Beslut vid regeringsammanträde 1991--04--25

Chefen för civildepartementet, statsrådet Johansson, anför.

1. Mitt förslag

En delegation, benämnd STATTEL-delegationen, ges i uppdrag att genomföra åtgärder för att effektivisera statliga myndigheters telekommunikation.

Arbetet skall leda till att statliga myndigheter inom tre år ges möjlighet att köpa gemensamma telekommunikationstjänster för 90-talets behov. Tjänsterna skall vara grundade på standarder och kosta väsentligt mindre än nuvarande tjänster.

2. Bakgrund

2.1. Datakommunikation

Regeringen uppdrog den 14 juli 1988 åt statskontoret att utreda de statliga myndigheternas datakommunikation i framtiden. Statskontoret skulle därvid göra en fördjupad studie av statsförvaltningens nuvarande och förväntade behov av datakommunikationstjänster samt en bedömning av vilka kommunikationslösningar som mest kostnadseffektivt tillgodoser behoven. Uppdraget skulle resultera i ett förslag till kommunikationsstrategi och en handlingsplan på kort och lång sikt samt underlag för en upphandling.

I förra årets budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 2, FiU 19, rskr. 180) framhöll jag, med anledning av statskontorets lägesredovisning den 30 augusti 1989 att en kommunikationstrategi skall stödja förnyelsearbetet inom offentlig sektor och vara utformad i samverkan med berörda användarmyndigheter. Den skall svara mot de krav på integritet, kvalitet och säkerhet som verksamheten ställer. Inriktningen bör vara att staten inte bör bygga upp och administrera egna data- och telekommunikationsnät utan i stället så långt möjligt tillgodose behoven genom köp av nättjänster. Någon upphandling bör enligt propositionen inte genomföras förrän ett slutligt ställningstagande har gjorts av regeringen.

Statskontoret redovisade uppdraget till regeringen i en rapport STATNÄT Datakommunikation för statsförvaltningen (1990:17). Statskontoret lämnade där förslag till en telekommunikationsstrategi och handlingsplan samt begärde ett uppdrag att fullfölja upphandlingsarbetet av kommunikationstjänster på det sätt som föreslagits i rapporten.

Rapporten har remissbehandlats. Remissvaren och en sammanställning av dem finns tillgängliga i civildepartementet (ärende DS 1468/90).

2.2. Telefonservice åt allmänheten

Statliga myndigheters telefonservice åt allmänheten har behandlats i finansutskottets betänkande om den ekonomiska politiken (FiU 19 88/89:30). Utskottet betonade behovet av förbättrad telefonservice gentemot allmänheten från de statliga myndigheternas sida. En höjd servicenivå -- som ett led i förnyelsearbetet -- måste enligt utskottet också innebära förbättringar för allmänhetens telefoni till myndigheterna. Utskottet ansåg att olika åtgärder bör vidtas i syfte att förbättra myndigheternas telefonservice. Det kan exempelvis gälla utökade telefontider och andra åtgärder som förkortar väntetider. 020-anknytning bör övervägas, bl.a. för att stimulera myndigheterna till att minska olägenheterna för allmänheten. 020-systemet bör användas i ökad utsträckning inom den statliga förvaltningen. Den närmare omfattningen fick enligt utskottet övervägas av regeringen.

Vad utskottet sålunda föreslagit har riksdagen som sin mening gett regeringen till känna (rskr. 1988/89:328).

3. Förändrade förutsättningar

Den tekniska utvecklingen i riktning mot digitala kommunikationsnät leder till att nya och förbättrade tjänster och funktioner i tjänsterna kan användas. Utvecklingen väntas också leda till att olika slags överföringar kan ske samtidigt i ett och samma nät. En gemensam teknisk lösning kan därmed tillgodose flera olika slag av telekommunikationer.

