Genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 avseende krav för typgodkännande av vikter och mått för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 av den 13 juli 2009 om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem, särskilt artikel 14.1 a,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (”Ramdirektiv”), särskilt artikel 39.2, 39.3 och 39.5, och
Skälen nedan är grundrättsaktens. Ändringsrättsakternas skäl: förordning (EU) 2017/1151 · förordning (EU) 2019/1892 · förordning (EU) 2019/2144.
(1) Förordning (EG) nr 661/2009 är en särförordning inom typgodkännandeförfarandet enligt direktiv 2007/46/EG.
(2) Genom förordning (EG) nr 661/2009 upphävs rådets direktiv 92/21/EEG av den 31 mars 1992 om vikter och dimensioner för motorfordon i kategori M1 och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/27/EG av den 22 juli 1997 om massa och dimensioner för vissa kategorier av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon och om ändring av direktiv 70/156/EEG. Kraven gällande vikter och mått för motorfordon och släpvagnar till dessa fordon som fastställs i dessa direktiv bör återges i denna förordning och vid behov ändras för att anpassas efter den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.
(3) I förordning (EG) nr 661/2009 anges grundläggande bestämmelser om krav för typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon med avseende på vikter och mått. Därför behöver även särskilda förfaranden, provningar och krav för sådant typgodkännande fastställas.
(4) I rådets direktiv 96/53/EG av den 25 juli 1996 om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen fastställs vissa största tillåtna mått för såväl nationell som internationell trafik i medlemsstaterna. Det är därför viktigt att vid konstruktionen av fordon ta hänsyn till de mått som redan har harmoniserats inom unionen för att främja och säkerställa fri rörlighet för varor.
(5) Enligt direktiv 97/27/EG tilläts medlemsstaterna att utfärda EG-typgodkännande för fordon vars yttersta mått inte motsvarade de största tillåtna mått som anges i det direktivet. Medlemsstaterna tilläts även att neka registrering av fordon som hade erhållit EG-typgodkännande när fordonens yttersta mått inte uppfyllde kraven i den nationella lagstiftningen. Det är viktigt att bibehålla möjligheten att under särskilda förhållanden tillåta typgodkännanden av fordon som överskrider de godkända gränserna när detta visar sig vara till fördel för vägtrafiken och miljön i medlemsstater där väginfrastrukturen är anpassad för denna situation. Därför bör möjligheten att godkänna sådana fordon enligt typgodkännandeförfaranden för fordon tillverkade i små serier eller förfaranden för enskilda godkännanden säkerställas, förutsatt att antalet fordon som kan utnyttja ett undantag enligt artikel 23 i direktiv 2007/46/EG vad gäller största tillåtna mått är begränsat till vad som är nödvändigt för denna förordnings syften. Bilaga XII till direktiv 2007/46/EG bör därför ändras så att sådana kvantitativa begränsningar införs.
(6) I direktiv 96/53/EG fastställs de högsta tillåtna vikter som enbart gäller för internationell trafik. Medlemsstaterna tillåts dock att fortsätta att tillämpa respektive medlemsstats nationella lagstiftning för nationell trafik. Som en följd av detta verkar det inte vara möjligt att på kort sikt harmonisera den högsta tekniskt tillåtna lastvikten och den högsta tekniskt tillåtna vikten på axlar eller axelgrupper för användning inom medlemsstaterna. Icke desto mindre är det, eftersom det finns icke-harmoniserade konstruktionsregler för väginfrastrukturen, lämpligt att kräva av medlemsstaterna att de fastställer de högsta tillåtna vikterna vid registrering/ibruktagande av fordon i nationell trafik eller internationell trafik enligt direktiv 96/53/EG och att de upprättar ett förfarande för sådant fastställande.
(7) Mot bakgrund av den erfarenhet som erhållits genom tillämpningen av unionens lagstiftning rörande fordons vikter och mått, måste det tas fram tydligt definierade begrepp. Vissa av dessa begrepp har redan definierats i direktiv 97/27/EG och direktiv 92/21/EEG. För konsekvensens skull är det lämpligt att ta över dessa definitioner och, när så behövs, anpassa dem efter den tekniska och vetenskapliga utvecklingen.
(8) Eftersom definitionen av den faktiska vikten hos ett enskilt fordon har tagits med i denna förordning är det, för att undvika förvirring vid ifyllandet av intyget om överensstämmelse, nödvändigt att ändra bilaga IX till direktiv 2007/46/EG i enlighet med detta.
