterna som anges i bilaga XIII.

8. Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa detta direktiv på motorer som är installerade i maskiner för bomullsskörd.

Artikel11¶Produktöverensstämmelse vid serietillverkning

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1628.

1. Den medlemsstat som beviljar typgodkännande skall vidta nödvändiga åtgärder för att i fråga om de specifikationer som fastställs i avsnitt 5 i bilaga I kontrollera, vid behov i samarbete med godkännandemyndigheterna i övriga medlemsstater, att lämpliga åtgärder har vidtagits för att säkerställa en effektiv kontroll av produktöverensstämmelsen innan typgodkännande beviljas.

2. Den medlemsstat som har beviljat ett typgodkännande skall vidta nödvändiga åtgärder för att i fråga om de specifikationer som anges i avsnitt 5 i bilaga I kontrollera, vid behov i samarbete med godkännandemyndigheterna i övriga medlemsstater, att de åtgärder som avses i punkt 1 även fortsättningsvis är tillräckliga, och att varje serietillverkad motor som är märkt med typgodkännandenummer enligt detta direktiv fortsätter att överensstämma med beskrivningen av den godkända motortypen eller motorfamiljen i godkännandeintyget och dess bilagor.

Artikel12¶Bristande överensstämmelse med den godkända typen eller familjen

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1628.

1. Bristande överensstämmelse med den godkända typen skall anses föreligga om det påvisas avvikelser från uppgifterna i typgodkännandeintyget eller det tekniska underlaget, och den medlemsstat som beviljade typgodkännandet inte enligt artikel 5.3 har tillåtit sådana avvikelser.

2. Om en medlemsstat som har beviljat ett typgodkännande finner att motorer som åtföljs av intyg om överensstämmelse eller godkännandemärke inte överensstämmer med den godkända typen eller familjen, skall den vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de serietillverkade motorerna återigen överensstämmer med den godkända typen eller familjen. Godkännandemyndigheterna i den medlemsstaten skall underrätta motsvarande myndigheter i övriga medlemsstater om de vidtagna åtgärderna, som även vid behov kan omfatta indragning av typgodkännandet.

3. Om en medlemsstat påvisar att motorer med typgodkännandenummer inte överensstämmer med den godkända typen eller familjen, kan den begära att den medlemsstat som beviljade typgodkännandet skall kontrollera att de serietillverkade motorerna överensstämmer med den godkända typen eller familjen. Denna kontroll skall påbörjas inom sex månader efter det att begäran gjordes.

4. Godkännandemyndigheterna i medlemsstaterna skall inom en månad underrätta varandra om varje återkallelse av typgodkännanden och orsakerna härför.

5. Om den medlemsstat som beviljade typgodkännandet bestrider den bristande överensstämmelse som anmälts till den, skall de berörda medlemsstaterna söka bilägga denna tvist. Kommissionen skall hållas underrättad och, om det är nödvändigt, inleda samråd i syfte att nå fram till en uppgörelse.

Artikel13¶Skydd för arbetstagarna

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1628.

Bestämmelserna i det här direktivet skall inte påverka medlemsstaternas rätt att med vederbörligt beaktande av fördraget fastställa sådana krav som de anser nödvändiga för att säkerställa att arbetstagarna är skyddade när de använder den utrustning till vilken hänvisning sker i det här direktivet, under förutsättning att detta inte påverkar utsläppandet på marknaden av de aktuella motorerna.

Artikel14¶

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1628, direktiv 2002/88/ och förordning (EG) nr 596/2009.

Utom när det gäller avsnitt 1, punkterna 2.1-2.8 och avsnitt 4 i bilaga I ska de ändringar som måste göras för att anpassa detta direktiv till den tekniska utvecklingen antas av kommissionen.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 15.2.

Artikel14a¶

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1628, direktiv 2002/88/ och förordning (EG) nr 596/2009.

Kommissionen ska undersöka eventuella tekniska svårigheter med att uppfylla kraven för steg II vid viss användning av motorerna, särskilt mobila maskiner i vilka motorer av klasserna SH:2 och SH:3 är monterade. Om det vid kommissionens undersökningar konstateras att vissa mobila maskiner, särskilt handhållna motorer för yrkesmässig användning i flera olika positioner, av tekniska skäl inte kan uppfylla dessa krav senast vid de fastställda tidsfristerna ska kommissionen senast den 31 december 2003 lägga fram en rapport åtföljd av lämpliga förslag till förlängning av den tidsperiod som anges i artikel 9a.7 och/eller ytterligare undantag som ska gälla högst fem år, förutom under särskilda omständigheter, för sådana maskiner. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 15.2.

Artikel15¶Kommitté

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1628, direktiv 2002/88/ och förordning (EG) nr 596/2009.

1. Kommissionen skall biträdas av kommittén för anpassning till teknisk utveckling av direktiv om avskaffande av tekniska handelshinder inom motorfordonssektorn (nedan kallad ”kommittén”).

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel16¶Godkännandemyndigheter och tekniska tjänster

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1628.

Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om namn på och adresser till de godkännandemyndigheter och tekniska tjänster som är ansvariga enligt det här direktivet. De anmälda organen skall uppfylla de krav som anges i artikel 14 i direktiv 92/53/EEG.

Artikel17¶Överföring till nationell rätt

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1628.

1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 30 juni 1998. De skall omedelbart underrätta kommissionen härom.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel18¶Ikraftträdande

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1628.

Det här direktivet träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Artikel19¶Ytterligare minskning av gränsvärden för utsläpp

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1628.

Europaparlamentet och rådet skall vid slutet av år 2000 fatta beslut om ett förslag som kommissionen före 1999 års utgång skall lägga fram om en ytterligare sänkning av gränsvärdena för utsläpp, med beaktande av den teknik som då kommer att finnas allmänt tillgänglig för kontroll av luftförorenande utsläpp från motorer med kompressionständning samt situationen såvitt avser luftkvaliteten.

Artikel20¶Adressater

Ändrad genom förordning (EU) 2016/1628.

Det här direktivet riktar sig till medlemsstaterna.

Förteckning över bilagor

BILAGA I

1. RÄCKVIDD

Det här direktivet gäller motorer som installeras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg och hjälpmotorer som monteras i fordon avsedda för passagerar- eller godstransport på väg.

Det här direktivet gäller inte motorer för drivning av

fordon enligt definitionen i direktiv 70/156/EEG och 92/61,

jordbrukstraktorer, enligt definition i direktiv 74/150/EEG.

För att omfattas av detta direktiv måste motorerna dessutom vara installerade i maskiner som motsvarar följande specifika krav:

A) De skall vara avsedda och lämpade för att röra sig eller flyttas på eller utanför väg, och ha

i) en förbränningsmotor med kompressionständning med en nettoeffekt enligt punkt 2.4 på minst 19 kW och högst 560 kW vilken drivs vid varierande varvtal, i motsats till konstant varvtal, eller

ii) en förbränningsmotor med kompressionständning med en nettoeffekt enligt punkt 2.4 på minst 19 kW och högst 560 kW vilken drivs vid konstant varvtal; gränserna skall gälla först från den 31 december 2006, eller

iii) en bensindriven SI-motor med en nettoeffekt enligt punkt 2.4 på högst 19 kW, eller

iv) en motor utformad för drift av motorvagnar, dvs. självgående rälsfordon speciellt konstruerade för gods och/eller passagerare, eller

v) en motor utformad för drift av lok, dvs. självgående rälsfordon som är konstruerade för att flytta eller driva vagnar utformade för att transportera gods, passagerare eller annan utrustning, men som i sig inte är utformade eller avsedda att transportera gods, passagerare (andra än de personer som kör loket) eller annan utrustning; en eventuell hjälpmotor eller motor avsedd för maskiner för underhålls- eller anläggningsarbete på spåren omfattas inte av denna punkt utan av punkt A i.

Direktivet är inte tillämpligt på

B) fartyg, utom fartyg i inlandssjöfart,

C) järnvägslok,

D) luftfartyg,

E) fritidsfordon, t.ex.

snöskotrar,

terrängmotorcyklar,

terrängfordon.

2. DEFINITIONER, SYMBOLER OCH FÖRKORTNINGAR

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges.

förbränningsmotor med kompressionständning (Cl): förbränningsmotor som fungerar enligt kompressionständningsprincipen (t.ex. dieselmotor).

gasformiga föroreningar: koloxid, kolväten (med antagande av förhållandet C1:H1,85 och kväveoxider, de sistnämnda uttryckta som kvävedioxid-ekvivalenter (NO2).

partikelformiga föroreningar: material som samlats på ett specificerat filter efter utspädning av avgaser från Cl-motor med ren filtrerad luft så att temperaturen inte överstiger 325 K (52 oC).

nettoeffekt: den effekt i ”EEG kW” som erhålls i provbänk vid vevaxelns ände eller motsvarande, mätt i enlighet med EEG-metoden för mätning av effekten hos förbränningsmotorer för fordon avsedda att användas på väg, vilken beskrivs i direktiv 80/1269/EEG, med det undantaget att effekten hos motorns kylfläkt inte räknas med och att bestämmelserna om provningsvillkor och referensbränslen i detta direktiv skall följas.

nominellt varvtal: det högsta varvtal vid full belastning som regulatorn tillåter enligt uppgift från tillverkaren.

procentuell belastning: andelen av det maximalt tillgängliga vridmoment som erhålls vid ett visst varvtal hos motorn.

varvtal för maximalt vridmoment: det varvtal vid vilket motorn ger maximalt vridmoment enligt uppgift från tillverkaren.

mellanvarvtal: det varvtal som uppfyller ett av följande krav:

För motorer som är utformade för att köras vid olika varvtal på vridmomentkurvan för full belastning skall mellanvarvtalet vara det angivna varvtalet för maximalt vridmoment om detta ligger mellan 60 % och 75 % av det nominella varvtalet.

Om det angivna varvtalet för maximalt vridmoment är lägre än 60 % av det nominella varvtalet skall mellanvarvtalet vara 60 % av det nominella varvtalet.

Om det angivna varvtalet för maximalt vridmoment är högre än 75 % av det nominella varvtalet skall mellanvarvtalet vara 75 % av det nominella varvtalet.

För motorer som testas genom testcykel G1 skall mellanvarvtalet vara 85 % av högsta nominella varvtalet (se vidare punkt 3.5.1.2 i bilaga IV).

volym på 100m3 eller mer: volym av fartyg i inlandssjöfart beräknad enligt formeln LxBxT, där ”L” är största längden av skrovet, i meter, med undantag för roder och bogspröt, ”B” är största bredden av skrovet, i meter, mätt på utsidan av bordläggningen (skovelhjul, avbärarlist osv. exkluderade) och ”T” är det vertikala avståndet mellan den längsta mallade punkten på skrovet eller kölen, och flytvattenlinjeplanet vid största tillåtna djupgående.

giltiga fart- eller säkerhetscertifikat:

a) ett certifikat som intygar att fartyget uppfyller kraven i den internationella konventionen från 1974 om säkerhet för människoliv till sjöss (SOLAS-konventionen) i dess ändrade lydelse eller likvärdiga krav, eller

b) ett certifikat som intygar att fartyget uppfyller kraven i den internationella lastlinjekonventionen från 1966 i dess ändrade lydelse eller likvärdiga krav, och att fartyget uppfyller kraven i den internationella konventionen från 1973 rörande förhindrande av havsföroreningar från fartyg (Marpol-konventionen) i dess ändrade lydelse (IOPP-certifikat).

manipulationsanordning (”defeat device”): en anordning som mäter eller känner av driftvariabler i syfte att aktivera, ändra, fördröja eller avaktivera funktionen hos någon komponent eller anordning i avgasreningssystemet så att avgasreningssystemets effektivitet minskas under förhållanden som förekommer vid normal användning av maskinen om inte användning av en sådan anordning utgör en betydande del av certifieringsprovet för utsläpp.

onormal strategi för att kontrollera utsläpp: en strategi eller anordning som under normala driftförhållanden leder till minskad effektivitet hos avgasreningssystemet, så att dess funktion kommer att ligga under den beräknade nivån i det tillämpade utsläppsprovet.

justerbar parameter: fysiskt justerbar anordning, system eller komponent i konstruktionen som kan påverka utsläppen eller motorns prestanda under utsläppsprovning eller normal användning.

efterbehandling: när avgaserna leds genom en anordning eller ett system avsett att på kemisk eller fysisk väg förändra avgaserna innan de släpps ut i atmosfären.

förbränningsmotor med gnisttändning: förbränningsmotor som fungerar enligt gnisttändningsprincipen.

extern utsläppskontrollanordning: anordning som känner av motorns driftsparametrar i syfte att justera utsläppskontrollsystemets funktion.

utsläppskontrollsystem: anordning, system eller komponent i konstruktionen som kontrollerar eller reducerar utsläppen.

bränslesystem: komponenter som har att göra med bränslets dosering eller blandning.

hjälpmotor: motor installerad i eller på ett motorfordon, men som inte har att göra med framdrivningen av fordonet.

provsteg: tiden mellan den tidpunkt då föregående stegs varvtal eller vridmoment lämnas, eller konditioneringsfasen, och påföljande provstegs början, inbegripet den tid under vilken varvtalet eller vridmomentet ändras och stabiliseringstiden i början av varje provsteg.

provcykel: en serie provningspunkter, var och en med fastlagt varvtal och vridmoment, vilka motorn skall genomgå under stationära driftförhållanden (NRSC-prov) eller transienta driftförhållanden (NRTC-prov).

2.18. Beteckningar och förkortningar

2.18.1. Beteckningar för provparametrar

2.18.2. Beteckningar för kemiska beståndsdelar

2.18.3. Förkortningar

3. MOTORMÄRKNING

Förbränningsmotorer med kompressionständning som godkänts enligt detta direktiv skall vara märkta med

motortillverkarens varumärke eller handelsnamn,

motortypen, motorfamiljen (i tillämpliga fall) och ett unikt motoridentifikationsnummer,

typgodkännandenumret enligt bilaga VIII,

etiketter enligt bilaga XIII, om motorn släpps ut på marknaden inom ramen för ett flexibelt system.

Förbränningsmotorer med gnisttändning som godkänts enligt detta direktiv skall vara märkta med

motortillverkarens varumärke eller handelsnamn,

EG-typgodkännandenumret enligt bilaga VIII,

inom parentes utsläppsstegets nummer i romerska siffror, klart synligt och beläget nära typgodkännandenumret,

inom parentes bokstäverna SV som står för liten tillverkare av motorer (small volume engine manufacturer) och som ska vara klart synliga och placerade nära typgodkännandenumret på varje motor som släpps ut på marknaden enligt undantaget om små motortillverkare i artikel 10.4.

Märkningen skall vara hållbar under motorns hela livslängd och skall vara lättläslig och outplånlig. Om etiketter eller skyltar används skall dessa fästas på ett sådant sätt att de sitter fast under motorns hela livslängd och att de inte kan avlägsnas utan att de förstörs eller görs oläsliga.

Märkningen skall sättas fast på en del av motorn som är nödvändig för dess normala drift och som normalt inte behöver bytas ut under motorns livslängd.

Märkningen skall placeras så att den är väl synlig för en genomsnittsperson när motorn har ställts i ordning med alla de tillbehör som är nödvändiga för motorns drift.

Varje motor måste vara försedd med en kompletterande lös platta av beständigt material, av vilken måste framgå alla de uppgifter som anges under 3.1 och vid behov skall den placeras så att de märkningar som avses under 3.1 är lätta att se för en genomsnittsperson och är lättåtkomliga när motorn är installerad i en maskin.

Systemet för märkning av motorer med unika identificeringsnummer måste vara utformat så att en fullständigt säker bestämning av ordningsföljden i produktionen kan ske.

All märkning måste ha gjorts på motorerna innan de lämnar produktionen.

Motormärkningarnas exakta placering skall anges i avsnitt 1 i bilaga VII.

4. SPECIFIKATIONER OCH PROVNING

4.1 Förbränningsmotorer med kompressionständning

4.1.1 Allmänt

De komponenter som kan påverka utsläppen av gas- och partikelformiga föroreningar skall vara så utformade, konstruerade och monterade att motorn vid normal användning uppfyller kraven i detta direktiv, trots de vibrationer den kan utsättas för.

De tekniska åtgärder som vidtagits av tillverkaren måste säkerställa att ovannämnda utsläpp effektivt begränsas i enlighet med detta direktiv under fordonets hela normala livslängd och vid normal användning. Dessa krav skall anses uppfyllda om bestämmelserna i punkt 4.1.2.1, 4.1.2.3 respektive 5.3.2.1 efterlevs.

Om en katalysator och/eller en partikelfälla används skall tillverkaren genom hållbarhetsprov som han själv får utföra i enlighet med god ingenjörssed, och genom protokoll från dessa, bevisa att dessa anordningar för efterbehandling kan förväntas fungera korrekt under motorns hela livslängd. Protokollen skall utarbetas i enlighet med kraven i avsnitt 5.2, särskilt 5.2.3. En motsvarande garanti skall lämnas till kunden. Systematiskt utbyte av anordningen efter en viss körtid är tillåtet. Ändring, reparation, demontering, rengöring eller utbyte av komponenter eller system i motorn som görs med jämna mellanrum för att förhindra felaktig funktion hos motorn i samband med anordningen för efterbehandling skall göras endast i den utsträckning det är tekniskt nödvändigt för att säkerställa att systemet för utsläppskontroll fungerar på ett riktigt sätt. I enlighethärmed skall planerat underhåll framgå av ägarhandboken och omfattas av de garantibestämmelser som anges ovan samt godkännas innan typgodkännande beviljas. Motsvarande utdrag ur handboken vad gäller underhåll eller utbyte av anordningarna för efterbehandling, och vad gäller garantivillkoren, skall ingå i mallen för teknisk information enligt bilaga II till detta direktiv.

Alla motorer som avger avgaser blandade med vatten skall utrustas med en anslutning, placerad efter motorn och före den punkt där avgaserna kommer i kontakt med vatten (eller eventuella andra kyl- eller reningsmedium) för en tillfällig inkoppling av provtagningsutrustning för gas- eller partikelutsläpp. Det är viktigt att anslutningen placeras så att det är möjligt att få ett väl blandat representativt avgasprov. Anslutningen skall vara gängad inuti med standardrörgängor på högst en halv tum, och stängas med en plugg när den inte används (motsvarande anslutningar tillåts).

4.1.2 Specifikationer angående utsläpp av föroreningar

Utsläppen av gas- och partikelformiga ämnen från en motor som lämnats till provning skall mätas med de metoder som beskrivs i bilaga VI.

Andra system och analysatorer kan komma att godtas om de ger resultat som är likvärdiga med dem som ges av följande referenssystem:

För gasformiga utsläpp mätta i den outspädda avgasen, det system som visas i figur 2 i bilaga VI.

För gasformiga utsläpp mätta i den utspädda avgasen i ett system med fullflödesutspädning, det system som visas i figur 3 i bilaga VI.

För partikelutsläpp, systemet för fullflödesutspädning, som visas i figur 13 i bilaga VI, antingen med ett separat filter för varje steg eller med metoden med ett filter för alla slag.

Bedömningen av likvärdighet mellan system skall grunda sig på en korrelationsundersökning med sju (eller fler) jämförande prov mellan det aktuella systemet och ett eller flera av de referenssystem som avses ovan.

Likvärdighetskriteriet definieras som en överensstämmelse på ± 5 % med de genomsnittliga vägda utsläppsvärdena. Provningen skall utföras med den provcykel som anges i bilaga III, 3.6.1.

Om ett nytt system skall införas i direktivet skall bedömningen av likvärdighet grunda sig på repeterbarhet och reproducerbarhet som beräknats i enlighet med ISO 5725.

De erhållna utsläppen av kolmonoxid, kolväten, kväveoxider och partiklar får inte för steg I överstiga de mängder som anges i följande tabell:

Nettoeffekt (P) (kW) Kolmonoxid (CO) (g/kWh) Kolväten (HC) (g/kWh) Kväveoxider (NOx (g/kWh) Partiklar (PT) (g/kWh) 130 ≤ P ≤ 560 5,0 1,3 9,2 0,54 75 ≤ P < 130 5,0 1,3 9,2 0,70 37 ≤ P < 75 6,5 1,3 9,2 0,85

De utsläppsgränser som anges i punkt 4.1.2.1 gäller de avgaser som lämnar motorn och de skall klaras utan att någon anordning för efterbehandling av avgaser satts in.

De erhållna utsläppen av kolmonoxid, kolväten, kväveoxider och partiklar får för steg II inte överstiga de mängder som anges i följande tabell:

Nettoeffekt (P) (kW) Kolmonoxid (CO) (g/kWh) Kolväten (HC) (g/kWh) Kväveoxider (NOx (g/kWh) Partiklar (PT) (g/kWh) 130 ≤ P ≤ 560 3,5 1,0 6,0 0,2 75 ≤ P < 130 5,0 1,0 6,0 0,3 37 ≤ P < 75 5,0 1,3 7,0 0,4 18 ≤ P < 37 5,5 1,5 8,0 0,8

De erhållna utsläppen av kolmonoxid, summan av kolväten och kväveoxider samt partiklar får för steg III A inte överstiga de mängder som anges i följande tabell:

Motorer för andra tillämpningar än drift av fartyg i inlandssjöfart, lok och motorvagnar Kategori: nettoeffekt (P) (kW) Kolmonoxid (CO) (g/kWh) Summan av kolväten och kväveoxider (HC+NOx) (g/kWh) Partiklar (PT) (g/kWh) H: 130 kW ≤ P ≤ 560 kW 3,5 4,0 0,2 I: 75 kW ≤ P < 130 kW 5,0 4,0 0,3 J: 37 kW ≤ P < 75 kW 5,0 4,7 0,4 K: 19 kW ≤ P < 37 kW 5,5 7,5 0,6 Motorer för drift av fartyg i inlandssjöfart Kategori: slagvolym/nettoeffekt (SV/P) (liter per cylinder/kW) Kolmonoxid (CO) (g/kWh) Summan av kolväten och kväveoxider (HC+NOx) (g/kWh) Partiklar (PT) (g/kWh) V1:1 SV<0,9 och P ≥ 37 kW 5,0 7,5 0,40 V1:2 0,9 ≤ SV ≤ 1,2 5,0 7,2 0,30 V1:3 1,2 ≤ SV ≤ 2,5 5,0 7,2 0,20 V1:4 2,5 ≤ SV ≤ 5 5,0 7,2 0,20 V2:1 5 ≤ SV ≤ 15 5,0 7,8 0,27 V2:2 15 ≤ SV ≤ 20 och P <3300 kW 5,0 8,7 0,50 V2:3 15 ≤ SV ≤ 20 och P ≥ 3300 kW 5,0 9,8 0,50 V2:4 2 0 ≤ SV < 25 5,0 9,8 0,50 V2:5 25 ≤ SV < 30 5,0 11,0 0,50 Motorer för drift av lok Kategori: nettoeffekt (P) (kW) Kolmonoxid (CO) (g/kWh) Summan av kolväten och kväveoxider (HC+NOx) (g/kWh) Partiklar (PT) (g/kWh) RL A: 130 kW ≤ P ≤ 560 kW 3,5 4,0 0,2 Kolmonoxid (CO) (g/kWh) Kolväten (HC) (g/kWh) Kväveoxider (NOx) (g/kWh) Partiklar (PT) (g/kWh) RH A: P > 560 kW 3,5 0,5 6,0 0,2 RH A Motorer med P > 2000 kW och SV > 5 l/cylinder 3,5 0,4 7,4 0,2 Motorer för drift av motorvagnar Kategori: nettoeffekt (P) (kW) Kolmonoxid (CO) (g/kWh) Summan av kolväten och kväveoxider (HC+NOx) (g/kWh) Partiklar (PT) (g/kWh) RC A: 130 kW < P 3,5 4,0 0,20

De erhållna utsläppen av kolmonoxid, kolväten och kväveoxider (eller när så är relevant summan av dessa) samt partiklar får för steg III B inte överstiga de mängder som anges i följande tabell:

Motorer för användning i andra tillämpningar än drift av lok, motorvagnar och fartyg i inlandssjöfart Kategori: nettoeffekt (P) (kW) Kolmonoxid (CO) (g/kWh) Kolväten och (HC) (g/kWh) Kväveoxider (NOx) (g/kWh) Partiklar (PT) (g/kWh) L: 130 kW ≤ P ≤ 560 kW 3,5 0,19 2,0 0,025 M: 75 kW ≤ P < 130 kW 5,0 0,19 3,3 0,025 N: 56 kW ≤ P < 75 kW 5,0 0,19 3,3 0,025 Summan av kolväten och kväveoxider (HC + NOx) (g/kWh) P: 37 kW ≤ P < 56 kW 5,0 4,7 0,025 Motorer för drift av motorvagnar Kategori: nettoeffekt (P) (kW) Kolmonoxid (CO) (g/kWh) Kolväten (HC) (g/kWh) Kväveoxider (NOx) (g/kWh) Partiklar (PT) (g/kWh) RC B: 130 kW < P 3,5 0,19 2,0 0,025 Motorer för drift av lok: Kategori: nettoeffekt (P) (kW) Kolmonoxid (CO) (g/kWh) Summan av kolväten och kväveoxider (HC+NOx) (g/kWh) Partiklar (PT) (g/kWh) R B: 130 kW < P 3,5 4,0 0,025

Utsläpp av kolmonoxid, kolväten och kväveoxider (eller när så är relevant summan av dessa) och partikelutsläpp får för steg IV inte överstiga värdena i tabellen nedan:

Motorer för användning i andra tillämpningar än drift av lok, motorvagnar och fartyg för inlandssjöfart Kategori: nettoeffekt (P) (kW) Kolmonoxid (CO) (g/kWh) Kolväten och (HC) (g/kWh) Kväveoxider (NOx) (g/kWh) Partiklar (PT) (g/kWh) Q: 130 kW ≤ P ≤ 560 kW 3,5 0,19 0,4 0,025 R: 56 kW ≤ P < 130 kW 5,0 0,19 0,4 0,025

Gränsvärdena i avsnitten 4.1.2.4, 4.1.2.5 och 4.1.2.6 skall inbegripa försämring beräknad enligt tillägg 5 till bilaga III.