Marknaden för telekommunikationer kan förutsättas komma att förändras mycket de närmaste åren. Regeringen har i propositionen om näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87) föreslagit att televerket skall ändra associationsform den 1 juli 1992. Utvecklingen inom telekommunikationsområdet medför ett behov av utvidgade myndighetsuppg ifter. Televerket kommer att arbeta under villkor likställda med konkurrenternas. Verket skall särredovisa kostnader för särskilda åtaganden som inte kan rymmas inom normala affärsmässiga hänsyn. Verket skall dessutom kompenseras för sådana åtaganden.

Regeringen beslutade den 24 januari 1991 (kommunikationsdepartementets ärenden II 604/90 och 692/90) om principer för samtrafik mellan televerkets kopplade telefonnät och andra nät där operatören säljer kapacitet på marknaden. Vidare har regeringen beslutat att operatörer av telenät som förhyrts av televerket får sälja kapacitet på sådana nät till tredje part, dvs. s.k. tredjepartstrafik tillåts på uthyrda teleledningar.

Televerket, som förvaltar det allmänna telenätet, kan numera ge särskilda villkor för speciella kunder. Stora kunder har genom ett samlat uppträdande mot televerket och genom ett effektivare utnyttjande av teleresurserna möjligheter att få bättre villkor än om de uppträder var för sig.

På marknaden finns olika leverantörer både av nät, tjänster och utrustning vilket ökar kundernas valmöjligheter. På området datakommunikation kan televerket och andra leverantörer tillhandahålla del- eller helhetslösningar till företag och myndigheter. Det förväntas att konkurrensen på hela telekommunikationsområdet kommer att öka.

Statskontorets utredningsarbete har i enlighet med regeringsuppdraget primärt avsett datakommunikation. Statskontoret har också belyst myndigheternas telefoni, men föreslagit att åtgärder för att förbättra den ska genomföras efter åtgärderna för datakommunikation.

Behoven av telekommunikation omfattar både telefoni, datakommunikation, telefaxkommunikation och videokommunikation. Med stöd av dessa teletjänster kan myndigheterna öka effektiviteten i verksamheten samt ge bättre service till medborgare och företag. Statliga myndigheters (utom affärsverkens) kostnader för datakommunikation har beräknats till 100 -- 200 milj. kr. per år, medan deras kostnader för all telekommunikation har beräknats till 1 000 -- 1 500 milj. kr. per år. Möjligheterna till rationaliseringar blir därför avsevärt större för de statliga myndigheterna om de olika telekommunikationerna behandlas sammantaget.

Statliga myndigheters kostnader för att överföra skriftliga meddelanden är också höga men har inte beräknats. Portokostnaderna, som är en del av dessa, har beräknats uppgå till över 700 milj. kr. år 1989/90. Det finns möjligheter att sänka dessa kostnader genom att använda modern telekommunikation.

De ändrade förutsättningar, som redovisats i det föregående utgör ytterligare motiv för ett samlat arbete med att utforma och anskaffa sådana teletjänster som bör vara gemensamma för de statliga myndigheterna samt förbättra statliga myndigheters roll som beställare av sådana tjänster.

På telekommunikationsområdet finns vissa specifika problem som bör behandlas i det fortsatta arbetet.

På telefoniområdet är varje enskild myndighet kund hos televerket och utnyttjar det sortiment av tjänster som televerket erbjuder. En del myndigheter har gått samman om gemensam växel, t.ex. beroende på att myndigheterna ligger nära varandra. Några samlade åtgärder för att förbilliga eller förbättra dessa funktioner eller att förstärka myndigheternas beställarroll bedrivs inte. Myndigheternas telefoni är därför inte så kostnadseffektiv som vore önskvärt.

Statliga myndigheters telefonservice åt allmänheten har behandlats av finansutskottet i det förut nämnda betänkandet om den ekonomiska politiken (FiU 1988/89:30). Flera problem behandlades av utskottet. D et behövs mer rättvisa telekostnader för allmänhetens telefoni till myndigheterna och en förbättrad teleservice från myndigheternas sida, t.ex. kortare väntetider, bättre information och hänvisningar. Att på reguljära villkor införa 020-system bedöms kraftigt öka statens kostnader. Även andra lösningar måste således utredas.

