Beslut vid regeringssammanträde 1989-05-25

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Göransson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn av kostnaderna för att driva teaterverksamhet.

I uppdraget ingår

• att redovisa och analysera vilka faktorer som påverkat och påverkar kostnadsutvecklingen inom teaterområdet och jämföra denna med den allmänna kostnadsutvecklingen i samhället i övrigt,
• att göra jämförelser med några andra länder vad gäller kostnadsutvecklingen för olika typer av teaterverksamhet,
• att belysa hur de totala ekonomiska resurserna utnyttjas i teatrarnas verksamhet,
• att belysa hur produktivitetsutvecklingen har varit vid teatrarna och redovisa vilka åtgärder som vidtagits för att förbättra produktiviteten.

Översynen bör i första hand inriktas på de teaterinstitutioner för vilka staten har huvudansvaret -- Operan, Dramatiska teatern och Svenska riksteatern -- men bör även innehålla en bedömning av huruvida slutsatserna är tillämpliga på andra teaterinstitutioner i landet.

Bakgrund

De statliga bidragen till teaterverksamhet ges i huvudsak i tre former, nämligen till

• teatrar för vilka staten har huvudansvaret dvs. Operan, Dramatiska teatern och Svenska riksteatern,
• regionala och lokala teater- och dansinstitutioner,
• fria teatergrupper.

De samlade statliga bidragen till teaterverksamhet uppgår budgetåret 1988/89 till ca 650 milj. kr. under anslagen Bidrag till Svenska riksteatern, Bidrag till Operan, Bidrag till Dramatiska teatern, Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper samt Vissa bidrag till teater-, dans- och musikverksamhet. Av dessa medel är drygt 400 milj. kr. bidrag till de tre stora institutionerna -- Operan, Dramatiska teatern och Svenska riksteatern -- för vilka staten ensam står för de offentliga bidragen.

De statliga bidragen till teaterverksamhet har ökat väsentligt sedan 1970-talets början. Som exempel kan nämnas att bidragen till Operan och Dramatiska teatern budgetåret 1970/71 uppgick till sammanlagt 200 milj. kr. i 1988 års prisläge. Budgetåret 1988/89 är de sammanlagda statliga bidragen till dessa båda teatrar 259 milj. kr. Bidragen till Svenska riksteatern var budgetåret 1970/71 110 milj. kr. och budgetåret 1988/89 156 milj. kr. För övrig teaterverksamhet uppgick statsbidraget budgetåret 1970/71 till 103 milj. kr. i 1988 års prisläge och budgetåret 1988/89 till 231 milj. kr.

Under senare år har de statliga bidragen till Operan, Dramatiska teatern och Svenska riksteatern varit ungefär konstanta i fast penningvärde.

Värdet på grundbeloppen till de regionala och lokala teaterinstitutionerna har varje år räknats upp med ett genomsnitt av de statliga löneavtalen. Ökningar av antalet grundbelopp har i första hand tilldelats de små och medelstora teaterinstitutionerna. Statsbidraget till regionala teaterinstitutioner uppgick budgetåret 1970/71 till 97 milj. kr. i 1988 års prisläge och uppgår budgetåret 1988/89 till 198 milj. kr. Utöver stöd från staten erhåller de regionala och lokala teaterinstitutionerna betydande bidrag från kommuner och landsting.

Statsbidraget till de fria teatergrupperna har ökat snabbt men ligger på en lägre nivå i jämförelse med bidragen till teaterinstitutionerna. Detta statsbidrag uppgick budgetåret 1970/71 till 2,5 milj. kr. i 1988 års prisläge och uppgår budgetåret 1988/89 till ca 29 milj. kr.

Teatrarna har också tillförts betydande resurser från arbetsmarknadssektorn.

En viktig del av den statliga kulturpolitiken är att stödja och stimulera kulturverksamhet i hela landet. Av de ovan redovisade uppgifterna framgår också att de största reala ökningarna till teaterverksamhet har tillfallit de regionala institutionerna och de fria grupperna. Ändå utgörs en stor del av de statliga medlen av bidrag till Operan, Dramatiska teatern och Svenska riksteatern. Det är inte märkligt eftersom staten är den enda offentliga bidragsgivaren till dessa teatrar. Det är dessutom viktigt för den samlade teater- och operakonsten i landet att nationalscenerna kan hålla en hög konstnärlig kvalitet. Riksteatern har dessutom hela sin verksamhet förlagd till orter i hela landet.

