Beslut vid regeringssammanträde 1988-09-08

Chefen för bostadsdepartementet, statsrådet Gustafsson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att analysera effekterna av de principer som gäller för finansiering och avgiftsuttag vid fastighetsbildning och fastighetsregistrering. Om analysen ger anledning till det, bör utredaren föreslå sådana förändringar som behövs för att upprätthålla en väl fungerande fastighetsbildnings- och registreringsverksamhet. Utredaren bör vidare pröva om förrättningsförfarandet vid fastighetsbildning kan förenklas för att minska kostnaderna.

Bakgrund

Med fastighetsbildning avses främst åtgärder som ändrar fastighetsindelningen. Fastighetsbildning sker genom fastighetsreglering om den avser ombildning av en fastighet -- t.ex. utökning av arealen -- och genom avstyckning, klyvning eller sammanläggning om den avser nybildning. Fastighetsbildning sker vid förrättning som handläggs av en fastighetsbildningsmyndighet. Landet är indelat i lantmäteridistrikt vilka utgör verksamhetsområden för de statliga fastighetsbildningsmyndigheterna. Därutöver finns kommunala fastighetsbildningsmyndigheter vilka främst har de större tätortsområdena som verksamhetsområden.

När fastighetsbildning sker skall uppgift om detta föras in i fastighetsregistret. Registret sköts av fastighetsregistermyndigheten. Normalt är länsstyrel sen fastighetsregistermyndighet. För vissa tätortsområden finns dock kommunala fastighetsregistermyndigheter. Ägar- och inskrivningsförhållanden redovisas i fastighetsbok eller inskrivningsregister som förs av inskrivningsmyndigheten. Myndigheten är knuten till tingsrätten.

Enligt nuvarande principer för finansiering av fastighetsbildningen tar fastighetsbildningsmyndigheterna betalt av sakägarna för sin verksamhet enligt den av regeringen beslutade lantmäteritaxan (1971:1101, ändrad senast 1987:1273). Avgifterna skall i princip täcka kostnaderna för verksamheten. Som exempel kan nämnas att en avstyckning, där den nybildade fastighetens areal inte överstiger 5 000 m2, för närvarande kostar sakägaren 8 540 kr.

Principen om full kostnadstäckning infördes den 1 januari 1974. Tidigare gällde att en del av kostnaderna betalades av det allmänna. Subventioneringen minskade dock allt mer under 1960-talet och gällde slutligen i huvudsak endast jord- och skogsbruksförrättningar. Subventioneringen av dessa förrättningar uppgick, innan den avskaffades, till 20 %.

Avgiften för en förrättning skall reduceras (sättas ned) i sådana fall då ett beslut i ett fastighetsbildningsärende medför att fastigheter m. m. av mindre betydelse inte länge behöver redovisas i fastighetsregistret. Avgiften skall också reduceras för sådana äganderättsutredningar som länsstyrelsen beslutar om.

Budgetåret 1986/87 omsatte förrättningsverksamheten totalt 264 milj. kr., varav 39 milj. kr. avsåg förrättningar gjorda av kommunala fastighetsbildningsmyndigheter. Nedsättningarna uppgick samma år till 12 milj. kr.

Den statligt bedrivna fastighetsregistreringen och inskrivningsverksamheten, inklusive bl. a. den pågående omläggningen av de äldre, manuella registren till ett ADB-baserat fastighetsdatasystem, betalas med anslagsmedel. Kostnaderna skall motsvaras av inkomsterna från expeditionsavgifter för inskrivningsåtgärder m. m. vid inskrivningsmyndigheterna enligt förordningen (1987:452, ändrad senast 1988:613) om avgifter vid de allmänna domstolarna. Avgifterna finansierar också de förut nämnda nedsättningarna av förrättningsavgifterna enligt lantmäteritaxan. Den kommunalt bedrivna fastighetsregistreringen finansieras med kommunala skattemedel.

Det gällande systemet med avgiftsfinansiering av den statligt bedrivna fastighetsregistreringen har tillämpats sedan budgetåret 1984/85. Avgiftsfinansieringen av inskrivningsverksamheten är däremot av äldre datum. När avgiftsfinansieringen av fastighetsregistreringen infördes, höjdes expeditionsavgifterna för inskrivningsåtgärder väsentligt. Exempelvis höjdes avgiften för gravationsbevis från 70 kr. till 125 kr. För närvarande är avgiften 150 kr. Avgiften för bevis om lagfart är 450 kr.

Budgetåret 1986/87 uppgick kostnaderna för inskrivningsverksamheten och den statligt bedrivna fastighetsregistreringsverksamheten, inklusive kostnaderna för fastighetsdatareformen, nedsättningen av förrättningsavgifter m. m., till 322 milj. kr. Här kan nämnas att domstolsverket, enligt bestämmelser i regleringsbrevet, skall följa kostnadsutvecklingen och efter samråd med lantmäteriverket och centralnämnden för fastighetsdata till regeringen redovisa de behov av ändringar i avgiftsnivån som fordras för att uppnå full kostnadstäckning.