(9) Eftersom vitboken Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem har understrukit behovet av att förbättra vägfordonens aerodynamiska prestanda och forskning har visat att bränsleförbrukningen för motorfordon och därigenom utsläppen av koldioxid skulle kunna minskas betydligt genom montering av aerodynamiska enheter på fordonen, är det viktigt att tillåta montering av sådana aerodynamiska enheter på fordonen. Eftersom aerodynamiska enheter består av tilläggskomponenter som, på grund av deras konstruktion, sticker ut längst bak på fordonet eller på sidorna, bör de ingå i förteckningen över enheter eller utrustning som inte tas med i beräkningen vid fastställandet av de yttersta måtten. Det är dock viktigt att begränsa hur mycket de sticker ut baktill och på sidorna, så att inte vägsäkerheten äventyras och så att möjligheterna till intermodal transport bibehålls. De nödvändiga tekniska kraven bör därför fastställas i denna förordning.
(10) Tillgänglig programvara gör det möjligt att använda virtuella provningsmetoder baserade på datorstödd teknik. Med tanke på att denna teknik möjliggör en mer kostnadseffektiv och mindre krävande provning, är det lämpligt att tillåta att den används för att kontrollera om ett fordon klarar att manövrera i en komplett cirkelbana på 360° och för att mäta hur mycket bakänden maximalt svänger ut när fordonet rör sig i banan. Det är därför även nödvändigt att lägga till denna förordning till förteckningen över rättsakter i bilaga XVI till direktiv 2007/46/EG.
(11) För att säkerställa att typgodkännandesystemet fungerar korrekt är det lämpligt att uppdatera bilagorna till direktiv 2007/46/EG.
(12) Bilagorna I, III, IX, XII och XVI till direktiv 2007/46/EG bör därför ändras i enlighet med detta. Eftersom bestämmelserna i bilaga XII är tillräckligt detaljerade och inte behöver några ytterligare införlivandeåtgärder av medlemsstaterna är det lämpligt att ersätta den bilagan genom en förordning i enlighet med artikel 39.8 i direktiv 2007/46/EG.
(13) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från tekniska kommittén för motorfordon.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel1¶Syfte och tillämpningsområde
Ändrad genom förordning (EU) 2019/2144 och förordning (EU) 2019/1892.
1. denna förordning fastställs kraven för EG-typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon med avseende på vikter och mått samt av vissa separata tekniska enheter avsedda för dessa fordon.
2. Denna förordning är tillämplig för icke-färdigbyggda, färdigbyggda och etappvis färdigbyggda fordon i kategorierna M, N och O.
Artikel2¶Definitioner
Ändrad genom förordning (EU) 2019/2144, förordning (EU) 2017/1151 och förordning (EU) 2019/1892.
I denna förordning gäller, utöver definitionerna i direktiv 2007/46/EG och förordning (EG) nr 661/2009, följande definitioner:
1. fordonstyp: en uppsättning fordon enligt definitionen i del B i bilaga II till direktiv 2007/46/EG.
2. standardutrustning: grundkonfigurationen för ett fordon som är utrustat med alla funktioner som krävs enligt de rättsakter som avses i bilaga IV och bilaga XI till direktiv 2007/46/EG, inklusive alla funktioner som är monterade utan att ge upphov till ytterligare specifikationer på konfigurations- eller utrustningsnivå.
3. tilläggsutrustning: alla funktioner som inte ingår i den standardutrustning som monteras på ett fordon under tillverkarens ansvar och som kan beställas av kunden.
a) för motorfordon: vikten på fordonet med bränsletankarna (en eller flera) fyllda till minst 90 %, inklusive förarens vikt, liksom vikten hos bränsle och vätskor, monterat med standardutrustning i enlighet med tillverkarens specifikationer och, när dessa är monterade, vikten på karosseri, hytt, koppling och reservhjul (ett eller flera), samt verktyg.
b) för släpvagn: vikten på fordonet inklusive bränsle och vätskor, monterat med standardutrustning i enlighet med tillverkarens specifikationer och, när dessa är monterade, vikten på karosseri, ytterligare kopplingar, reservhjul (ett eller flera) och verktyg.
5. tilläggsutrustningens vikt: den högsta vikten av de kombinationer av utrustning som kan monteras på fordonet i tillägg till standardutrustningen, i enlighet med tillverkarens specifikationer.
6. fordonets faktiska vikt: vikten i körklart skick, plus vikten på tilläggsutrustningen som är monterad på det enskilda fordonet.
7. högsta tekniskt tillåtna lastvikt (M): den maximala vikten för ett fordon baserat på dess konstruktionsegenskaper och konstruktionsprestanda; den tekniskt tillåtna lastvikten för en släpvagn eller en påhängsvagn inkluderar den statiska vikt som överförs till dragfordonet när de är kopplade.
8. fordonskombinationens högsta tekniskt tillåtna lastvikt (MC): den maximala vikten för kombinationen av ett motorfordon och en eller flera släpvagnar, baserat på kombinationens konstruktionsegenskaper och konstruktionsprestanda, eller den maximala vikten för kombinationen av ett dragfordon och en påhängsvagn.
9. högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikt (TM): den maximala vikten för en eller flera släpvagnar som kan dras av ett dragfordon, vilket motsvarar den totala belastning som överförs till marken av hjulen på en axel eller en axelgrupp på en släpvagn som är kopplad till dragfordonet.
10. axel: den gemensamma rotationsaxeln för två eller flera hjul, oavsett om den är motordriven eller roterar fritt och oavsett om den består av ett eller flera segment i samma plan i rät vinkel mot fordonets längsgående mittlinje.
11. axelgrupp: ett antal axlar som har ett axelavstånd som begränsas till ett av de axelavstånd som benämns avstånd ”d” i bilaga I till direktiv 96/53/EG och som samverkar till följd av upphängningens specifika konstruktion.
12. singelaxel: en axel som inte kan anses ingå i en axelgrupp.
13. högsta tekniskt tillåtna vikt på axeln (m): vikten som motsvarar den maximalt tillåtna statiska vertikala belastning som överförs till marken av axelns hjul, baserat på axelns och fordonets konstruktionsegenskaper och konstruktionsprestanda.
14. högsta tekniskt tillåtna vikt på en axelgrupp (μ): vikten som motsvarar den maximalt tillåtna statiska vertikala belastning som överförs till marken av axelgruppens hjul, baserat på axelgruppens och fordonets konstruktionsegenskaper och konstruktionsprestanda.
15. koppling: en mekanisk anordning med komponenter enligt definitionen i punkterna 2.1–2.6 i föreskrifter nr 55 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) – Enhetliga bestämmelser för typgodkännande av mekaniska kopplingsanordningar för fordonskombinationer och ett länkkopplingssystem enligt definitionen i punkt 2.1.1 i FN/ECE-föreskrifter nr 102 – Enhetliga bestämmelser om godkännande av I. Ett länkkopplingssystem II. Fordon med avseende på montering av en godkänd länkkopplingssystemtyp.
16. kopplingspunkt: förbindelsepunkt mellan kopplingen på ett draget fordon och kopplingen på ett dragfordon.
17. kopplingens vikt: vikten på själva kopplingen och de delar som krävs för att fästa kopplingen på fordonet.
18. högsta tekniskt tillåtna vikt vid kopplingspunkten:
a) för ett dragfordon, vikten som motsvarar den högsta tillåtna statiska vertikala belastningen på kopplingspunkten (värdet ”S” eller ”U”) för ett dragfordon, baserat på kopplingens och dragfordonets konstruktionsegenskaper,
b) för en påhängsvagn, en släpkärra eller en släpvagn med oledad dragstång, vikten som motsvarar den högsta tillåtna statiska vertikala belastning (värdet ”S” eller ”U”) som överförs av släpvagnen till dragfordonet vid kopplingspunkten, baserat på kopplingens och släpvagnens konstruktionsegenskaper.
19. passagerarnas vikt: en nominell vikt beroende av fordonskategorin multiplicerat med antalet sittplatser inklusive, när detta är aktuellt, sittplatser för besättningsmedlemmar och antalet ståplatser, men ej medräknat föraren.
20. förarens vikt: en nominell vikt på 75 kg placerad på referenspunkten för förarplatsen.
21. nyttovikt: skillnaden mellan den högsta tekniskt tillåtna lastvikten och vikten i körklart skick ökad med passagerarnas vikt och tilläggsutrustningens vikt.
22. längd: det mått som definieras i punkterna 6.1.1, 6.1.2 och 6.1.3 i standarden ISO 612:1978; denna definition gäller även för ledade fordon som består av två eller flera sektioner.
23. bredd: det mått som definieras i punkt 6.2 i standarden ISO 612:1978.
24. höjd: det mått som definieras i punkt 6.3 i standarden ISO 612:1978.
a) för motorfordon och släpvagnar med ledad dragstång, det horisontella avståndet mellan den första och den sista axelns mittpunkt.
b) för släpkärror, påhängsvagnar och släpvagnar med oledad dragstång, avståndet mellan kopplingens vertikala axel och den sista axelns mittpunkt.
26. axelavstånd: avståndet mellan två på varandra följande axlar; för släpkärror, påhängsvagnar och släpvagnar med oledad dragstång är det första axelavståndet det horisontella avståndet mellan den främre kopplingens vertikala axel och den första axelns mittpunkt.
27. spårvidd: det mått som avses i punkt 6.5 i standarden ISO 612:1978.
28. vändskivans placering: det avstånd som avses i punkt 6.19.2 i standarden ISO 612:1978, med hänsyn tagen till anmärkningen som avses i punkt 6.19 i samma standard.
29. frigångsradie framför påhängsvagn: det horisontella avståndet från kopplingstappens axel till valfri punkt på påhängsvagnens framsida.
30. främre överhäng: det horisontella avståndet mellan det vertikala plan som passerar genom den första axeln, eller kopplingstappen för en påhängsvagn, och fordonets främsta punkt.
