Beslut vid regeringssammanträde 1989-01-26

Chefen för industridepartementet, statsrådet Nordberg, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att utreda vissa frågor om organisation och ledning vid statens mät- och provråd, m.m. Utgångspunkten i arbetet skall vara förslagen i den av regeringen den 17 november 1988 beslutade propositionen 1988/89:60 om kontroll genom teknisk provning och om mätning.

Bakgrund

Regeringen beslutade den 17 november 1988 om en proposition 1988/89:60 om kontroll genom teknisk provning och om mätning.

Det är viktigt för industri, handel och konsumenter att provning, kontroll och mätning sker på ett riktigt och rationellt sätt. Att dessa funktioner fungerar väl får en allt större betydelse för internationell handel. Ett omfattande internationellt arbete pågår för att få till stånd ömsesidiga godtaganden av resultaten av provning och kontroll som utförts i olika länder. Om produktkrav och kontrollordningar varierar mellan olika länder, måste produkter tillverkas i olika utföranden samt provnings- och kontrollprocedurer upprepas i varje importland. Detta kostar tid och pengar. I propositionen redovisas det intensiva samarbetet som pågår bl.a. inom EFTA, EG och Norden för att harmonisera krav och procedurer.

I propositionen föreslås bl.a. att riksdagen godkänner en EFTA-konvention om ömsesidigt godtagande av provningsresultat och bevis om överensstämmelse.

I propositionen föreslås också att det inrättas ett nytt system för frivillig ackreditering av laboratorier, dvs. bekräftelse på kompetens att utföra viss typ av provning eller mätning, baserat på enhetliga internationella regler. Det ersätter nuvarande system med auktorisation för obligatorisk och frivillig kontroll. Systemet omfattar ackreditering av såväl provningslaboratorier som mättekniska laboratorier. Systemet skall liksom nuvarande auktorisation handhas av statens mät- och provråd, MPR. Det nya systemet och allmänna effektivitetshänsyn leder också till behov av omorganisation av verksamheten vid MPR. I propositionen ges riktlinjer för detta. Jag angav därvid att jag avsåg att återkomma till regeringen med förslag att tillsätta en organisationskommitté med uppgift att vidareutveckla riktlinjerna och utarbeta ett mer detaljerat förslag till ändrad organisation m.m. Jag föreslår nu att en särskild utredare tillkallas för dessa uppgifter.

I MPR:s nuvarande uppgifter som central förvaltningsmyndighet ingår sammanfattningsvis att bereda ärenden om vilka riksprovplatser och riksmätplatser som skall utses och ha tillsyn över dessa, redovisa kostnader m.m. för riksmätplatserna samt administrera statens bidrag till dessa. Vidare utfärdar MPR föreskrifter, ger råd till myndigheter m.fl. och fastställer vissa taxor.

MPR bör, som sägs i propositionen, i fortsättningen dels vara ett nationellt ackrediteringsorgan med verksamhet baserad på enhetliga internationella regler (prop. avsnitt 3.2.1), dels behålla uppgiften som central förvaltningsmyndighet för teknisk kontroll och mätteknik (prop. avsnitt 3.3.1).

Enligt propositionen föreslås följande riktlinjer för MPR:s organisation. MPR omorganiseras från nämndmyndighet till en myndighet av verkstyp ledd av en generaldirektör och med en lekmannastyrelse i enlighet med proposition 1986/87:99 om ledning av den statliga förvaltningen. Nuvarande provnämnden och mätnämnden avskaffas. Rådgivande tekniska kommittéer med kvalificerad teknisk expertis knyts till myndighetsverksamheten. Fristående sakkunniga tekniska experter, s.k. bedömare, anlitas av myndigheten för bedömning och tillsyn av laboratoriers tekniska kompetens m.m. enligt internationella riktlinjer. Det är viktigt att tillvarata tillgänglig kompetens hos bl.a. statens provningsanstalt, riksprovplatser, riksmätplatser, universitet och högskolor och andra expertorgan. Detta måste ske på ett sådant sätt att objektiviteten i ackrediterings- och tillsynsförfarandena inte kan ifrågasättas. Ett ökat nordiskt, europeiskt och bredare internationellt samarbete och ömsesidigt utnyttjande av varandras experter bör främjas. Slutligen bör MPR ha ett kvalitetssystem för den egna verksamheten.

Ackrediteringens syfte är att granska och bekräfta laboratoriers kompetens för att förtroendet för deras verksamhet skall öka. Den ökade betydelsen av ackreditering sammanhänger inte minst med behovet av att få provnings- och mätresultat godtagna i andra länder. Sådana resultat ligger ofta till grund för ett ställningstagande till om en produkt (i vid bemärkelse) uppfyller ställda krav. Ett godtagande verifieras formellt med vad man brukar kalla bevis om överensstämmelse, som -- beroende på vem som utfärdar beviset och de juridiska formerna för kontrollen -- kan utgöras av tillverkardeklaration, certifiering, myndighetsgodkännande m.m. Frågan om ömsesidiga godtaganden av provningsresultat och bevis om överensstämmelse har blivit en viktig fråga för den internationella handeln. Jag kan här påminna om den s.k. Tammerforskonventionen mellan EFTA-länderna om ömsesidigt godtagande av provningsresultat och bevis om överensstämmelse, där ackreditering ges särskilda rättsverkningar.

Ackreditering är emellertid av betydelse både för obligatorisk och frivillig kontroll. I många fall vill köpare och andra intressenter ha så goda garantier som möjligt för att produkter uppfyller vad som utlovats och kräver att provning sker utan att detta är föreskrivet från säkerhetssynpunkt. Ackreditering enligt det nya systemet skall uteslutande avse laboratoriers kompetens att utföra viss specificerad provning eller mätning.