För datakommunikationen har många myndigheter skilda förutsättningar. Några exempel från remissvaren på rapporten STATNÄT redovisas här.

• Rättsväsendet befinner sig i ett stadium där myndigheterna -- kriminalvårdsstyrelsen (KVS), domstolsverket, riksåklagaren, rikspolisstyrelsen (RPS) -- har stort behov av lösningar för sina datakommunikationer. KVS utarbetar kraven på ett framtida datakommunikationskoncept. RPS håller på att uppgradera sitt datakommunikationsnät för att klara en akut ökning av antalet terminaler. De framtida behoven ställer långtgående krav på nätet och RPS är angeläget om ett snabbt genomförande av ett gemensamt nät, inom ramen för styrelsens egna tidsplaner. Hela rättsväsendet har behov av gemensamma kommunikationstjänster och möjligheter till ''alla-till-alla''-kommunikation. Det saknar myndigheterna i dag.
• Andra myndigheter har egna kommunikationsnät som byggts upp för deras behov, och där det finns tidsplaner för moderniseringar och ytterligare investeringar. Nätlösningarna är mycket olika. Nya kommunikationstjänster kommer i hög grad att behöva specialutformas för resp. myndighet om deras egen nätutveckling fortsätter. Detta gäller t.ex. försvarsmakten, socialförsäkringen, trafiksäkerhetsverket, tullverket, riksskatteverket och arbetsmarknadsverket.
• Flera av myndigheterna har tidsplaner för sin fortsatta modernisering som gör det möjligt för dem att ansluta sig till de gemensamma teletjänster som bör anskaffas för statsförvaltningen.
• Det finns för närvarande ingen utveckling av nya gemensamma teletjänster för 90-talets verksamhetsbehov. Om myndigheterna själva utvecklar dem, finns betydande risker för att datakommunikationen fortsätter att vara en begränsande faktor i myndigheternas informationsförsörjning. Det blir dessutom dyrare, vilket statskontoret har visat i sin utredning.
• De företag som överför information elektroniskt till eller från myndigheter bör ha möjlighet att välja säkra tekniska lösningar som används gemensamt av alla berörda myndigheter.

Telefax används av flertalet myndigheter. Tjänstebrevsrättens avskaffande har medfört att kostnaden för faxkommunikation många gånger blir lägre än brevportot. Dagens telefaxkommunikation och ofta även organisationen av den visar emellertid på kvalitetsbrister. Myndigheternas investeringar i telefax är inte så lönsamma som vore önskvärt.

Sammantaget innebär detta att de teletjänster myndigheterna använder inte är tillräckligt anpassade efter verksamhetens behov, samt att myndigheterna, om de fortsätter att uppträda var för sig, kommer att betala för mycket för sina telekommunikationer under 90-talet.

Statliga myndigheter bör köpa tjänster i stället för att upphandla och driva egna nät.

Myndigheterna får ökad anledning och ökade möjligheter att väljarationella lösningar baserade på egna behov, att själva bedöma sambanden mellan olika kommunikationssystem samt att satsa på tjänster som ger ökad effektivitet och service.

Genom ett samlat agerande från myndigheternas sida bör myndigheterna kunna anskaffa teletjänster som kostar mindre än i dag. En ambition är en nettominskning med minst 25 procent av kostnaderna för dagens telekommunikationer.

De statliga myndigheterna behöver därför stärkas i sin beställarroll på telekommunikationsområdet och effektivare utnyttja de telekommunikationsresurser som de förfogar över.

Myndigheternas verksamhet bör utvecklas och effektiviseras bl.a. genom användning av väl fungerande telekommunikationer. Myndigheterna bör rationalisera överföring av skrivelser och andra skriftliga meddelanden till andra. En väl fungerande telekommunikation ökar möjligheterna till en friare lokalisering av verksamheten.

Sedan gammalt har televerksamheten i Sverige byggts upp enligt för alla gemensamma standarder. Det har lagt grunden för den ''alla till alla''-kommunikation som telefonin medger. På datakommunikationsområdet har standardiseringsarbetet på europeisk och internationell nivå nu kommit så långt att det finns möjlighet att lägga grunden för ''alla till alla''-kommunikation. Statliga myndigheter skall därför använda de standarder som ger en standardiserad kommunikation enligt OSI (Open Systems Interconnection).