När det gäller gränsvärdena i avsnitt 4.1.2.5 och 4.1.2.6 får, med undantag för vissa driftförhållanden som inte omfattas av en sådan bestämmelse, inte de utsläppsprover som tagits under slumpvis utvalda belastningsförhållanden, i ett fastställt kontrollområde och under en så kort tidsperiod som 30 s inte överskrida gränsvärdena i tabellerna ovan med mer än 100 procent. Kontrollområden för vilka procenttalen inte får överskridas och de driftförhållanden som undantas ska fastställas av kommissionen. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 15.2.

Om en motorfamilj, enligt definition i avsnitt 6 tillsammans med tillägg 2 till bilaga II, omfattar mer än en effektklass, skall utsläppsvärdena för huvudmotorn (typgodkännandet provning) och samtliga motortyper inom samma familj (COP-provning) uppfylla de strängare kraven för den högre effektklassen. Den sökande får fritt välja att begränsa definitionen av motorfamiljer till enskilda effektklasser och att ansöka om godkännande i enlighet med detta.

4.2 Förbränningsmotorer med gnisttändning

4.2.1 Allmänt

De komponenter som kan påverka utsläppen av gasformiga föroreningar skall vara så utformade, konstruerade och monterade att motorn vid normal användning uppfyller kraven i detta direktiv, trots de vibrationer den kan utsättas för.

De tekniska åtgärder som vidtagits av tillverkaren måste säkerställa att ovannämnda utsläpp effektivt begränsas i enlighet med detta direktiv under fordonets hela normala livslängd och vid normal användning enligt tillägg 4 till bilaga IV.

4.2.2 Specifikationer angående utsläpp av föroreningar

Utsläppen av gasformiga ämnen från en motor som lämnats till provning skall mätas med de metoder som beskrivs i bilaga VI (med eventuella anordningar för efterbehandling).

Andra system eller analysatorer får användas om de ger resultat som motsvarar följande referenssystem:

För gasformiga utsläpp som mäts i outspädda avgaser: det system som visas i figur 2 i bilaga VI.

För gasformiga utsläpp som mäts i utspädda avgaser i ett system med fullflödesutspädning: det system som visas i figur 3 i bilaga VI.

Utsläppen av kolmonoxid, kolväten och kväveoxider samt summan av kolväten och kväveoxider får inte för steg I överstiga de mängder som anges i följande tabell:

Steg I Klass Kolmonoxid (CO) (g/kWh) Kolväten (HC) (g/kWh) Kväveoxider (NOx) (g/kWh) Summan av kolväten och kväveoxider (g/kWh) HC + NOx SH:1 805 295 5,36 SH:2 805 241 5,36 SH:3 603 161 5,36 SN:1 519 50 SN:2 519 40 SN:3 519 16,1 SN:4 519 13,4

Utsläppen av kolmonoxid och summan av kolväten och kväveoxider får inte för steg II överstiga de mängder som anges i följande tabell:

Steg II Klass Kolmonoxid (CO) (g/kWh) Summan av kolväten och kväveoxider (g/kWh) HC + NOx SH:1 805 50 SH:2 805 50 SH:3 603 72 SN:1 610 50,0 SN:2 610 40,0 SN:3 610 16,1 SN:4 610 12,1

NOx-utsläppen för samtliga motorklasser får inte överstiga 10 g/kWh.

Utan hinder av definitionen av handhållna motorer i artikel 2 i detta direktiv behöver tvåtaktsmotorer i snöslungor endast uppfylla normerna för SH:1, SH:2 och SH:3.

4.3 Installation i den mobila maskinen

Motorinstallationen i en mobil maskin skall uppfylla de krav som fastställts inom ramen för typgodkännandet. Dessutom skall följande villkor som anknyter till motorns typgodkännande alltid vara uppfyllda:

Inloppsundertrycket får inte överstiga det som anges för den godkända motorn i tillägg 1 eller 3 till bilaga II.

Avgasmottrycket får inte överstiga det som anges för den godkända motorn i tillägg 1 eller 3 till bilaga II.

5. FÖRFARANDE VID BEDÖMNING AV PRODUKTÖVERENSSTÄMMELSE

Vid kontrollen av att det finns tillfredsställande rutiner och metoder för att säkerställa en effektiv kontroll av produktöverensstämmelse vid serietillverkning innan typgodkännande beviljas, skall godkännandemyndigheten även betrakta kraven som uppfyllda om tillverkaren är registrerad enligt den harmoniserade standarden EN 29002 (om denna täcker de berörda motorerna) eller någon likvärdig ackrediteringsstandard. Tillverkaren skall tillhandahålla uppgifter om registreringen samt själv underrätta godkännandemyndigheten om eventuella ändringar i registreringens giltighet eller räckvidd. För att kontrollera att kraven i punkt 4.2 kontinuerligt är uppfyllda skall lämpliga kontroller av tillverkningen utföras.

Innehavaren av godkännandet skall särskilt

se till att det finns metoder för en effektiv kontroll av produktens kvalitet,

ha tillgång till den utrustning som behövs för att kontrollera överensstämmelsen med varje godkänd typ,

se till att provningsdata arkiveras och att bilagorna ständigt hålls tillgängliga under en tidsrymd som fastställs i samråd med godkännandemyndigheten,

analysera resultaten av varje typ av provning för att kontrollera och säkerställa att motorns egenskaper hålls konstanta inom ramen för normala avvikelser vid serietillverkning,

se till att, om någon motor eller komponent vid provtagningen visar på bristande överensstämmelse, detta leder till förnyad provtagning och förnyade kontroller. Alla nödvändiga åtgärder skall vidtas för att återställa överensstämmelse i den aktuella tillverkningen.

Den behöriga myndighet som har beviljat godkännandet kan när som helst undersöka de kontrollmetoder för produktöverensstämmelse som används på varje produktionsenhet.

Vid varje inspektion skall provningsrapporter och tillverkningsjournaler visas för inspektören.

Om kvalitetsnivån inte förefaller tillfredsställande eller om det anses nödvändigt att kontrollera riktigheten hos de uppgifter som framlagts i enlighet med punkt 4.2, skall följande förfarande tillämpas:

En motor tas ur serien och får genomgå det prov som beskrivs i bilaga III. De erhållna utsläppen av kolmonoxid, kolväten, kväveoxider och partiklar får inte överstiga de mängder som anges i tabellen i punkt 4.2.1, med förbehåll för kraven under 4.2.2, respektive de mängder som anges i punkt 4.2.3.

Om den motor som tas ur produktionen inte uppfyller kraven under 5.3.2.1, kan tillverkaren begära att mätningarna utförs på ett antal provmotorer av samma typ som tas ur tillverkningsserien och som inbegriper den motor som ursprungligen togs ut. Tillverkaren skall bestämma antalet (n)motorer efter överenskommelse med den tekniska tjänsten. Andra motorer än den som ursprungligen togs ut skall genomgå prov. Det aritmetiska medelvärdet ( x) av de resultat som erhållits för uttaget skall sedan bestämmas för varje förorening. Tillverkningsserien skall anses överensstämma med kraven om följande villkor uppfylls:

x k S t L

där:

L är det gränsvärde som fastställs i punkt 4.2.1/4.2.3 för utsläpp av varje förorening, och

k är en statistisk faktor som beror på n och som framgår av följande tabell:

n 2 3 4 5 6 7 8 9 10 k 0,973 0,613 0,489 0,421 0,376 0,342 0,317 0,296 0,279

n 11 12 13 14 15 16 17 18 19 k 0,265 0,253 0,242 0,233 0,224 0,216 0,210 0,203 0,198

wenn n ≥ 20, k 0,860 n

Den godkännandemyndighet eller den tekniska tjänst som ansvarar för kontrollen av produktöverensstämmelse vid serietillverkning skall utföra prov på helt eller delvis inkörda motorer enligt tillverkarens anvisningar.

Normalt skall den behöriga myndigheten ge tillstånd till en kontroll per år. Om kraven i punkt 5.3.2 inte är uppfyllda skall den behöriga myndigheten säkerställa att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att så snabbt som möjligt återställa överensstämmelse i den aktuella tillverkningen.

6. PARAMETRAR FÖR DEFINITION AV MOTORFAMILJEN

Motorfamiljen får definieras med hjälp av grundläggande konstruktionsparametrar som skall vara gemensamma för motorerna i familjen. I vissa fall kan påverkan mellan parametrarna förekomma. Dessa effekter måste också beaktas för att säkerställa att endast motorer med liknande egenskaper vad gäller avgasutsläpp ingår i en och samma motorfamilj.

För att motorer skall kunna anses tillhöra samma motorfamilj skall följande förteckning över grundläggande parametrar vara gemensam:

Förbränningscykel:

tvåtakt,

fyrtakt.

Kylmedel:

luft,

vatten,

olja.

Cylindervolymen per cylinder skall ligga mellan 85 % och 100 % av den största cylindervolymen i motorfamiljen.

Inloppssystem

Bränsle:

diesel,

bensin.

Förbränningskammarens typ och utformning

Ventiler och kanaler - konfiguration, storlek och antal

Bränslesystem

för diesel

pumpinsprutare

radpump

fördelarpump

ensamt pumpelement

enhetsinsprutare

för bensin

förgasare

insprutning i insugningskanalen

direktinsprutning

Diverse funktioner

avgasåtercirkulation

vatteninsprutning/emulsion

luftinsprutning

laddluftkylning

tändsystem (kompression eller gnista)

Avgasefterbehandling

oxideringskatalysator

reduktionskatalysator

trevägskatalysator

termisk reaktor

partikelfälla

7. VAL AV HUVUDMOTOR

Vid val av huvudmotor för motorfamiljen gäller i första hand att den motortyp som har högsta bränsleinsprutning per slag vid det angivna varvtalet för maximalt vridmoment skall väljas som huvudmotor. Om två eller flera motortyper har samma egenskaper i detta avseende skall i andra hand den motortyp som har högst bränsleförbrukning per slag vid nominellt varvtal väljas som huvudmotor. I vissa fall kan godkännandemyndigheten bestämma att det utsläppsmässigt värsta fallet för motorfamiljen bäst återspeglas genom provning av två motorer. Baserat på förhållanden som indikerar att en motortyp har de högsta utsläppen av alla motortyper inom familjen kan godkännandemyndigheten alltså välja en ytterligare motor för provning.

Om motorer inom familjen har andra varierande egenskaper som skulle kunna anses påverka avgasutsläppen, skall även dessa egenskaper identifieras och beaktas vid valet av huvudmotor.

8. TYPGODKÄNNANDEKRAV FÖR STEGEN III B OCH IV

Detta avsnitt ska tillämpas på typgodkännande av elektroniskt styrda motorer som använder elektronisk styrning för att avgöra bränsleinsprutningens mängd och tidpunkt (nedan kallade motorer). Detta avsnitt ska tillämpas oavsett vilken teknik som används i sådana motorer för att uppfylla utsläppsgränserna i avsnitten 4.1.2.5 och 4.1.2.6 i denna bilaga.

8.2 Definitioner

I detta avsnitt gäller följande definitioner:

”strategi för avgasrening”: en kombination av ett avgasreningssystem, en grundstrategi för avgasrening och en uppsättning hjälpstrategier för avgasrening, som inarbetats i den övergripande konstruktionen av en motor eller en mobil maskin som inte är avsedd att användas för transporter på väg där motorn är monterad.

”reagens”: varje förbrukningsbart eller icke återvinningsbart medel som krävs och används för verkningsfull drift av systemet för efterbehandling av avgaser.

8.3 Allmänna krav

8.3.1 Bestämmelser för grundstrategin för avgasrening

Grundstrategin för avgasrening, som ska vara aktiv över hela motorns operativa varvtals- och vridmomentintervall, ska vara utformad så att motorn kan uppfylla bestämmelserna i detta direktiv.

Varje grundstrategi för avgasrening som kan skilja på motordrift under en standardiserad typgodkännandeprovning och annan drift och därefter minska nivån på avgasreningen när den inte körs under förhållanden som väsentligen överensstämmer med typgodkännandeförfarandet är förbjuden.

8.3.2 Bestämmelser för hjälpstrategin för avgasrening

En hjälpstrategi för avgasrening får användas av en motor eller en mobil maskin som inte är avsedd att användas för transporter på väg, förutsatt att hjälpstrategin när den är aktiv ändrar grundstrategin som svar på en viss uppsättning omgivnings- eller driftsförhållanden men inte permanent nedsätter avgasreningssystemets verkan.

a) När hjälpstrategin för avgasrening är aktiv under typgodkännandeprovningen ska avsnitten 8.3.2.2 och 8.3.2.3 inte tillämpas.

b) När hjälpstrategin för avgasrening inte är aktiv under typgodkännandeprovningen ska det visas att hjälpstrategin bara är aktiv så länge som krävs för det ändamål som anges i avsnitt 8.3.2.3.

De kontrollförhållanden som är tillämpliga för steg III B och steg IV är följande:

a) Kontrollförhållanden för motorer i steg III B Om hjälpstrategin aktiveras när motorn är i drift i de kontrollförhållanden som anges i leden i, ii och iii får aktiveringen av strategin bara ske i undantagsfall.

i) Högst 1000 meter över havet (eller motsvarande lufttryck på 90 kPa).

ii) Omgivande temperatur 275 K till 303 K (2 °C till 30 °C).

iii) Kylvätsketemperatur över 343 K (70 °C).

b) Kontrollförhållanden för motorer i steg IV När hjälpstrategin aktiveras när motorn körs i de kontrollförhållanden som anges i leden i, ii och iii får strategin bara aktiveras när detta kan påvisas vara nödvändigt för de ändamål som anges i avsnitt 8.3.2.3 och som godkänns av godkännandemyndigheten.

i) Atmosfärstryck högre än eller lika med 82,5 kPa.

ii) Omgivningstemperatur

lika med eller högre än 266 K (– 7 °C),

lägre än eller lika med den temperatur som bestäms av följande ekvation vid det specificerade atmosfärstrycket: T c 0,4514 101,3 p b 311, där Tc är den beräknade omgivningstemperaturen (K) och Pb är atmosfärstrycket (kPa).

iii) Kylvätsketemperatur över 343 K (70 °C).

c) Drift vid kalla temperaturer Genom undantag från kraven i led b får hjälpstrategi för avgasrening användas på en motor i steg IV som är försedd med avgasåterföring (EGR) när omgivningstemperaturen är lägre än 275 K (2 °C) och det ena av följande två kriterier uppfylls:

i) Inloppsrörets temperatur är lägre eller lika med den temperatur som definieras genom följande ekvation: IMT c P IM 15,75 304,4 där IMTc är den beräknade inloppstemperaturen (K) och PIM det absoluta inloppstrycket (kPa).

ii) Kylvätskans temperatur är lägre eller lika med den temperatur som definieras genom följande ekvation: ECT c P IM 14,004 325,8 där ECTc är den beräknade kylvätsketemperaturen (K) och PIM det absoluta inloppstrycket (kPa).

En hjälpstrategi för avgasrening får i synnerhet aktiveras enligt följande:

a) Av signaler ombord för att skydda motorn (inbegripet luftkontrollanordning) eller den mobila maskin som inte är avsedd att användas för transporter på väg där motorn är monterad från skada.

b) Av driftsäkerhetsskäl.

c) För förebyggande av orimligt höga utsläpp under kallstart, varmkörning eller nedstängning.

d) Om den aktiveras för att under särskilda miljö- eller driftsförhållanden frångå kontrollen av en reglerad förorening för att kunna garantera att alla andra reglerade föroreningar befinner sig inom de utsläppsgränsvärden som gäller för motorn i fråga. Syftet är att kompensera för naturligt förekommande fenomen på ett sätt som möjliggör godtagbar kontroll av alla beståndsdelar i avgaserna.

Tillverkaren ska för den tekniska tjänsten i samband med typgodkännandet visa att driften av varje hjälpstrategi för avgasrening överensstämmer med bestämmelserna i avsnitt 8.3.2. Detta ska visas genom en bedömning av den dokumentation som avses i avsnitt 8.3.3.

All drift av en hjälpstrategi för avgasrening som inte överensstämmer med avsnitt 8.3.2 är förbjuden.

8.3.3 Dokumentationskrav

Tillverkaren ska lämna en akt med information i samband med att ansökan om typgodkännande inges till den tekniska tjänsten, innehållande upplysningar om alla delar av konstruktionen och strategin för avgasrening och de sätt på vilka hjälpstrategin direkt eller indirekt styr utsignalerna. Akten ska bestå av följande två delar:

a) Dokumentationspaketet, bifogat till ansökan om typgodkännande, ska innehålla en fullständig översikt av strategin för avgasrening. Det ska styrkas att alla tillåtna utsignaler, som ska visas enligt ett schema över samtliga alternativa ingångsvärden från den enskilda enheten, har identifierats. Detta ska bifogas informationen i enlighet med bilaga II.

b) Kompletterande material, som inges till den tekniska tjänsten men inte bifogas ansökan om typgodkännande, ska omfatta alla parametrar som ändras av varje hjälpstrategi för avgasrening och randvillkoren för när strategin är i drift, särskilt följande:

i) En beskrivning av styrlogiken och de tidsinställningsstrategier och omställningspunkter under alla driftlägen för bränslesystemet och andra väsentliga system som medger effektiv avgasrening (såsom avgasåterföring [EGR] eller reagensdosering).

ii) En motivering av användningen av varje hjälpstrategi för avgasrening i motorn, åtföljd av materialuppgifter och provresultat som visar inverkan på utsläpp av avgaser. Motiveringen får bygga på provresultat, en tillförlitlig teknisk analys eller en kombination av dessa.

iii) En utförlig beskrivning av de algoritmer eller givare (i förekommande fall) som används för att identifiera, analysera eller diagnostisera oriktig drift av systemet för begränsning av kväveoxider.

iv) De toleranser som används för att uppfylla kraven i avsnitt 8.4.7.2, oavsett vilken metod som används.

Det kompletterande material som avses i avsnitt 8.3.3.1 b ska behandlas som strängt konfidentiellt. Det ska lämnas till typgodkännandemyndigheten på begäran. Typgodkännandemyndigheten ska behandla materialet konfidentiellt.

8.4 Krav på NOx-rening för motorer i steg III B

Tillverkaren ska lämna information som fullständigt beskriver driftsegenskaperna hos åtgärderna mot utsläpp av kväveoxider med de dokument som anges i avsnitt 2 i tillägg 1 till bilaga II och avsnitt 2 i tillägg 3 till bilaga II.

Om avgasreningssystemet kräver ett reagens ska reagensets egenskaper, inbegripet typ av reagens, koncentration om reagenset finns i en lösning, driftstemperatur och hänvisningar till internationella standarder för sammansättning och kvalitet, anges av tillverkaren i avsnitt 2.2.1.13 i tillägg 1 och avsnitt 2.2.1.13 i tillägg 3 till bilaga II.

Motorns strategi för avgasrening ska vara i drift under alla omgivningsförhållanden som regelbundet förekommer i gemenskapen, särskilt låg omgivningstemperatur.

Tillverkaren ska visa att utsläpp av ammoniak under tillämplig utsläppsprovningssekvens i typgodkännandeförfarandet när reagens används inte överskrider ett medelvärde på 25 ppm.

Om separata reagensbehållare är installerade eller anslutna till en mobil maskin som inte är avsedd att framföras på väg, måste det finnas ett sätt att ta ett prov av reagenset inuti behållaren. Provtagningspunkten ska vara lättåtkomlig utan specialverktyg eller särskilda anordningar.

8.4.6 Användnings- och underhållskrav

Typgodkännandet ska i enlighet med artikel 4.3 förenas med villkoret att varje operatör av den mobila maskin som inte är avsedd att användas för transporter på väg ska förses med skriftliga anvisningar med följande innehåll:

a) Detaljerade varningar om möjliga funktionsfel på grund av felaktig hantering eller användning eller felaktigt underhåll av den monterade motorn, åtföljt av åtgärder för att avhjälpa felen.

b) Detaljerade varningar om felaktig användning av maskinen som kan leda till att motorn drabbas av fel, åtföljt av åtgärder för att avhjälpa felen.

c) Information om korrekt användning av reagenset, åtföljt av anvisningar om påfyllning av reagenset mellan normala tidpunkter för underhåll.

d) En tydlig varning om att typgodkännandeintyget för den aktuella motortypen bara är giltigt om alla följande villkor är uppfyllda:

i) Motorn körs, används och underhålls enligt angivna anvisningar.

ii) Åtgärder vidtas omedelbart för att rätta till felaktig drift eller användning eller felaktigt underhåll enligt de åtgärder för avhjälpning av fel som avses i a och b.

iii) Ingen avsiktig felanvändning av motorn har skett, såsom avaktivering eller uteblivet underhåll av system för avgasåterföring eller reagensdosering.

Anvisningarna ska avfattas på ett tydligt, lättfattligt sätt på samma språk som i maskinens eller motorns ägarhandbok.

8.4.7 Reagenskontroll (i förekommande fall)

Typgodkännandet ska i enlighet med artikel 4.3 förenas med villkoret att det ska tillhandahållas visare eller andra lämpliga sätt, beroende på maskinens konstruktion, som gör operatören uppmärksam på följande:

a) Mängd återstående reagens i reagensbehållaren, och en särskild signal när återstående reagens utgör mindre än 10 % av behållarens fulla kapacitet.

b) När reagensbehållaren är tom eller nästan tom.

c) När reagenset i behållaren inte överensstämmer med de egenskaper som uppgetts och antecknats i avsnitt 2.2.1.13 i tillägg 1 och avsnitt 2.2.1.13 i tillägg 3 till bilaga II, enligt den monterade mätanordningen.

d) När dosering av reagenset avbryts, i andra fall än av motorns elektroniska styrenhet eller doseringskontroll på grund av att motorn körs under driftsförhållanden då dosering inte behövs, förutsatt att dessa driftsförhållanden uppges för typgodkännandemyndigheten.

Kraven på reagensets överensstämmelse med uppgivna egenskaper och därtill hörande utsläppsgränser för kväveoxider ska visas på något av följande sätt, som tillverkaren väljer:

a) Direkt, exempelvis genom användning av en givare för reagensets kvalitet.

b) Indirekt, exempelvis genom användning av en givare för kväveoxider i avgaserna för att bedöma reagensets verkan.

c) Varje annat sätt, förutsatt att dess effektivitet är minst likvärdig med vad som följer av sätten under a eller b och att de huvudsakliga kraven i detta avsnitt uppfylls.

8.5 Krav på NOx-rening för motorer i steg IV

Tillverkaren ska lämna information som fullständigt beskriver NOx-reningens funktioner och egenskaper, med användning av de dokument som anges i avsnitt 2 i tillägg 1 till bilaga II och avsnitt 2 i tillägg 3 till bilaga II.

Strategin för avgasrening ska fungera i alla omgivningsförhållanden som är vanliga i unionen, särskilt låga omgivningstemperaturer. Detta krav är inte begränsat till de förhållanden där en grundstrategi för avgasrening måste användas enligt avsnitt 8.3.2.2.