31. bakre överhäng: det horisontella avståndet mellan det vertikala plan som passerar genom den sista bakaxeln och den bakersta punkten på fordonet; när fordonet är försett med en koppling som inte går att ta bort är den bakersta punkten på fordonet kopplingspunkten.
32. lastytans längd: avståndet från den punkt inuti lastutrymmet som är längst fram till den punkt inuti lastutrymmet som är längst bak, mätt horisontellt i fordonets längsgående plan.
33. bakre utsvängning: avståndet mellan utgångspunkten och den faktiska yttersta punkt som nås av ett fordons bakände vid manövrering under de förhållanden som anges i del B.8 eller C.7 i bilaga I.
34. axellyftanordning: en mekanism monterad på ett fordon för att lyfta upp axeln från marken och sänka ner den till marken.
35. lyftaxel eller lyftbar axel: en axel som kan lyftas från sitt normala läge och sänkas igen med en axellyftanordning.
36. belastningsbar axel: en axel vars belastning kan varieras utan att axeln lyfts upp med hjälp av en axellyftanordning.
37. luftfjädring: ett fjädringssystem där minst 75 % av fjädringseffekten åstadkoms av luftfjädern.
38. linje- eller turistbussklass: en uppsättning fordon enligt definitionen i punkterna 2.1.1 och 2.1.2 i FN/ECE-föreskrifter nr 107 – Enhetliga bestämmelser för godkännande av fordon enligt kategori M2 eller M3 avseende deras allmänna konstruktion.
39. ledat fordon: ett fordon i kategori M2 eller M3 enligt definitionen i punkt 2.1.3 i FN/ECE-föreskrifter nr 107.
40. odelbar last: en last som vid transport på väg inte kan delas upp i två eller flera laster utan oskälig kostnad eller risk för skada och som på grund av sin vikt eller sina mått inte kan transporteras på ett fordon vars vikter och mått överensstämmer med de högsta tillåtna vikter och de största tillåtna mått som gäller i en medlemsstat.
41. aerodynamiska anordningar och aerodynamisk utrustning: anordningar eller utrustning som är utformade för att minska luftmotståndet för vägfordon, med undantag för förlängda förarhytter.
Artikel3¶Tillverkarens skyldigheter
Ändrad genom förordning (EU) 2019/2144.
1. Tillverkaren ska för varje version inom en fordonstyp, oavsett vilket byggnadsstadium fordonet befinner sig i, fastställa följande vikter:
a) Den högsta tekniskt tillåtna lastvikten.
b) Kombinationens högsta tekniskt tillåtna lastvikt.
c) Den högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikten.
d) Den högsta tekniskt tillåtna vikten på axlarna eller den högsta tekniskt tillåtna vikten på en axelgrupp.
e) De högsta tekniskt tillåtna vikterna vid kopplingspunkten (kopplingspunkterna), med hänsyn tagen till de tekniska egenskaperna för kopplingarna som är monterade eller kan monteras på fordonet.
2. När de vikter som avses i punkt 1 fastställs ska tillverkaren ta hänsyn till god teknisk sed och bästa tillgängliga tekniska kunskap för att minimera riskerna för mekaniska fel, i synnerhet sådana fel som beror på materialutmattning, och undvika skador på väginfrastrukturen.
3. När de vikter som avses i punkt 1 fastställs ska tillverkaren ta hänsyn till fordonets maximala konstruktionshastighet.
Om fordonet har försetts med en hastighetsbegränsande anordning av tillverkaren, ska den maximala konstruktionshastigheten vara den faktiska hastighet som tillåts av den hastighetsbegränsande anordningen.
4. När de vikter som avses i punkt 1 fastställs ska tillverkaren inte lägga några restriktioner på användningen av fordonet förutom de som gäller däckens belastningskapacitet, som kan justeras efter konstruktionshastigheten utifrån vad som är tillåtet i FN/ECE-föreskrifter nr 54 – Enhetliga bestämmelser om godkännande av pneumatiska däck för nyttofordon och släpvagnar till dessa och i avsnitt 5 i bilaga II till kommissionens förordning (EU) nr 458/2011.
5. För icke-färdigbyggda fordon, däribland fordon bestående av chassi med hytt, som kräver ytterligare steg för färdigställandet, ska tillverkaren tillhandahålla all relevant information till tillverkarna i nästa steg, så att kraven i denna förordning även fortsättningsvis uppfylls.
Vid tillämpningen av första stycket ska tillverkaren specificera tyngdpunktens läge för vikten som motsvarar summan av belastningen.
6. Icke-färdigbyggda fordon av kategorierna M2, M3, N2 och N3 som inte försetts med karosseri ska konstrueras så att tillverkarna i följande steg kan uppfylla kraven i del B avsnitten 7 och 8 och del C avsnitten 6 och 7 i bilaga I.
