Beslut vid regeringssammanträde 1988-12-22

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Bodström, anför.

Mitt förslag

En särskild utredare bör tillkallas för att se över verksamheten vid dramatiska institutet (DI).

Bakgrund

Utbildningen vid DI

Utbildningen vid DI påbörjades läsåret 1970/71. Då övertog DI den filmskola som sedan några år tillbaka ingått i Svenska filminstitutets verksamhet.

Sedan högskolereformen ingår DI i högskoleorganisationen och har både grundutbildning i form av linjer och en omfattande kursverksamhet. DI bedriver också visst konstnärligt utvecklingsarbete.

DI har två allmänna utbildningslinjer. Huvuddelen av grundutbildningen sker på medielinjen för film/TV, radio och teater. Den syftar till att utbilda olika yrkeskategorier för konstnärligt kreativa arbetsuppgifter inom de konstarter som berörs av linjen. I teaterutbildningen ingår utbildning av regissörer, scenografer, dramaturger och producenter. Inom utbildningen för film/TV finns inriktning mot regi, bild, ljud, produktionsledning samt klippning och redigering. I medielinjen ingår också utbildning av perukmakare/maskörer för olika medier samt utbildning för radioproduktion. Sedan några år tillbaka är medielinjen förlängd till tre år (120 poäng) för alla inriktningar utom utbildning för radioproduktion som fortfarande är tvåårig (80 poäng). Linjen har i genomsnitt 56 studerande per år.

Allmänpraktiska medielinjen om 40 poäng är den andra allmänna utbildningslinjen. Den har funnits alltsedan DI startade sin verksamhet. Den vänder sig till studerande från skilda yrkesområden som vill ha mediekunskaper som de kan föra vidare i pedagogisk eller annan verksamhet inom sina arbetsområden. Till linjen antas årligen 16 studerande.

Sedan år 1985 har DI en lokal utbildningslinje om 80 poäng för utbildning av teatertekniker. Dessutom svarar DI för en lång rad fristående kurser på olika högskoleorter i landet. Kurserna ger fortbildning och vidareutbildning för redan yrkesverksamma inom området film/TV/video -- teater -- radio.

DI disponerar för innevarande budgetår 19 148 000 kr. under anslaget Utbildning för kultur- och informationsyrken och 1 792 000 kr. under anslaget Lokala och individuella linjer samt fristående kurser. Därtill kommer 431 000 kr. för konstnärligt utvecklingsarbete. DI har lokaler och egen, dyrbar utrustning för att kunna erbjuda en komplett och verklighetstrogen produktionsmiljö där de studerande tillsammans kan träna de olika yrkesfunktioner för vilka de utbildas.

DI är inte ensamt om att meddela utbildning för medierna. Sveriges Radio-koncernen har en omfattande egen utbildningsverksamhet. Inom högskolan finns skådespelarlinje i både Stockholm, Göteborg och Malmö. Vid journalistlinjen utbildas journalister inte bara för pressens behov utan också för verksamhet inom andra medier. Det finns initiativ till medieutbildning vid olika högskoleenheter i landet. En omfattande utbildning med inriktning mot massmedieområdet finns också vid folkhögskolorna. På flera håll i landet finns planer på eller försök med sådan utbildning i gymnasieskolan. Det finns flera exempel på utbildning i privat regi.

DI har under sin verksamhetstid haft många problem. Utbildningsstrukturen har redan från början varit komplicerad. Arbetsuppgifterna har varit många och svåra att hålla samman. Den snabba utvecklingen på medieområdet har skapat spänningar. Kontakterna med medievärlden har inte alltid fungerat. Ansvarsfördelningen mellan DI och andra anordnare av medieutbildning har blivit alltmer oklar efterhand som nya utbildningar vuxit fram. DI har också haft svårt att få verksamheten att fungera väl och använda sina resurser så effektivt som det finns anledning att kräva.

Utvecklingen på medieområdet

Sedan utbildningen vid DI inleddes har det skett betydelsefulla förändringar för de medier som berörs av utbildningen. Särskilt för film, radio och TV har förändringarna varit snabba.

