Beslut vid regeringssammanträde den 21 juni 1990

Chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Göransson anför.

Mitt förslag

Rådet mot skadliga våldsskildringar inrättas som ett organ i enlighet med kommittéförordningen med uppgift att samordna verksamhet mot skadliga våldsskildringar i rörliga bilder.

Bakgrund

I prop 1989/90:70 presenterade regeringen ett brett åtgärdsprogram för att minska skadeverkningar av våldsskildringar i rörliga bilder. Regeringen föreslog bl.a. att ett särskilt råd mot skadliga våldsskildringar skulle inrättas. Rådets uppgift skulle bli att samordna olika insatser av statliga och andra myndigheter, organisationer och näringslivet. Vidare föreslog regeringen att statens biografbyrå skulle få i uppdrag att ha tillsyn över videogrammarknaden. För detta ändamål skulle byrån bygga upp en organisation i landet.

Genom beslut den 22 mars 1990 tillkallade chefen för utbildningsdepartementet en organisationskommitté med uppdrag att utarbeta förslag till organisation m.m. för det nämnda rådet och för biografbyråns tillsyn över videogrammarknaden. Kommittén lämnade sina förslag beträffande rådet den 30 maj 1990.

Riksdagen godkände den 31 maj 1990 i allt väsentligt propositionens förslag.

Några utgångspunkter för rådets arbete

I stället för censur

Debatten om videovåldet har i stor utsträckning handlat om det s.k. extremvåldet. Här har en stark opinion växt fram. Föräldrar har slutit sig samman lokalt och bildat aktionsgrupper, namninsamlingar har genomförts, föreningar och organisationer har fört upp videovåldet på sina dagordningar och i många kommuner har mediagrupper tillsatts.

Rådet mot skadliga våldsskildringar har beslutats bl.a. för att gå den nämnda opinionen till mötes. Regeringen och riksdagen har inte varit beredda att införa en obligatorisk förhandsgranskning av videogram. Huvudskälet är att åtgärden inte bedömts som effektiv, eftersom de flesta extremvåldsfilmer finns på den svarta marknaden. Rådet mot skadliga våldsskildringar har större möjligheter att -- i ett nära samarbete med folkrörelser och med skilda lokala grupper -- påverka och förändra utbudet. Medlen är opinionsbildning, kunskapsutbyte och information.

I den allmänna debatten har ibland argumentet förts fram att det centrala med en lagstiftning inte är effektiviteten utan de signaler den skickar ut om en moralisk uppfattning. Också här kan rådet, med sin breda satsning på samordning, fylla en funktion. Tillsättningen av rådet är en markering från samhället att vissa inslag i hittillsvarande utveckling inte accepteras.

Inte bara extremvåldet

Rådets arbete skall inte enbart avse extremvåldet. Frågan om våldsskildringar måste ses i perspektivet av hela det utbud av rörliga bilder som når barn och ungdomar. Här finns t.ex. nyhetssändningarna i TV och det s.k. underhållningsvåldet. Dessutom håller det snabbt på att växa upp en ny marknad med olika typer av data- och TV-spel. Även de utformas ofta med in slag av våld och brutalitet.

Det breda perspektivet innebär att rådet skall följa hela marknaden och göra bedömningar av hur den utvecklas i dessa hänseenden. Samtidigt innebär det att rådets arbete i huvudsak skall verka för att barn och ungdomar själva klarar av att orientera sig i och kritiskt granska det stora utbudet. Här är det inte minst viktigt att rådet inriktar sig mot vuxengenerationen. Det finns i dag en kunskapsklyfta mellan ungdomar och vuxna när det gäller film och video. Samtidigt är det de vuxna som i nära relationer till de unga främst kan bidra till att bygga upp en motståndskraft mot våldsskildringar. Rådets arbete bör således i första hand inriktas mot kunskap och information.

Skolans ansvar

Ansvaret för vad barn ser i sina hem ligger naturligt i första hand på föräldrarna. Men även skolan har här en viktig roll. Den rörliga bilden måste ägnas en stor och kvalificerad uppmärksamhet. Den delen av mediekunskapen måste fogas in i skolans arbete så att alla elever kommer i kontakt med den. Eleverna måste -- precis som länge har gällt i skolan beträffande skrivna texter -- uppmuntras att anlägga ett kritiskt/analytiskt betraktelsesätt även på rörliga bilder.

Det blir en av rådets viktigaste uppgifter att -- i samråd med framförallt skolöverstyrelsen och Svenska Filminstitutet -- utforma de åtgärder som här kan vara motiverade.

Rådets uppgifter

o En grundläggande uppgift för rådet är att vara ett samarbetsorgan för skolöverstyrelsen, socialstyrelsen, statens biografbyrå, brottsförebyggande rådet, statens ungdomsråd, arkivet för ljud och bild och barnmiljörådet. Syftet är att ge ett brett stöd, en uppmuntran och en konkret hjälp till de organisationer och grupper ute i landet som på olika sätt arbetar med videovåldsfrågorna. Tyngdpunkten i rådets samordnande uppgifter skall ligga på information och utbildning.