När reagens används ska tillverkaren demonstrera att utsläpp av ammoniak under typgodkännandets NRTC-varmstartcykel eller NRSC-provning inte överskrider ett medelvärde på 10 ppm.

Om reagensbehållare är monterade på eller anslutna till en mobil maskin som inte är avsedd att framföras på väg, måste det finnas ett sätt för provtagning av reagens i behållarna. Provtagningspunkten ska vara enkelt åtkomlig utan behov av specialverktyg eller särskilda anordningar.

Följande villkor ska gälla för typgodkännandet, enligt artikel 4.3:

a) Alla som använder mobila maskiner som inte är avsedda att framföras på väg ska få skriftliga underhållsanvisningar.

b) Tillverkaren av originalutrustning ska få installationsdokument för motorn, även för det avgasreningssystem som utgör del av den godkända motortypen.

c) Tillverkare av originalutrustning ska få anvisningar för ett varningssystem för operatören, ett motiveringssystem och (där det är tillämpligt) frysskydd för reagenser.

d) Bestämmelserna om anvisningar till operatörer, monteringsdokumentation, varningssystem för operatörer, motiveringssystem och frysskydd för reagenser ska tillämpas enligt det som anges i tillägg 1 till denna bilaga.

8.6 Kontrollområde för steg IV

Enligt punkt 4.1.2.7 i denna bilaga får resultaten av de utsläppsprov som tas från motorer i steg IV i det kontrollområde som definieras i tillägg 2 till bilaga I inte överskrida gränsvärdena i utsläppstabellen 4.1.2.6 i denna bilaga med mer än 100 %.

8.6.1 Demonstrationskrav

Den tekniska tjänsten ska välja upp till tre slumpmässiga belastnings- och varvtalspunkter inom kontrollområdet för provning. Den tekniska tjänsten ska också ge provningspunkterna en slumpmässig turordning. Provningen ska genomföras enligt de huvudsakliga kraven för NRSC-prov, men varje provningspunkt ska utvärderas separat. Varje provningspunkt ska uppfylla de gränsvärden som definieras i avsnitt 8.6.

8.6.2 Provningskrav

Provningen ska genomföras omedelbart efter de provcykler med lägesbaserad mätning som beskrivs i bilaga III.

Om tillverkaren däremot, enligt punkt 1.2.1 i bilaga III, väljer att använda förfarandet enligt bilaga 4B till FN/ECE-föreskrifter nr 96, ändringsserie 03, ska provningen genomföras enligt följande:

a) Provningen ska genomföras omedelbart efter provcyklerna med lägesbaserad mätning enligt beskrivningen i punkt 7.8.1.2 a–e i bilaga 4B till FN/ECE-föreskrifter nr 96, ändringsserie 03, men före förfarandena efter provning, del f, eller efter RMC-provning enligt punkt 7.8.2.2 a–d i bilaga 4B till FN/ECE-föreskrifter nr 96, ändringsserie 03, men före förfarandena efter provning, del e, enligt det som är relevant.

b) Provningarna ska genomföras enligt kraven i punkt 7.8.1.2 b–e i bilaga 4B till FN/ECE-föreskrifter nr 96, ändringsserie 03, med användning av metoden med flera filter (ett filter för varje provningspunkt) för var och en av de tre valda provningspunkterna.

c) För varje provningspunkt ska ett specifikt utsläppsvärde beräknas (som g/kWh).

d) Utsläppsvärdena kan beräknas som mol med stöd av tillägg A.7 eller som massa med stöd av tillägg A.8, men bör överensstämma med den metod som används för provcykler med lägesbaserad mätning eller RMC-provning.

e) För sammanräkning av gaser ska Nmode ges värdet 1 och en viktningsfaktor på 1 ska användas.

f) För partikelberäkningar ska metoden med flera filter användas och för sammanräkningar ska Nmode ges värdet 1 och en viktningsfaktor på 1 ska användas.

8.7 Kontroll av vevhusgasutsläpp för motorer i steg IV

Inga utsläpp från vevhuset får komma ut direkt i den omgivande atmosfären, med det undantag som anges i punkt 8.7.3.

Motorer kan ha vevhusutsläpp som under drift alltid leds in i avgaserna uppströms varje efterbehandlingsanordning.

Motorer försedda med turboladdare, pumpar, fläktar eller laddningskompressorer för luftinsprutning får ha utsläpp från vevhuset till den omgivande atmosfären. Då ska vevhusutsläppen adderas till avgasutsläppen (antingen fysiskt eller matematiskt) vid alla utsläppsprovningar enligt punkt 8.7.3.1 i detta avsnitt.

8.7.3.1 Vevhusutsläpp

Inga utsläpp från vevhuset får komma ut direkt i den omgivande atmosfären, med följande undantag: Motorer försedda med turboladdare, pumpar, fläktar eller laddningskompressorer för luftinsprutning får ha utsläpp från vevhuset till den omgivande atmosfären om utsläppen adderas till avgasutsläppen (antingen fysiskt eller matematiskt) vid alla utsläppsprovningar. Tillverkare som utnyttjar detta undantag ska montera motorerna så att alla utsläpp från vevhuset kan ledas till provtagningssystemet för utsläpp. Vid tillämpning av denna punkt ska vevhusutsläpp, som leds in i avgaserna uppströms efterbehandlingen av avgaser, inte anses släppas ut direkt till den omgivande atmosfären; detta gäller all drift.

Öppna utsläpp från vevhuset ska ledas in i avgassystemet för mätning av utsläppen enligt följande:

a) Rörmaterialet ska ha en jämn innersida, vara elektriskt ledande och inte reagera med utsläppen från vevhuset. Röret ska vara så kort som möjligt.

b) Antalet krökar i laboratoriets rör från vevhuset ska vara så få som möjligt och radien på krökar som inte kan undvikas ska vara så stor som möjligt.

c) Laboratoriets rör från vevhuset ska uppfylla motortillverkarens specifikationer för vevhusmottryck.

d) Avgasröret från vevhuset ska anslutas till de outspädda avgaserna från ett eventuellt efterbehandlingssystem nedanför eventuella monterade avgasbegränsningar och tillräckligt långt ovanför alla provtagningssonder för att säkerställa fullständig blandning med motorns avgaser före provtagning. Avgasröret från vevhuset ska sträcka sig in i de fritt strömmande avgaserna för att undvika gränsskikteffekter och främja blandning. Utloppet från vevhusets avgasrör kan vara riktat i godtycklig riktning i förhållande till flödet av outspädda avgaser.

9. VAL AV MOTORNS EFFEKTKATEGORI

9.1 För bestämning av överensstämmelsen för motorer med varierande varvtal enligt definitionen i avsnitt 1.A i och 1.A iv i denna bilaga med de utsläppsgränser som anges i avsnitt 4 i denna bilaga ska dessa motorer delas upp i effektklasser på grundval av högsta värdet för den nettoeffekt som uppmäts enligt punkt 2.4 i bilaga I.

9.2 För övriga motortyper ska den nominella nettoeffekten användas.

BILAGA II

BILAGA III

1. INLEDNING

I denna bilaga beskrivs metoden för att fastställa utsläppen av gas- och partikelformiga föroreningar från motorer.

Följande provningscykler ska tillämpas:

NRSC-cykeln (stationär cykel för mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg) som är lämplig för utrustningsspecifikationer som ska användas för mätning av utsläpp av kolmonoxid, kolväten, kväveoxider och partiklar i stegen I, II, III A, III B och IV för motorer som beskrivs i leden i och ii i avsnitt 1.A i bilaga I, och

NRTC-cykeln (transient cykel för mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg) som ska användas för mätning av utsläpp av kolmonoxid, kolväten, kväveoxider och partiklar i stegen III B och IV för motorer som beskrivs i led i i avsnitt 1.A i bilaga I.

För motorer för fartyg i inlandssjöfart ska ISO-provningsförfarandet enligt ISO 8178-4:2002 och IMO:s Marpol 73/78, bilaga VI (NOx-kod) användas.

För motorer som är avsedda för drift av motorvagnar ska en NRSC-cykel användas för mätning av gas- och partikelformiga föroreningar för stegen III A och III B.

För motorer som är avsedda för drift av lok ska en NRSC-cykel användas för mätning av gas- och partikelformiga föroreningar för steg III A och för steg III B.

1.2. Val av provningsförfarande

Provningen ska genomföras med motorn monterad i provbänk och ansluten till en dynamometer.

1.2.1. Provningsförfaranden för stegen I, II, III A, III B och IV

Provningen ska genomföras enligt förfarandet i denna bilaga eller, om tillverkaren så väljer, enligt provningsförfarandet i bilaga 4B till FN/ECE-föreskrifter nr 96, ändringsserie 03.

Därutöver gäller följande krav:

i) Beständighetskrav enligt tillägg 5 i denna bilaga.

ii) Reglerna rörande motorkontrollområde enligt avsnitt 8.6 i bilaga I (endast motorer i steg IV).

iii) CO2-rapporteringskraven enligt det som anges i tillägg 6 till denna bilaga för motorer som provas enligt förfarandet i denna bilaga. För motorer som provas enligt förfarandet i bilaga 4B till FN/ECE-föreskrifter nr 96, ändringsserie 03, ska tillägg 7 till denna bilaga gälla.

iv) Referensbränslet enligt bilaga V till detta direktiv ska användas för motorer som provas enligt kraven i denna bilaga. Referensbränslet enligt bilaga V till detta direktiv ska användas för motorer som provas enligt förfarandet i bilaga 4B till FN/ECE-föreskrifter nr 96, ändringsserie 03.

1.2.1.1 Om tillverkaren, enligt avsnitt 8.6.2 i bilaga I, väljer att använda provningsförfarandet enligt bilaga 4B till FN/ECE-föreskrifter nr 96, ändringsserie 03, för provning av motorer i steg I, II, III A eller III B, ska provcykeln enligt avsnitt 3.7.1 användas.

1.3 Mätningsprincip:

De avgasutsläpp från motorn som skall mätas omfattar gasformiga ämnen (kolmonoxid, summa av kolväten och kväveoxider) och partiklar. Vidare används ofta koldioxid som spårgas för att bestämma utspädningsförhållandet hos system med del- och fullflödesutspädning. Enligt god branschpraxis är en genomgående mätning av koldioxid ett utmärkt verktyg för att konstatera mätproblem under provningsförloppet.

1.3.1 NRSC-prov:

Under en fastställd serie av driftförhållanden med varmkörd motor skall mängderna av de ovannämnda avgasutsläppen undersökas fortlöpande genom provtagning från de outspädda avgaserna. Provcykeln består av ett antal steg med olika varvtalsvärden och vridmoment (belastningar), som skall täcka det typiska driftområdet för dieselmotorer. I varje steg mäts koncentrationerna av alla gasformiga föroreningar, liksom avgasflödet och den avgivna effekten, och de uppmätta värdena viktas sedan. Partikelprovet skall spädas ut med konditionerad omgivningsluft. Under hela provningsförloppet tas ett enda partikelprov, som samlas upp på lämpliga filter.

Alternativt skall ett prov samlas upp på olika filter, ett för varje steg, och cykelviktade resultat beräknas.

Antalet gram per kilowattimme av varje utsläppt förorenande ämne skall beräknas enligt anvisningarna i tillägg 3 till denna bilaga.

1.3.2 NRTC-prov:

Den fastställda provcykeln med transienta steg som nära efterliknar drift förhållandena för dieselmotorer i mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg, görs två gånger:

Den första gången (kallstart) efter att motorn har värmts till rumstemperatur och motorkylar- och oljetemperatur, efterbehandlingssystem och alla hjälpmotorkontrollanordningar har stabiliserats mellan 20 och 30 °C.

Den andra gången (varmstart) efter 20 minuters varmavdunstning som inleds omedelbart efter det att kallstartscykeln har avslutats.

Under denna provsekvens ska de ovannämnda föroreningarna undersökas. Provsekvensen består av en kallstartcykel efter en naturlig eller påförd nedkylning av motorn, en varmkonditioneringsperiod och en varmstartcykel, och resulterar i en sammansatt utsläppsberäkning. Med hjälp av motordynamometerns återkopplings¬signaler för motorns vridmoment och varvtal ska kraften integreras över provcykelns tid, och som resultat erhåller man det arbete som motorn genererat under hela provcykeln. Koncentrationerna av de gasformiga ämnena ska bestämmas för hela provcykeln, antingen i de outspädda avgaserna genom integrering av analysatorsignalen, i enlighet med tillägg 3 till denna bilaga, eller i de utspädda avgaserna från ett CVS-system med fullflödesutspädning genom integrering eller med hjälp av ett system med provtagningssäckar i enlighet med tillägg 3 till denna bilaga. För partiklar ska ett proportionellt prov från de utspädda avgaserna samlas upp på ett specifikt filter, antingen genom delflödesutspädning eller fullflödesutspädning. Beroende på vilken metod som använts ska det utspädda eller outspädda avgasflödet bestämmas för hela provcykeln för beräkningen av de förorenande ämnenas massutsläppsvärden. Massutsläppsvärdena ska ställas i relation till motorns arbete så att man får fram antalet gram av varje förorenande ämne som släpps ut per kilowattimme.

Utsläppen (g/kWh) ska mätas under både kall- och varmstartscyklerna. Sammansatta viktade resultat ska beräknas genom att kallstartsresultaten viktas med 10 % och varmstartsresultaten med 90 %. Viktade sammansatta resultat ska följa gränsvärdena.

2. PROVNINGSVILLKOR

2.1 Allmänna krav

Samtliga volymer och volymflöden skall beräknas vid 273 K (0 oC) och 101,3 kPa.

2.2 Provningsvillkor

Den absoluta temperaturen Ta hos motorns inloppsluft uttryckt i kelvin och det torra atmosfärtrycket ps uttryckt i kPa skall mätas och parametern fa bestämmas med hjälp av följande formler:

Motorer med naturlig aspiration och motorer med mekanisk förkompression: f a 99 p s T 298 0,7

Turboladdade motorer med eller utan kylning av inloppsluften: f a 99 p s 0,7 T 298 1,5

2.2.2 Provets giltighet

För att ett prov skall godkännas skall parametern fa vara:

0,96 f a 1,06

2.2.3 Motorer med laddluftkylning

Laddluftens temperatur registreras och skall vid det uppgivna nominella varvtalet och full belastning ligga inom ± 5 K av den maximala laddlufttemperatur som anges av tillverkaren. Kylmedlets temperatur skall vara minst 293 K (20 °C).

Vid användning av ett särskilt provningssystem för laddluften eller en extern fläkt skall laddluftens temperatur hållas inom ± 5 K av den maximala laddlufttemperatur som angetts av tillverkaren vid varvtalet för uppgiven största effekt och full belastning. Under hela provcykeln skall temperatur och flöde på laddluftkylarens kylmedel vid ovanstående börvärden vara oförändrade. Laddluftkylarens volym skall bygga på god branschpraxis och typiska fordons-/maskintillämpningar.

Alternativt kan man ställa in laddluftkylaren i enlighet med SAE J 1937 från januari 1995.

2.3 Luftinloppssystem

Provmotorn skall vara utrustad med ett luftinloppssystem med ett luftinloppsundertryck inom ± 300 Pa av det värde som angetts av tillverkaren för ren luft vid de driftförhållanden som enligt uppgift från tillverkaren ger maximalt luftflöde. Strypningen skall ställas in vid nominellt varvtal och full belastning. Ett särskilt provningssystem får användas, under förutsättning att det motsvarar motorns verkliga driftförhållanden.

2.4 Avgassystem

Provmotorn skall vara utrustad med ett avgassystem med ett avgasmottryck inom ± 650 Pa av det värde som angetts av tillverkaren för de driftförhållanden som ger den maximala angivna effekten.

Om motorn är utrustad med en anordning för efterbehandling av avgaser skall det avgasrör som används vid provet ha samma diameter som det avgasrör som används vid drift av fordonet, på ett avsnitt som är minst 4 rördiametrar långt räknat uppströms från inloppet till expansionsdelen där anordningen för avgasefterbehandling sitter. Avståndet från avgasgrenrörets fläns eller turboladdarens utlopp till anordningen för avgasefterbehandling skall vara samma som i maskinkonfigurationen eller ligga inom tillverkarens avståndsspecifikationer. Avgasmottrycket eller strypningen skall uppfylla samma villkor som ovan och får ställas in med en ventil. Efterbehandlarbehållaren får tas bort under övningsprov och bestämning av vridmomentkurvan och ersättas med en motsvarande behållare med inaktivt katalysämne.

2.5 Kylsystem

Ett motorkylsystem med tillräcklig kapacitet för att hålla motorn vid den normala drifttemperatur som föreskrivits av tillverkaren.

2.6 Smörjolja

Uppgifter om den smörjolja som används vid provningen skall noteras och presenteras tillsammans med provningsresultaten.

2.7 Provbränsle

Bränslet skall vara det referensbränsle som anges i bilaga V.

Cetantalet och svavelhalten för det referensbränsle som används för provet skall noteras under 1.1.1 och 1.1.2 i tillägg 1 till bilaga VII.

Bränslet temperatur vid inloppet till insprutningspumpen skall vara 306-316 K (33-43 oC).

2.8 Bestämning av dynamometerinställningar

Inställningen av inloppsundertryck och avgasmottryck skall anpassas till tillverkarens övre gränser i enlighet med punkterna 2.3 och 2.4.

De maximala vridmomentvärdena vid de angivna provvarvtalen skall fastställas genom experiment för att beräkna vridmomentvärdena vid vart och ett av de angivna provstegen. För motorer som inte är utformade för att köras vid olika varvtal på en vridmomentkurva vid full belastning, skall det maximala vridmomentet vid provvarvtalen anges av tillverkaren.

Motorns inställning vid varje provsteg skall beräknas med hjälp av följande formel:

S P M P AE L 100 P AE

Om kvoten,

P AE P M 0,03

får värdet av PAE kontrolleras av den tekniska myndighet som beviljar typgodkännande.

3. PROVETS GENOMFÖRANDE (NRSC-PROV)

3.1 Bestämning av dynamometerinställningar

Den specifika utsläppsmätningen skall bygga på okorrigerad bromsad effekt enligt ISO 14396: 2002.

Viss kringutrustning och vissa tillbehör som är monterade på motorn och som behövs enbart för maskinens drift bör demonteras före provningen. Exempel framgår av följande, ofullständiga förteckning:

Luftkompressor för bromsar

Servostyrningskompressor,

Luftkonditioneringskompressor,

Pumpar för hydrauliska ställdon.

Utom i de fall där sådan kringutrustning är en nödvändig del av motorn (t.ex. kylfläkten på luftkylda motorer) skall den effekt som vid provningsvarvtalen tas upp av sådan utrustning som inte demonteras beräknas för inställning av dynamometern.

Inställningen av inloppsstrypning och avgasmottryck skall anpassas till tillverkarens övre gränser i enlighet med avsnitten 2.3 och 2.4.

De maximala vridmomentvärdena vid de angivna provvarvtalen skall fastställas genom experiment för att beräkna vridmomentvärden vid vart och ett av de angivna provstegen. För motorer som inte är utformade för att köras vid olika varvtal på en vridmomentkurva vid full belastning, skall det maximala vridmomentet vid provvarvtalen anges av tillverkaren.

Motorinställningen för varje provsteg skall beräknas med följande formel:

Om kvoten

får värdet PAE kontrolleras av den tekniska myndighet som beviljar typgodkännandet.

3.2 Förberedelse av provtagningsfiltren

Minst en timme före provet placeras varje filter(par) i en stängd, oförseglad petriskål som placeras i en vägningskammare för stabilisering. Efter stabiliseringen vägs varje filter(par) och tareringsvikten noteras. Filtret/filterparet förvaras sedan i en stängd petriskål eller filterhållare fram till provet. Om ett filter (par) som tas ur vägningskammaren inte används inom åtta timmar skall det vägas på nytt innan det används.

3.3 Installation av mätutrustningen

Instrument och provtagningssonder installeras på föreskrivet sätt. Om ett system med fullfödesutspädning används för utspädning av avgaserna skall utloppsröret anslutas till systemet.

3.4 Start av utspädningssystemet och motorn

Utspädningssystemet och motorn skall startas och värmas upp tills samtliga temperaturer och tryck har stabiliserats vid full belastning och nominellt varvtal (punkt 3.6.2).

3.5 Justering av utspädningsfaktorn

Partikelprovtagningssystemet skall startas och köras på bypass för metoden med ett filter (valfritt för metoden med flera filter). Utspädningsluftens bakgrundsnivå av partiklar kan bestämmas genom att man leder utspädningsluft genom partikelfiltren. Om filtrerad utspädningsluft används kan en mätning göras när som helst före, under eller efter provet. Om utspädningsluften inte är filtrerad skall mätningar göras på ett enda prov som tagits under provet.

Utspädningsluften skall ställas in så att filtret vid varje provsteg har en yttemperatur mellan 315 K (42 °C) och 325 K (52 °C). Den totala utspädningsfaktorn får inte vara mindre än fyra.

Observera: Vid förfarandet för stationära driftförhållanden får filtertemperaturen vara lika med eller lägre än maximalvärdet på 325 K (52 °C). Man behöver dock inte hålla sig inom temperaturintervallet 42 °C–52 °C.

Vid metoderna med ett eller flera filter skall provets massflöde genom filtret hållas på en konstant nivå i förhållande till massflödet av utspädda avgaser under alla provsteg i fullflödessystem. Denna masskvot får högst avvika ± 5 % från provstegets genomsnittliga värde, utom under de första 10 sekunderna i varje steg i system utan bypasskapacitet. Om system med delflödesutspädning och metoden med ett filter används, skall massflödet genom filtret vara konstant med en högsta avvikelse på ± 5 % från stegets genomsnittliga värde, utom under de första 10 sekunderna i varje steg i system utan bypasskapacitet.

I system med kontroll av koncentrationen av CO2 eller NOx skall CO2- eller NOx-halten mätas i början och slutet av varje prov. Bakgrundskoncentrationen av CO2 eller NOx i utspädningsluften före och efter provet får skilja sig åt med högst 100 ppm respektive 5 ppm.

Om ett system för analys av utspädda avgaser används, skall de relevanta bakgrundskoncentrationerna bestämmas genom provtagning av utspädningsluften i en provtagningssäck under hela provsekvensen.

Den kontinuerliga bakgrundskoncentrationen (ej i säck) får fastställas som genomsnittet av minst tre värden som mäts vid olika tidpunkter – i början, i slutet och vid en tidpunkt nära mitten av cykeln. På tillverkarens begäran får bakgrundsmätningarna uteslutas.

3.6 Kontroll av analysatorerna

Utsläppsanalysatorernas nollpunkt och mätområde ställs in.

3.7 Provcykel

Specifikation för utrustning i enlighet med avsnitt 1.A i bilaga I:

3.7.1.1 Specifikation A

För motorer som omfattas av leden i och iv i avsnitt 1A i bilaga I ska följande 8-stegscykel följas vid dynamometerdrift i provmotorn:

3.7.1.2 Specifikation B

För motorer som omfattas av led ii i avsnitt 1A i bilaga I ska följande 5-stegscykel följas vid dynamometerdrift i provmotorn:

Belastningen anges i procent av det vridmoment som motsvarar högsta kontinuerliga effektuttag, definierat som den högsta effekt som kan tas ut under en sekvens med varierande effektuttag som kan köras ett obegränsat antal timmar per år mellan angivna serviceintervall, under angivna förhållanden och om servicen utförs enligt tillverkarens anvisningar.

3.7.1.3 Specifikation C

För drivmotorer för fartyg i inlandssjöfart ska ISO-provningsförfarandet enligt ISO 8178-4:2002 och IMO:s Marpol 73/78, bilaga VI (NOx-kod) användas.

Drivmotorer som fungerar med en fast propellerstigningskurva ska provas på en dynamometer som använder följande 4-stegscykel för stationär drift som utvecklats för att visa driften hos dieselmotorer för fartyg:

Drivmotorer för inlandssjöfart med fastställt varvtal och med propeller med variabel stigning eller elektrisk koppling ska provas på en dynamometer som använder följande 4-stegscykel för stationär drift och med samma belastnings- och vägningsfaktorer som i cykeln ovan, men motorn ska köras i nominellt varvtal i varje steg:

3.7.1.4 Specifikation D

För motorer som omfattas av led v i avsnitt 1.A i bilaga I ska följande 3-stegscykel följas vid dynamometerdrift i provmotorn:

3.7.2 Konditionering av motorn

Motorn skall värmas upp och systemet skall ha uppnått maximalt varvtal och vridmoment för att motorparametrarna skall kunna stabiliseras i enlighet med tillverkarens rekommendationer.