Hemvideons genombrott under 1980-talet har inneburit att en helt ny distributionsväg har öppnats för biograffilmen. Video finns i dag i över 40 % av de svenska hemmen. Den svenska hyrvideobranschen omsätter två till tre gånger så mycket som biografvisning av film. Enligt vissa uppgifter är videoinkomsterna i dag mer betydelsefulla än biografinkomsterna för världens filmproducenter.

Efter en omorganisation år 1979 är numera Sveriges Radio AB moderbolag i en koncern där Sveriges Television AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Utbildningsradio AB är programföretag. Lokalradion har byggts ut. Ett eget, fjärde FM-nät för lokalradion håller på att tas i bruk. Programproduktionen inom övriga bolag sker till viss del decentraliserat.

Sveriges Radio-koncernens programföretag har inte längre någon ensamställning inom radio och television. Ljudradio och TV produceras nu i vårt land även inom ramen för närradio och egensändningar i kabelnät. Närradio finns redan på 130 orter i landet. En rad nya satellitförmedlade TV-kanaler har blivit tillgängliga för kabelanslutna hushåll. Över en miljon svenskar kan se något annat än Sveriges Radios TV-sändningar i sina apparater.

Marknaden för reklam- och beställningsfilm har vuxit kraftigt under senare år.

En effekt av den tekniska utvecklingen som kan förutses är att teknik och utrustning för avancerad ljud- och bildbehandling kommer att bli tillgänglig för allt flera människor både i olika slags yrkesutövning och i verksamhet på fritiden.

Utvecklingen innebär att marknaden för ljud- och bildproduktion vidgas. För de yrkesverksamma tillkommer nya arbetsmetoder och nya uppdragsgivare. Allt detta påverkar utbildningsbehoven.

När det gäller utbildningen på teaterområdet pågår en diskussion om samordning av den utbildning på teaterområdet som nu bedrivs på DI och inom skådespelarlinjen. Det finns ett diskussionsunderlag med rubriken Teaterutbildning i framtida teaterhögskolor som utarbetats inom universitets- och högskoleämbetet och som också remissbehandlats. Intresset är stort ute i landet för att decentralisera den teaterutbildning som nu är koncentrerad till Stockholm.

Medieutbildning är ett ämne som diskuteras flitigt i det nordiska samarbetet. De nordiska länderna är alla i samma situation. Alla söker lösningar för att tillgodose nya utbildningsbehov på områden som många gånger både är smala och kostnadskrävande.

Behovet av en utredare

Det är nu snart 20 år sedan DI kom till. Sedan dess har mycket hänt på medieområdet som påverkar den utbildning som DI svarar för. DI har också haft vissa problem att klara sina uppgifter. Det är mot denna dubbla bakgrund som jag anser det angeläget med en utredning. Vi behöver både en allmän bild av läget för medieutbildningen och en ordentlig översyn av DI:s verksamhet. Syftet är inte att vidga högskolans uppgift när det gäller medieutbildningen utan att klargöra om den kompetens och de resurser som redan finns på området används på bästa sätt.

Jag anser att en särskild utredare bör tillkallas för denna uppgift.

Uppdraget

DI har spelat en viktig roll inom medieutbildningen. Institutet har som speciellt ansvarsområde att ge kvalificerad, konstnärlig grundutbildning för nyckelgrupper (regissörer, scenografer, produktionsledare, yrkesutövare med bild- och ljudarbete m.fl.) inom teater, film/TV och radio. Redan under institutets första år fick DI även andra uppgifter. Den allmänpraktiska medieutbildningen kom till liksom en omfattande kursverksamhet för fortbildning och vidareutbildning för yrkesverksamma inom de olika medierna.

Enligt min mening är det viktigt både av kulturpolitiska och mediepolitiska skäl att det inom högskolan finns en medieutbildning med konstnärlig inriktning. Motiven för att ha en utbildning med konstnärligt ansvar på medieområdet är minst lika starka, om inte starkare, nu än det var när DI inrättades. Det är svårt att kräva kvalitet på innehållet i medieutbudet utan att erbjuda en utbildning för konstnärliga insatser av det slag som DI bedriver. Det är också viktigt att resurserna för utbildningen även i fortsättningen och i så stor utsträckning som det är möjligt kan utnyttjas för andra uppgifter än den egentliga grundutbildningen.