Artikel4¶Bestämmelser för EG-typgodkännande av en fordonstyp med avseende på dess vikter och mått
Ändrad genom förordning (EU) 2019/2144.
1. Tillverkaren eller dennes representant ska till typgodkännandemyndigheten lämna in ansökan om EG-typgodkännande av en fordonstyp med avseende på dess vikter och mått.
2. Ansökan ska utformas i enlighet med mallen för informationsdokument i del A i bilaga V.
3. För beräkningar av viktfördelningen ska tillverkaren, för varje teknisk konfiguration inom fordonstypen som bestäms av uppsättningen av värden för de relevanta punkterna i bilaga V, förse typgodkännandemyndigheten med den information som behövs för att identifiera följande vikter:
a) Den högsta tekniskt tillåtna lastvikten.
b) Den högsta tekniskt tillåtna vikten på axlarna eller axelgrupperna.
c) Den högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikten.
d) Den högsta tekniskt tillåtna vikten vid kopplingspunkten (kopplingspunkterna).
e) Kombinationens högsta tekniskt tillåtna lastvikt.
Informationen ska tillhandahållas i tabellformat eller i annat lämpligt format, enligt överenskommelse med typgodkännandemyndigheten.
4. När tilläggsutrustning i betydande grad påverkar fordonets vikter och mått, ska tillverkaren förse den tekniska tjänsten med information om plats, vikt och geometriskt tyngdpunktsläge i förhållande till axlarna för den tilläggsutrustning som kan monteras på fordonet.
5. Genom undantag från punkt 4 kan tillverkaren, när tilläggsutrustningen består av flera delar som sitter på olika ställen på fordonet, förse den tekniska tjänsten med enbart fördelningen av tilläggsutrustningens vikt över axlarna.
6. För axelgrupper ska tillverkaren ange lastfördelningen mellan axlarna av den totala vikten på axelgruppen.
Vid behov ska tillverkaren ange fördelningsformlerna eller uppvisa relevanta fördelningsdiagram.
7. Om typgodkännandemyndigheten eller den tekniska tjänsten anser det nödvändigt kan de begära att tillverkaren för kontroll ska tillhandahålla ett fordon som är representativt för den typ som ansökan avser.
8. Fordonstillverkaren kan lämna in en ansökan om erkännande av en upphängnings likvärdighet med luftfjädring till typgodkännandemyndigheten.
Typgodkännandemyndigheten ska erkänna en upphängnings likvärdighet med luftfjädring när kraven i bilaga III är uppfyllda.
När den tekniska tjänsten har erkänt likvärdigheten, ska den utfärda en provningsrapport. Typgodkännandemyndigheten ska bifoga provningsrapporten och en teknisk beskrivning av upphängningen till EG-typgodkännandeintyget.
9. Om kraven i bilagorna I–IV till den här förordningen är uppfyllda ska godkännandemyndigheten bevilja ett typgodkännande enligt det numreringssystem som fastställs i bilaga VII till direktiv 2007/46/EG.
En medlemsstat får inte tilldela samma nummer till en annan fordonstyp.
10. Vid tillämpningen av punkt 9 ska typgodkännandemyndigheten utfärda ett EG-typgodkännandeintyg enligt mallen i del B i bilaga V.
11. De tillåtna avvikelser som avses i tillägg 2 till bilaga I ska gälla vid tillämpningen av artikel 12.2 i direktiv 2007/46/EG.
Artikel4a¶EG-typgodkännande av aerodynamiska anordningar och aerodynamisk utrustning som separata tekniska enheter
Införd genom förordning (EU) 2019/2144 och förordning (EU) 2019/1892.
1. Tillverkaren eller dennes representant ska till typgodkännandemyndigheten lämna in en ansökan om EG-typgodkännande av en aerodynamisk anordning eller utrustning som separat teknisk enhet.
Ansökan ska utarbetas enligt mallen för informationsdokumentet i del C i bilaga V.
2. Om de relevanta kraven enligt den här förordningen är uppfyllda ska godkännandemyndigheten bevilja ett EG-typgodkännande som separat teknisk enhet och utfärda ett typgodkännandenummer enligt numreringssystemet i bilaga VII till direktiv 2007/46/EG.
En medlemsstat får inte tilldela en annan typ av separat teknisk enhet samma nummer.
3. Vid tillämpningen av punkt 2 ska typgodkännandemyndigheten utfärda ett EG-typgodkännandeintyg enligt mallen i del D i bilaga V.
Artikel4b¶EG-typgodkännandemärke för separata tekniska enheter
Införd genom förordning (EU) 2019/2144 och förordning (EU) 2019/1892.
Varje separat teknisk enhet som överensstämmer med en typ för vilken EG-typgodkännande som separat teknisk enhet har beviljats enligt denna förordning ska förses med ett EG-typgodkännandemärke för separata tekniska enheter enligt del E i bilaga V.