Observera: Konditioneringsperioden bör även förhindra påverkan från tidigare provning i avgassystemet. En stabiliseringsperiod mellan provpunkterna krävs också för att minimera påverkan mellan punkterna.

3.7.3. Provsekvens

Provsekvensen påbörjas. Provet skall för samtliga provcykler genomföras i den stegordning som anges ovan.

Under varje steg i respektive provcykel efter den inledande omställningsperioden skall det angivna varvtalet ligga inom det största värdet av ± 1 % av nominellt varvtal eller ± 3 min-1, utom vid låg tomgång som skall ligga inom de toleranser som angivits av tillverkaren. Det angivna vridmomentet skall hållas på en sådan nivå att genomsnittet över den period under vilken mätningarna görs ligger inom ± 2 % av det maximala vridmomentet vid provvarvtalet.

Minst tio minuter är nödvändigt för varje mätpunkt. Om det vid provning av en motor krävs längre provtagningstider för att erhålla tillräcklig partikelmassa på mätfiltret får provstegstiden förlängas i nödvändig utsträckning.

Provstegens längd skall noteras och rapporteras.

Koncentrationen gasformiga utsläpp i avgaserna skall mätas och noteras under de sista tre minuterna i varje steg.

Partikelprovtagningen och mätningen av de gasformiga utsläppen bör inte påbörjas innan motorstabilisering enligt tillverkarens definition har uppnåtts, och de skall avslutas samtidigt.

Bränsletemperaturen skall mätas vid inloppet till bränsleinsprutningspumpen eller i enlighet med tillverkarens anvisningar, och platsen för mätningen skall noteras.

3.7.4 Analysatorreaktion

Analysatorernas utslag skall registreras på en linjeskrivare eller mätas med ett motsvarande system för datainsamling, och avgaserna skall passera analysatorerna åtminstone under de sista tre minuterna av varje steg. Om provtagning i säck tillämpas för mätningen av utspädd CO och CO2 (se punkt 1.4.4 i tillägg 1), skall ett prov samlas i säcken under de sista tre minuterna i varje steg, och säckprovet skall analyseras och noteras.

3.7.5 Partikelprovtagning

Partikelprovtagningen kan göras antingen med metoden med ett filter eller med metoden med flera filter (punkt 1.5 i tillägg 1). Eftersom resultaten kan skilja sig åt något beroende på vilken metod som används, skall det i resultatredovisningen anges vilken metod som använts.

Vid metoden med ett filter skall de vägningsfaktorer för varje steg som angivits i provcykelförfarandet beaktas vid provtagningen, genom att provtagningsflödet och/eller provtagningstiden anpassas.

Provtagningen skall ske så sent som möjligt inom varje steg. Provtagningstiden vid varje steg skall vara minst 20 sekunder vid metoden med ett filter och minst 60 sekunder vid metoden med flera filter. För system utan bypasskapacitet skall provtagningstiden vid varje steg vara minst 60 sekunder vid båda metoderna.

3.7.6 Motorförhållanden

Motorns varvtal och belastning, inloppsluftens temperatur, bränsleflödet och luft- eller avgasflödet skall vid varje steg mätas så snart motorn har stabiliserats.

Om mätningen av avgasflödet eller mätningen av förbrukningen av förbränningsluft och bränsle inte går att genomföra, kan dessa beräknas med hjälp av kol- och syrebalansmetoden (se punkt 1.2.3 i tillägg 1).

Eventuella ytterligare uppgifter som krävs för beräkningen skall noteras (se punkterna 1.1 och 1.2 i tillägg 3).

3.8 Ny kontroll av analysatorerna

Efter utsläppsprovet används en nollställningsgas och samma spänngas för att upprepa kontrollen. Provet betraktas som godkänt om skillnaden mellan de båda mätresultaten understiger 2 %.

4. PROVETS GENOMFÖRANDE (NRTC-PROV)

4.1 Inledning

Den transienta cykeln för mobila maskiner som inte är avsedda att användas på väg (NRTC) beskrivs i tillägg 4 till bilaga III som en transient uppdelad sekvens av normaliserade varvtal och vridmoment tillämpliga på samtliga dieselmotorer som omfattas av detta direktiv. För att kunna utföra provet på en motor måste man räkna om de normaliserade värdena till den provade motorns verkliga värden på grundval av motorns vridmomentkurva. Denna omräkning kallas denormalisering, och den resulterande provcykeln kallas den provade motorns referenscykel. Dessa referensvärden för varvtal och vridmoment skall användas när motorn provas och de återkopplade varvtalen och vridmomenten registreras. Det avslutade provet skall valideras med hjälp av en regressionsanalys mellan varvtalens och vridmomentens referens- och återkopplingsvärden.

4.1.1 Användning av manipulationsanordningar eller onormala strategier för kontroll av utsläpp är förbjuden.

4.2 Bestämning av motorns vridmomentkurva

Innan man genererar NRTC-provcykeln i provbänken, måste motorns vridmomentkurva bestämmas.

4.2.1 Bestämning av varvtalsområdet för vridmomentkurvan

Lägsta och högsta varvtal för vridmomentkurvan definieras enligt följande:

Lägsta varvtal = Tomgångsvarvtal

Högsta varvtal = nhi × 1,02 eller det varvtal där vridmomentet vid full belastning sjunker till noll, om det senare varvtalet är lägre (varvid nhi är det höga varvtalet, definierat som det högsta varvtal vid vilket 70 % av den nominella effekten uppnås).

4.2.2 Motorns vridmomentkurva

Motorn skall varmköras på högsta effekt för att stabilisera motorparametrarna i enlighet med tillverkarens rekommendationer och god branschpraxis. När motorn har stabiliserats, bestäms vridmomentkurvan enligt följande:

4.2.2.1 Transient kurva

a) Motorn avlastas och körs på tomgång.

b) Motorn körs med full belastning/helt öppet spjäll och på lägsta varvtal.

c) Varvtalet ökas med i genomsnitt 8 ± 1 min-1 per sekund från lägsta till högsta varvtal. Varvtals- och vridmomentvärdena registreras med en frekvens på minst en mätpunkt per sekund.

4.2.2.2 Stegkurva

a) Motorn avlastas och körs på tomgång.

b) Motorn körs med full belastning/helt öppet spjäll och på lägsta varvtal.

c) Det lägsta varvtalet för vridmomentkurvan skall hållas vid full belastning under minst 15 sekunder, och under de sista 5 sekunderna skall det genomsnittliga vridmomentet registreras. Kurvan för det maximala vridmomentet från lägsta till högsta varvtal bestäms genom att man ökar hastigheten med högst 100 ± 20/min i taget. Varje provpunkt skall hållas under minst 15 sekunder, och under de sista 5 sekunderna skall det genomsnittliga vridmomentet registreras.

4.2.3 Uppritning av vridmomentkurvan

Alla mätpunkter som registrerats enligt anvisningarna i punkt 4.2.2 binds samman med linjär interpolering mellan punkterna. Som resultat erhålls vridmomentkurvan. Den används för att omvandla de normaliserade vridmomentvärdena enligt dynamometertabellen i bilaga IV till verkliga vridmomentvärden för provcykeln enligt anvisningarna i punkt 4.3.3

4.2.4 Alternativa sätt att bestämma vridmomentkurvan

Om en tillverkare anser att ovanstående förfaranden inte är säkra eller representativa för en viss motor, får alternativa metoder användas. Dessa alternativa metoder måste uppfylla syftet med de beskrivna förfarandena för bestämning av vridmomentkurvan, nämligen att bestämma det högsta tillgängliga vridmomentet vid alla varvtal som uppnås under provcyklerna. Om man av säkerhetsskäl, eller av det skäl att förfarandena inte är representativa, gör avsteg från de förfaranden för bestämning av vridmomentkurvan som beskrivs i denna punkt, skall avstegen godkännas av de berörda parterna med en motivering för varför avstegen får göras. Under inga omständigheter får dock vridmomentkurvan köras med fallande motorvarvtal när det gäller styrda motorer eller motorer med turboladdare.

4.2.5 Förnyad bestämning av vridmomentkurvan

Vridmomentkurvan behöver inte bestämmas före varenda provcykel. Vridmomentkurvan för en motor behöver bestämmas före en provcykel bara

om det, grundat på en fackmässig bedömning, har gått orimligt lång tid sedan den senaste bestämningen, eller

om det har gjorts fysiska förändringar eller nya inställningar på motorn, vilka kan tänkas påverka motorns prestanda.

4.3 Bestämning av referenscykeln

4.3.1 Referensvarvtal

Referensvarvtalet (nref) motsvarar de fullständigt normaliserade varvtalsvärdena i motordynamometertabellen i tillägg 4 till bilaga III. Den faktiska motorcykel som resulterar av denormalisering till referensvarvtalet beror i hög grad på valet av rätt referensvarvtal. Referensvarvtalet beräknas med följande formel:

nref = lågt varvtal + 0,95 x (högt varvtal – lågt varvtal)

(högt varvtal är det högsta varvtal vid vilket 70 % av den nominella effekten uppnås, medan lågt varvtal är det lägsta varvtal vid vilket 50 % av den nominella effekten uppnås).

Om det uppmätta referensvarvtalet ligger inom ± 3 % av det referensvarvtal som tillverkaren uppger, får det uppgivna referensvarvtalet användas för utsläppsprovningen. Om toleransen överskrids, ska det uppmätta referensvarvtalet användas för utsläppsprovningen.

4.3.2 Beräkning av verkligt varvtal

Det normaliserade varvtalet räknas om till det verkliga varvtalet med följande formel:

4.3.3 Beräkning av verkligt vridmoment

Vridmomentet enligt dynamometertabellen i tillägg 4 till bilaga III är normaliserat till procent av högsta vridmoment vid respektive varvtal. Referenscykelns vridmoment räknas om till verkliga värden med hjälp av vridmomentkurvan, som bestämts enligt anvisningarna i punkt 4.2.2 enligt följande:

för respektive verkligt varvtal bestämt enligt avsnitt 4.3.2.

4.3.4 Exempel på beräkning av verkliga värden (denormalisering)

Följande provpunkt skall omräknas till verkligt värde:

Varvtal i % = 43 %

Vridmoment i % = 82 %

Med följande givna värden:

Referensvarvtal = 2200/min

Tomgångsvarvtal = 600/min

blir

där det högsta vridmomentet som avläses i vridmomentkurvan vid 1288/min är 700Nm.

4.4 Dynamometer

4.4.1 När man använder en belastningsmätare, skall vridmomentsignalen överföras till motoraxeln och dynamometerns tröghet beaktas. Motorns verkliga vridmoment är det vridmoment som avläses på belastningsmätaren plus bromsens tröghetsmoment multiplicerat med vinkelaccelerationen. Styrsystemet måste beräkna detta i realtid.

4.4.2 Om motorn provas med en virvelströmsdynamometer, bör antalet punkter där differensen är mindre än – 5 % av toppvridmomentet inte överstiga 30 (varvid Tsp är det begärda vridmomentet, motorvarvtalets derivata och virvelströmsdynamometerns rotationströghet).

4.5 Utsläppsprovning

Provsekvensen framgår av följande flödesdiagram:

Förbered motorn, utför mätningar och kalibreringar före provning

NRTC

Bestäm kurva för maximalt vridmoment Bestäm referensprovcykel

Kör vid behov en eller flera övningscykler för att kontrollera motor/provbänk/utsläppssystem

Naturlig eller påförd avsvalning

Förbered alla system för provtagning (inkl. kalibrering av analysator) och data-insamling

Avgaser mäts i kallstartcykeln

Varmkonditionering

Avgaser mäts i varmstartcykelnVarmkonditionering

Vid behov kan man före själva mätcykeln köra en eller flera övningscykler för att kontrollera motorn, provbänken och utsläppssystemen.

4.5.1 Förberedelse av provtagningsfiltren

Minst en timme före provet placeras varje filter i en petriskål, som är skyddad mot damm och tillåter luftväxling, och som placeras i en vägningskammare för stabilisering. Efter stabiliseringen vägs varje filter och vikten noteras. Filtret förvaras sedan i en stängd petriskål eller i en förseglad filterhållare fram till provet. Filtret ska användas inom åtta timmar efter att ha tagits ur vägningskammaren. Tareringsvikten ska noteras.

4.5.2 Installation av mätutrustningen

Instrument och provtagningssonder installeras på föreskrivet sätt. Avgasröret ska i förekommande fall anslutas till systemet för fullflödesutspädning.

4.5.3 Start av utspädningssystemet

Utspädningssystemet startas. Det totala utspädda avgasflödet i ett system med fullflödesutspädning, eller det utspädda avgasflödet genom ett system med delflödesutspädning, ska ställas in så att man eliminerar vattenkondensering i systemet och så att filtret har maximal yttemperatur på mellan 315 K (42 °C) och 325 K (52 °C).

4.5.4 Start av partikelprovtagningssystemet

Partikelprovtagningssystemet startas och körs på bypass. Utspädningsluftens bakgrundsnivå av partiklar kan bestämmas genom man tar ett prov av utspädningsluften före avgasernas inlopp i utspädningstunneln. Partikel¬bakgrundsprovet bör samlas upp under den transienta cykeln, om det finns ett annat partikelprovtagningssystem. I annat fall kan man använda det partikelprovtagnings¬system som använts för att samla upp partiklar i den transienta cykeln. Om filtrerad utspädningsluft används kan en enda mätning av bakgrundsnivån göras före eller efter provet. Om utspädningsluften inte är filtrerad, kan mätningar göras före början och efter slutet av provcykeln, varefter genomsnittet av värdena beräknas.

4.5.5 Kontroll av analysatorerna

Utsläppsanalysatorernas nollpunkt och mätområde ställs in. Om provtagningssäckar används, ska de tömmas på luft.

4.5.6 Avsvalningskrav

Naturlig eller påförd avsvalning kan användas. För påförd avsvalning ska gott tekniskt omdöme användas för att utforma system som för kylluft över motorn, driver kylolja genom motorns smörjsystem, avlägsnar värme från kylmedlet genom motorns kylsystem och avlägsnar värme från eventuella efterbehandlingssystem. Vid påförd avsvalning får kylluft inte tillföras förrän efterbehandlingssystemet har svalnat ned under den temperatur vid vilken katalysatorn aktiveras. Alla avsvalningsmetoder som leder till icke-representativa utsläpp är förbjudna.

Utsläppsmätningsprovningen med kallstartsyckel får inledas efter en avsvalningsperiod endast när motoroljans, kylmedlets och efterbehandlingsysstemets temperaturer ligger stabilt på mellan 20 °C och 30 °C i minst 15 minuter.

4.5.7 Provning

4.5.7.1 Kallstartscykel

Provningssekvensen ska inledas med kallstartcykeln efter avsvalningen, när alla krav som anges i avsnitt 4.5.6 är uppfyllda.

Motorn ska startas i enlighet med tillverkarens anvisningar i instruktionsboken, antingen med en startmotor som används i produktionen eller med dynamometern.

Så snart det har fastställts att motorn har startat, startas tidtagning av tomgång. Låt motorn gå på tomgång utan belastning i 23 ± 1 s. Börja den transienta motorcykeln så att den första registreringen av annat än tomgång under cykeln görs vid 23 ± 1 s. Tomgångstiden ingår i dessa 23 ± 1 s.

Provet ska utföras enligt den referenscykel som beskrivs i tillägg 4 till bilaga III. Börvärdeskommandona för varvtal och vridmoment ska ges med en frekvens av 5 Hz eller oftare (10 Hz rekommenderas). Börvärdena beräknas genom linjär interpolering mellan referenscykelns börvärden för frekvensen 1 Hz. Återkopplingssignalerna för varvtal och vridmoment ska registreras minst en gång per sekund under provcykeln, och det är tillåtet att filtrera signalerna elektroniskt.

4.5.7.2 Analysatorernas utslag

Vid motorns start ska mätutrustningen startas, och samtidigt ska

insamling eller analys av utspädningsluft startas, om ett system med fullflödesutspädning används,

uppsamling eller analys av de outspädda eller utspädda avgaserna startas, beroende på vilken metod som tillämpas,

mätning av mängden utspädda avgaser och av de temperaturer och tryck som behöver registreras startas,

registrering av avgasmassflödet startas, om ett system för analys av outspädda avgaser används,

registrering av återkopplingsvärden för varvtal och dynamometerns vridmoment startas.

Om man mäter outspädda avgaser, ska utsläppens koncentrationer (kolväten, kolmonoxid och kväveoxider) och avgasmassflödet mätas kontinuerligt och lagras i ett datorsystem med en frekvens på minst 2 gånger per sekund. Alla övriga värden kan registreras med en frekvens på minst 1 gång per sekund. Om man använder analoga analysatorer, ska reaktionen registreras, och kalibreringsuppgifterna får användas i realtid eller genom satskörning under provresultatens behandling.

Om man använder ett system med fullflödesutspädning, ska kolväten och kväveoxider mätas kontinuerligt i utspädningstunneln minst 2 gånger per sekund. De genomsnittliga koncentrationerna bestäms genom integration av analysatorsignalerna under hela provcykeln. Systemets responstid får vara högst 20 s, och den ska vid behov anpassas till CVS-flödets variationer och avvikelser i fråga om provtagningstid per provcykel. Kolmonoxid och koldioxid ska bestämmas genom integrering eller genom analys av de koncentrationer i provtagningssäcken som samlats upp under hela provcykeln. Koncentrationerna av gasformiga föroreningar i utspädningsluften ska bestämmas genom integrering eller genom uppsamling i bakgrundssäcken. Alla övriga parametrar som behöver mätas ska registreras med minst en mätning per sekund (1 Hz).

4.5.7.3 Partikelprovtagning

Vid motorns start ska systemet för partikelprovtagning ställas om från by-pass till uppsamling av partiklar.

Om ett system med delflödesutspädning används, ska provtagningspumparna (en eller flera) ställas in så att flödet genom partikelprovtagningssonden eller överföringsröret hålls proportionellt mot avgasmassflödet.

Om ett system med fullflödesutspädning används, ska provtagningspumparna (en eller flera) ställas in så att flödet genom partikelprovtagningssonden eller överföringsröret hålls inom ± 5 % av det inställda flödet. Om flödeskompensering används (dvs. proportionell reglering av provtagningsflödet), måste man visa att förhållandet mellan flödet i huvudtunneln och partikelprovflödet inte varierar med mer än ± 5 % av det inställda värdet (med undantag av de första 10 sekunderna av provtagningen).

Observera: Vid användning av dubbelutspädning är provtagningsflödet nettoskillnaden mellan flödet genom provtagningsfiltren och den sekundära utspädningsluftens flöde.

Genomsnittstemperaturen och genomsnittstrycket vid inloppet till gasmätaren/ gasmätarna eller flödesinstrumentet ska registreras. Om det inställda flödet inte kan hållas under hela provcykeln (med en avvikelse på högst ± 5 %) på grund av stor partikelmassa på filtret, ska provet förkastas. Provet ska då göras om med ett lägre flöde och/eller filter med större diameter.

4.5.7.4 Motorstopp under kallstartcykeln

Om motorn stannar någon gång under kallstartcykeln, ska den konditioneras och startas om, varefter avsvalningsförfarandet upprepas. Sedan ska motorn startas om och provningen göras om. Om det under provcykeln uppstår fel på någon del av den nödvändiga provutrustningen, ska provet ogiltigförklaras.

4.5.7.5 Drift efter kallstartcykeln

När kallstartcykeln i provet avslutats ska mätningen av avgasmassflödet, den utspädda avgasvolymen, gasflödet till uppsamlingssäckarna och partikel¬provtagnings¬pumpen stoppas. För integrerande analysatorsystem ska provtagningen fortsätta tills systemets svarstider har löpt ut.

Om uppsamlingssäckar används ska koncentrationerna i dem analyseras så fort som möjligt och allra senast 20 minuter efter provcykelns slut.

Efter avgasprovet används en nollställningsgas och samma spänngas som tidigare för efterkontroll av analysatorerna. Provet ska anses godtagbart om skillnaden mellan resultaten före och efter provet är mindre än 2 % av spänngasvärdet.

Partikelfiltren ska ställas tillbaka i vägningskammaren senast en timme efter avslutat prov. De ska konditioneras i en petriskål, som är skyddad mot damm och tillåter luftväxling, i minst en timma och därpå vägas. Filtrens bruttovikt ska registreras.

4.5.7.6 Värmekonditionering

Omedelbart efter att motorn har stängts av ska motorns kylfläkt(ar) stängas av, om de har använts, liksom CVS-fläkten (eller CVS kopplas från avgassystemet) om den har använts.

Låt motorn stå i 20 ± 1 minuter. Förbered motorn och dynamometern för varmstartsprovet. Anslut tömda provtagningssäckar till provtagningssystemen för utspätt avgasflöde och utspädningsluft. Starta CVS (om det inte redan är startat) eller anslut avgassystemet till CVS (om det är anslutet). Starta provtagningspumparna (utom partikelprovtagningspump, motorkylfläkt och datainsamlings system).

Värmeväxlaren i CVS (om sådan används) och de uppvärmda komponenterna i systemet för kontinuerlig provtagning (om sådant används) ska förvärmas till angiven driftstemperatur innan provet inleds.

Ställ in provtagningsflödet till önskat flöde och nollställ CVS-gasflödesmätinstrumenten. Fäst försiktigt ett rent partikelfilter i var och en av filterhållarna och för sedan in filterhållarna i provtagningsflödet.

4.5.7.7 Varmstartscykel

Så snart det har fastställts att motorn har startat, startas tidtagning av tomgång. Låt motorn gå på tomgång utan belastning i 23 ± 1 s. Börja den transienta motorcykeln så att den första registreringen av annat än tomgång under cykeln görs vid 23 ± 1 s. Tomgångstiden ingår i dessa 23 ± 1 s.

Provningen ska utföras enligt referenscykeln i tillägg 4 till bilaga III. Börvärdena för varvtal och vridmoment ska ges med en frekvens av minst 5 Hz (10 Hz rekommenderas) Börvärdena beräknas genom linjär interpolering mellan referenscykelns börvärden för frekvensen 1 Hz. Återkopplingssignalerna för varvtal och vridmoment ska registreras minst en gång per sekund under provcykeln, och det är tillåtet att filtrera signalerna elektroniskt.

Det förfarande som beskrivs i avsnitten 4.5.7.2 och 4.5.7.3 ska sedan upprepas.

4.5.7.8 Motorstopp under varmstartcykeln

Om motorn stannar vid något tillfälle under varmstartcykeln, får den stängas av och konditioneras igen i 20 minuter. Varmstartcykeln får sedan köras om. Endast en varm omkonditionering och omstart av varmstartcykeln är tillåten.

4.5.7.9 Drift efter varmstartcykeln

När provet avslutats ska mätningen av avgasmassflödet, den utspädda avgasvolymen, gasflödet till uppsamlingssäckarna och partikelprovtagningspumpen stoppas. För integrerande analysatorsystem ska provtagningen fortsätta tills systemets svarstider har löpt ut.

Om uppsamlingssäckar används ska koncentrationerna i dem analyseras så fort som möjligt och allra senast 20 minuter efter provcykelns slut.

Efter avgasprovet används en nollställningsgas och samma spänngas som tidigare för efterkontroll av analysatorerna. Provet ska anses godtagbart om skillnaden mellan resultaten före och efter provet är mindre än 2 % av spänngasvärdet.

Partikelfiltren ska ställas tillbaka i vägningskammaren senast en timme efter avslutat prov. De ska konditioneras i en petriskål, som är skyddad mot damm och tillåter luftväxling, i minst en timma och därpå vägas. Filtrens bruttovikt ska registreras.

4.6 Verifiering av provresultaten

4.6.1 Kompensering för tidsfördröjning mellan börvärdessignal och återkopplad signal

För att minimera effekten av tidsfördröjningen mellan de återkopplade varvtals- och vridmomentsignalerna respektive referenscykelns signaler (börvärdessignalerna) är det tillåtet att förskjuta hela den återkopplade signalsekvensen framåt eller bakåt i tiden i förhållande till referenscykeln. I sådant fall skall både varvtal och vridmoment förskjutas med samma tidslängd och i samma riktning.

4.6.2 Beräkning av det arbete som genereras under provcykeln

Det verkliga arbete som genereras under provcykeln, Wact (kWh), beräknas med hjälp av alla registrerade värdepar av återkopplade varvtal och vridmoment. Det verkliga arbete, Wact, som provcykeln genererat används för jämförelse med referenscykelns arbete, Wref, och för beräkning av de specifika utsläppen. Samma metod skall användas för integrering av både referenscykelns effekt och den verkliga effekten. Om värden skall bestämmas i punkter mellan angränsande värden i referenscykeln eller mellan uppmätta värden, skall linjär interpolering användas.

