Mitt förslag

Jag föreslår, att en särskild utredare tillkallas för att bl.a. kartlägga de konstnärliga och litterära yrkesutövarnas arbetsvillkor och utvärdera hittills gjorda statliga insatser för dessa yrkesgrupper. Utredaren förutsätts dra slutsatser av sina iakttagelser och lämna erforderliga förslag.

Hittills gjorda insatser

Att konstnärligt skapande har grundläggande betydelse för den kulturella utvecklingen och därmed också för samhällsutvecklingen som helhet kan knappast bestridas. Konstnärliga och litterära yrkesutövare har en nyckelroll i kulturlivet inte bara som skapare och förmedlare av konstupplevelser utan även som inspiratörer för skapande verksamhet. Ett väsentligt inslag i den statliga kulturpolitiken är därför att värna om konstnärlig yrkesverksamhet och konstnärligt utvecklingsarbete.

Under 1980-talet har förbättringar av det direkta konstnärsstödet genomförts i en rad hänseenden.

År 1982 fattades beslut om att bild- och formkonstnärerna skulle tilldelas en kollektiv ersättning för att deras verk i offentlig ägo visas för allmänheten eller används på andra allmännyttiga sätt (visningsersättning). Samtidigt inrättades Sveriges bildkonstnärsfond.

Författarnas biblioteksersättning har ökat från 30 öre till 63 öre per boklån sedan år 1980. En särskild översättarpenning har införts. År 1985 träffades överenskommelse mellan regeringen och upphovsmännens organisationer om en förhandlingsordning för biblioteksersättningens grundbelopp.

Den tidigare s.k. dramatikerersättningen har ersatts av ett särskilt dramatikerstöd.

Upphovsmännen på musikområdet har fått förstärkta bidrag och nya stödformer.

Stödet till fria teater-, dans- och musikgrupper har successivt förstärkts.

Härutöver har en rad olika insatser såväl inom kulturpolitiken som inom arbetsmarknads- och skattepolitiken haft som mål bl.a. att förbättra de konstnärliga och litterära yrkesutövarnas villkor.

En utgångspunkt vid valet av stödinsatser för yrkesverksamma konstnärer har varit att i första hand medverka till att öka arbetstillfällena och därutöver lämna ersättning för att allmänheten i vissa fall fritt förfogar över konstnärliga verk och prestationer. En annan utgångspunkt har varit att konstnärer tidvis måste få ägna sig åt utvecklingsarbete utan tanke på att det skall ge omedelbar förtjänst. En tredje utgångspunkt innebär att avvägningen mellan skilda behov skall ske i samråd med konstnärernas organisationer.

Behovet av en översyn

Sedan 1960-talet har statsmakterna bedrivit en aktiv främjandepolitik på olika konstområden, vilket har lett till fler arbetstillfällen och inte obetydliga inkomstförstärkningar för skilda konstnärsgrupper. Parallellt med dessa insatser har konstnärsorganisationerna funnit skäl att föreslå ytterligare åtgärder för att förbättra de konstnärligt och litterärt yrkesverksammas inkomster och sysselsättning.

I januari 1987 yrkade Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS) i en skrivelse till regeringen bl.a., att all politik som berör konstnärernas villkor skulle samordnas och att en ny utredning om konstnärernas skattefrågor m.m. skulle tillsättas.

Konstnärernas riksorganisation (KRO) m.fl. har ställt upprepade krav på en utveckling av olika kollektiva ersättningsformer i samband med utställning och försäljning av konstverk. Upphovsmannaorganisationerna på musikområdet har framfört motsvarande krav i fråga om viss användning av musikaliska verk.

I februari 1988 begärde Svenska teaterförbundet skyndsamma åtgärder för att minska arbetslösheten bland skådespelare i Sverige. Nyligen publicerad statistik från arbetsmarknadsverket bekräftar att arbetslösheten på kulturområdet är större än på arbetsmarknaden i övrigt. Det bör dock noteras, att antalet på kulturområdet sysselsatta i dag är väsentligt högre än tidigare.