Artikel5¶Högsta tillåtna vikter vid registrering/ibruktagande
Ändrad genom förordning (EU) 2019/2144.
1. För registrering och ibruktagande av fordon som typgodkänts enligt denna förordning ska de nationella myndigheterna, för varje variant och version inom fordonstypen, fastställa alla följande tillåtna vikter för nationell eller internationell trafik enligt direktiv 96/53/EG:
a) Högsta tillåtna lastvikt för registrering/ibruktagande.
b) Högsta tillåtna vikt på axeln (axlarna) för registrering/ibruktagande.
c) Högsta tillåtna vikt på axelgrupperna för registrering/ibruktagande.
d) Högsta tillåtna släpvagnsvikt för registrering/ibruktagande.
e) Kombinationens högsta tillåtna lastvikt för registrering/ibruktagande.
De nationella myndigheterna ska ta fram rutiner för att fastställa de högsta tillåtna vikterna för registrering/ibruktagande som avses i första stycket. De ska utse den behöriga myndighet som ska ha i uppdrag att fastställa dessa vikter och specificera den information som måste lämnas till denna behöriga myndighet.
2. De högsta tillåtna vikter för registrering/ibruktagande som fastställs enligt de rutiner som avses i punkt 1 får inte överskrida de högsta tillåtna vikter som avses i artikel 3.1.
3. Tillverkaren ska höras av den behöriga myndigheten i fråga om viktens fördelning över axlarna eller axelgrupperna för att säkerställa att fordonets system fungerar korrekt, i synnerhet broms- och styrsystemen.
4. När de högsta tillåtna vikterna för registrering/ibruktagande fastställs ska de nationella myndigheterna se till att kraven i de rättsakter som förtecknas i bilaga IV och bilaga XI till direktiv 2007/46/EG även fortsättningsvis uppfylls.
5. När nationella myndigheter slår fast att kraven i någon av de rättsakter som förtecknas i bilaga IV och bilaga XI till direktiv 2007/46/EG, med undantag för denna förordning, inte längre uppfylls, ska de kräva att nya provningar utförs och att ett nytt typgodkännande, eller en utökning beroende på omständigheterna, utfärdas av den typgodkännandemyndighet som har beviljat det ursprungliga typgodkännandet under rättsakten i fråga.
Artikel6¶Undantag
Ändrad genom förordning (EU) 2019/2144.
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.3 i direktiv 96/53/EG, kan EG-typgodkännande utfärdas för fordon vars mått överskrider kraven i denna förordning och som är avsedda för transport av odelbara laster. I sådana fall ska det på typgodkännandeintyget och intyget om överensstämmelse tydligt anges att fordonet enbart är avsett för transport av odelbara laster.
2. Medlemsstaterna kan bevilja godkännanden enligt artikel 23 och artikel 24 i direktiv 2007/46/EG för fordon som överskrider de maximalt tillåtna mått som fastställs i punkt 1.1 i delarna B, C och D i bilaga I till denna förordning.
Typgodkännanden enligt artikel 23 i direktiv 2007/46/EG ska följa de kvantitativa gränser som fastställs i del A avsnitt 3 i bilaga XII till det direktivet.
Artikel7¶Övergångsbestämmelser
Ändrad genom förordning (EU) 2019/2144.
1. De nationella myndigheterna ska tillåta försäljning och ibruktagande av fordon som typgodkänts före det datum som avses i artikel 13.2 i förordning (EG) nr 661/2009 och ska fortsätta att bevilja utökningar av typgodkännanden som beviljats enligt villkoren i direktiv 92/21/EEG och direktiv 97/27/EG.
2. Genom undantag från punkt 1 ska EG-typgodkännanden som beviljats enligt artikel 7 i direktiv 97/27/EG upphöra att gälla det datum som avses i artikel 19.1 i förordning (EG) nr 661/2009.
Medlemsstaterna kan dock registrera och godkänna försäljning eller ibruktagande av fordon i slutserier vars EG-typgodkännande inte längre gäller, om tillverkaren begär detta, i enlighet med artikel 27 i direktiv 2007/46/EG.
3. Från och med den 10 januari 2014 ska tillverkare tillhandahålla intyg om överensstämmelse som är i enlighet med denna förordning.
Till och med den 9 januari 2014 ska de ange den faktiska vikten för fordonet i post 52 i intyget om överensstämmelse, såvida denna uppgift inte anges i någon av de andra posterna i intyget om överensstämmelse.
Artikel8¶Ändringar av direktiv 2007/46/EG
Ändrad genom förordning (EU) 2019/2144.
Bilagorna I, III, IX och XVI till direktiv 2007/46/EG ska ändras i enlighet med bilaga VI till denna förordning.
Bilaga XII till direktiv 2007/46/EG ska ersättas med bilaga VII till denna förordning.