Vid integrering av referenscykelns arbete och det verkliga arbetet skall alla negativa vridmomentvärden ges värdet noll och tas med. Om integreringen görs för en provtagningsfrekvens på mindre än 5 mätningar per sekund och om vridmomentvärdet under ett givet tidsavsnitt ändras från positivt till negativt eller från negativt till positivt, skall den negativa delen ges värdet noll, dvs. den skall inte tas med i det integrerade värdet. Däremot skall den positiva delen tas med i det integrerade värdet.

Wact får avvika med maximalt – 15 % och + 5 % från Wref.

4.6.3 Statistisk validering av provcykeln

Linjära regressioner mellan återkopplingsvärdena och referensvärdena skall utföras för varvtal, vridmoment och effekt. Detta görs efter att en eventuell kompensering för tidsfördröjningen gjorts om detta alternativ väljs. Minsta kvadrat-metoden skall användas med bäst anpassade funktion på formeln

y = mx + b

där:

y = återkopplingsvärde (verkligt värde) för varvtal (min-1), vridmoment (Nm) eller effekt (kW),

m = regressionslinjens lutningskoefficient,

x = referensvärde för varvtal (min-1), vridmoment (Nm) eller effekt (kW),

b = regressionslinjens skärningspunkt med y-axeln.

Skattningens standardavvikelse (SE) för regressionen av y på x samt förklaringsgraden (r2) skall beräknas för varje regressionslinje.

Denna analys bör göras med en frekvens på en punkt per sekund. För att ett prov skall anses som giltigt måste villkoren i tabell 1 vara uppfyllda:

Tabell 1 — Regressionslinjetoleranser

Endast i syfte att beräkna regressionen är det tillåtet att före beräkningen utesluta enstaka mätpunkter som uppfyller villkoren i tabell 2. De får dock inte uteslutas när man beräknar cykelns arbete och utsläppen. En tomgångspunkt definieras som en punkt med ett normaliserat referensvridmoment på 0 % och ett normaliserat referensvarvtal på 0 %. Man får utesluta punkter i hela eller någon del av cykeln.

Tabell 2 — Villkor för uteslutning av enstaka punkter från regressionsanalysen (uteslutna punkter måste specificeras)

BILAGA IV

1. INLEDNING

I denna bilaga beskrivs metoden för att fastställa utsläppen av gasformiga föroreningar från motorer som skall provas.

Provet skall genomföras med motorn monterad i provbänk och ansluten till en dynamometer.

2. PROVNINGSVILLKOR

2.1 Provningsvillkor

Den absoluta temperaturen (Ta) hos motorns inloppsluft uttryckt i Kelvin och det torra atmosfärtrycket (ps) uttryckt i kPa skall mätas och parametern fa skall bestämmas med hjälp av följande formler:

f a 99 p s 1,2 T a 298 0,6

2.1.1 Provets giltighet

För att ett prov skall godkännas skall parametern fa vara sådan att: 0,93 f a 1,07

2.1.2 Motorer med laddluftkylning

Kylmedlets och laddluftens temperatur skall registreras.

2.2 Luftinloppssystem

Provmotorn skall vara utrustad med ett luftinloppssystem som ger en strypning av luftintaget som ligger inom 10 % av tillverkarens övre gräns, med ett rent luftfilter och vid de driftsförhållanden som enligt tillverkarens specifikationer ger maximalt luftflöde vid respektive tillämpning.

För små gnisttändningsmotorer (cylindervolym < 1000 cm3) skall ett system som är representativt för motorn användas.

2.3 Avgassystem

Provmotorn skall vara utrustad med ett avgassystem med ett avgasmottryck som ligger inom 10 % av den övre gräns som angivits av tillverkaren för de driftsförhållanden som ger den maximala angivna effekten vid respektive tillämpning.

För små gnisttändningsmotorer (cylindervolym < 1000 cm3) skall ett system som är representativt för motorn användas.

2.4 Kylsystem

Det använda motorkylsystemet skall ha tillräcklig kapacitet för att hålla motorn vid den normala drifttemperatur som föreskrivits av tillverkaren. Detta gäller enheter som måste avlägsnas för att kunna mäta effekten, t.ex. en kylfläkt som måste demonteras för att vevaxeln skall bli åtkomlig.

2.5 Smörjolja

Smörjolja som är anpassad till motortillverkarens anvisningar för en viss motor och som används på avsett sätt. Tillverkaren skall använda smörjmedel som motsvarar vad som finns att tillgå på marknaden.

Uppgifter om den smörjolja som används vid provet skall registreras i punkt 1.2 i tillägg 2 till bilaga VII såvitt avser gnisttändningsmotorer och presenteras tillsammans med provningsresultaten.

2.6 Justerbara förgasare

Vid provning av motorer utrustade med förgasare som kan justeras i begränsad utsträckning skall motorn provas vid justeringens båda ändlägen.

2.7 Provbränsle

Bränslet skall vara det referensbränsle som anges i bilaga V. Referensbränslets oktantal och täthet skall för gnisttändningsmotorer registreras i punkt 1.1.1 i tillägg 2 till bilaga VII. Vid provning av tvåtaktsmotorer skall tillverkarens anvisningar beträffande bränsle/oljeblandning följas. Andelen olja i bränsle/oljeblandningen som används till tvåtaktsmotorer och blandningens täthet skall för gnisttändningsmotorer registreras i punkt 1.1.4 i tillägg 2 till bilaga VII.

2.8 Dynamometerinställning

Grunden för utsläppsmätning är okorrigerad bromsad effekt. Kringutrustning och tillbehör som är monterade på motorn och som behövs enbart för maskinens drift skall avlägsnas före provningen. Utom i de fall där sådan kringutrustning är en del av motorn (t.ex. kylfläkten på luftkylda motorer) skall den effekt som tas upp av sådan utrustning som inte demonteras beräknas för justering av dynamometern.

Inloppsstrypningen och avgasmottrycket skall anpassas (om motorn kan justeras i dessa avseenden) till tillverkarens övre gränser i enlighet med punkterna 2.2 och 2.3. De maximala vridmomentvärdena vid de angivna provvarvtalen skall fastställas genom försök för att beräkna vridmomentvärden vid vart och ett av de angivna provstegen. För motorer som inte är konstruerade för att köras vid olika varvtal på en vridmomentkurva vid full belastning, skall det maximala vridmomentet vid provvarvtalen anges av tillverkaren. Motorns inställning vid varje provsteg skall beräknas med hjälp av följande formel:

S P M P AE L 100 P AE

där betydelserna är

S: dynamometerinställning i kW

PM: maximal uppmätt eller angiven effekt i kW vid provvarvtalet under provförhållandena (se tillägg 2 till bilaga VII)

PAE: angiven total effekt i kW som tas upp av hjälpanordningar som monterats för provningen men som inte krävs enligt tillägg 3 till bilaga VII

L: det procentuella vridmoment som anges i anvisningarna för provningssteget.

Om kvoten

P AE P M 0,03

får värdet PAE kontrolleras av den tekniska myndighet som beviljar typgodkännandet.

3. PROVETS GENOMFÖRANDE

3.1 Installation av mätutrustningen

Instrument och provtagningssonder installeras på föreskrivet sätt. Om ett system med fullflödesutspädning används för utspädning av avgaserna skall utloppsröret anslutas till systemet.

3.2 Start av utspädningssystemet och motorn

Utspädningssystemet och motorn skall startas och värmas upp tills samtliga temperaturer och tryck har stabiliserats vid full belastning och nominellt varvtal (punkt 3.5.2).

3.3 Justering av utspädningsfaktorn

Det totala utspädningsfaktorn skall inte vara mindre än fyra.

I system med kontroll av koncentrationen av CO2 eller NOx skall CO2- eller NOx-halten mätas vid början och slutet av varje prov. Bakgrundskoncentrationen av CO2 eller NOx i utspädningsluften före och efter provet får skilja sig åt med högst 100 ppm respektive 5 ppm.

Om ett system för analys av utspädda avgaser används skall de relevanta bakgrundskoncentrationerna bestämmas genom provtagning av utspädningsluften i en provsäck över hela provsekvensen.

Den kontinuerliga bakgrundskoncentrationen (ej i säck) får fastställas som genomsnittet av minst tre värden som mäts vid olika tidpunkter - vid början, vid slutet och vid en tidpunkt nära mitten av cykeln. På tillverkarens begäran får bakgrundsmätningarna uteslutas.

3.4 Kontroll av analysatorerna

Utsläppsanalysatorernas nollpunkt och mätområde skall ställas in och spännas.

3.5 Provcykel

Specifikation c för maskiner i enlighet med avsnitt 1 A iii i bilaga I.

Nedan anges för respektive maskintyp vilken provcykel som skall användas när provmotorn körs i dynamometer:

Cykel D: Motorer med konstant varvtal och varierande belastning såsom generatoraggregat.

Cykel G1: Icke handhållen utrustning som körs med mellanvarvtal.

Cykel G2: Icke handhållen utrustning som körs med nominellt varvtal.

Cykel G3: Handhållen utrustning.

3.5.1.1. Provsteg och viktningsfaktorer

Cykel D Provsteg 1 2 3 4 5 Motorvarvtal Nominellt varvtal Varvtal för låg tomgång Varvtal för låg tomgång Belastning % 100 75 50 25 10 Viktningsfaktor 0,05 0,25 0,3 0,3 0,1 Cykel G1 Provsteg 1 2 3 4 5 6 Motorvarvtal Nominellt varvtal Mellanvarvtal Varvtal för låg tomgång Belastning % 100 75 50 25 10 0 Viktningsfaktor 0,09 0,2 0,29 0,3 0,07 0,05 Cykel G2 Provsteg 1 2 3 4 5 6 Motorvarvtal Nominellt varvtal Mellanvarvtal Varvtal för låg tomgång Belastning % 100 75 50 25 10 0 Viktningsfaktor 0,09 0,2 0,29 0,3 0,07 0,05 Cykel G3 Provsteg 1 2 Motorvarvtal Nominellt varvtal Mellanvarvtal Varvtal för låg tomgång Belastning % 100 0 Viktningsfaktor 0,85 0,15

3.5.1.2 Val av lämplig testcykel

Om motorns huvudsakliga användningsområde är känt väljs testcykel i enlighet med exemplen i punkt 3.5.1.3. Om så inte är fallet väljs testcykel med utgångspunkt i motorspecifikationerna.

3.5.1.3 Exempel (listan är inte uttömmande)

Typexempel för:

Cykel D:

Generatoraggregat för varierande belastning, t.ex. på fartyg och tåg (dock inte aggregat avsedda för framdrivning), kylaggregat, svetsaggregat.

Gaskompressorer.

Cykel G1:

Åkgräsklippare (fram- eller bakmonterad motor).

Fordon för golfbanor.

Lövblåsare.

Rotor- eller cylinderklippare avsedda att skötas av bredvidgående.

Snöröjningsutrustning.

Avfallskvarnar.

Cykel G2:

Portabla generatoraggregat, pumpar, svetsaggregat och luftkompressorer.

Även redskap för gräsmatte- och trädgårdsskötsel som fungerar vid nominellt varvtal kan omfattas.

Cykel G3:

Blåsare.

Motorsågar.

Kantskärare.

Portabla sågverk.

Rotorplogar.

Apparater för spridning.

Trådtrimmare.

Vakuumutrustning.

3.5.2 Konditionering av motorn

Varmkörning av motorn och systemet skall ske vid maximalt varvtal och vridmoment för stabilisering av motorparametrarna i enlighet med tillverkarens rekommendationer.

Observera: Konditioneringsperioden bör även förhindra att mätningen påverkas av rester i avgassystemet från tidigare prov. En stabiliseringsperiod mellan provpunkterna krävs också för att minimera påverkan mellan punkterna.

3.5.3 Provsekvens

Provcyklerna G1, G2 och G3 skall göras i stigande stegordning. Provtagningstiden för varje provsteg skall vara minst 180 sekunder. Koncentrationen av utsläpp i avgaserna skall mätas och registreras under de sista 120 sekunderna av provtagningstiden. Vid varje mätpunkt skall provstegslängden vara tillräckligt lång för att motortemperaturen skall stabiliseras före provtagningen. Provstegslängden skall registreras och rapporteras.

a) Motorer som dynamometerprovas med varvtalskontroll: Under varje steg i provcykeln efter den inledande omställningsperioden skall det angivna varvtalet ligga inom det största värdet av ± 1 % av det nominella varvtalet eller ± 3 min-1, utom vid låg tomgång som skall ligga inom de toleranser som angivits av tillverkaren. Det angivna vridmomentet skall hållas på en sådan nivå att genomsnittet för den period under vilken mätningarna görs ligger inom ± 2 % av det maximala vridmomentet vid provvarvtalet.

b) Motorer som dynamometerprovas med belastningskontroll: Under varje steg i provcykeln efter den inledande omställningsperioden skall det angivna varvtalet ligga inom det största värdet av ± 2 % av det nominella varvtalet eller ± 3 min-1 men skall alltid hållas inom ± 5 %, utom vid låg tomgång som skall ligga inom de toleranser som angivits av tillverkaren. Under de steg i provcykeln där föreskrivet vridmoment är minst 50 % av det maximala vridmomentet vid provvarvtalet skall det angivna genomsnittliga vridmomentet under datainsamlingsperioden hållas inom ± 5 % av föreskrivet vridmoment. Under de steg i provcykeln där föreskrivet vridmoment är under 50 % av det maximala vridmomentet vid provvarvtalet skall det angivna genomsnittliga vridmomentet under datainsamlingsperioden hållas inom ± 10 % av föreskrivet vridmoment eller, om denna siffra är högre, ± 0,5 Nm.

3.5.4 Analysatorreaktion

Analysatorernas utslag skall registreras på en linjeskrivare eller mätas med ett motsvarande system för datainsamling, och avgaserna skall passera analysatorerna åtminstone under de sista 180 sekunderna i varje steg. Om provtagning i säck tillämpas för mätningen av utspädd CO och CO2 (se punkt 1.4.4 i tillägg 1), skall ett prov samlas i säcken under de sista 180 sekunderna i varje steg, och säckprovet skall analyseras och registreras.

3.5.5 Motorförhållanden

Motorns varvtal och belastning, inloppsluftens temperatur och bränsleflödet skall vid varje steg mätas så snart motorn har stabiliserats. Eventuella ytterligare uppgifter som krävs för beräkningen skall registreras (se punkterna 1.1 och 1.2 i tillägg 3).

3.6 Ny kontroll av analysatorerna

Efter utsläppsprovet används en nollställningsgas och samma spänngas som tidigare för en upprepning av kontrollen. Provet betraktas som godkänt om skillnaden mellan de båda mätresultaten understiger 2 %.

BILAGA V

TEKNISKA EGENSKAPER HOS DET REFERENSBRÄNSLE SOM SKALL ANVÄNDAS FÖR GODKÄNNANDEPROV OCH FÖR PRODUKTIONSKONTROLL

REFERENSBRÄNSLE FÖR MOBILA MASKINER SOM INTE ÄR AVSEDDA ATT ANVÄNDAS PÅ VÄG: TYPGODKÄNDA MOTORER MED KOMPRESSIONSTÄNDNING SOM UPPFYLLER GRÄNSVÄRDENA FÖR STEGEN I OCH II SAMT MOTORER I FARTYG I INLANDSSJÖFART

Observera: Egenskaper som är väsentliga för motorprestanda/avgasutsläpp är markerade.

REFERENSBRÄNSLE FÖR MOBILA MASKINER SOM INTE ÄR AVSEDDA ATT ANVÄNDAS PÅ VÄG: TYPGODKÄNDA MOTORER MED KOMPRESSIONSTÄNDNING SOM UPPFYLLER GRÄNSVÄRDENA FÖR STEG III A

REFERENSBRÄNSLE FÖR MOBILA MASKINER SOM INTE ÄR AVSEDDA ATT ANVÄNDAS PÅ VÄG: TYPGODKÄNDA MOTORER MED KOMPRESSIONSTÄNDNING SOM UPPFYLLER GRÄNSVÄRDENA FÖR STEG III B OCH IV

REFERENSBRÄNSLE FÖR FÖRBRÄNNINGSMOTORER MED GNISTTÄNDNING TILL MOBILA MASKINER SOM INTE ÄR AVSEDDA ATT ANVÄNDAS PÅ VÄG

Observera: När det gäller tvåtaktsmotorer utgörs bränslet av en blandning av smörjolja och den bensin som anges nedan. Blandningsförhållandet skall enligt punkt 2.7 i bilaga IV följa tillverkarens anvisningar.

Parameter Enhet Gränsvärden (1) Provningsmetod Offentliggörande Minimum Maximum Researchoktantal, RON 95,0 — EN 25164 1993 Motoroktantal, MON 85,0 — EN 25163 1993 Densitet vid 15 oC kg/m3 748 762 ISO 3675 1995 Ångtryck enligt Reid kPa 56,0 60,0 EN 12 1993 Destillering — — Begynnelsekokpunkt oC 24 40 EN-ISO 3405 1988 — Avdunstad vid 100 oC Vol. % 49,0 57,0 EN-ISO 3405 1988 — Avdunstad vid 150 oC Vol. % 81,0 87,0 EN-ISO 3405 1988 — Slutkokpunkt oC 190 215 EN-ISO 3405 1988 Återstod % — 2 EN-ISO 3405 1988 Analys av kolväten — — — Olefiner Vol. % — 10 ASTM D 1319 1995 — Aromatiska föreningar Vol. % 28,0 40,0 ASTM D 1319 1995 — Bensen Vol. % — 1,0 EN 12177 1998 — Mättade kolväten Vol. % — rester ASTM D 1319 1995 Kol/väteförhållande Rapport Rapport Oxidationsstabilitet (2) min 480 — EN-ISO 7536 1996 Syrehalt Mass. % — 2,3 EN 1601 1997 Förekommande bindemedel mg/ml — 0,04 EN-ISO 6246 1997 Svavelhalt mg/kg — 100 EN-ISO 14596 1998 Kopparkorrosion vid 50 oC — 1 EN-ISO 2160 1995 Blyhalt g/l — 0,005 EN 237 1996 Fosforhalt g/l — 0,0013 ASTM D 3231 1994

Anmärkning 1: De värden som anges i specifikationen är ”faktiska värden”. Vid fastställande av gränsvärdena har villkoren enligt SS-EN ISO 4259 ”Petroleumprodukter - Bestämning och tillämpning av precisionsmått hos provningsmetoder” tillämpats. När ett minimivärde fastställts har en minsta skillnad av 2R över noll beaktats. När ett maximi- och ett minimivärde fastställts är den minsta skillnaden 4R (R = reproducerbarhet). Trots denna åtgärd, som är nödvändig av statistiska skäl, bör bränsletillverkaren eftersträva ett nollvärde när det föreskrivna maximivärdet är 2R och ett medelvärde i de fall maximi- och minimigränser anges. Om det är nödvändigt att klarlägga huruvida ett bränsle uppfyller kraven i specifikationen skall villkoren i SS-EN ISO 4259 tillämpas.

Anmärkning 2: Bränslet kan innehålla antioxidanter och metalldesaktivatorer som vanligtvis används för att stabilisera strömmar av raffinaderigas, men rengörings/dispergermedel och lösningsoljor får inte tillsättas.

BILAGA VI

1. SYSTEM FÖR GAS- OCH PARTIKELPROVTAGNING

1.1 Bestämning av gasformiga utsläpp

Punkt 1.1.1 och figurerna 2 och 3 innehåller detaljerade beskrivningar av de rekommenderade provtagnings- och analyssystemen. Eftersom det finns flera möjliga konfigurationer som kan ge likvärdiga resultat, krävs inte exakt överensstämmelse med dessa figurer. Ytterligare komponenter, t.ex. instrument, ventiler, magnetventiler, pumpar och omkopplare får användas för att ge ytterligare information och samordna komponentsystemens funktioner. Andra komponenter, som i vissa system inte är nödvändiga för bibehållen noggrannhet, får uteslutas om detta sker på grundval av god branschpraxis.

1.1.1 Gasformiga beståndsdelar i avgaser – CO, CO2, HC, NOx

Här beskrivs ett analyssystem för bestämning av gasformiga utsläpp i outspädda eller utspädda avgaser som baseras på användningen av

en HFID-analysator för mätning av kolväten,

NDIR-analysatorer för mätning av kolmonoxid och koldioxid,

en HCLD-analysator eller likvärdig analysator för mätning av kväveoxider.

Vad gäller outspädda avgaser (se figur 2) får provet för samtliga beståndsdelar tas med en provtagningssond eller två provtagningssonder som placeras nära varandra och som inuti är delade för att leda till de olika analysatorerna. Försiktighet skall iakttas så att ingen kondens av beståndsdelar i avgaserna (inklusive vatten och svavelsyra) sker någonstans i analyssystemet.

Vad gäller utspädda avgaser (se figur 3) skall provet för kolväten tas med en annan provtagningssond än den som används för övriga beståndsdelar. Försiktighet skall iakttas så att ingen kondens av beståndsdelar i avgaserna (inklusive vatten och svavelsyra) sker någonstans i analyssystemet.

Figur 2 Flödesdiagram för avgasanalyssystem för CO, NOx och HC

Figur 3 Flödesdiagram för avgasanalyssystem för utspädda avgaser för CO, CO2, NOx och HC

Beskrivningar – figurerna 2 och 3

Allmänt:

Samtliga komponenter i provtagningsgasens bana skall hålla den temperatur som angetts för respektive system.

— SP1 Provtagningssond för outspädda avgaser (endast figur 2) En rak provtagningssond av rostfritt stål med flera hål och tillsluten ände rekommenderas. Innerdiametern får inte vara större än provtagningsledningens innerdiameter. Väggarnas tjocklek får inte överstiga 1 mm. Sonden skall ha minst tre hål i tre olika radialplan, med en sådan storlek att ungefär samma flöde för provtagning erhålls. Sonden skall täcka åtminstone 80 % av avgasrörets diameter.

— SP2 Provtagningssond för HC i utspädda avgaser (endast figur 3) Sonden skall

utgöra de första 254 till 762 millimetrarna av provtagningsledningen för kolväten (HSL3),

ha en innerdiameter på minst 5 mm,

monteras i utspädningstunneln DT (avsnitt 1.2.1.2) vid en punkt där utspädningsluften och avgaserna är väl blandade (t.ex. cirka 10 tunneldiametrar bakom den punkt där avgaserna kommer in i utspädningstunneln),

befinna sig tillräckligt långt (radialt) från övriga sonder och tunnelns vägg för att inte påverkas av dödvatten eller virvlar,

värmas upp så att gasflödets temperatur stiger till 463 K (190 °C) ± 10 K vid utloppet ur sonden.

— SP3 Provtagningssond för CO, CO2, NOx i utspädda avgaser (endast figur 3) Sonden skall

befinna sig på samma plan som SP2,

befinna sig tillräckligt långt (radialt) från övriga sonder och tunnelns vägg för att inte påverkas av dödvatten eller virvlar,

värmas upp och isoleras över hela sin längd till en temperatur på minst 328 K (55 °C) så att kondens av vatten undviks.

— HSL1 Uppvärmd provtagningsledning Genom provtagningsledningen sker provtagning av gas från en enkel sond till delningspunkten/-punkterna och HC-analysatorn. Provtagningsledningen skall

ha en innerdiameter på minst 5 mm och högst 13,5 mm,

vara gjord av rostfritt stål eller PTFE,

ha en väggtemperatur på 463 K (190 °C) ± 10 K, uppmätt i varje separat kontrollerad uppvärmd sektion, om avgastemperaturen vid provtagningssonden är högst 463 K (190 °C),

ha en väggtemperatur på över 453 K (180 °C), om avgastemperaturen vid provtagningssonden är högre än 463 K (190 °C),

hålla en gastemperatur på 463 K (190 °C) ± 10 K omedelbart före det uppvärmda filtret (F2) och HFID.

— HSL2 Uppvärmd provtagningsledning för NOx Provtagningsledningen skall Eftersom provtagningsledningen behöver värmas upp endast för att förhindra kondens av vatten och svavelsyra, beror provtagningsledningens temperatur på svavelhalten i bränslet.

ha en väggtemperatur på 328–473 K (55–200 °C) fram till omvandlaren om kylbad används och fram till analysatorn om inget kylbad används,

vara jord av rostfritt stål eller PTFE.

— SL Provtagningsledning för CO (CO2) Ledningen skall vara gjord av PTFE eller rostfritt stål. Den kan vara uppvärmd eller ouppvärmd.

