Beslut vid regeringssammanträde 1990-04-19

Statsrådet Johansson, civildepartementet, anför.

Uppdraget

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att analysera den kooperativa företagsformens utvecklingsmöjligheter på olika områden och studera hinder och problem som försvårar kooperativ verksamhet.

Översynen skall ha två huvudsyften.

För det första skall utredningen analysera den kooperativa företagsformens utvecklingsmöjligheter och begränsningar på nya områden samt föreslå åtgärder som främjar kooperativt nyföretagande.

Utredningen skall därvid speciellt undersöka de kooperativa idéernas möjligheter att både förnya den offentliga sektorn och bidra till lokala samverkanslösningar bl.a. på landsbygden. Här avses främst olika former av kooperativ i samverkan med eller som alternativ till traditionell kommunal och landstingskommunal förvaltning. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt sådana lösningar som har förutsättningar att tillämpas mer generellt.

För det andra skall utredningen kartlägga vilka faktiska hinder som försvårar uppkomsten av ny kooperativ verksamhet och föreslå hur dessa skall kunna undanröjas. Härvid avses faktorer som förhindrar en flexibel resursanvändning, samverkan mellan offentliga organ och kooperativ eller kooperativ verksamhet som alternativ till privat verksamhet. Sådana faktorer kan t.ex. vara regler och attityder hos myndigheter och enskilda organ som motverkar nya otraditionella samverkansformer.

Utredningen skall också klarlägga vilka villkor som bör vara uppfyllda för att just den kooperativa verksamhetsformen är att föredra framför andra mer traditionella verksamhetsformer.

Frågor om alternativa finansieringsformer (som alternativ till statliga bidrag) och statens behov av uppföljning av verksamhet i kooperativ regi bör också ses över.

Däremot skall utredningen inte överväga några ändringar i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar eller i annan lagstiftning om de ekonomiska föreningarna. Utredningen skall inte heller behandla skattefrågor.

Bakgrund

Förutom den etablerade konsument- och producentkooperationen finns det i dag ett nyföretagande i kooperativ form inom såväl offentlig som privat verksamhet. Uppskattningsvis finns drygt tusentalet ''nykooperativa'' verksamheter i form av ekonomiska föreningar. Nyföretagandet består dels av nya otraditionella verksamheter inom etablerad kooperation, dels av nybildade fristående ekonomiska föreningar samt företag ägda av sin egen personal.

Mest kända är de föräldradrivna daghemmen, men nykooperativ finns även inom hantverk, kultur, media, tillverkning, jordbruk, handel, kommunikationer, vård och omsorg om äldre och handikappade, samt i form av försök med kooperativ hyresrätt och utveckling av samordnad boendeservice i bostadsområden och på landsbygden. Den kooperativa företagsformens villkor behandlades senast av kooperationsutredningen i dess huvudbetänkande (SOU 1981:60) Kooperationen i samhället. Utredningens förslag ledde bl.a. till inrättandet av kooperativa rådet (I 1983:G). Rådet är ett kontaktorgan mellan regeringen och de kooperativa organisationerna. Dess uppgift är bl.a. att uppmuntra utvecklingen av ny kooperativ verksamhet genom att ge ekonomiskt stöd till lokal rådgivningsverksamhet.

Näringsutskottet uttalade våren 1989 i anslutning till sin behandling av anslagsfrågor m.m. rörande kooperationen (1988/89:NU 23) att utvecklingen av såväl befintlig som ny kooperativ verksamhet är betydelsefull från allmän näringspolitisk synpunkt. Nyföretagandet i kooperativ form hade inte utvecklats i önskvärd omfattning. Detta kunde, anförde utskottet, delvis ha sin förklaring i ett visst motstånd mot den kooperativa företagsformen och i att de berörda statliga och regionala organens intresse för kooperativa lösningar ibland har varit svagt. Utskottet förordade därför att regeringen skulle låta göra en analys av kooperationens utvecklingsmöjligheter på nya områden. Problem och hinder som försvårar kooperativ verksamhet borde särskilt uppmärksammas. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 1989:181).

Regeringen har också i olika sammanhang uttalat sin vilja och avsikt att skapa alternativ i den offentliga verksamheten. Kooperativa lösningar framstår här som viktiga bidrag både för att direkt öka medborgarnas inflytande över verksamheter som berör dem och som ett medel för decentralisering i den offentliga sektorn.

Uppdragets genomförande

Utredaren skall

• samråda med de lokala kooperativa utvecklingscentra, Kooperativa institutet, Koop-Service samt Serviceföreningen Vårat Dagis,
• samråda med kooperativa rådet och övriga berörda myndigheter, landsting, kommuner och andra organ,
• samråda med glesbygdsdelegationen (I 1977:02), boendeservicedelegationen, handikapputredningen (S 1988:03), utredningen (S 1989:01) om service, stöd och vård till psykiskt störda samt konkurrensutredningen (C 1989:03),
• ta del av forskning rörande kooperation som berör uppdraget,
• analysera och redovisa effekterna av sina förslag ur ett jämställdhetsperspektiv,
• beakta kommittédirektiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:05 ) och angående beaktandet av EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43).

Arbetet bör vara slutfört före utgången av oktober 1990.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om kooperativa frågor

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att göra en analys av den kooperativa företagsformens utvecklingsmöjligheter på nya områden och studera hinder och problem som försvårar kooperativ verksamhet,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Civildepartementet)