Artikel9¶Ikraftträdande
Ändrad genom förordning (EU) 2019/2144.
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska gälla för nya fordonstyper för vilka typgodkännande beviljas från den 1 november 2012.
FÖRTECKNING ÖVER BILAGOR
Bilaga I) Tekniska krav
DEL A) Tekniska krav för fordon av kategorierna M1 och N1.
DEL B) Tekniska krav för fordon av kategorierna M2 och M3.
DEL C) Tekniska krav för fordon av kategorierna N2 och N3.
DEL D) Tekniska krav för fordon av kategorin O.
Tillägg 1) Förteckning över enheter och utrustning som inte behöver tas med i beräkningen vid fastställande av de yttersta måtten.
Tillägg 2) Tillåtna avvikelser för typgodkännande och produktionsöverensstämmelse.
Tillägg 3) Figurer över kraven på manövreringsförmåga.
Tillägg 4) Krockprovning av aerodynamiska anordningar och aerodynamisk utrustning
Tillägg 5) Tredimensionellt utrymme för hytt
Bilaga II) Stigningsförmåga för terränggående fordon.
Bilaga III) Villkor för en upphängnings likvärdighet med luftfjädring.
Bilaga IV) Tekniska krav för installation av lyftaxlar eller belastningsbara axlar på fordon.
Bilaga V)
DEL A) EG-typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon med avseende på fordonets vikter och mått
DEL B) EG-typgodkännandeintyg av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon med avseende på fordonens vikter och mått
DEL C) EG-typgodkännande av en aerodynamisk anordning eller utrustning som en separat teknisk enhet
DEL D) EG-typgodkännandeintyg för en aerodynamisk anordning eller utrustning som en separat teknisk enhet
DEL E) EG-typgodkännandemärke för separata tekniska enheter
Bilaga VI) Ändringar av bilagorna I, III, IX och XVI till direktiv 2007/46/EG.
Bilaga VII) Bilaga XII till direktiv 2007/46/EG.
1 EUT L 227, 28.8.2010, s. 1.
2 EUT L 351, 20.12.2008, s. 44.
3 EUT L 255, 29.9.2010, s. 1.
4 EUT L 183, 11.7.2008, s. 41.
5 EUT L 124, 13.5.2011, s. 11.
6 EUT L 124, 13.5.2011, s. 11.
7 EUT L 326, 24.11.2006, s. 55.
8 EUT L 177, 10.7.2010, s. 211.
9 EUT L 35, 4.2.2009, s. 1.
10 EUT L 135, 23.5.2008, s. 1.
14 EUT L 34, 9.2.2011, s. 2.
16 EUT L 122, 16.5.2009, s. 6.
17 Klassificerade enligt definitionerna i bilaga II, avsnitt A.
18 Frambyggd enligt definitionen i punkt 2.7 i bilaga I till rådets direktiv 74/297/EEG.
19 EGT L 165, 20.6.1974, s. 16.
20 När det finns ett utförande med normal hytt och ett utförande med sovhytt ska vikter och mått anges för båda.
21 Standarden ISO 612:1978 – Bilar – Mått för bilar och släpfordon – Terminologi.
22 Tilläggsutrustning som påverkar fordonets mått ska specificeras.
23 (g1) Term nr 6.4.
24 (g2) Term nr 6.19.2.
25 (g4) Term nr 6.5.
26 (g4) Term nr 6.5.
27 (g5) Term nr 6.1 och för andra fordon än de i kategori M1. För släpvagnar ska längden bestämmas enligt term nr 6.1.2 i standarden ISO 612:1978.
28 (g6) Term nr 6.17.
29 (g7) Term nr 6.2 och för andra fordon än de i kategori M1.
30 (g8) Term nr 6.3 och för andra fordon än de i kategori M1.
31 (g9) Term nr 6.6.
32 (g10) Term nr 6.10.
33 Används bara för att definiera terränggående fordon.
34 (g11) Term nr 6.7.
35 (g12) Term nr 6.11.
36 Används bara för att definiera terränggående fordon.
37 (g13) Term nr 6.18.1.
38 (g5) Term nr 6.1 och för andra fordon än de i kategori M1. För släpvagnar ska längden bestämmas enligt term nr 6.1.2 i standarden ISO 612:1978.
39 (g7) Term nr 6.2 och för andra fordon än de i kategori M1.
40 (g8) Term nr 6.3 och för andra fordon än de i kategori M1.
41 (g9) Term nr 6.6.
42 (g10) Term nr 6.10.
43 Används bara för att definiera terränggående fordon.
44 (g11) Term nr 6.7.
45 (g12) Term nr 6.11.
46 Används bara för att definiera terränggående fordon.
47 (g13) Term nr 6.18.1.
