Beslut vid regeringssammanträde den 18 april 1996

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas för att utreda förutsättningarna för ett system för sammanställning och analys av miljöinformation om företag, mot bakgrund av finansiella aktörers växande behov av att bedöma och jämföra företag ur miljösynvinkel. Utredaren skall

• belysa vilka miljöfaktorer som kan medföra finansiella risker och vilken typ av information som är betydelsefull vid en finansiell miljöriskbedömning,
• kartlägga befintliga källor till miljörelaterad information om företag och bedöma i vilken mån de är användbara vid finansiella institutioners värdering av miljörisker,
• bedöma om det finns ett behov av ett gemensamt system för jämförande miljöinformation och, om behovet finns, bedöma vilken typ av information som lämpar sig bäst för att hanteras och bearbetas i ett gemensamt system,
• ta ställning till om statligt engagemang i denna fråga är önskvärt eller om frågan helt bör överlåtas till marknadens aktörer,
• om det bedöms önskvärt, föreslå en lämplig organisationsform för ett gemensamt informationssystem samt föreslå hur systemet skall utformas och informationen presenteras.

Bakgrund

I regeringens proposition 1995/96:25 En politik för arbete, trygghet och utveckling skriver regeringen att den avser att tillsätta en utredare med uppdrag att ge förslag på hur ett miljöindex för företag kan utvecklas. Syftet är att skapa bättre förutsättningar för bl.a. bankerna att bedöma företag från miljösynpunkt vid såväl kreditprövning som kapitalplacering.

I takt med att den ekonomiska betydelsen av miljöfrågor har vuxit på senare tid, har också de finansiella institutionernas potentiellt viktiga roll i miljöarbetet kommit att uppmärksammas alltmer. Genom att förmedla kapital till företag och finansiera investeringar har banker och andra finansiella institutioner både möjlighet och ekonomiska motiv att påverka företagen och styra resurser till hållbara verksamheter.

Miljörelaterade risker och möjligheter hos företag kan leda till finansiella risker och möjligheter för finansiella institutioner på åtminstone tre sätt:

• värdet på panter och säkerheter kan påverkas av riskerna för miljökostnader (t.ex. sanering av förorenad mark),
• företagens lönsamhet och utveckling kan påverkas av miljöpolitiskt betingade osäkerheter om miljöpåverkan av företagens verksamhet och produktion,
• företagens lönsamhet och utveckling kan påverkas av miljö-politiskt betingad osäkerhet kring marknaden för företagens produkter.

Osäkerheten kring de miljöpolitiska kraven kompliceras av vetenskapliga osäkerheter om miljöeffekter och osäkerheter om framtida värderingar och miljöhot. Internationellt sett riktades de finansiella företagens intresse först mot riskminimering, men det börjar nu också inriktas mot de möjligheter till ökad lönsamhet som miljöanpassning skapar på marknaderna.

Det senaste året har intresset för företagens miljöarbete ökat hos flera av de stora svenska bankerna och försäkringsbolagen. Flera banker har börjat utarbeta metoder för att vid kreditprövning bedöma miljörisker. Det finns i dag också flera så kallade miljöfonder, dvs. aktiefonder med miljöinriktad placeringsprofil, och antalet väntas öka.

Det finns flera orsaker till denna utveckling. Dels får miljöaspekterna allt större betydelse vid bedömningen av kreditrisker. Dels växer kraven från miljömedvetna sparare som vill placera sina pengar i ekologiskt hållbar verksamhet. Nya krav från konsumenter och myndigheter påverkar företagens ekonomi, vilket indirekt påverkar banker och försäkringsbolag. Härtill bidrar bland annat det omfattande arbetet med Agenda 21, genom vilket en rad samhällsaktörer som tidigare inte deltagit involveras i miljöarbete. Studier utförda i USA tyder också på att placeringar i företag som har låga miljörisker ger högre avkastning än andra. Ett företags uppträdande i miljösammanhang kan därför vara en god indikator på hur välskött företaget är i stort.

Ett hinder mot de finansiella företagens möjligheter att väga in miljöaspekter i sin verksamhet är bristen på relevant miljörelaterad information om företagen. Tillgång till relevanta sammanställningar av information och pålitliga analysinstrument är avgörande för möjligheterna att bedöma de finansiella möjligheter och risker som utvecklingen på miljöområdet skapar.