— BK Bakgrundssäck (valfritt; endast figur 3) För mätning av bakgrundskoncentrationer.

— BG Provtagningssäck (valfritt; endast figur 3 för CO och CO2) För mätning av koncentration i proverna.

— F1 Uppvärmt förfilter (valfritt) Temperaturen skall vara samma som för HSL1.

— F2 Uppvärmt filter Filtret skall avlägsna eventuella fasta partiklar från gasprovet före analysatorn. Temperaturen skall vara samma som för HSL1. Filtret skall bytas ut vid behov.

— P Uppvärmd provtagningspump Pumpen skall värmas upp till den temperatur som HSL1 håller.

— HC Uppvärmd flamjonisationsdetektor (HFID) för bestämning av kolväten. Temperaturen skall ligga på 453–473 K (180–200 °C).

— CO, CO2 NDIR-analysatorer för bestämning av kolmonoxid och koldioxid.

— NO2 (H)CLD-analysator för bestämning av väteoxider. Om en HCLD används skall den hållas vid en temperatur på 328–473 K (55–200 °C).

— C Omvandlare En omvandlare skall användas för katalytisk reduktion av NO2 till NO före analysen i CLD- eller HCLD-analysatorn.

— B Kylbad För nedkylning och kondensering av vatten från avgasprovet. Badet skall hållas vid en temperatur av 273–277 K (0–4 °C) med hjälp av is eller kylning. Kylbadet är valfritt, om analysatorn är fri från interferens av vattenånga enligt avsnitten 1.9.1 och 1.9.2 i tillägg 2 till bilaga III. Det är inte tillåtet att avlägsna vatten från provet med hjälp av kemiska torkare.

— T1, T2, T3 Temperaturmätare För övervakning av gasflödets temperatur.

— T4 Temperaturmätare Temperaturen i NO2/NO-omvandlaren.

— T5 Temperaturmätare För övervakning av kylbadets temperatur.

— G1, G2, G3 Tryckmätare För mätning av trycket i provtagningsledningarna.

— R1, R2 Tryckreglage För reglering av luftens och bränslets respektive tryck för HFID-analysatorn.

— R3, R4, R5 Tryckreglage För reglering av trycket i provtagningsledningarna och flödet till analysatorerna.

— FL1, FL2, FL3 Flödesmätare För övervakning av provets bypassflöde.

— FL4 till FL7 Flödesmätare (valfria) För övervakning av flödet genom analysatorerna.

— V1 till V6 Urvalsventiler Ändamålsenligt ventilsystem för val av gasflöde (provgas, spänngas eller nollställningsgas) till analysatorerna.

— V7, V8 Magnetventil För förbiledning (bypass) runt NO2/NO-omvandlaren.

— V9 Nålventil För balansering av flödet genom NO2/NO-omvandlaren och bypassanordningen.

— V10, V11 Nålventil För reglering av flödena till analysatorerna.

— V12, V13 Vippventil För avtappning av kondens från kylbadet B.

— V14 Urvalsventil För val av provtagnings- eller bakgrundssäck.

1.2 Bestämning av partiklar

Avsnit 1.2.1 och 1.2.2 samt figurerna 4 till 15 innehåller detaljerade beskrivningar av de rekommenderade utspädnings- och provtagningssystemen. Eftersom det finns flera möjliga konfigurationer som kan ge likvärdiga resultat, krävs inte exakt överensstämmelse med dessa figurer. Ytterligare komponenter, t.ex. instrument, ventiler, magnetventiler, pumpar och omkopplare får användas för att ge ytterligare information och samordna komponentsystemens funktioner. Andra komponenter, som i vissa system inte är nödvändiga för bibehållen noggrannhet, får uteslutas om detta sker på grundval av god branschpraxis.

1.2.1 Utspädningssystem

1.2.1.1 System med delflödesutspädning (figur 4 till 12)1

Här beskrivs ett utspädningssystem som är baserat på utspädning av en del av avgasflödet. Uppdelningen av avgasflödet och den därpå följande utspädningen kan göras med hjälp av olika typer av utspädningssystem. För den efterföljande insamlingen av partiklar kan alla de utspädda avgaserna eller endast en del av dessa ledas till partikelprovtagningssystemet (figur 14 i avsnitt 1.2.2). Den första metoden kallas totalprovtagning och den andra metoden delprovtagning.

Beräkningen av utspädningsfaktorn beror på vilken typ av system som används.

Följande typer rekommenderas:

— Isokinetiska system (figur 4 och 5) Med dessa system blir flödet till överföringsröret likvärdigt med huvudavgasflödet vad gäller gasens hastighet och/eller tryck, och därför krävs ett ostört och jämnt avgasflöde vid provtagningssonden. Detta uppnås vanligen med hjälp av en resonator och ett rakt inloppsrör framför provtagningspunkten. Delningsfaktorn beräknas sedan utifrån lätt mätbara värden, t.ex. rördiametrar. Det bör noteras att isokinesi endast används för att uppnå likvärdiga flödesförhållanden och inte för att uppnå likvärdig storleksfördelning. Det senare är normalt inte nödvändigt, eftersom partiklarna är tillräckligt små för att följa strömlinjerna.

— Flödesreglerade system med koncentrationsmätning (figur 6 till 10) Med dessa system tas ett prov från huvudavgasflödet genom anpassning av utspädningsluftens flöde och det totala flödet utspädda avgaser. Utspädningsfaktorn bestäms utifrån koncentrationen av spårgaser, t.ex. CO2 eller NOx, som finns naturligt i motoravgaserna. Koncentrationerna i de utspädda avgaserna och i utspädningsluften mäts, medan koncentrationen i de outspädda avgaserna antingen kan mätas direkt eller bestämmas utifrån bränsleflödet med hjälp av kolbalansformeln, om bränslets sammansättning är känd. Systemen kan styras med hjälp av den beräknade utspädningsfaktorn (figurerna 6 och 7) eller med hjälp av flödet till överföringsröret (figurerna 8, 9 och 10).

— Flödesreglerade system med flödesmätning (figurerna 11 och 12) Med dessa system tas ett prov från huvudavgasflödet genom att utspädningsluftens flöde och det totala flödet utspädda avgaser ställs in. Utspädningsfaktorn bestäms utifrån skillnaden mellan de två flödena. Korrekt kalibrering av flödesmätarna i förhållande till varandra är nödvändigt, eftersom de två flödenas relativa storlek kan medföra väsentliga fel vid högre utspädningsfaktorer. Flödesregleringen görs mycket enkelt genom att hålla flödet utspädda avgaser konstant och vid behov variera utspädningsluftens flöde. För att det skall vara möjligt att utnyttja fördelarna med system med delflödesutspädning måste uppmärksamhet ägnas åt att undvika de potentiella problemen med förlust av partiklar i överföringsröret, så att det säkerställs att ett representativt prov tas från motoravgaserna, samt åt bestämning av delningsfaktorn. I de beskrivna systemen uppmärksammas dessa kritiska områden.

Figur 4 System med delflödesutspädning och isokinetisk sond för delprovtagning (SB-styrning)

Outspädda avgaser överförs från avgasröret EP till utspädningstunneln DT genom överföringsröret TT via den isokinetiska provtagningssonden ISP. Avgasernas differentialtryck mellan avgasröret och inloppet till sonden mäts med tryckgivaren DPT. Denna signal överförs till flödesregulatorn FC1 som styr sugfläkten SB, så att den håller ett differentialtryck på noll vid sondens spets. Under dessa förhållanden är avgashastigheten i EP och ISP densamma, och flödet genom ISP och TT utgör en konstant andel av avgasflödet. Delningsfaktorn bestäms utifrån EP:s och ISP:s tvärsnittsareor. Utspädningsluftens flöde mäts med flödesmätaren FM1. Utspädningsfaktorn beräknas utifrån utspädningsluftens flöde och delningsfaktorn.

Figur 5 System med delflödesutspädning och isokinetisk sond för delprovtagning (PB-styrning)

Outspädda avgaser överförs från avgasröret EP till utspädningstunneln DT genom överföringsröret TT via den isokinetiska provtagningssonden ISP. Avgasernas differentialtryck mellan avgasröret och inloppet till sonden mäts med tryckgivaren DPT. Denna signal överförs till flödesregulatorn FC1 som styr tryckfläkten PB, så att den håller ett differentialtryck på noll vid sondens spets. Detta görs genom att man tar en liten del av utspädningsluften, vars flöde redan har mätts med flödesmätaren FM1, och leder in den i TT med hjälp av ett tryckluftsmunstycke. Under dessa förhållanden är avgashastigheten i EP och ISP densamma, och flödet genom ISP och TT utgör en konstant andel av avgasflödet. Delningsfaktorn bestäms utifrån EP:s och ISP:s tvärsnittsareor. Utspädningsluften sugs genom DT med hjälp av sugfläkten SB, och flödet mäts med FM1 vid inloppet till DT. Utspädningsfaktorn beräknas utifrån utspädningsluftens flöde och delningsfaktorn.

Figur 6 System med delflödesutspädning och mätning av CO2- eller NOx-koncentration genom delprovtagning

Outspädda avgaser överförs från avgasröret EP till utspädningstunneln DT genom provtagningssonden SP och överföringsröret TT. Koncentrationerna av en spårgas (CO2 eller NOx) mäts i de outspädda och utspädda avgaserna samt i utspädningsluften med hjälp av avgasanalysatorerna (en eller flera) EGA. Dessa signaler överförs till flödesregulatorn FC2 som styr antingen tryckfläkten PB eller sugfläkten SB så att den håller den önskade avgasdelnings- och utspädningsfaktorn i DT. Utspädningsfaktorn beräknas utifrån spårgaskoncentrationerna i de outspädda avgaserna, de utspädda avgaserna och utspädningsluften.

Figur 7 System med delflödesutspädning, mätning av CO2-koncentration, kolbalans och totalprovtagning

Outspädda avgaser överförs från avgasröret EP till utspädningstunneln DT genom provtagningssonden SP och överföringsröret TT. CO2-koncentrationerna mäts i de utspädda avgaserna samt i utspädningsluften med hjälp av avgasanalysatorerna (en eller flera) EGA. Signalerna för CO2 och bränsleflöde GFUEL överförs antingen till flödesregulatorn FC2 eller till flödesregulatorn FC3 i partikelprovtagningssystemet (se figur 14). FC2 styr tryckfläkten PB, medan FC3 styr partikelprovtagningssystemet (se figur 14), och därigenom anpassas flödena in i och ut ur systemet så att den önskade avgasdelnings- och utspädningsfaktorn bibehålls i DT. Utspädningsfaktorn beräknas utifrån CO2-koncentrationerna och GFUEL med hjälp av antagandet om kolbalans.

Figur 8 System med delflödesutspädning, enkelt venturirör, koncentrationsmätning och delprovtagning

Outspädda avgaser överförs från avgasröret EP till utspädningstunneln DT genom provtagningssonden SP och överföringsröret TT på grund av det undertryck som åstadkoms av venturiröret VN i DT. Gasflödet genom TT beror på utjämningen av rörelseimpulsen i venturizonen och påverkas därför av gasens absoluta temperatur vid utloppet ur TT. Följaktligen är avgasdelningen vid ett visst tunnelflöde inte konstant, och utspädningsfaktorn vid låg belastning är något lägre än vid hög belastning. Koncentrationerna av spårgas (CO2 eller NOx) mäts i de outspädda och de utspädda avgaserna samt i utspädningsluften med hjälp av avgasanalysatorerna (en eller flera) EGA, och utspädningsfaktorn beräknas utifrån de sålunda uppmätta värdena.

Figur 9 System med delflödesutspädning, dubbla venturirör eller dubbla munstycken, koncentrationsmätning och delprovtagning

Outspädda avgaser överförs från avgasröret EP till utspädningstunneln DT genom provtagningssonden SP och överföringsröret TT med hjälp av en flödesdelare som innehåller en uppsättning munstycken eller venturirör. Det första (FD1) är placerat i EP, det andra (FD2) i TT. Dessutom behövs det två tryckreglerventiler (PCV1 och PCV2) för att hålla avgasdelningen konstant genom att reglera mottrycket i EP och trycket i DT. PCV1 är placerad bakom SP i EP, PCV2 mellan tryckfläkten PB och DT. Spårgaskoncentrationerna (CO2 eller NOx) mäts i de outspädda och de utspädda avgaserna samt i utspädningsluften med hjälp av avgasanalysatorerna (en eller flera) EGA. De behövs för att kontrollera avgasdelningen och kan användas för att ställa in PCV1 och PCV2 för exakt reglering av delningen. Utspädningsfaktorn beräknas utifrån spårgaskoncentrationerna.

Figur 10 System med delflödesutspädning, uppdelning på flera rör, koncentrationsmätning och delprovtagning

Outspädda avgaser överförs från avgasröret EP till utspädningstunneln DT genom överföringsröret TT med hjälp av flödesdelaren FD3, som består av ett antal rör med samma dimensioner (samma diameter, längd och bottenradie) som monterats i EP. Avgaserna genom ett av dessa rör leds till DT, och avgaserna genom resten av rören leds genom dämpningskammaren DC. Avgasdelningen bestäms alltså av det totala antalet rör. För konstant reglering av delningen krävs ett differentialtryck på noll mellan DC och utloppet från TT, och detta mäts med hjälp av differentialtryckgivaren DPT. Ett differentialtryck på noll åstadkoms genom att frisk luft sprutas in i DT vid utloppet ur TT. Spårgaskoncentrationerna (CO2 eller NOx) mäts i de outspädda och de utspädda avgaserna samt i utspädningsluften med hjälp av avgasanalysatorerna (en eller flera) EGA. De behövs för att kontrollera avgasdelningen och kan användas för att ställa in insprutningsluftens flöde för exakt reglering av delningen. Utspädningsfaktorn beräknas utifrån spårgaskoncentrationerna.

Figur 11 System med delflödesutspädning, flödesreglering och totalprovtagning

Outspädda avgaser överförs från avgasröret EP till utspädningstunneln DT genom provtagningssonden SP och överföringsröret TT. Det totala flödet genom tunneln ställs in med hjälp av flödesregulatorn FC3 och provtagningspumpen P i partikelprovtagningssystemet (se figur 16).

Utspädningsluftens flöde regleras med hjälp av flödesregulatorn FC2, som kan använda GEXH, GAIR eller GFUEL som styrsignaler för önskad avgasdelning. Provtagningsflödet in i DT utgörs av skillnaden mellan det totala flödet och utspädningsluftens flöde. Utspädningsluftens flöde mäts med hjälp av flödesmätaren FM1, det totala flödet med hjälp av flödesmätaren FM3 i partikelprovtagningssystemet (se figur 14). Utspädningsfaktorn beräknas utifrån dessa två flöden.

Figur 12 System med delflödesutspädning, flödesreglering och delprovtagning

Outspädda avgaser överförs från avgasröret EP till utspädningstunneln DT genom provtagningssonden SP och överföringsröret TT. Avgasdelningen och flödet in i DT regleras med hjälp av flödesregulatorn FC2, som ställer in tryckfläktens (PB) och sugfläktens (SB) flöden (eller hastigheter). Detta är möjligt eftersom det prov som tas med hjälp av partikelprovtagningssystemet leds tillbaka in i DT. GEXH, GAIR eller GFUEL kan användas som styrsignaler för FC2. Utspädningsluftens flöde mäts med hjälp av flödesmätaren FM1, och det totala flödet med hjälp av flödesmätaren FM2. Utspädningsfaktorn beräknas utifrån dessa två flöden.

Beskrivning – figurerna 4 till 12

— EP Avgasrör Avgasröret får vara isolerat. För att minska den termiska trögheten i avgasröret rekommenderas ett förhållande mellan tjocklek och diameter på högst 0,015. Användandet av flexibla sektioner skall begränsas till ett förhållande mellan längd och diameter på högst 12. Antalet krökar skall minimeras för att minska tröghetsavsättning. Om systemet innehåller en provbäddsljuddämpare får även denna vara isolerad. I isokinetiska system skall avgasröret vara fritt från böjar, krökar och diameterförändringar inom ett avstånd på minst 6 gånger rördiametern framför och 3 gånger rördiametern bakom sondens spets. Avgasernas hastighet i provtagningszonen skall vara högre än 10 m/s utom vid tomgång. Avgasernas tryckvariationer får inte överstiga ± 500 Pa i genomsnitt. Åtgärder som syftar till att minska tryckvariationerna på annat sätt än genom att använda ett komplett avgassystem (inklusive ljuddämpare och anordning för efterbehandling) får inte förändra motorns prestanda eller orsaka avsättning av partiklar. I system utan isokinetiska sonder rekommenderas ett rakt rör med en längd av 6 gånger rördiametern framför och 3 gånger rördiametern bakom sondens spets.

— SP Provtagningssond (figur 6 till 12) Innerdiametern skall vara minst 4 mm. Förhållandet mellan avgasrörets och sondens diameter skall vara minst 4. Sonden skall utgöras av ett öppet rör vänt mot flödesriktningen längs med avgasrörets mittaxel, eller en sond med flera hål enligt beskrivningen under SP1 i avsnitt 1.1.1.

— ISP Isokinetisk provtagningssond (figur 4 och 5) Den isokinetiska provtagningssonden skall installeras vänd mot flödesriktningen i en punkt på avgasrörets mittaxel där flödesförhållandena i EP föreligger, och den skall vara utformad för att ge ett proportionellt prov av de outspädda avgaserna. Innerdiametern skall vara minst 12 mm. Vid isokinetisk uppdelning av avgaserna behövs ett styrsystem som håller ett differentialtryck på noll mellan EP och ISP. Under dessa förhållanden är avgashastigheten i EP och ISP densamma, och massflödet genom ISP utgör en konstant andel av avgasflödet. ISP skall kopplas till en differentialtryckgivare. Styrningen för att ge ett differentialtryck på noll mellan EP och ISP görs genom hastighets- eller flödesreglering med hjälp av fläkt.

— FD1, FD2 Flödesdelare (figur 9) En uppsättning venturirör eller munstycken installeras i avgasröret EP respektive överföringsröret TT för att man ska få ett proportionellt prov av de outspädda avgaserna. Ett styrsystem bestående av två tryckreglerventiler PCV1 och PCV2 behövs för proportionell delning genom reglering av trycket i EP och DT.

— FD3 Flödesdelare (figur 10) En uppsättning rör (flerrörsenhet) installeras i avgasröret EP för att man skall få ett proportionellt prov av de outspädda avgaserna. Ett av rören leder in avgaser i utspädningstunneln DT, medan de övriga rören leder ut avgaser till en dämpningskammare DC. Rören skall ha samma dimensioner (samma diameter, längd och böjningsradie), så att avgasdelningen avgörs av det totala antalet rör. Ett styrsystem behövs för att man skall åstadkomma proportionell delning genom att hålla ett differentialtryck på noll mellan flerrörsenhetens utlopp i DC och TT:s utlopp. Under dessa förhållanden är avgasernas hastighet i EP och FD3 proportionella mot varandra, och flödet i TT utgör en konstant andel av avgasflödet. De två punkterna skall kopplas till en differentialtryckgivare DPT. Regleringen för att åstadkomma ett differentialtryck på noll görs med hjälp av flödesregulatorn FC1.

— EGA Avgasanalysator (figurerna 6 till 10) CO2- eller NOx-analysator kan användas (för kolbalansmetoden endast CO2-analysator). Analysatorerna skall vara kalibrerade på samma sätt som analysatorerna för mätning av gasformiga utsläpp. En eller flera analysatorer kan användas för att fastställa koncentrationsskillnaderna. Mätsystemens noggrannhet skall vara sådan att noggrannheten hos GEDFW, i ligger inom ± 4 %.

— TT Överföringsrör (figur 4 till 12) Följande gäller för överföringsröret för partikelproven: Om röret är högst 1 m långt skall det isoleras med ett material som har en värmeledningsförmåga på högst 0,05 W/(mK) med en radiell tjocklek som motsvarar sondens diameter. Om röret är längre än 1 m skall det vara isolerat och uppvärmt till en väggtemperatur på minst 523 K (250 °C). Alternativt kan den väggtemperatur som krävs i överföringsröret bestämmas genom standardmässiga värmeöverföringsberäkningar.

Det skall vara så kort som möjligt och högst 5 m långt.

Det skall ha en diameter som är lika stor som eller större än sondens, dock högst 25 mm.

Partikelprovet skall ledas ut längs med utspädningstunnelns mittaxel samt i flödesriktningen.

— DPT Differentialtryckgivare (figur 4, 5 och 10) Differentialtryckgivaren skall ha ett arbetsområde på högst ± 500 Pa.

— FC1 Flödesregulator (figur 4, 5 och 10) I isokinetiska system (figur 4 och 5) behövs en flödesregulator för att hålla ett differentialtryck på noll mellan EP och ISP. Inställningen kan man göra I tryckreglerade system får det kvarstående felet i tryckregleringskretsen inte överstiga ± 3 Pa. Tryckvariationerna i utspädningstunneln får inte överstiga ± 250 Pa i genomsnitt. I flerrörssystem (figur 10) behövs en flödesregulator för proportionell avgasdelning för att hålla ett differentialtryck på noll mellan flerrörsenhetens utlopp och TT:s utlopp. Justeringen kan göras genom reglering av insprutningsluftens flöde in i DT vid utloppet ur TT.

a) genom att reglera sugfläktens (SB) hastighet eller flöde och hålla tryckfläktens (PB) hastighet konstant under varje steg (figur 4), eller

b) genom att ställa in sugfläkten (SB) till ett konstant massflöde hos de utspädda avgaserna och reglera tryckfläktens (PB) flöde och därmed avgasprovets flöde i ett område vid överföringsrörets (TT) ände (figur 5).

— PCV1, PCV2 Tryckkontrollventil (figur 9) I system med dubbla venturirör eller dubbla munstycken behövs två tryckreglerventiler för proportionell flödesdelning genom reglering av mottrycket i EP och trycket i DT. Ventilerna skall vara placerade bakom SP i EP och mellan PB och DT.

— DC Dämpningskammare (figur 10) En dämpningskammare skall installeras vid flerrörsenhetens utlopp, för att minimera tryckvariationerna i avgasröret EP.

— VN Venturirör (figur 8) Ett venturirör installeras i utspädningstunneln DT för att ge undertryck i området kring utloppet ur överföringsröret TT. Gasflödet genom TT bestäms av utjämningen av rörelseimpulsen i venturizonen och är i princip proportionellt mot tryckfläktens (PB) flöde, vilket innebär en konstant utspädningsfaktor. Eftersom utjämningen av rörelseimpulsen påverkas av temperaturen vid utloppet från TT och tryckskillnaden mellan EP och DT, är den verkliga utspädningsfaktorn något lägre vid låg belastning än vid hög belastning.

— FC2 Flödesregulator (figur 6, 7, 11 och 12; valfri) En flödesregulator får användas för att reglera tryckfläktens (PB) och/eller sugfläktens (SB) flöde. Avgasflödet eller bränsleflödet och/eller CO2- eller NOx-differentialsignalerna kan användas som styrsignaler för regulatorn. Om luften tillförs under tryck (figur 11), kontrollerar FC2 luftflödet direkt.

— FM1 Flödesmätningsutrustning (figur 6, 7, 11 och 12) Gasmätare eller annat instrument för mätning av utspädningsluftens flöde. FM1 är valfri om PB är kalibrerad för att mäta flödet.

— FM2 Flödesmätningsutrustning (figur 12) Gasmätare eller annat instrument för mätning av flödet utspädda avgaser. FM2 är valfri om sugfläkten SB är kalibrerad för att mäta flödet.

— PB Tryckfläkt (figur 4, 5, 6, 7, 8, 9 och 12) För reglering av utspädningsluftens flöde kan PB anslutas till flödesregulatorerna FC1 eller FC2. PB behövs inte om en vridspjällventil används. PB kan om den är kalibrerad användas för att mäta utspädningsluftens flöde.

— SB Sugfläkt (figur 4, 5, 6, 9, 10 och 12) Endast för system med delprovtagning. SB kan om den är kalibrerad användas för att mäta flödet utspädda avgaser.

— DAF Utspädningsluftfilter (figur 4 till 12) Det rekommenderas att utspädningsluften filtreras och tvättas med träkol för att avlägsna bakgrundskolväten. Utspädningsluften skall ha en temperatur på 298 K (25° C) ± 5 K. På tillverkarens begäran skall prov tas på utspädningsluften i enlighet med god branschpraxis för att fastställa bakgrundsnivåerna för partikelformiga föroreningar. Dessa bakgrundsnivåer kan sedan subtraheras från de värden som uppmätts i de utspädda avgaserna.