Det nu sagda innebär att MPR:s roll som nationellt ackrediteringsorgan ställer särskilda krav. Verksamheten måste bedrivas enligt internationella riktlinjer och på ett sätt som inger förtroende och möjliggör överenskommelser med ledande ackrediteringsorgan i andra länder. Det betyder att verksamheten bör utövas på liknande sätt som vid sådana organ. Förtroende på nationell nivå förutsätter att systemets olika intressenter får möjlighet till insyn och påverkan på ett rimligt sätt. Hur detta skall kunna åstadkommas inom ramen för myndighetsorganisationen bör ägnas särskild uppmärksamhet. Av vikt är också att organisationen blir flexibel och kan anpassas till hur efterfrågan på ackrediteringstjänster utvecklas.

Uppgiften att vid sidan av nationellt ackrediteringsorgan vara central förvaltningsmyndighet är av annan karaktär och ställer andra krav. De resurser som utnyttjats för ackrediteringen bör dock delvis kunna utnyttjas även för denna uppgift, t.ex. i samband med tillsyn av riksprovplatser m.m. Som anges i propositionen bör MPR:s tillsyn m.m. få en mer teknisk inriktning.

Enligt propositionen bör funktionen som central förvaltningsmyndighet förstärkas. Det är viktigt att det finns ett forum som olika intressenter i Sverige och andra länder kan vända sig till i olika frågor på dessa områden. Då kan de bl.a. få veta vilken myndighet eller organisation som bäst kan lösa deras problem. I t.ex. specifika provnings- eller mättekniska frågor skall MPR givetvis hänvisa till ansvarigt organ. Statens provningsanstalt har tillsammans med övriga riksprovplatser och riksmätplatser en lång erfarenhet och kvalificerad kompetens som givetvis skall utnyttjas. Likaså finns stor kompetens att utnyttja hos de föreskrivande myndigheterna inom deras resp. ansvarsområden.

I propositionen finns riktlinjer för hur samordning och samverkan mellan MPR och andra organ bör ske. I utredarens uppgifter bör ingå att närmare studera hur en sådan samverkan praktiskt bör ske.

Nuvarande finansiering av MPR:s centrala myndighetsverksamhet med en avgift på omsättningen i den obligatoriska kontrollen hos riksprovplatserna skall behållas. MPR bör även i fortsättningen fastställa avgifterna för obligatorisk kontroll hos vissa riksprovplatser som inte är myndigheter.

Utredarens huvuduppgift bör vara att, med utgångspunkt i de riktlinjer för omorganisationen och de förutsättningar i övrigt för MPR:s verksamhet som anges i propositionen, lägga fram förslag till

• instruktion för statens mät- och provråd
• organisation i stort av arbetet vid myndigheten.

Utredaren bör därvid särskilt beakta och beskriva

• den praktiska hanteringen av ackrediteringsverksamheten inom MPR. Ackrediteringsverksamheten bör vara självfinansierande genom avgifter baserade på kostnaderna för ackreditering inkl. teknisk tillsyn
• hur rådgivande kommittéer av permanent natur bör knytas till verksamheten
• hur tekniska experter, s.k. bedömare av laboratorieverksamhet, bör knytas till verksamheten
• hur en anpassning av nuvarande auktorisationssystem på olika verksamhetsområden bör göras till ackrediteringssystemet.

Utredaren skall vidare överväga

• hur ett kvalitetssystem för den egna verksamheten bör utformas
• hur en budgetstruktur som medger god överblick över MPR:s ekonomi bör utformas.

Förslagen bör medge flexibilitet i den nya organisationen så att en snabb och smidig anpassning kan ske till nya och ändrade förhållanden inom områdena teknisk kontroll och mätteknik både nationellt och internationellt. Förslagen bör utformas förutsättningslöst i förhållande till nuvarande organisation och med lämplig samordning av mät- och provsidan.

Utredaren bör för framtida rekryteringar överväga vilken kompetens -- bl.a. teknisk, ekonomisk eller juridisk -- som behövs hos personalen med hänsyn till den förändrade verksamheten. Vad gäller de rådgivande kommittéerna och bedömarna bör utredaren behandla praktiska frågor rörande organisation, uppgifter, arvodering och relation till myndighetsfunktionen.

Utredaren bör också överväga behov av ändrade och nya föreskrifter inom verksamhetsområdet. Vidare bör utredaren särskilt beakta och vid behov lämna förslag till åtgärder för att på ett smidigt sätt anpassa nuvarande auktorisationssystem på olika verksamhetsområden inkl. det nya området vatten till den nya internationellt anpassade ackrediteringsordningen.

Utgångspunkten för utredarens omorganisationsförslag skall vara att statsbudgeten inte ytterligare belastas.

När arbetet påbörjas och under arbetets gång, skall utredaren fortlöpande informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt ge dessa tillfälle att framföra synpunkter. Utredaren skall därutöver informera berörda arbetstagare om sitt arbete.

För utredarens arbete gäller vad regeringen föreskrivit om beaktande av EG-aspekten (dir. 1988:43) samt direktiven (dir. 1984:5) angående utredningsförslagens inriktning.

Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 14 april 1989.

Utredaren bör därefter och fram till dess den nya organisationen träder i kraft medverka i förberedelsearbetet för genomförande av omorganisationen.

Den nya organisationen avses träda i kraft den 1 juli 1989.

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att utreda vissa frågor om organisation och ledning vid statens mät- och provråd, m.m.

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Industridepartementet)