I dag finns flera olika typer av information som kan ligga till grund för en individuell bedömning av företag:

• de frivilliga miljörapporter som allt fler företag lämnar i samband med årsredovisningen,
• den information som företag anslutna till det europeiska frivilliga miljöstyrnings- och miljörevisionssystemet EMAS redovisar,
• miljörapporteringen av tillståndspliktig verksamhet till länsstyrelser och kommuner, inklusive besiktningar och tillsynsrapporter,
• miljökonsekvensbeskrivningar som enligt bland annat miljöskyddslagen (1969:387) och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. krävs inför tillståndsgivning av vissa verksamheter. Även de tillstånd som ges är en informationskälla.

För att få fram information från företag som inte ansluter sig till EMAS kan en obligatorisk miljöredovisning få stor betydelse. Enligt norska aktiebolagslagen måste alla företag med fler än 10 anställda i sin årsberättelse redogöra för miljöpåverkan och miljöåtgärder. I ett tilläggsdirektiv (dir. 1996:07) har uppdragits åt Redovisningskommittén (dir. 1991:71) att överväga en eventuell svensk lagstiftning. Inom ramen för de standardiserade miljöledningssystemen ISO 14000 utvecklas verktyg för att bedöma omfattning och nivå på det samlade miljöarbetet i företag (Environmental Performance Evaluation, EPE). Finansiella institutioner är en målgrupp för dessa bedömningar.

Index och ratingsystem syftar till att möjliggöra en jämförelse mellan olika företag, både inom en och samma bransch och mellan olika branscher. En tydlig parallell finns på det finansiella området, där institut som Standard and Poor och Moody's gör finansiella värderingar och jämförelser av företag.

Motsvarande index på miljöområdet skulle kunna användas av en rad olika aktörer, med delvis olika syfte. Det skulle t. ex. kunna användas av kreditgivare som vill minimera miljörisker. Det skulle också kunna användas av investerare som vill placera medel i de företag inom varje bransch som uppvisar bäst miljöresultat, i de branscher som uppvisar bäst miljöresultat, eller i företag och branscher som har störst framtidsutsikter i det strategiska perspektivet att samhället skall omställas till en hållbar utveckling. Ett miljöindex skulle också kunna användas av staten, exempelvis vid beslut om skatter, avgifter och företagsstöd av olika slag.

I USA finns flera privata ratingföretag och index som redovisar miljöinformation om företagen. Bl.a. har ett indexsystem som bygger på en kvantitativ jämförelse av olika företag inom samma bransch utvecklats. Dessa index omfattar exempelvis utsläpp av farliga ämnen, trendmässiga förändringar av kostnader för miljöskydd samt antal och omfattning av lagöverträdelser. För varje index relateras miljörisken till företagets inkomster.

I Norge har motsvarigheten till Naturvårdsverket och Oslo Börs i samarbete med ett försäkringsbolag tagit initiativ till att utveckla ett miljöindex som kan användas i analysen av norska industriföretag. I Storbritannien upprättas år 1996 ett företagsregister där företag klassas efter miljörisker.

Förutom de bedömningar som görs av miljöfonder finns inget system för miljöklassning av företag i dag i Sverige. Regeringen vill med denna utredning påskynda utvecklingen av sådana system.

En särskild utredare tillkallas för att klarlägga förutsättningarna för ett system för sammanställning och analys av miljöinformation om företag, mot bakgrund av finansiella aktörers växande behov av att bedöma och jämföra företag ur miljösynvinkel. Vidare skall utredaren ge förslag till hur ett sådant system kan utformas och i vilken utsträckning statligt engagemang är önskvärt.

Utredaren skall belysa vilka miljörisker som genom lagstiftning eller krav från marknaden kan medföra finansiella risker och vilken typ av information som är betydelsefull för bedömning av finansiella miljörisker. Dessutom skall målgruppen för informationen definieras närmare. Syftet med ett informationssystem på miljöområdet skall vara att skapa bättre underlag för finansiella bedömningar. Den slutliga bedömningen är något som måste göras av enskilda banker, försäkringsbolag eller andra aktörer på de finansiella marknaderna.