— PSP Partikelprovtagningssond (figurerna 4, 5, 6, 8, 9, 10 och 12) Sonden utgör första delen av PTT och

skall installeras vänd mot flödesriktningen i en punkt där utspädningsluften och avgaserna är väl blandade, dvs. i utspädningstunnelns mittaxel, cirka 10 tunneldiametrar nedanför den punkt där avgaserna flödar in i utspädningstunneln,

skall ha en innerdiameter på minst 12 mm,

får, innan avgaserna leds in i utspädningstunneln, värmas upp till en väggtemperatur på högst 325 K (52 °C) genom direkt uppvärmning eller förvärmning av utspädningsluften, under förutsättning att lufttemperaturen inte överstiger 325 K (52 °C),

får vara isolerad.

— DT Utspädningstunnel (figurerna 4 till 12) Utspädningstunneln Motoravgaserna skall blandas ordentligt med utspädningsluften. För delprovtagningssystem skall blandningen kontrolleras efter idrifttagandet med hjälp av en CO2-profil av tunneln med motorn i gång (minst fyra mätpunkter på samma avstånd från varandra). Vid behov får ett blandningsmunstycke användas. Anmärkning: Om den omgivande temperaturen omkring utspädningstunneln (DT) är lägre än 293 K (20 °C), bör försiktighetsåtgärder vidtas för att förhindra partikelförluster på utspädningstunnelns kalla väggar. Därför rekommenderas uppvärmning och/eller isolering av tunneln inom ovan angivna gränser. Vid hög motorbelastning får tunneln kylas ned med en icke-aggressiv metod, t.ex. en cirkulationsfläkt, så länge kylmedlets temperatur inte understiger 293 K (20 °C). Värmeväxlaren skall ha tillräcklig kapacitet för att hålla temperaturen vid sugfläktens (SB) inlopp inom ± 11 K från den genomsnittliga drifttemperaturen under provet.

skall vara så lång att avgaserna och utspädningsluften blandas fullständigt under turbulenta flödesförhållanden,

skall vara gjord av rostfritt stål och

ha ett förhållande mellan tjocklek och diameter på högst 0,025 om innerdiametern överstiger 75 mm,

ha en nominell väggtjocklek på minst 1,5 mm om innerdiametern är 75 mm eller mindre,

skall ha en diameter på minst 75 mm för delprovtagning,

rekommenderas ha en diameter på minst 25 mm för totalprovtagning,

får, innan avgaserna leds in i utspädningstunneln, värmas upp till en väggtemperatur på högst 325 K (52 °C) genom direkt uppvärmning eller förvärmning av utspädningsluften, under förutsättning att lufttemperaturen inte överstiger 325 K (52 °C),

får vara isolerad.

HE Värmeväxlare (figur 9 och 10)

1.2.1.2 System med fullflödesutspädning (figur 13)

Här beskrivs ett utspädningssystem som bygger på utspädning av hela avgasmängden i enlighet med CVS-principen (Constant Volume Sampling). Avgasernas och utspädningsluftens totala volym skall mätas. Ett PDP-, ett CFV- eller ett SSV-system kan användas.

För insamling av partiklar leds ett prov av de utspädda avgaserna till partikelprovtagningssystemet (figurerna 14 och 15 i avsnitt 1.2.2). Om detta görs direkt kallas det utspädning i ett steg. Om provet späds ut en gång till i en sekundär utspädningstunnel kallas det utspädning i två steg. Det senare är praktiskt om temperaturkravet för filtrets yta inte kan uppfyllas med utspädning i ett steg. Trots att det delvis är ett utspädningssystem, beskrivs systemet med utspädning i två steg som en variant av partikelprovtagningssystemet i figur 15 i avsnitt 1.2.2, eftersom de flesta av dess delar är gemensamma med ett typiskt partikelprovtagningssystem.

De gasformiga utsläppen kan också bestämmas i utspädningstunneln i ett system med fullflödesutspädning. Därför visas provtagningssonderna för gasformiga beståndsdelar i figur 13, men de tas inte upp i beskrivningarna. Kraven på dem anges i avsnitt 1.1.1.

Beskrivningar – figur 13

— EP Avgasrör Avgasrörets längd mätt från avgasgrenrörets eller turboladdarens utlopp eller från anordningen för efterbehandling till utspädningstunneln får inte vara större än 10 m. Om systemet är längre än 4 m skall alla rördelar efter de 4 första metrarna vara isolerade, utom en eventuell rökgasmätare som ingår i systemet. Isoleringens radiella tjocklek skall vara minst 25 mm. Isoleringsmaterialets värmeledningsförmåga får inte överstiga 0,1 W/mK vid 673 K (400 °C). För att minska den termiska trögheten i avgasröret rekommenderas ett förhållande mellan tjocklek och diameter på högst 0,015. Användandet av flexibla sektioner skall begränsas till ett förhållande mellan längd och diameter på högst 12.

Figur 13 System med fullflödesutspädning

Den totala mängden outspädda avgaser blandas med utspädningsluften i utspädningstunneln DT. Det utspädda avgasflödet mäts antingen med en kolvpump (PDP), med ett venturirör för kritiskt flöde (CFV) eller med ett subsoniskt venturirör (SSV). En värmeväxlare (HE) eller ett system för elektronisk flödesberäkning (EFC) får användas för proportionell partikelprovtagning och för flödesbestämning. Eftersom bestämningen av partikelmassan görs på grundval av det totala utspädda avgasflödet, behöver inte utspädningsfaktorn beräknas.

— PDP Kolvpump Kolvpumpen mäter det totala utspädda avgasflödet utifrån antalet pumpvarv och pumpens slagvolym. Avgassystemets mottryck får inte sänkas på konstgjord väg av pumpen eller insugningssystemet för utspädningsluft. Vid ett givet motorvarvtal och en given belastning får det statiska avgasmottrycket med CVS-systemet i gång inte avvika med mer än ± 1,5 kPa från det statiska trycket när CVS-systemet inte är anslutet. Om elektronisk flödesberäkning inte används, får gasblandningens temperatur omedelbart framför PDP avvika med högst ± 6 K från den genomsnittliga drifttemperaturen under provet. Elektronisk flödesberäkning får endast användas, om temperaturen vid inloppet till PDP inte överstiger 50 °C (323).

— CFV Venturirör för kritiskt flöde CFV mäter det totala utspädda avgasflödet genom att hålla flödeshastigheten under en viss gräns (kritiskt flöde). Vid ett givet motorvarvtal och en given belastning får det statiska avgasmottrycket med CFV-systemet i gång inte avvika med mer än ± 1,5 kPa från det statiska trycket när CFV-systemet inte är anslutet. Om elektronisk flödesberäkning inte används, får gasblandningens temperatur omedelbart framför CFV avvika med högst ± 11 K från den genomsnittliga drifttemperaturen under provet.

— SSV Subsoniskt venturirör SSV mäter det totala utspädda avgasflödet som en funktion av inloppets tryck och temperatur samt tryckfallet mellan SSV-inlopp och SSV-mynning. Vid ett givet motorvarvtal och en given belastning får det statiska avgasmottrycket med SSV-systemet i gång inte avvika med mer än ± 1,5 kPa från det statiska trycket när SSV-systemet inte är anslutet. Om elektronisk flödesberäkning inte används, får gasblandningens temperatur omedelbart framför SSV avvika med högst ± 11 K från den genomsnittliga drifttemperaturen under provet.

— HE Värmeväxlare (valfri om EFC används) Värmeväxlaren skall ha tillräcklig kapacitet för att uppfylla de temperaturkrav som ställs ovan.

— EFC Elektronisk flödesberäkning (valfri om HE används) Om temperaturen vid inloppet till PDP, CFV eller SSV inte hålls inom ovan angivna gränser, krävs ett flödesberäkningssystem som kontinuerligt mäter flödet och reglerar den proportionella provtagningen i partikelsystemet. För detta ändamål används de kontinuerligt mätta flödessignalerna för att korrigera provtagningsflödet genom partikelfiltren i partikelprovtagningssystemet (se figurerna 14 och 15).

— DT Utspädningstunnel För utspädningstunneln gäller följande: Motoravgaserna skall ledas in i utspädningstunneln i flödesriktningen och blandas ordentligt. Om metoden med utspädning i ett steg används, tas ett prov från utspädningstunneln, vilket sedan överförs till partikelprovtagningssystemet (figur 14 i avsnitt 1.2.2). Flödeskapaciteten hos PDP, CFV eller SSV skall vara så stor att de utspädda avgaserna håller en temperatur på högst 325 K (52 °C) omedelbart framför huvudpartikelfiltret. Om metoden med utspädning i två steg används, tas ett prov i utspädningstunneln, vilket överförs till en andra utspädningstunnel för ytterligare utspädning och sedan leds genom provtagningsfiltren (figur 15 i avsnitt 1.2.2). Flödeskapaciteten hos PDP, CFV eller SSV skall vara så stor att de utspädda avgaserna i DT håller en temperatur på högst 464 K (191 °C) i provtagningsområdet. Det andra stegets utspädningssystem skall tillföra så mycket utspädningsluft att de två gånger utspädda avgaserna omedelbart framför huvudpartikelfiltret håller en temperatur på högst 325 K (52 °C).

Den skall ha en så liten diameter att den ger upphov till ett turbulent flöde (Reynoldstal större än 4000) och vara så lång att avgaserna och utspädningsluften blandas fullständigt. Ett blandningsmunstycke får användas.

Den skall ha en diameter på minst 75 mm.

Den får vara isolerad.

— DAF Utspädningsluftfilter Det rekommenderas att utspädningsluften filtreras och tvättas med träkol för att avlägsna bakgrundskolväten. Utspädningsluften skall ha en temperatur på 298 K (25° C) ± 5 K. På tillverkarens begäran skall prov tas på utspädningsluften i enlighet med god branschpraxis för att fastställa bakgrundsnivåerna för partikelformiga föroreningar. Dessa bakgrundsnivåer kan sedan subtraheras från de värden som uppmätts i de utspädda avgaserna.

— PSP Partikelprovtagningssond Sonden utgör första delen av PTT och

skall installeras vänd mot flödesriktningen i en punkt där utspädningsluften och avgaserna är väl blandade, dvs. i utspädningstunnelns mittaxel, cirka 10 tunneldiametrar nedanför den punkt där avgaserna flödar in i utspädningstunneln,

skall ha en innerdiameter på minst 12 mm,

får, innan avgaserna leds in i utspädningstunneln, värmas upp till en väggtemperatur på högst 325 K (52 °C) genom direkt uppvärmning eller förvärmning av utspädningsluften, under förutsättning att lufttemperaturen inte överstiger 325 K (52 °C),

får vara isolerad.

1.2.2 Partikelprovtagningssystem (figurerna 14 och 15)

Partikelprovtagningssystemet behövs för uppsamlingen av de partikelformiga föroreningarna på partikelfiltret. Vid totalprovtagning efter delflödesutspädning, vilket innebär att hela det utspädda avgasprovet leds genom filtren, utgör vanligen utspädnings- (figurerna 7 och 11 i avsnitt 1.2.1.1) och provtagningssystemet en integrerad enhet. Vid delprovtagning efter delflödesutspädning eller fullflödesutspädning, vilket innebär att endast en del av de utspädda avgaserna leds genom filtren, utgör utspädnings- (figurerna 4, 5, 6, 8, 9, 10 och 12 i avsnitt 1.2.1.1 samt figur 13 i avsnitt 1.2.1.2) och provtagningssystemen vanligen separata enheter.

I detta direktiv betraktas systemet med utspädning i två steg DDS (figur 15) i ett system med fullflödesutspädning som en särskild variant av ett typiskt partikelprovtagningssystem enligt figur 14. Systemet med utspädning i två steg innehåller samtliga väsentliga delar från partikelprovtagningssystemet, t.ex. filterhållare och provtagningspump, och dessutom några särskilda delar för utspädningen, t.ex. utrustning för tillförsel av utspädningsluft och en sekundär utspädningstunnel.

För att undvika inverkan på reglerkretsarna rekommenderas att provtagningspumpen är i gång under hela provningsförfarandet. För metoden med ett enda filter skall ett bypassystem användas för att leda provet genom provtagningsfiltren vid önskade tidpunkter. Eventuella störningar på reglerkretsarna som orsakas av öppning och stängning skall minimeras.

Beskrivningar – figurerna 14 och 15

— PSP Partikelprovtagningssond (figurerna 14 och 15) Partikelprovtagningssonden i figurerna utgör första delen av partikelöverföringsröret PTT. Sonden

skall installeras vänd mot flödesriktningen i en punkt där utspädningsluften och avgaserna är väl blandade, dvs. i utspädningstunnelns mittaxel (se punkt 1.2.1), cirka 10 tunneldiametrar nedanför den punkt där avgaserna flödar in i utspädningstunneln,

skall ha en innerdiameter på minst 12 mm,

får, innan avgaserna leds in i utspädningstunneln, värmas upp till en väggtemperatur på högst 325 K (52 °C) genom direkt uppvärmning eller förvärmning av utspädningsluften, under förutsättning att lufttemperaturen inte överstiger 325 K (52 °C),

får vara isolerad.

Figur 14 Partikelprovtagningssystem

Ett prov av de utspädda avgaserna tas från utspädningstunneln DT i ett system med delflödes- eller fullflödesutspädning genom partikelprovtagningssonden PSP och partikelöverföringsröret PTT med hjälp av provtagningspumpen P. Provet leds genom filterhållarna (en eller flera) FH som innehåller partikelprovtagningsfiltren. Provtagningsflödet regleras med hjälp av flödesregulatorn FC3. Om elektronisk flödesberäkning EFC (se figur 13) används, utnyttjas det utspädda avgasflödet som styrsignal för FC3.

Figur 15 Utspädningssystem (endast fullflödessystem)

Ett prov av de utspädda avgaserna tas från utspädningstunneln DT i ett system med fullflödesutspädning och leds genom partikelprovtagningssonden PSP och partikelöverföringsröret PTT till den sekundära utspädningstunneln (SDT), där det späds ut en gång till. Provet leds sedan genom filterhållarna (en eller flera) FH, där partikelprovtagningsfiltren sitter. Utspädningsluftens flöde är vanligen konstant, medan provtagningsflödet regleras med hjälp av flödesregulatorn FC3. Om elektronisk flödesberäkning EFC (se figur 13) används, utnyttjas hela det utspädda avgasflödet som styrsignal för FC3.

— PTT Partikelöverföringsrör (figurerna 14 och 15) Partikelöverföringsröret får inte vara längre än 1020 mm, och det skall alltid vara så kort som möjligt. Måtten räknas enligt följande: Överföringsröret

Från sondens spets till filterhållaren för delprovtagning efter delflödesutspädning och system med fullflödesutspädning i ett steg.

Från utspädningstunnelns ände till filterhållaren för totalprovtagning efter delflödesutspädning.

Från sondens spets till sekundärutspädningstunneln för system med fullflödesutspädning i två steg.

får, innan avgaserna leds in i utspädningstunneln, värmas upp till en väggtemperatur på högst 325 K (52 °C) genom direkt uppvärmning eller förvärmning av utspädningsluften, under förutsättning att lufttemperaturen inte överstiger 325 K (52 °C),

får vara isolerat.

— SDT Sekundärutspädningstunnel (figur 15) Den sekundära utspädningstunneln skall ha en diameter på minst 75 mm och vara så lång att uppehållstiden i tunneln för det två gånger utspädda provet blir minst 0,25 sekunder. Huvudfiltrets hållare FH skall vara placerad högst 300 mm från utloppet från SDT. Den sekundära utspädningstunneln

får, innan avgaserna leds in i utspädningstunneln, värmas upp till en väggtemperatur på högst 325 K (52 °C) genom direkt uppvärmning eller förvärmning av utspädningsluften, under förutsättning att lufttemperaturen inte överstiger 325 K (52 °C),

får vara isolerad.

— FH Filterhållare (figurerna 14 och 15) För huvud- och sekundärfilter får ett gemensamt eller separata filterhus användas. Kraven i avsnitt 1.5.1.3 i tillägg 1 till bilaga III skall vara uppfyllda. Filterhållarna (en eller flera)

får värmas upp till en väggtemperatur på högst 325 K (52 °C) genom direkt uppvärmning eller förvärmning av utspädningsluften, under förutsättning att lufttemperaturen inte överstiger 325 K (52 °C),

får vara isolerad(e).

— P Provtagningspump (figurerna 14 och 15) Om flödeskorrigering med hjälp av FC3 inte används, skall partikelprovtagningspumpen vara placerad så långt från tunneln att inloppsgasens temperatur hålls konstant (± 3 K).

— DP Utspädningsluftpump (figur 15) (endast fullflödesutspädning i två steg) Pumpen för utspädningsluften skall vara placerad så att den sekundära utspädningsluften tillförs vid en temperatur av 298 K (25 °C) ± 5 K.

— FC3 Flödesregulator (figurerna 14 och 15) En flödesregulator skall användas för att kompensera partikelprovets flöde för variationer i temperatur och mottryck längs provets väg genom systemet, om detta inte kan göras på annat sätt. Flödesregulatorn behövs om elektronisk flödesberäkning EFC (se figur 13) används.

— FM3 Flödesmätningsutrustning (figurerna 14 och 15) (partikelprovflöde) Om flödeskorrigering med hjälp av FC3 inte används, skall mätaren eller instrumentet för gasflödet vara placerad så långt från provtagningspumpen att inloppsgasens temperatur hålls konstant (± 3 K).

— FM4 Flödesmätningsutrustning (figur 15) (utspädningsluft, endast fullflödesutspädning i två steg) Mätaren eller instrumentet för gasflödet skall vara placerad så att inloppsgasen håller en temperatur av 298 K (25 °C) ± 5 K.

— BV Kulventil (valfri) Kulventilens diameter får inte vara mindre än provtagningsrörets innerdiameter och den skall kunna öppnas/stängas på mindre än 0,5 sekunder. Anmärkning: Om den omgivande temperaturen omkring PSP, PTT, SDT och FH är lägre än 293 K (20 °C), bör försiktighetsåtgärder vidtas för att förhindra partikelförluster på de kalla väggarna hos dessa delar. Därför rekommenderas uppvärmning och/eller isolering av dessa delar inom de gränser som anges i respektive beskrivning. Det rekommenderas också att temperaturen på filtrets yta inte tillåts understiga 293 K (20 °C) under provet. Vid hög motorbelastning får tunneln kylas ned med en icke-aggressiv metod, t.ex. en cirkulationsfläkt, så länge kylmedlets temperatur inte understiger 293 K (20 °C).

Denna bilaga ska gälla enligt följande:

a) För stegen I, II, III A, III B och IV ska kraven i avsnitt 1 i denna bilaga VI gälla.

b) Om tillverkaren, med stöd av det alternativ som anges i avsnitt 1.2.1 i denna bilaga, väljer att använda förfarandet enligt bilaga 4B till FN/ECE-föreskrifter nr 96, ändringsserie 03, ska avsnitt 9 i bilaga 4B till FN/ECE-föreskrifter nr 96, ändringsserie 03, gälla.

BILAGA VII

BILAGA VIII

Numret skall bestå av fem grupper åtskilda av en asterisk.

Grupp 1: Bokstaven e följd av nationalitetsbokstav (-bokstäver) eller nummer för de medlemsstater som utfärdat typgodkännandet:

1: för Tyskland

2: för Frankrike

3: för Italien

4: för Nederländerna

5: för Sverige

6: för Belgien

7: för Ungern

8: för Tjeckien

9: för Spanien

11: för Förenade kungariket

12: för Österrike

13: för Luxemburg

17: för Finland

18: för Danmark

19: för Rumänien

20: för Polen

21: för Portugal

23: för Grekland

24: för Irland

26: för Slovenien

27: för Slovakien

29: för Estland

32: för Lettland

34: för Bulgarien

36: för Litauen

CY: för Cypern

MT: för Malta

Grupp 2: Detta direktivs nummer. Eftersom det innehåller olika tidpunkter för tillämpning och olika tekniska standarder läggs två bokstäver till. Dessa bokstäver avser de olika tidpunkterna för tillämpning av de olika strikta stegen och motorns användning i olika typer av mobila maskiner, på grundval av vilka typgodkännandet beviljats. Den första bokstavens betydelse anges i artikel 9. Den andra bokstavens betydelse anges i avsnitt 1 bilaga 1 med avseende på det provsteg som avses i avsnitt 3.6 i bilaga III.

Grupp 3: Numret på det senaste ändringsdirektiv som är tillämpligt på godkännandet. I tillämpliga fall skall ytterligare två bokstäver läggas till beroende på de förhållanden som beskrivs i grupp 2, även om endast en av bokstäverna skulle ändras till följd av de nya parametrarna. Om ingen ändring skall göras av dessa bokstäver skall de utelämnas.

Grupp 4: Ett fyrsiffrigt löpnummer (vid behov inlett med kompletterande nollor) som anger numret på godkännandet enligt grunddirektivet. Sekvensen inleds med 0001.

Grupp 5: Ett tvåsiffrigt löpnummer (vid behov inlett med kompletterande nollor) som anger utvidgat godkännande. Sekvensen inleds med 01 för varje godkännande enligt grunddirektiv.

Exempel: ett tredje godkännande (ännu inte utvidgat) som avser tillämpningstidpunkt A (steg I, övre effektklass) och användning av motorn i en mobil maskin av typ A, utfärdat av Förenade kungariket:

e 11*98/…AA*00/000XX*0003*00

Exempel: en andra utvidgning av det fjärde godkännande som avser tillämpningstidpunkt E (steg II, mellaneffektklass) för samma typ av maskin (A), utfärdat av Tyskland:

e 1*01/…EA*00/000XX*0004*02

BILAGA IX

BILAGA X

BILAGA XI

DATABLAD ÖVER TYPGODKÄNDA MOTORER

1. Förbränningsmotorer med gnisttändning

Myndighetens stämpel

2. Motorer med kompressionständning

Myndighetens stämpel

2.1 Allmänna uppgifter om motorn

2.2 Slutliga utsläppsresultat

2.3 NRSC-provets försämringsfaktorer och resultat från utsläppsprov

2.4 NRTC-provets försämringsfaktorer och resultat från utsläppsprov

2.5 Utsläppsresultat från NRTC-varmstartprov

Regenereringsrelaterade uppgifter kan rapporteras för motorer i steg IV.

BILAGA XII

ERKÄNNANDE AV ALTERNATIVA TYPGODKÄNNNANDEN

1. För motorer i kategorierna A, B och C enligt definitionen i artikel 9.2 erkänns följande typgodkännanden och, när så är tillämpligt, den godkännandemärkning som hör samman med dem, som likvärdiga med ett godkännande i enlighet med detta direktiv:

1.1) Typgodkännanden enligt direktiv 2000/25/EG.

1.2) Typgodkännanden enligt direktiv 88/77/EEG som uppfyller kraven i steg A eller B när det gäller artikel 2 och avsnitt 6.2.1 i bilaga I till direktiv 88/77/EEG eller FN/ECE-föreskrifter nr 49, ändringsserie 02, rättelse I/2.

1.3) Typgodkännanden enligt FN/ECE-föreskrifter nr 96.

2. För motorer i kategorierna D, E, F och G (steg II) enligt definitionen i artikel 9.3 erkänns följande typgodkännanden och, när så är tillämpligt, den godkännandemärkning som hör samman med dem, som likvärdiga med ett godkännande enligt detta direktiv:

2.1) Godkännanden enligt direktiv 2000/25/EG, steg II.

2.2) Typgodkännanden enligt direktiv 88/77/EEG, ändrat genom direktiv 99/96/EG, som uppfyller kraven för stegen A, B1, B2 eller C enligt artikel 2 och avsnitt 6.2.1 i bilaga I till det direktivet.

2.3) Tpgodkännanden enligt FN/ECE-föreskrifter nr 49, ändringsserie 03.

2.4) Godkännanden enligt FN/ECE-föreskrifter nr 96 för stegen D, E, F och G enligt punkt 5.2.1 i föreskrifter nr 96, ändringsserie 01.

3. För motorer i kategorierna H, I, J och K (steg III A) enligt definitionen i artikel 9.3a och artikel 9.3b erkänns följande typgodkännanden och, när så är tillämpligt, den godkännandemärkning som hör samman med dem, som likvärdiga med ett godkännande enligt detta direktiv:

3.1) Typgodkännanden enligt direktiv 2005/55/EEG, ändrat genom direktiven 2005/78/EG och 2006/51/EG, som uppfyller kraven för stegen B1, B2 eller C enligt artikel 2 och avsnitt 6.2.1 i bilaga I till det direktivet.