48 Används bara för att definiera terränggående fordon.
49 (g5) Term nr 6.1 och för andra fordon än de i kategori M1. För släpvagnar ska längden bestämmas enligt term nr 6.1.2 i standarden ISO 612:1978.
50 (g7) Term nr 6.2 och för andra fordon än de i kategori M1.
51 (g8) Term nr 6.3 och för andra fordon än de i kategori M1.
52 Förarens vikt är fastställd till 75 kg. Vätskesystemen (förutom de för spillvatten som måste förbli tomma) fylls till 100 % av den kapacitet som anges av tillverkaren. Den information som avses i punkterna 2.6 a och 2.6.1 a behöver inte tillhandahållas för fordonskategorierna N2, N3, M2, M3, O3 och O4.
53 För släpvagnar eller påhängsvagnar, och för fordon som är kopplade till en släpvagn eller en påhängsvagn, som utövar en betydande vertikal belastning på kopplingsanordningen eller vändskivan, ska denna belastning dividerat med standardvärdet för tyngdaccelerationen räknas med i den högsta tekniskt tillåtna vikten.
54 ”Kopplingsöverhänget” är det horisontella avståndet mellan släpkärrors koppling och bakaxelns/bakaxlarnas mittlinje.
55 Anges på ett sådant sätt att det faktiska värdet blir tydligt för varje teknisk konfiguration av fordonstypen.
56 Anges på ett sådant sätt att det faktiska värdet blir tydligt för varje teknisk konfiguration av fordonstypen.
57 Anges på ett sådant sätt att det faktiska värdet blir tydligt för varje teknisk konfiguration av fordonstypen.
58 Anges på ett sådant sätt att det faktiska värdet blir tydligt för varje teknisk konfiguration av fordonstypen.
59 Anges på ett sådant sätt att det faktiska värdet blir tydligt för varje teknisk konfiguration av fordonstypen.
60 Upprepa uppgifterna för fordon som kan drivas antingen med bensin, diesel etc. men även i kombination med ett annat bränsle. I fråga om icke-konventionella motorer och system ska uppgifter som motsvarar dem som det hänvisas till här lämnas av tillverkaren.
61 Fastställs i enlighet med kraven i rådets direktiv 80/1269/EEG.
62 EGT L 375, 31.12.1980, s. 46.
63 Stryk det som inte är tillämpligt (i vissa fall behöver ingenting strykas när mer än en post är tillämplig).
64 De angivna uppgifterna ska lämnas för alla föreslagna varianter.
65 Används bara för att definiera terränggående fordon.
66 Stryk det som inte är tillämpligt (i vissa fall behöver ingenting strykas när mer än en post är tillämplig).
67 Stryk det som inte är tillämpligt (i vissa fall behöver ingenting strykas när mer än en post är tillämplig).
68 Stryk det som inte är tillämpligt (i vissa fall behöver ingenting strykas när mer än en post är tillämplig).
69 Stryk det som inte är tillämpligt (i vissa fall behöver ingenting strykas när mer än en post är tillämplig).
70 För däck i kategori Z som är avsedda för fordon vars maximihastighet överstiger 300 km/tim ska motsvarande uppgifter anges.
71 Det angivna antalet sittplatser ska vara antalet när fordonet är i rörelse. Ett intervall får anges när inredningen kan byggas om.
72 Med ”R-punkt” eller ”sätets referenspunkt” avses en punkt som fordonstillverkaren definierat för varje sittplats och som fastställts med beaktande av det tredimensionella referenssystem som specificeras i bilaga III till direktiv 77/649/EEG.
73 EGT L 267, 19.10.1977, s. 1.
74 Stryk det som inte är tillämpligt (i vissa fall behöver ingenting strykas när mer än en post är tillämplig).
75 Stryk det som inte är tillämpligt (i vissa fall behöver ingenting strykas när mer än en post är tillämplig).
76 Stryk det som inte är tillämpligt (i vissa fall behöver ingenting strykas när mer än en post är tillämplig).
77 Stryk det som inte är tillämpligt (i vissa fall behöver ingenting strykas när mer än en post är tillämplig).
78 Stryk det som inte är tillämpligt (i vissa fall behöver ingenting strykas när mer än en post är tillämplig).
79 Stryk det som inte är tillämpligt (i vissa fall behöver ingenting strykas när mer än en post är tillämplig).
80 Stryk det som inte är tillämpligt (i vissa fall behöver ingenting strykas när mer än en post är tillämplig).
81 EGT L 375, 31.12.1980, s. 36.
82 Stryk det som inte gäller.
90 Stryk det som inte gäller.
91 Om typidentifikationsmärkningen innehåller tecken som inte är relevanta för beskrivningen av den typ av separat teknisk enhet som omfattas av detta informationsdokument, ska dessa tecken ersättas med symbolen ”?” i dokumentationen (t.ex. ABC??123??).
92 EUT L 353, 21.12.2012, s. 31.”