Därmed har jag angett de allmänna utgångspunkterna för utredarens arbete. I detta arbete bör det finnas utrymme för utredaren att närmare definiera DI:s framtida roll och ansvarsområde och överväga om det finns skäl -- inom nuvarande ekonomiska ramar -- att göra förändringar av utbildningens struktur, nivå, omfattning och innehåll.

Det finns ett par principer som redan från början styrt DI:s verksamhet och som också gjort att DI:s ansvarsområde varit svårt att avgränsa. DI startades för att erbjuda den utbildning för programproduktion för teater, film/TV och radio som inte tillgodosågs genom utbildning på andra håll. DI byggdes upp på idén att olika yrkesgrupper behöver utbildas tillsammans och att det finns ett värde i att utbildningen för olika medier hålls samman.

Utredaren bör pröva om förklaringen till en del av DI:s problem -- den komplicerade utbildningsstrukturen, den stora spridningen av arbetsuppgifter, den oklara ansvarsfördelningen -- finns invävd i förutsättningarna för verksamheten och om det därför finns skäl att frångå de ursprungliga principerna och definiera DI:s ansvar på ett annat sätt. I detta sammanhang bör utredaren knyta an till den pågående diskussionen om högskoleutbildningen på teaterområdet och om värdet av att föra teaterutbildningen vid DI närmare samman med utbildningen vid skådespelarlinjen. De samlade konsekvenserna av en eventuell förändring av ansvarsfördelningen för teaterutbildningen måste noggrant belysas.

Utredaren bör inte räkna med att DI:s nuvarande ekonomiska ram kan vidgas. Uppgiften för utredaren består alltså i att föreslå hur denna ram tillsammans med DI:s möjligheter att erbjuda fria och kreativa produktionsvillkor kan användas för att bli till bäst nytta både för de studerande och för de yrkesverksamma på medieområdet.

Frågan om utbildningens nivå är nära knuten till möjligheterna för de studerande att förbereda sig för utbildningen. För närvarande sker antagningen till DI på grundval av inträdesprov men utan formella behörighetsvillkor. Det kan finnas anledning för utredaren att pröva om det nuvarande systemet är ändamålsenligt. I detta sammanhang bör utredaren samråda dels med folkhögskolekommittén (U 1988:09), dels med utredningen angående mittblocket i gymnasieskolan (U 1988:10).

Jag är införstådd med att utredaren för att kunna fullgöra sitt uppdrag måste göra en analys av utvecklingen på medieområdet och skaffa sig en helhetsbild av läget för utbildningen på området. Jag utgår ifrån att utredaren inte skall behöva lägga ner något eget, omfattande arbete för att beskriva medieutvecklingen. Det bör gå att bygga vidare på den redovisning som jag nyss lämnat. När det gäller utbildningen bör utredaren göra en utvärdering av DI:s egen utbildning genom åren. Utredaren bör vidare kartlägga annan utbildning inom det område där DI verkar, klargöra ansvarsförhållandena och försöka bedöma utvecklingstendenserna.

Utredaren bör bilda sig en uppfattning om DI:s kontakter och samverkan med medievärlden och med andra anordnare av utbildning på medieområdet och vid behov föreslå åtgärder som kan stärka kontakterna och underlätta samverkan.

En viktig uppgift för utredaren är att ta del av den diskussion om medieutbildning som förs i våra nordiska grannländer och undersöka om det finns förutsättningar och intresse för någon form av gemensamma nordiska lösningar.

Utredaren bör även granska DI:s organisation och lämna förslag till sådana förändringar som kan underlätta och effektivisera verksamheten. I detta sammanhang bör ledningsfunktionerna och de ekonomiska och administrativa styrformerna särskilt uppmärksammas.

Utredaren skall samråda med berörda myndigheter, organisationer och statliga kommittéer.

För utredarens arbete gäller direktiven (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningens förslag och konsekvenser och direktiven (dir. 1988:43) angående beaktande av EG-aspekter.

Utredaren skall redovisa sina förslag senast den 1 april 1990.

Hemställan

På grund av vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att se över verksamheten vid dramatiska institutet,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)