Beslut vid regeringssammanträde 1990-03-08

Statsrådet Lindqvist anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en aktionsgrupp tillsätts för att i nära samarbete med kommunerna inventera möjliga åtgärder för att snabbt bygga ut och förbättra situationen i barnomsorgen.

Gruppen skall dels undersöka vilka bedömningar kommunerna gör vad gäller möjligheterna att nå målet full behovstäckning, dels göra en egen analys av möjligheterna.

Gruppen skall också ha till uppgift att bedöma hur och vid vilken tidpunkt rätten till barnomsorg för alla barn fr.o.m. ett och ett halvt år till dess de börjar skolan kan förverkligas, och därvid särskilt överväga möjligheten att införa en lagstiftad rätt till plats i barnomsorgen för alla barn.

Bakgrund

Riksdagen antog i december 1985 regeringens proposition (1984/85:209) om förskola för alla barn (SoU 1985/86:5, rskr. 27). Riksdagen lade därmed fast principerna för att förverkliga en rätt för alla barn att delta i kommunal barnomsorgsverksamhet från ett och ett halvt års ålder till dess de börjar skolan. Utbyggnaden bör därvid ske i sådan takt att barnomsorgsverksamheten är fullt utbyggd senast år 1991, framhölls i propositionen.

För barn vars vårdnadshavare förvärvsarbetar eller studerar skall rätten avse plats i kommunalt daghem, familjedaghem eller alternativ barnomsorg, t.ex. föräldrakooperativ. För barn som är i familjedaghem eller tas om hand i det egna hemmet skall rätten gälla deltagande i öppen förskola eller plats i deltidsgrupp. Vad gäller deltidsgrupperna framhölls i propositionen lämpligheten av att dessa öppnas även för fyra- och femåringarna som inte finns i daghem. Riksdagsbeslutet innebar vidare att mål och innehåll för barnomsorgens förskoleverksamhet lades fast, bl.a. genom utarbetandet av ett pedagogiskt program för förskolan och genom lokala, kommunala riktlinjer för pedagogisk ledning och utveckling. Beslutet angav också att frågor om organisationen av barnomsorgen är en uppgift för kommunerna.

I propositionen anförde föredragande statsrådet vidare att han under utbyggnadsperioden, dvs. senast år 1991, avsåg att återkomma till frågan om en lagstiftad rätt till förskola för alla barn.

I propositionen föreslogs också ett nytt statsbidragssystem som senare utvecklats ytterligare. Senast höjdes statsbidraget med 900 milj. kr. fr.o.m. 1 januari 1990. Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag analyserat och utarbetat en rapport om den sociala snedfördelningen i barnomsorgen. I syfte att motverka en sådan utveckling infördes fr.o.m. 1 januari 1990 utöver det särskilda statsbidraget till nattöppna daghem -- ett särskilt statsbidrag till daghemsavdelningar med förlängt öppethållande.

Stödet till alternativa barnomsorgsformer, t.ex. föräldrakooperativ, har förbättrats. Förslag kommer senare i vår att föreläggas riksdagen om att rätt till statsbidrag införs för s.k. personalkooperativa daghem och fritidshem och arbetsplatsdaghem som drivs som föräldra- eller personalkooperativ. Personalkooperativen skall ägas av personalen, som ska ha yrkeskompetens och kooperativen ska vara intagna i kommunens barnomsorgsplan.

En arbetsgrupp i regeringskansliet ser för närvarande över regler och administrativa hinder för barnomsorgens utbyggnad på bl.a. arbetsmiljö- och livsmedelslagstiftningens områden. Personalutbildningen har utökats de senaste åren. För att ytterligare förbättra personalförsörjningen föreslås i årets budgetproposition en väsentlig utökning av förskollärarutbildningen fr.o.m. hösten 1990. Socialstyrelsen avses få i uppdrag att genomföra en utvärdering av barnomsorgens kvantitet, kvalitet och ekonomi.

Utbyggnadens genomförande

Med ledning av Statistiska centralbyråns (SCB) undersökning om efterfrågan på barnomsorg 1982/83 beräknades i propositionen att totalt ca 380 000 barn i åldrarna ett och ett halvt år t.o.m. de börjar skolan hade föräldrar som förvärvsarbetade eller studerade. Av dessa beräknades 307 000 efterfråga barnomsorg i daghem eller familjedaghem. Samtidigt fanns 266 000 barn inskrivna i daghem eller familjedaghem. Det saknades således vid denna tidpunkt plats för ca 41 000 barn i daghem eller familjedaghem.

Det totala utbyggnadsbehovet av daghem och familjedaghem under hela utbyggnadsperioden 1987--1991 beräknades till nära 55 000 inskrivna barn. Utbyggnadsbehovet bedömdes mot bakgrund av då kända uppgifter om födelsetalens framtida utveckling och om ökningen av den kvinnliga förvärvsfrekvensen under perioden. Vidare förutsattes att antalet inskrivna barn under ett och ett halvt års ålder inte minskar.

Det i propositionen beräknade utbyggnadsbehovet uppnåddes i praktiken redan vid mitten av år 1989, då antalet tillgängliga platser uppgick till ca 357 000.

