Beslut vid regeringssammanträde 1988-12-01

Statsrådet Lindqvist anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att kommittén (S 1988:03) om samhällets stöd till människor med funktionshinder genom tilläggsdirektiv ges i uppdrag att utreda och lämna förslag om gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar och om social omvårdnad och habilitering i anslutning till utbildningen.

Pågående utredning

Regeringen beslutade vid sammanträde den 15 september 1988 om direktiv till en kommitté om samhällets stöd till människor med funktionshinder. Kommitténs huvuduppgift är att kartlägga och analysera de insatser för funktionshindrade som görs inom socialtjänsten och habiliteringen/rehabiliteringen samt att lämna förslag till åtgärder som innebär att människor med omfattande funktionshinder bör kunna tillförsäkras ett väl fungerande stöd.

Gymnasieutbildningen för svårt rörelsehindrade

Ansvaret för gymnasieutbildningen vilar på kommunerna. Den utveckling som skett under en följd av år har inneburit att allt fler rörelsehindrade ungdomar har kunnat få gymnasieutbildning i sina hemkommuner. Detta står helt i överensstämmelse med de grundläggande principerna för handikappolitiken. För svårt rörelsehindrade ungdomar anordnas dock särskilt anpassad utbildning, kombinerad med sociala och medicinska omvårdnadsinsatser, på två platser i landet. Dessa är dels Skärholmens gymnasium i Stockholm, dels Angereds gymnasium i Göteborg.

Enligt regeringsbeslut den 18 december 1986, debiterar styrelsen för vårdartjänst sedan den 1 januari 1987 berörda kommuner och landsting en avgift för den sociala och medicinska omvårdnad som rörelsehindrade elever får vid Skärholmens gymnasium. Av den sammanlagda omvårdnadskostnaden svarar elevens hemkommun för 60 % och hemlandstinget för 40 %. Även vid Angereds gymnasium betalas omvårdnadskostnaden av berörda kommuner och landsting.

Från olika håll har oro uttalats över den ändrade kostnadsfördelningen. Enligt vad som framhållits skulle denna bl.a. kunna få till följd att framför allt hemkommunerna inte skulle vara beredda att betala omvårdnadsavgiften och att färre svårt rörelsehindrade ungdomar därmed skulle ges möjligheter att påbörja gymnasieutbildning vid Skärholmens gymnasium. Jag kan nu, med utgångspunkt i uppgifter om intagningen av elever hösten 1988, konstatera att detta inte blivit följden. Under hösten 1988 har sammanlagt 18 rörelsehindrade ungdomar påbörjat reguljär gymnasieutbildning vid Skärholmens gymnasium, vilket är en påtaglig ökning jämfört med tidigare år.

Jag vill för egen del understryka betydelsen av att svårt rörelsehindrade ungdomar ges samma möjligheter som andra att genomgå och tillgodogöra sig gymnasieutbildning. Utvecklingen sedan flera år tillbaka, som innebär att allt fler rörelsehindrade ungdomar kan genomgå gymnasieutbildning på hemorten, är mycket positiv. Det är angeläget att denna utveckling kan fortsätta även framöver.

När det gäller de svårt rörelsehindrade ungdomarna finns det däremot särskilt anpassad utbildning endast vid två platser i landet; i Stockholm och Göteborg. Möjligheter till gymnasieutbildning för denna grupp saknas för närvarande således bl.a. i de norra och södra delarna av landet. Tillgängliga uppgifter visar att en klart mindre andel av gruppen svårt rörelsehindrade ungdomar i dagsläget genomgår gymnasieutbildning än vad som gäller för svenska ungdomar generellt. En viktig förklaring till detta är sannolikt avsaknaden av särskilt anpassade gymnasieplatser på flera håll i landet.

Utredningsuppdraget

Med hänvisning till vad jag nu sagt bör kommittén göra en kartläggning och analys av svårt rörelsehindrade ungdomars möjligheter att genomgå gymnasiala studier. Kommittén bör bedöma hur stor andel av de svårt rörelsehindrade ungdomarna som genomgår utbildning på gymnasial nivå samt klarlägga vilka hinder som finns för att ungdomarna i fråga skall kunna påbörja och tillgodogöra sig utbildningen. Kommittén bör vidare, med utgångspunkt i det kommunala ansvaret, pröva hur dessa hinder kan undanröjas och hur rörelsehindrade ungdomar därmed kan tillförsäkras gymnasieutbildning på samma nivå som andra ungdomar. Härvid bör särskilt möjligheterna att inrätta speciellt anpassad gymnasieutbildning i kombination med sociala omvårdnadsinsatser och habilitering på fler platser i landet prövas.

Kommittén bör behandla dessa frågor med förtur.

Kommittén omfattas av direktiv 1984:5.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen utvidgar kommitténs uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Socialdepartementet)