En rad nya kommunikationstjänster på telekommunikationsområdet kommer att efterfrågas under 90-talet. För att uppnå möjligheten till ''alla till alla''-kommunikation till låga kostnader måste dessa teletjänster få en i huvudsak gemensam utformning i statsförvaltningen och vara grundade på standarder. Myndigheterna bör själva på affärsmässiga grunder avgöra vilka tjänster som bidrar till effektivitet och förnyelse av den egna verksamheten. Urvalet av tjänster som bör vara gemensamma bestäms av myndigheterna och av storleken på de besparingar och övriga fördelar som tjänsterna medför.

Det bör eftersträvas att de förbättrade telekommunikationerna utöver att avse vanliga fredstida förhållanden även skall kunna tillgodose behoven under kriser och i krig vad gäller skyddsnivå m.m. Statliga myndigheters verksamhet under sådana förhållanden är idag till stor del beroende av fungerande telekommunikationer.

Vid utformningen av de gemensamma teletjänsterna skall övervägas hur de lagar och övriga författningar som reglerar offentlighet, sekretess, integritet och säkerhet bäst skall följas.

STATTEL-delegationen som nu inrättas får i uppdrag att genomföra åtgärder för att effektivisera statliga myndigheters telekommunikation. Statliga myndigheter skall inom tre år ges möjlighet att köpa gemensamma telekommunikationstjänster för 90-talets behov. Tjänsterna skall vara grundade på standarder och kosta väsentligt mindre än nuvarande tjänster.

Arbetet skall omfatta följande teletjänster:

• telefoni mellan statliga myndigheter,
• statliga myndigheters telefonservice åt allmänheten,
• telefaxkommunikation,
• datakommunikationstjänster, t. ex. överföring av transaktioner, filer och dokument, överföring av meddelanden mellan datorer (Electronic Data Interchange), elektronisk post, informationshämtning från databaser,
• videokommunikation.

Delegationen skall:

• utforma krav på de gemensamma teletjänster som bör användas av myndigheterna under 90-talet,
• ange vilka standarder som bör användas i statsförvaltningens telekommunikation efter samråd med statskontoret,
• anskaffa och teckna avtal om olika teletjänster efter samråd med statskontoret,
• verka för en bred användning av teletjänsterna,
• redovisa de olika teletjänsternas effekter, ekonomiska och andra, för statsförvaltningen som helhet och för enskilda myndigheter.

STATTEL-delegationen skall i arbetet eftersträva att successivt under perioden erbjuda statliga myndigheter delresultat som förbilligar och förbättrar deras telekommunikationer och telefoniservice åt allmänheten.

Delegationen skall beakta den utveckling av teletjänster och informationsöverföring som pågår mellan EG-kommissionen och EG:s medlemsstater.

Delegationen skall utarbeta lösningar som väl tillgodoser höga krav på säkerhet, integritetsskydd och tillgång till allmänna handlingar.

Regeringen avser att i 1992 års budgetproposition lämna en redogörelse för de kostnadsminskningar som kan göras genom en bättre samordning av teletjänsterna för de områden som delegationen slutit avtal om. Delegationen skall redovisa underlag till regeringen för en sådan redogörelse.

Delegationen skall ha slutfört sitt arbete före utgången av år 1994.

STATTEL-delegationen bör bestå av företrädare för statliga myndigheter som är användare av telekommunikationer, samt en ordförande.

Delegationen skall beakta direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående dels utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5), dels beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43).

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för civildepartementet att inrätta en delegation för att effektivisera myndigheternas telekommunikationer (STATTEL-delegationen) som skall omfattas av kommittéförordningen (1976:119) samt att besluta om ledamöter, sakkunniga, experter och annat biträde åt delegationen. Statskontoret skall biträda med sekretariatsresurser till delegationen.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att vissa kostnader skall belasta trettonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

8. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Civildepartementet)