Rådet skall i sitt arbete prioritera frågan om vilka konkreta åtgärder som behöver vidtas inom utbildningsväsendet och i lärarutbildningen för att det förebyggande arbetet skall kunna förbättras. Många av de lärare som i dag undervisar i dessa frågor behöver ökad kunskap och stöd genom fortbildning och andra insatser. Rådet skall utarbeta förslag till hur mediekunskap skall kunna fogas in i skolans arbete på olika nivåer.

o En av rådets viktigaste uppgifter är att följa marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen. Rådet skall -- framför allt i samråd med arkivet för ljud och bild -- göra studier i videogrammens utveckling och tendenser och också följa den snabba utvecklingen beträffande data- och TV-spelen.

o Rådet skall också kontinuerligt följa de erfarenheter som massmedie- och påverkansforskare gör på området. Det är en fördel om rådet därvid kan sprida populärvetenskaplig information som kan användas av folkrörelser och olika lokala grupper ute i landet.

o Rådet bör fortlöpande ge utbildningsdepartementet information om sitt arbete och om de effekter som uppnås till följd av regeringens åtgärdsprogram. I synnerhet bör rådet följa erfarenheterna av de nya reglerna för vuxenmedverkan och i det sammanhanget överväga om det är lämpligt att förändra de nu gällande åldersgränserna eller att införa nya, t.ex. en 18-årsgräns.

o Den självsanering som inletts inom videobranschen bör uppmuntras. Rådet bör etablera en nära kontakt med branschen och kontinuerligt diskutera fortsatta åtgärder för självsanering. I första hand är det med videodistributörerna rådet skall föra dessa samtal.

o Rådet kan ta initiativ till projekt inom forskning, utbildningsväsende och föreningsliv. Det kan t.ex. gälla studier av skilda samhällsgruppers videokonsumtion, lokala projekt med ambition att kartlägga utbudet, arbete med medieprogram eller kvalitetsinbrytningar på videomarknaden. Rådets uppgift skall vara att föreslå de projekt som här kan vara lämpliga.

o De krav som behöver ställas på uppgifter från distributörerna i samband med att videogram registreras måste övervägas. Den övergripande målsättningen skall vara att uppgifterna i registret skall kunna fungera som en sorts varudeklaration för videogram. Biografbyråns tillsynsorganisation och de som vill följa utbudet på marknaden skall med hjälp av den kunna få ett begrepp om utvecklingen. Rådet har en uppgift att medverka i detta arbete.

o Rådet bör slutligen även ha en uppgift att bekämpa otillåtna våldsskildringar. Den uppgiften vilar främst på polisen och den nya tillsynsorganisation som skall knytas till statens biografbyrå. Rådet bör dock ha ett nära samarbete med dessa myndigheter och även med de lokala grupper i landet som engagerat sig i frågan. Rådets bidrag i detta arbete kan bli att ge del av sina erfarenheter av hur videoutbudet utvecklas.

Rådets arbetsformer

Rådet skall vara ett forum för utbyte av information. Rådet skall även -- i syfte att bidra till samordningen på området -- diskutera inriktningen av arbetet med videovåldsfrågorna i de till rådet anknutna verken och organisationerna. Rådet skall också fatta de grundläggande besluten om rådsarbetet. För mer löpande ärenden bör det finnas ett arbetsutskott, med förslagsvis fem ledamöter.

Med hänsyn till bredden i rådets uppdrag -- och till uppdragens delvis skilda karaktär -- är det naturligt om rådets arbete på basplanet organiseras i projektgrupper/arbetsgrupper. Det blir då lättare att uppnå handlingskraft och koncentration. De myndigheter, organisationer etc som skall medverka i rådets arbete eller kontinuerligt följa det, bör därför även knytas till grupperna i rådet.

Rådet skall ha god och nära kontakt med olika lokala grupper i landet. Här finns det skäl att även lyfta fram de insatser som görs i kommunal regi. Kommunerna har ett viktigt konkret ansvar för skola och kulturpolitik och de har också huvudansvaret för sociala frågor. Om rådet skall kunna utgöra en informationsbas för olika lokala grupper är det viktigt att även personer med kommunal erfarenhet får följa rådets arbete. Många enskilda kommuner har visat ett stort engagemang mot videovåldet.

Slutligen är det viktigt att rådet får knyta till sig forskarkunskap, inte minst för att rådets skilda projekt -- centrala och regionala -- skall kunna sättas in i ett brett kunskapssammanhang och erfarenheterna av projekten senare kunna tillgodogöras. Det finns också skäl att här påminna om rådets uppgift att fortlöpande ge lättfattlig information om de erfarenheter som vinns i forskarvärlden.

Utbildningsdepartementet svarar för rådets sekretariat, lokalförsörjning och tekniska utrustning samt för övriga kanslikostnader.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag

att regeringen beslutar att inrätta ett råd -- omfattat av kommittéförordningen (1976:119) -- mot skadliga våldsskildringar om högst 12 ledamöter med uppgifter av det slag jag ovan angivit och

att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet

att tillkalla ledamöter i rådet

att utse en av ledamöterna att vara ordförande samt

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt rådet.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)