Det är från många synpunkter viktigt att det finns en tillförlitlig fastighetsredovisning. En sådan är grundläggande t. ex. i fråga om äganderätt och beskattning. En väl fungerande fastighetsbildning samt inskrivnings- och fastighetsregistreringsverksamhet är därför en nödvändighet. Under senare år har i olika sammanhang farhågor framförts bl. a. för att kostnaden för att få en fastighetsbildningsåtgärd utförd har blivit så hög att fastighetsägarna söker alternativa lösningar. Liknande synpunkter har framförts i fråga om den nu rådande avgiftsnivån för inskrivningsåtgärder m. m. vid de allmänna domstolarna. Vidare har farhågor framförts för att kostnadstäckningskravet inom förrättningsverksamhet en har inneburit att kvaliteten på fastighetsbildningen har sjunkit.

Farhågorna har bl. a. framförts i skrivelser till regeringen från statens lantmäteriverk, Svenska kommunförbundet, Sveriges Lantmätareförening och enskilda. Lantmäteriverket framhåller att det ibland hävdas att det finns en risk för att fastighetsbildningens nuvarande avgiftsnivå kan avhålla fastighetsägare från att ta initiativ till en fastighetsbildning. Verket finner det naturligt att kostnaderna påverkar fastighetsägarnas intresse för fastighetsbildning, men anser att det krävs närmare undersökningar för att fastställa effekterna av kostnadsnivån. Sveriges Lantmätareförening anser att lantmäteritaxans nivå har lett till ett motstånd mot lantmäteriförrättningar. Föreningen anser att den del av förrättningsverksamheten som avser bevakning av allmänintressen eller som avser förrättningar som är angelägna från samhällets synpunkt men som inte är företagsekonomiskt intressanta borde betalas av samhället. Kommunförbundet anser att nuvarande finansieringsformer innebär risker för bl. a. rättssäkerheten.

Lantmätareföreningen anser även att fastighetsbildningsverksamheten håller för låg kvalitet. Förrättningarna uppfyller enligt föreningen i stort sett stundens behov, men ger på sikt en anhopning av fastighetsrättsliga problem.

Domstolsverket har i ett yttrande till lantmäteriverket anmält oro för att inskrivningsväsendets register kan komma att försämras till följd av att fastighetsägarna av prisskäl avstår från att vidta inskrivningsåtgärder.

Mot den beskrivna bakgrunden framhöll jag i mitt anförande till årets budgetproposition (prop 1987/88:100 bil. 13 s. 80) att effekterna av finansieringsprinciperna för fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen borde utredas. Riksdagen (BoU 1987/88:14, rskr. 271) har, mot bakgrund av en motion om förenklade lantmäteriförrättningar för att minska förrättningskostnaderna, understrukit att det är angeläget att utredningen i det sammanhanget även belyser förrättningsförfarandet.

En särskild utredare bör nu tillkallas med uppgift att analysera effekterna av de principer som gäller för finansiering och avgiftsuttag vid fastighetsbildning och fastighetsregistrering. Om analysen ger anledning till det, bör utredaren föreslå sådana förändringar som behövs för att upprätthålla en väl fungerande fastighetsbildnings- och registreringsverksamhet. Utredaren bör vidare pröva om förrättningsförfarandet vid fastighetsbildning kan förenklas för att minska kostnaderna.

Utredaren bör inledningsvis analysera kostnadsutvecklingen för fastighetsbildning och fastighetsregistrering under förslagsvis en 20-årsperiod och ställa den i relation till kostnadsutvecklingen i samhället i stort under motsvarande tid. Av analysen bör framgå om några väsentliga förändringar i tjänsternas innehåll har skett under perioden.

Uppgiften därefter bör vara att studera vilka effekter nuvarande principer för finansiering och avgiftsuttag för fastighetsbildning och fastighetsregistrering har för samhället. Utredaren bör bl. a. undersöka om sakägarna av kostnadsskäl undviker fastighetsbildning och inskrivningsåtgärder och om de har börjat använda alternativ till sådana åtgärder. De konsekvenser detta i så fall har fått bör belysas, t. ex. för strukturrationaliseringen inom jord- och skogsbruket. Utredaren bör även undersöka om det har skett några förändringar i förrättningarnas kvalitet sedan kravet på full kostnadstäckning infördes och vilka konsekvenser detta i så fall har fått.

Utredaren skall föreslå ändringar av gällande finansieringsregler m. m. i den mån analyserna ger anledning till det. Huvudprincipen skall dock även fortsättningsvis vara att kostnaderna för fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen skall motsvaras av inkomster genom avgifter som tas ut av fastighetsägarna.

Kostnaderna för fastighetsbildningen påverkas av reglerna och organisationen för förrättningarna. Utredaren bör också pröva möjligheterna att genom förenklingar och andra förändringar i förrättningsförfarandet, t. ex. till följd av bestämmelserna i plan- och bygglagen (1987:10, ändrad senast 1988:955), minska kostnaderna för fastighetsbildningen.

Utredaren bör före utgången av år 1989 redovisa sina analyser och därav föranledda förslag till regeringen.

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att utreda frågor om kostnader för fastighetsbildning m. m.,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns anslag Utredningar m. m.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Bostadsdepartementet)