Utredaren skall kartlägga befintliga informationskällor såsom frivilliga miljörapporter, miljökonsekvensbeskrivningar, obligatorisk miljörapportering till kommuner och länsstyrelser för tillståndspliktig verksamhet samt den kartläggning över förorenade marker som nyligen genomförts av Naturvårdsverket. Även informationskällor som är under utveckling bör beslutas. Vidare skall utredaren bedöma i vilken mån dessa informationskällor i sin nuvarande utformning är användbara vid finansiella institutioners värdering av miljörisker.

En huvuduppgift för utredaren är att föreslå hur befintlig information skall bearbetas för att bli mer användbar för bl.a. banker. Om utredaren finner att det finns behov av ytterligare information inom ramen för företagsredovisningen skall utredaren samråda med Redovisningskommittén (dir. 1991:71) och lämna eventuella förslag till denna.

Utredaren skall bedöma om det finns behov av ett generellt och gemensamt system för jämförande miljöinformation som ett komplement till bankernas och andra finansiella aktörers egen riskvärdering. Fördelar och nackdelar med ett gemensamt system skall belysas. Därvid skall utredaren beakta erfarenheter av befintliga samarbetsformer, exempelvis Upplysningscentralen genom vilken banker får besked om företags kreditvärdighet. I detta sammanhang bör också ett eventuellt gemensamt informationssystems finansiering diskuteras.

Utredaren bör ta ställning till om statligt engagemang är önskvärt eller om uppgiften att skapa ett gemensamt informationssystem helt bör överlåtas till marknadens aktörer. Erfarenheterna av samarbete mellan statliga och ickestatliga organ inom bl.a. arbetet med miljömärkningen den Nordiska Svanen bör därvid beaktas. En viktig aspekt i det sammanhanget är betydelsen av systemets trovärdighet hos allmänhet, sparare, företag och banker.

Om utredaren bedömer att det är önskvärt att staten bidrar till att skapa ett gemensamt informationssystem för miljörelaterad information om företag, skall grunddragen för en lämplig organisation och utformning av ett sådant system föreslås.

En viktig uppgift för utredaren är att bedöma vilken typ av information som bäst lämpar sig för att hanteras och bearbetas i ett gemensamt system, och vilken information som banker och andra skaffar sig bäst själva genom individuella kontakter med företag. Värdering av företagsledningens miljöstrategi, liksom av företagets underleverantörer och utlandsinvesteringar skulle kunna vara exempel på något som görs bäst av enskilda finansieringsföretag, medan kvantitativa jämförelser av vissa utsläpp, energiåtgång m.m. skulle kunna lämpa sig bättre för ett gemensamt informationssystem.

Den förväntade utvecklingen på miljöområdet och framtida krav från konsumenter och myndigheter bör i möjligaste mån beaktas. En rad olika typer av information kan övervägas att ingå i ett gemensamt informationssystem, exempelvis:

• utsläpp av farliga ämnen som olja och kemikalier (även tillfälliga utsläpp),
• förändringar över tiden i kostnader för miljöskydd,
• miljöpåverkan av de varor och tjänster som företaget producerar,
• betalningsansvar för marksanering,
• antal och omfattning av lagöverträdelser,
• pågående och latenta miljötvister,
• miljörisker vid tagande av säkerheter och panter,
• användning av energi, vatten och andra råvaror,
• kemikalieanvändning,
• typ och volym av avfall,
• förändring i företagens miljöarbete över tiden,
• miljöpåverkan analyserad med hjälp av geografiska informationssystem (GIS).

En möjlighet är att de viktigaste miljöriskerna i olika branscher identifieras. Från sådana listor skulle ett antal faktorer kunna väljas ut för att utgöra grund för branschvisa index eller nyckeltal.

Utländska erfarenheter på området skall i möjligaste mån beaktas. Även möjligheterna till internationellt och nordiskt samarbete bör övervägas.

Utredaren skall också föreslå hur informationen bör presenteras. Bl.a. bör nyckeltal och index övervägas.

Till utredaren bör knytas en referensgrupp där representanter för berörda departement och myndigheter, näringsliv och miljöorganisationer bör ingå. Om utredaren lägger förslag med kostnadseffekter skall förslag till finansiering lämnas.

Utredaren skall samråda med Redovisningskommittén (dir. 1991:71). Utredaren skall beakta direktivet till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), samt redovisa regionalpolitiska och jämställdhetspolitiska konsekvenser. Utredningen skall redovisas före utgången av december 1996.