Konstnärsnämnden, som år 1981 publicerade en undersökning av fria kulturarbetares ekonomiska och sociala förhållanden år 1977 (den s.k. KNUFF-studien), har i sin senaste anslagsframställning framhållit behovet att på nytt kartlägga kulturarbetarnas villkor. Nämnden hänvisar i detta sammanhang till att statistiska centralbyrån (SCB) har planer på att utveckla en återkommande kulturarbetarstatistik. I avvaktan på att så sker har SCB på nämndens uppdrag gjort en studie av konstnärernas inkomstförhållanden med utgångspunkt i bl.a. folk- och bostadsräkningen 1985. Vidare har riksdagen i april 1989 anvisat 0,5 milj. kr. för en större undersökning.

Sysselsättningsläget på kulturområdet och konstnärsorganisationernas krav på förstärkta insatser för skilda konstnärsgrupper gör det angeläget med en genomgång av det konstnärspolitiska fältet. En fördjupad kunskap om arbetsvillkoren på olika konstområden är också värdefull som underlag för det kulturpolitiska reformarbetet i stort under regeringens innevarande mandatperiod.

De angivna omständigheterna utgör enligt min mening skäl att låta en särskild utredare göra en samlad översyn av området.

Uppdraget

Utredaren skall

• kartlägga hur arbetsvillkoren för konstnärliga och litterära yrkesutövare har förändrats över en tjugoårsperiod med beaktande av möjligheterna till fasta anställningar, frilansarbete, upphovsrättsliga ersättningar och andra inkomstmöjligheter
• översiktligt beskriva kulturarbetsmarknadens utveckling bl.a. för att ge en bild av hur förändrade kulturvanor och den tekniska utvecklingen har påverkat efterfrågan på konstnärligt arbete och formerna för konstutövandet
• bedöma om de konstnärliga utbildningarna på skilda nivåer till inriktning och dimensionering är rätt avvägda i förhållande till arbetsmöjligheterna inom olika konstnärsyrken
• granska och utvärdera de olika formerna av direkta bidrag och ersättningar, som staten lämnar till konstnärliga och litterära yrkesutövare, samt belysa det statliga stödets roll i förhållande till det stöd som ges på lokal och regional nivå
• diskutera samspelet mellan direkt ekonomiskt stöd till konstnärliga och litterära yrkesutövare och insatser i syfte att bredda deras arbetsmarknad
• lägga synpunkter dels på statens allmänna ansvarstagande när det gäller ifrågavarande yrkesgruppers försörjning, dels på avvägningen mellan fackliga intressen och kulturpolitiska mål vid valet av stödinsatser.

En konstnärsgrupp med särskilda problem som lätt förbises i kulturpolitiska sammanhang är cirkus- och skådeartisterna. Överväganden rörande denna grupp bör också ingå i utredningen.

Utredaren förutsätts dra slutsatser av sina iakttagelser och resonemang samt lämna de förslag som han anser påkallade.

Vad gäller statistiskt underlagsmaterial och annan information om faktiska förhållanden bör utredaren så långt möjligt utnyttja befintliga uppgifter hos berörda myndigheter m.m.

Under sitt arbete bör utredaren samråda med berörda myndigheter och intresseorganisationer. I den mån upphovsrättsliga frågor berörs bör utredaren samråda med upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02).

För utredarens arbete gäller direktiven (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning och direktiven (dir. 1988:43) angående beaktande av EG-aspekter.

Utredaren skall redovisa uppdraget före utgången av april 1990.

Jag har i dessa frågor haft samråd med cheferna för justitiedepartementet, socialdepartementet, finansdepartementet, arbetsmarknadsdepartementet och bostadsdepartementet.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att göra en översyn i enlighet med vad jag har anfört i det föregående,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar

att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag A 2. Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)