Behovet av platser i daghem och familjedaghem har emellertid ökat för varje år och kan för närvarande beräknas till ca 430 000 vid utgången av år 1991. Denna ökade efterfrågan med ca 70 000 platser kan i stort sett förklaras av den mycket kraftiga ökningen av antalet födda barn under senare delen av 1980-talet. Även de förlängda arbetstiderna och en ökad invandring har bidragit till den ökade efterfrågan på barnomsorgsplatser. Utbyggnadsbehovet från mitten av år 1989 till utgången av år 1991 kan således nu beräknas till ca 73 000 platser.

I den redovisade behovsberäkningen har hänsyn inte tagits till den förlängning av föräldraförsäkringen som riksdagen ställt sig bakom. Det är emellertid svårt att bedöma i vilken omfattning förlängningen av föräldraförsäkringen påverkar efterfrågan av barnomsorg.

Under förutsättning att föräldraförsäkringen utnyttjas i samma omfattning som i dag (88 %) skulle det återstående utbyggnadsbehovet under perioden mitten av år 1989 t.o.m. år 1991 reduceras kraftigt till totalt 34 200 platser, dvs. ca 14 000 platser per år. Under perioden 1984--1988 var den genomsnittliga utbyggnaden 15 800 platser per år.

Tillgången på platser i förhållande till behovsutvecklingen varierar emellertid mellan kommunerna. Enligt uppgifter från Svenska kommunförbundet år 1989 bedömer en stor majoritet av landets kommuner att de kommer att klara det uppställda målet. Ett antal kommuner har emellertid i förbundets förfrågningar anmält att de har svårigheter att klara utbyggnaden. Olika förklaringar till svårigheterna har framförts från dessa kommuners sida. Hit hör bl.a. bristande ekonomiska resurser, markbrist, lokalbrist, tidsödande planeringsregler vid ny- och ombyggnation, oförutsedd ökning av behoven samt personalbrist.

Barnomsorgens mål och innehåll

1985 års riksdagsbeslut innebar också att mål och innehåll för barnomsorgens förskoleverksamhet lades fast. För verksamheten finns numera ett av socialstyrelsen utarbetat pedagogiskt program. I ett stort antal kommuner har, som ett komplement till det pedagogiska programmet, utarbetats kommunala riktlinjer för förskolans pedagogiska ledning och utveckling. Vidare kommer socialstyrelsen att inom kort presentera ett särskilt komplement till det pedagogiska programmet för de äldre barnen i förskolan. I detta sammanhang kan också nämnas att sedan år 1984 avsätts särskilda statliga medel för utvecklingsinsatser i barnomsorgen. Hittills har ca 600 utvecklingsprojekt genomförts med stöd av dessa medel.

Av särskild betydelse för barnomsorgens kvalitetsmässiga utveckling är möjligheterna till personalens fortbildning. Sedan år 1988 har särskilda medel för fortbildning avsatts i statsbidraget. Svenska kommunförbundet gör för närvarande i samarbete med socialdepartementet en analys av utvecklingen på fortbildningsområdet.

Aktionsgruppens uppdrag

Mot bakgrund av vad jag nu anfört finner jag det angeläget att tillsätta en aktionsgrupp som snabbt analyserar kommunernas möjligheter och prövar olika åtgärder för att nå målet en förskola av god kvalitet för alla barn över ett och ett halvt års ålder.

Gruppen bör pröva olika konkreta åtgärder för att påskynda utbyggnaden av framför allt heldagsomsorgen i de kommuner som för närvarande har uppenbara svårigheter med utbyggnadstakten. Detta arbete bör ske i nära samarbete med berörda kommuner. Till åtgärder som bör prövas hör insatser för att ta bort administrativa, tekniska eller organisatoriska hinder i kommunerna, skapa snabbare beslutsprocesser i kommunerna, decentralisera ansvar och befogenheter samt insatser för att utveckla de alternativa barnomsorgsformerna. Olika möjligheter för att effektivare utnyttja barnomsorgens resurser bör prövas. Gruppen bör vidare förmedla goda exempel på lokala lösningar, bl.a. i glesbygdsområden. Gruppen bör arbeta med olika åtgärder för att förbättra personalsituationen inom barnomsorgen.

Gruppen skall också ha till uppgift att bedöma hur och vid vilken tidpunkt rätten till barnomsorg för alla barn fr.o.m. ett och ett halvt år till dess de börjar skolan kan förverkligas, och därvid särskilt överväga möjligheten att införa en lagstiftad rätt till plats i barnomsorgen för alla barn.

Aktionsgruppen skall därutöver, med utgångspunkt i sitt arbete och med beaktande av regeringens direktiv (dir 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning, föreslå regeringen de kompletterande åtgärder som den finner nödvändiga för att förverkliga 1985 års riksdagsbeslut om förskola för alla barn. Dessa direktiv gäller även i övriga avseenden för gruppen.

Under sitt arbete bör aktionsgruppen samråda med berörda myndigheter samt inhämta synpunkter från Svenska kommunförbundet och berörda personal- och intresseorganisationer.

Aktionsgruppens arbete skall slutföras senast den 1 september 1990.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om barnomsorg

att tillkalla en aktionsgrupp -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med högst 4 ledamöter med uppdrag att inventera möjliga åtgärder för att nå målet om en förskola för alla barn över ett och ett halvt års ålder,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt aktionsgruppen.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnader skall belasta femte huvudtitelns anslag A2 Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Socialdepartementet)