3.2) Typgodkännanden enligt FN/ECE-föreskrifter nr 49, ändringsserie 05, som uppfyller kraven för stegen B1, B2 och C enligt punkt 5.2 i de föreskrifterna.

3.3) Godkännanden enligt FN/ECE-föreskrifter nr 96 för stegen H, I, J och K enligt punkt 5.2.1 i föreskrifter nr 96, ändringsserie 02.

4. För motorer i kategorierna L, M, N och P (steg III B) enligt definitionen i artikel 9.3c erkänns följande typgodkännanden och, när så är tillämpligt, den godkännandemärkning som hör samman med dem, som likvärdiga med ett godkännande i enlighet med detta direktiv:

4.1) Typgodkännanden enligt direktiv 2005/55/EG, ändrat genom direktiven 2005/78/EG och 2006/51/EG, som uppfyller kraven för stegen B2 eller C enligt artikel 2 och avsnitt 6.2.1 i bilaga I till det direktivet.

4.2) Typgodkännanden enligt FN/ECE-föreskrifter nr 49, ändringsserie 05, som uppfyller kraven för stegen B2 och C enligt punkt 5.2 i de föreskrifterna.

4.3) Godkännanden enligt FN/ECE-föreskrifter nr 96 för stegen L, M, N och P enligt punkt 5.2.1 i föreskrifter nr 96, ändringsserie 03.

5. För motorer i kategorierna O och R (steg IV) enligt definitionen i artikel 9.3d erkänns följande typgodkännanden och, när så är tillämpligt, den godkännandemärkning som hör samman med dem, som likvärdiga med ett godkännande i enlighet med detta direktiv:

5.1) Typgodkännanden enligt förordning (EG) nr 595/2009 och dess genomförandeåtgärder, om en teknisk tjänst bekräftar att motorn uppfyller kraven enligt avsnitt 8.5 i bilaga I till detta direktiv.

5.2) Godkännanden enligt FN/ECE-föreskrifter nr 49, ändringsserie 06, om en teknisk tjänst bekräftar att motorn uppfyller kraven enligt avsnitt 8.5 i bilaga I till detta direktiv.

BILAGA XIII

BESTÄMMELSER FÖR MOTORER SOM SLÄPPS UT PÅ MARKNADEN INOM RAMEN FÖR ETT ”FLEXIBELT SYSTEM”

På begäran av en utrustningstillverkare och med tillstånd från godkännandemyndigheten får en motortillverkare under perioden mellan två på varandra följande gränsvärdessteg och i enlighet med nedanstående bestämmelser släppa ut ett begränsat antal motorer på marknaden, även om de bara uppfyller föregående stegs gränsvärden.

1. UTRUSTNINGSTILLVERKARENS ÅTGÄRDER

1.1 Med undantag för steg III B ska en utrustningstillverkare som vill utnyttja flexibilitetssystemet, med undantag för motorer för framdrivning av rälsbussar och lokomotiv, begära tillstånd från en godkännandemyndighet för sina motortillverkare att släppa ut motorer på marknaden vilka är avsedda att användas enbart av utrustningstillverkaren. Antalet motorer som inte uppfyller nuvarande utsläppsgränser men som är godkända enligt närmast föregående steg av utsläppsgränser får inte överskrida de tak som beskrivs i avsnitten 1.1.1 och 1.1.2.

1.1.1 Antalet motorer som släpps ut på marknaden enligt flexibilitetssystemet får för varje motorkategori inte överskrida 20 % av den årliga mängd utrustning med motorer i den kategorin som utrustningstillverkaren släpper ut på marknaden (beräknat som ett medelvärde av de senaste fem årens försäljning på unionsmarknaden). Om en utrustningstillverkare har släppt ut utrustning på unionsmarknaden i mindre än fem år ska medelvärdet beräknas på grundval av den tid under vilken utrustningstillverkaren släppt ut utrustning på unionsmarknaden.

1.1.2 Som alternativ till avsnitt 1.1.1 och med undantag för motorer för framdrivning av rälsbussar och lokomotiv får utrustningstillverkaren söka tillstånd för sina motortillverkare att släppa ut ett fast antal motorer på marknaden vilka är avsedda att användas enbart av utrustningstillverkaren. Antalet motorer i varje motorkategori får inte överskrida följande tak: Motorkategori P (kW) Antal motorer 19 ≤ P < 37 200 37 ≤ P < 75 150 75 ≤ P < 130 100 130 ≤ P ≤ 560 50

1.2 Med undantag för motorer för framdrivning av rälsbussar och lokomotiv ska, under steg III B men inte längre än tre år efter det att detta steg har börjat tillämpas, en utrustningstillverkare som vill utnyttja flexibilitetssystemet begära tillstånd från en godkännandemyndighet för sina motortillverkare att släppa ut motorer på marknaden vilka är avsedda att användas enbart av utrustningstillverkaren. De antal motorer som inte uppfyller nuvarande utsläppsgränsvärden men som är godkända enligt närmast föregående steg av utsläppsgränsvärden får inte överskrida de gränser som anges i avsnitten 1.2.1 och 1.1.2.

1.2.1 Antalet motorer som släpps ut på marknaden enligt flexibilitetssystemet får för varje motorkategori inte överskrida 37,5 % av den årliga mängd utrustning med motorer i den kategorin som utrustningstillverkaren släpper ut på marknaden (beräknat som medelvärdet av de senaste fem årens försäljning på unionsmarknaden). Om en utrustningstillverkare har släppt ut utrustning på unionsmarknaden i mindre än fem år ska medelvärdet beräknas på grundval av den tid under vilken utrustningstillverkaren släppt ut utrustning på unionsmarknaden.

1.2.2 Som alternativ till avsnitt 1.2.1 får utrustningstillverkaren söka tillstånd för sina motortillverkare att släppa ut ett fast antal motorer på marknaden vilka är avsedda att användas enbart av utrustningstillverkaren. Antalet motorer i varje motorkategori får inte överskrida följande tak: Motorkategori P (kW) Antal motorer 37 ≤ P < 56 200 56 ≤ P < 75 175 75 ≤ P < 130 250 130 ≤ P ≤ 560 125

1.3 När det gäller motorer för framdrivning av lokomotiv får en utrustningstillverkare under steg III B, men inte längre än tre år efter det att detta steg har börjat tillämpas, söka tillstånd för sina motortillverkare att släppa ut högst 16 motorer på marknaden vilka är avsedda att användas enbart av utrustningstillverkaren. Utrustningstillverkaren får också söka tillstånd för sina motortillverkare att på marknaden släppa ut högst 10 ytterligare motorer med en nominell effekt på över 1800 kW, vilka ska monteras i lokomotiv som är avsedda att användas uteslutande i Förenade kungarikets nät. Lokomotiv ska anses uppfylla detta krav endast om de har ett säkerhetscertifikat för drift i Förenade kungarikets nät, eller om ett sådant certifikat kan utfärdas för dem. Ett sådant tillstånd ska beviljas endast när det finns tekniska skäl till att utsläppsgränserna för steg III B inte kan uppfyllas.

1.4 Utrustningstillverkaren ska i sin ansökan till godkännandemyndigheten lämna följande upplysningar:

a) Ett prov på den märkning som ska anbringas på varje mobil maskin som inte är avsedd att användas på väg i vilken en motor som släppts ut på marknaden enligt flexibilitetssystemet är avsedd att installeras. Märkningen ska innehålla följande text: ”MASKIN nr … (maskinens löpnummer) AV … (totalt antal maskiner i respektive effektkategori) MED MOTOR nr … TYPGODKÄND (dir. 97/68/EG) MED nr …”.

b) Ett prov på den tilläggsmärkning som ska anbringas på motorn med den text som avses i avsnitt 2.2.

1.5 Utrustningstillverkaren ska förse godkännandemyndigheten med alla nödvändiga upplysningar om tillämpningen av flexibilitetssystemet som godkännandemyndigheten kan begära för att kunna fatta ett beslut.

1.6 Utrustningstillverkaren ska förse alla godkännandemyndigheter i medlemsstaterna som begär det med alla upplysningar som godkännandemyndigheten begär för att bekräfta att en motor som påstås vara utsläppt eller som är märkt som utsläppt på marknaden enligt flexibilitetssystemet verkligen är det.

2. MOTORTILLVERKARENS ÅTGÄRDER

2.1 En motortillverkare får släppa ut motorer på marknaden inom ramen för ett flexibelt system som godkänts enligt punkt 1 i denna bilaga.

2.2 Motortillverkaren skall märka motorerna i fråga med följande text: ”Motor saluförd inom ramen för flexibilitetssystemet”.

3. GODKÄNNANDEMYNDIGHETENS ÅTGÄRDER

3.1 Godkännandemyndigheten skall utvärdera innehållet i ansökan om det flexibla systemet och dess bilagor. Därefter skall den informera utrustningstillverkaren om huruvida den beslutat att tillåta att flexibilitetssystemet används.

BILAGA XIV

CCNR steg I

BILAGA XV

CCNR steg II

1 EGT L 164, 30.6.1994, s. 15. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

2 EGT L 301, 28.10.1982, s. 1. Direktivet ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/34/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om utrustning och skyddssystem som är avsedda för användning i potentiellt explosiva atmosfärer (EUT L 96, 29.3.2014, s. 309).

4 EGT L 42, 23.2.1970, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 93/81/EEG (EGT L 264, 23.10.1993, s. 49).

5 EGT L 225, 10.8.1992, s. 72.

6 EGT L 84, 28.3.1974, s. 10. Direktivet senast ändrat genom direktiv 88/297/EEG (EGT L 126, 20.5.1988, s. 52).

7 EGT L 375, 31.12.1980, s. 46. Direktivet senast ändrat genom direktiv 89/491/EEG (EGT L 238, 15.8.1989, s. 43).

8 Detta betyder att motorns kylfläkt i motsats till kraven i avdelning 5.1.1.1, bilaga I till direktiv 80/1269/EEG, inte bör vara installerad under provningen för kontrollen av motorns nettoeffekt. Om tillverkaren däremot utför provningen med fläkten installerad på motorn, måste den effekt som tas upp av fläkten adderas till den effekt som uppmätts på detta sätt , förutom vevaxelmonterade kylfläktar på luftkylda motorer (se vidare tillägg 3 till bilaga VII).

10 Se tillägg 4 till bilaga IV: försämringsfaktorerna är inkluderade.

11 S t 2 x x 2 n 1 där x är något av de enskilda resultat som erhållits med uttaget n.

12 Stryk det som inte är tillämpligt.

13 Stryk det som inte är tillämpligt.

14 Stryk det som inte är tillämpligt.

15 Stryk det som inte är tillämpligt.

16 Stryk det som inte är tillämpligt.

17 Stryk det som inte är tillämpligt.

18 Stryk det som inte är tillämpligt.

19 Stryk det som inte är tillämpligt.

20 Stryk det som inte är tillämpligt.

21 Stryk det som inte är tillämpligt.

22 Stryk det som inte är tillämpligt.

23 Stryk det som inte är tillämpligt.

24 Stryk det som inte är tillämpligt.

25 Stryk det som inte är tillämpligt.

26 Stryk det som inte är tillämpligt.

27 Stryk det som inte är tillämpligt.

28 Stryk det som inte är tillämpligt.

29 Stryk det som inte är tillämpligt.

30 Stryk det som inte är tillämpligt.

31 IMO: Internationella sjöfartsorganisationen.

32 Marpol: den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg.

33 Identisk med C1-cykeln som beskrivs i punkt 8.3.1.1 i standarden ISO 8178-4:2007 (rättad version 2008-07-01).

34 Referensvarvtal definieras i avsnitt 4.3.1 i bilaga III.

39 Identisk med D2-cykeln såsom den beskrivs i punkt 8.4.1 i standarden ISO 8178-4: 2002(E).

40 Hjälpmotorer med konstant varvtal ska certifieras enligt ISO D2:s cykel, dvs. den 5-stegscykel för stationär drift som anges ovan i punkt 3.7.1.2, medan hjälpmotorer med varierande varvtal ska certifieras enligt ISO C1:s cykel, dvs. den 8-stegscykel som anges i avsnitt 3.7.1.1.

41 Identisk med E3-cykeln enligt punkterna 8.5.1, 8.5.2 och 8.5.3 i standarden ISO 8178-4: 2002(E). De fyra stegen bygger på en genomsnittlig propellerkurva baserad på mätningar vid användning.

42 Identisk med E2-cykeln enligt punkterna 8.5.1, 8.5.2 och 8.5.3 i standarden ISO 8178-4: 2002(E).

43 Identisk med F-cykeln i standarden ISO 8178-4: 2002(E).

44 Detta överensstämmer med standarden ISO 8178-11:2006.

45 För NRSC- och NRTC-proven används samma kalibrering, utom när det gäller de krav som anges i punkterna 1.11 och 2.6.

46 Vad gäller NOx måste koncentrationen (NOxconc eller NOxconcc) multipliceras med KHNOx (faktor för fuktighetskorrigering av NOx enligt avsnitt 1.3.3) enligt följande: KHNOx × conc eller KHNOx × concc.

47 Vad gäller NOx måste koncentrationen (NOxconc eller NOxconcc) multipliceras med KHNOx (faktor för fuktighetskorrigering av NOx enligt avsnitt 1.3.3) enligt följande: KHNOx × conc eller KHNOx × concc.

48 Partikelmassflödet PTmass måste multipliceras med Kp (faktor för fuktighetskorrigering för partiklar enligt avsnitt 1.4.1).

49 Identisk med cykel D2 i ISO-standard 8168-4:1996(E).

50 Belastningen anges i procent av det vridmoment som motsvarar högsta kontinuerliga effektuttag, definierat som den högsta effekt som kan tas ut under en sekvens med varierande effektuttag som kan köras ett obegränsat antal timmar per år mellan angivna serviceintervaller, under angivna förhållanden och om servicen utförs enligt tillverkarens anvisningar. Begreppet högsta kontinuerliga effektuttag illustreras bättre i figur 2 i ISO-standard 8528-1:1993(E).

51 För steg I får 0,90 och 0,10 användas i stället för 0,85 respektive 0,15.

55 Beräkningarna av avgasutsläpp enligt detta direktiv grundar sig i vissa fall på olika mät- och/eller beräkningsmetoder. P.g.a. begränsade totala toleranser för beräkningen av avgasutsläpp måste de tillåtna värdena för vissa punkter när de används i de relevanta ekvationerna vara mindre än de tillåtna toleranserna i ISO 3046-3.

58 När koncentrationen av NOx måste multipliceras med KH (faktorn för fuktighetskorrigering för NOx).

59 I ISO 8178-1 finns en mera fullständig formel för beräkning av bränslets molekylvikt (formel 50 i kapitel 13.5.1 (b)). Formeln beaktar inte bara förhållandet väte/kol och syre/kol, utan också andra komponenter i bränslet, t.ex. svavel och kväve. Eftersom de förbränningsmotorer med gnisttändning som omfattas av direktivet provas med bensin (referensbränsle enligt bilaga V), som vanligen bara innehåller kol och väte, kan den enklare formeln användas.

60 När koncentrationen av NOx måste multipliceras med KH (faktorn för fuktighetskorrigering för NOx).

61 Förhållandena för utspädningsluften skall vara desamma som för inloppsluften.

65 De värden som anges i specifikationerna är 'reella värden'. När gränsvärdena fastställts tillämpades ISO 4259 'Petroleum products – Determination and application of precision data in relation to methods of test' och när ett minimivärde fastställts har en minimidifferens på 2R över noll beaktats, när maximi- och minimivärden fastställts är minimidifferensen 4R (R = reproducerbarhet). Trots denna mätning, som är nödvändig av tekniska skäl, bör bränsleproducenten sikta på ett nollvärde i de fall då det stipulerade maximivärdet är 2R och på genomsnittsvärdet när maximi- och minimigränser anges. Om det blir nödvändigt att utreda om ett bränsle uppfyller kraven i specifikationerna skall ISO 4259 tillämpas.

66 Spannet för cetantalet överensstämmer inte med kraven på ett minimispann på 4R. Om en tvist uppstår mellan bränsleleverantören och bränslekonsumenten kan dock ISO 4259 användas för att lösa tvisten under förutsättning att likadana mätningar görs i tillräckligt antal för att nå nödvändig precision i stället för enstaka fastställanden.

67 Den faktiska svavelhalten i det bränsle som används vid provningen skall anges.

68 Även om oxideringsstabiliteten kontrolleras är det troligt att livslängden blir begränsad. Leverantören bör rådfrågas om lagringsförhållanden och livslängd.

73 De värden som anges i specifikationerna är ”verkliga värden”. Vid fastställande av gränsvärdena har villkoren enligt SS-EN ISO 4259 ”Petroleumprodukter – Bestämning och tillämpning av precisionsmått hos provningsmetoder” tillämpats. När ett minimivärde fastställts har en minsta skillnad av 2R över noll beaktats. När ett maximi- och ett minimivärde fastställts är den minsta skillnaden 4R (R = reproducerbarhet). Trots denna åtgärd, som är nödvändig av tekniska skäl, bör bränsletillverkaren eftersträva ett nollvärde, när det föreskrivna maximivärdet är 2R, och ett medelvärde, i de fall maximi- och minimigränser anges. Om det är nödvändigt att klarlägga huruvida ett bränsle uppfyller kraven i specifikationen, skall villkoren i SS-EN ISO 4259 tillämpas.

74 Intervallet för cetantalet stämmer inte med kravet på ett lägsta intervall på 4R. Om en tvist uppstår mellan bränsleleverantören och bränsleanvändaren, kan villkoren i ISO D 4259 användas för att lösa tvisten under förutsättning att tillräckligt många mätningar görs för att uppnå erforderlig precision, i stället för enstaka bestämningar.

75 Det verkliga svavelinnehållet i det bränsle som används i typ I-provet skall uppges.

76 Även om oxidationsstabiliteten kontrolleras är det troligt att livslängden är begränsad. Leverantören bör rådfrågas om lagringsförhållanden och livslängd.

81 I figurerna 4 till 12 visas flera olika typer av system med delflödesutspädning, som normalt kan användas för förfarandet för stationära driftförhållanden (NRSC). På grund av de mycket stränga restriktionerna godkänns för transient provning (NRTC) endast de delflödessystem (figurer 4–12) som uppfyller kraven i avsnittet ”Specifikationer för system med delflödesutspädning” i avsnitt 2.4 i tillägg 1 till bilaga III.

82 Om flera huvudmotorer används, ska följande uppgifter lämnas för var och en av dem.

83 Stryk det som inte är tillämpligt.

84 Får inte överstiga 10 % av den effekt som uppmäts under provet.

85 Ange värden vid varvtal som motsvarar 100 % normaliserat varvtal om detta varvtal används vid NRSC-prov.

89 Ange värden vid varvtal som motsvarar 100 % normaliserat varvtal om detta varvtal används vid NRSC-prov.

90 Okorrigerad effekt mätt i enlighet med avsnitt 2.4 i bilaga I.

91 Ersätt med värden vid varvtal som motsvarar 100 % normaliserat varvtal om detta varvtal används vid NRSC-prov.

93 Ersätt med värden vid varvtal som motsvarar 100 % normaliserat varvtal om detta varvtal används vid NRSC-prov.

95 Stryk det som inte är tillämpligt.

96 Stryk det som inte är tillämpligt.

97 Stryk det som inte är tillämpligt.

98 Ange i tillämpliga fall figurnummer för system som använts, enligt definitionen i bilaga VI avsnitt 1 eller avsnitt 9 i bilaga 4B till FN/ECE-föreskrifter nr 96, ändringsserie 03.

99 Ange i tillämpliga fall figurnummer för system som använts, enligt definitionen i bilaga VI avsnitt 1 eller avsnitt 9 i bilaga 4B till FN/ECE-föreskrifter nr 96, ändringsserie 03.

100 Stryk det som inte är tillämpligt.

101 Stryk det som inte är tillämpligt.

104 Stryk det som inte är tillämpligt.

109 Ange i tillämpliga fall figurnummer för system som använts, enligt definitionen i bilaga VI avsnitt 1 eller avsnitt 9 i bilaga 4B till FN/ECE-föreskrifter nr 96, ändringsserie 03.

110 Ange i tillämpliga fall figurnummer för system som använts, enligt definitionen i bilaga VI avsnitt 1 eller avsnitt 9 i bilaga 4B till FN/ECE-föreskrifter nr 96, ändringsserie 03.

111 Stryk det som inte är tillämpligt.

112 Om det finns flera huvudmotorer skall uppgifterna anges för varje huvudmotor.

113 Får inte överstiga 10 % av den effekt som uppmäts vid provet.

115 Okorrigerad effekt mätt i enlighet med bestämmelserna i punkt 2.4 i bilaga I.

116 Det kompletta insugningssystemet skall vara monterat så som anges för avsedd användning i följande fall: När det finns risk för märkbar inverkan på motoreffekten. När det är fråga om förbränningsmotorer med gnisttändning utan överladdning. När tillverkaren begär det. Annars kan ett likvärdigt system användas, under förutsättning att insugstrycket avviker högst 100 Pa från den av tillverkaren angivna övre gränsen för rent luftfilter.

117 Det kompletta avgassystemet skall vara monterat så som anges för avsedd användning i följande fall: När det finns risk för märkbar inverkan på motoreffekten. När det är fråga om förbränningsmotorer med gnisttändning utan överladdning. När tillverkaren begär det. Annars kan ett likvärdigt system användas, under förutsättning att det uppmätta trycket skiljer sig högst 1000 Pa från den av tillverkaren angivna övre gränsen.

118 Om motorn har avgasbroms skall reglerventilen vara inställd i det helt öppna läget.

119 Bränslematningstrycket kan vid behov ställas in så att det återger de tryck som förekommer vid den aktuella motoranvändningen (särskilt när ett ”bränsleretursystem” används).

120 Luftinloppssventilen är reglerventilen för insprutningspumpens pneumatiska regulator. Regulatorn eller bränsleinsprutningsutrustningen kan innehålla andra anordningar som kan påverka den insprutade mängden bränsle.

121 Kylvätskecirkulationen får endast drivas av motorns vattenpump. Kylningen av vätskan kan ske i ett yttre omlopp, under förutsättning att tryckförlusten i detta yttre omlopp och trycket vid pumpens ingående port är i stort sett desamma som om motorns eget kylsystem använts.

122 Termostaten kan vara inställd i det helt öppna läget.

123 Om fläkten är monterad under provet skall den upptagna effekten läggas till resultatet, utom när det gäller vevaxelmonterade kylfläktar på luftkylda motorer. Fläktens effekt skall mätas vid de varvtal som används för provet antingen genom beräkning utifrån standardegenskaper eller genom praktisk provning.

124 Generatorns minsta effekt: Generatorns elektriska effekt skall begränsas till vad som är nödvändigt för att driva den kringutrustning som är nödvändig för motorns funktion. Om ett batteri måste vara anslutet skall detta vara fulladdat och i gott skick.

125 Motorer med laddluftkylare skall provas med laddluftkylning (vätske- eller luftkylning), men om tillverkaren så föredrar kan ett provbänkssystem användas i stället för motorns laddluftkylare. Oavsett vilken laddluftkylare som används skall effektmätningen vid respektive varvtal göras med maximal trycksänkning och minimal temperatursänkning för motorluften genom laddluftkylaren eller provbänkssystemet enligt tillverkarens anvisningar.

126 Exempel: EGR-system (avgasrecirkulation), katalysator, termisk reaktor, sekundär lufttillförsel och bränsleförångningsskydd.

127 Provbädden skall förse motorn med den effekt som behövs för elstartssystem eller andra startaggregat.

147 Vätska eller luft.

148 Förkortningar: CAT = katalysator, PT = partikelfälla, SCR = selektiv katalytisk reduktion.

152 Fyll i alla uppgifter som är tillämpliga för motortypen/motorfamiljen

153 För motorfamiljer ska huvudmotorns uppgifter anges.

154 Förkortningar: DI = direktinsprutning, PC = förkammare/virvelkammare, NA = naturligt insug, TC = turboladdad, TCA = turboladdad med efterkylning, EGR = avgasåtercirkulation. Exempel: PC NA, DI TCA EGR.

155 Vätska eller luft.

156 Förkortningar: DOC = dieseloxidationskatalysator, PT = partikelfälla, SCR = selektiv katalytisk reduktion.

160 Stryk det som inte är tillämpligt.

162 Stryk det som inte är tillämpligt.

164 CCNR-protokoll 19, resolution från centralkommissionen för sjöfart på Rhen av den 11 maj 2000.

165 CCNR-protokoll 21, resolution från centralkommissionen för sjöfart på Rhen av den 31 maj 2001.