Verksamhetsformen för teatrarna varierar. Operan och Dramatiska teatern drivs i form av aktiebolag. Svenska riksteatern är en sammanslutning av lokala teaterföreningar och utgör sammanslutningens riksorganisation. Av de regionala teaterinstitutionerna drevs år 1987 13 som stiftelser med kommun och landsting som stiftare medan 5 drevs som aktiebolag, 3 med landstingskommunal huvudman, 1 med kommunal huvudman och 1 var förening u.p.a.

Under senare tid har frågan om kostnaderna för att driva teaterverksamhet diskuterats ingående och framför allt gällt de stora institutionerna för vilka staten har ett huvudansvar.

Det har hävdats att de samhälleliga bidragen inte är tillräckliga för att upprätthålla oförändrad verksamhet och att det i dag krävs större resurser realt sett för att hålla samma omfattning på verksamheten än vad som krävdes för ett tjugotal år sedan. Kostnaderna för att driva de stora teaterinstitutionerna anses ha ökat särskilt snabbt. Sådana erfarenheter redovisas också från andra med Sverige jämförbara länder.

Utredningsuppdraget

Mot den bakgrund som jag nu har beskrivit är det angeläget att närmare undersöka vilka faktorer som har påverkat kostnadsutvecklingen för teatrarna och om situationen skiljer sig från vad som i allmänhet gäller för samhället i övrigt. Härvid kan bl.a. effekterna av ändrade arbetstids- och arbetsmiljölagar samt avtal inom arbetslivet särskilt ha haft betydelse. Andra faktorer som kan spela in är höga rese- och logikostnader vid turnéverksamhet. Ett förhållande som särskilt Svenska riksteatern har erfarenhet av. Nya kostnadskrävande uppgifter har förmodligen också kommit att ställas på teatrarna bl.a. när det gäller marknadsföring och information.

Det är vidare av intresse att belysa vilka åtgärder som vidtagits från teatrarnas sida för att hantera kostnadsutvecklingen. Härvid är teatrarnas totala finansieringsförutsättningar av betydelse. I vilken omfattning har t.ex. biljettintäkter och gager ökat? Vilken roll spelar höjningar av biljettpriset för besöksfrekvens och teaterekonomi? I vilken grad har fonder kunnat utnyttjas? Har teatrarna erhållit andra inkomster? Är några inkomster förknippade med krav på teatrarna?

Detta är exempel på frågeställningar som bör behandlas i översynen. I detta sammanhang är det också av intresse att belysa hur storleken på de samhälleliga bidragen per föreställning/åskådare har utvecklats och göra en bedömning av vad som kan vara en rimlig subventionsnivå.

Vidare bör det belysas hur de totala resurserna utnyttjas i teatrarnas verksamhet. Teatrarnas kostnader består helt naturligt till största delen av lönekostnader. Vid en stor teater krävs en noggrann planering så att personalen kan utnyttjas i tillfredsställande omfattning. Svårigheterna att utnyttja fast anställd personal kan medföra ekonomiska förluster i verksamheten. Detta bör ställas i relation till möjligheten att i lämplig omfattning tillämpa projektanställningar.

En redovisning bör vidare göras av hur produktiviteten har utvecklats vid teatrarna. I utredningsarbetet bör givetvis beaktas att den konstnärliga verksamhet som bedrivs vid teatrarna kräver särskilda hänsyn.

Utredningen bör även innehålla en bedömning av huruvida den nuvarande verksamhetsformen för Operan och Dramatiska teatern är den mest ändamålsenliga med hänsyn till verksamhetens karaktär eller av ekonomiska skäl.

Översynsarbetet bör bedrivas i nära samverkan med berörda myndigheter och institutioner m.fl.

Utredaren skall redovisa uppdraget före utgången av april 1991.

För utredningen gäller regeringens direktiv (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) med uppdrag att göra en översyn i enlighet med vad jag har anfört i det föregående,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)