Beslut vid regeringssammanträde den 11 april 1996

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall tillkallas med uppgift att analysera hur svensk rätt skall anpassas till EG:s rättsakter om transport på inre vattenvägar samt att lägga fram förslag till nödvändig lagstiftning.

Bakgrund

Inom EU anses det transportsystem som finns på de s.k. inre vattenvägarna, dvs. sjöar, floder och kanaler, utgöra en del av landtransportsystemet. Det omfattas därmed av Romfördragets transportkapitel och det finns dessutom viss sekundärlagstiftning som rör inre vattenvägar.

Genom det svenska medlemskapet i EU har EG:s rättsakter angående transport på inre vattenvägar blivit bindande för Sverige. I anslutningsfördraget anges Trollhätte kanal och Göta älv, Vänern, Mälaren, Södertälje kanal, Falsterbo kanal och Sotenkanalen i vissa fall som svenska inre vattenvägar.

Svenska förhållanden

De svenska inlandsvattenvägar där kommersiell sjöfart förekommer är främst Trollhätte kanal, Göta älv, Vänern, Södertälje kanal och Mälaren. Den sjöfart som förekommer på dessa vattenvägar har emellertid inte samma speciella karaktär av inlandstransport som sjöfarten på övriga medlemsstaters inre vattenvägar. Med undantag för de s.k. "skyttlarna" på Vänern och Trollhätte kanal bedrivs nämligen trafiken på de svenska inre vattenvägarna huvudsakligen med samma tonnage som används i den svenska kustfarten och inte med särskilt anpassade fartyg, vilket är det vanligast förekommande på övriga Europas inre vattenvägar. För de svenska inre vattenvägarna gäller i dag i princip samma regelsystem som för den övriga sjöfarten.

Även om Sverige och svenska intressen endast marginellt kommer att beröras av regleringen om transport på de inre vattenvägarna krävs att svensk rätt anpassas till relevanta rättsakter. I anlutningsfördraget mellan EU:s medlemsstater och Sverige har upprättats en förteckning över svenska inre vattenvägar. Med hänsyn till de skillnader som råder mellan de svenska inlandsvattenvägarna och övriga medlemsstaters vattenvägar bör dock de förstnämndas framtida status övervägas liksom frågan i vad mån det behövs ett särskilt regelverk för dessa vattenvägar.

Uppdraget

Utredaren skall göra en samlad översyn av EG:s rättsakter om transport på inre vattenvägar och, i de fall så krävs, ge förslag till hur svensk rätt skall anpassas till dessa. En fråga för utredaren i detta sammanhang är om nödvändig lagstiftning skall inarbetas i det redan befintliga regelsystemet på sjöfartens område eller samlas i särskild ordning. Utredaren skall utarbeta förslag till författningstext och därvid eftersträva en så långtgående delegering av normgivningskompetensen som möjligt. En utgångspunkt för utredningen bör vara att regelverket tar hänsyn till svenska rederiers eventuella intresse av att få tillgång till övriga medlemsstaters inre vattenvägar. Utredaren skall vidare belysa frågan om den fortsatta hanteringen i rättsligt hänseende av de svenska inre vattenvägarna. Om det visar sig att de svenska vattenvägarna inte passar in i gällande EG-rätt skall utredaren lämna förslag till regeringen om hur Sverige på sikt skall kunna frigöra sig från sitt åtagande att tillämpa EG:s regelverk på transport på inre vattenvägar i Sverige.

Övrigt

För utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50) och att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (Dir. 1994:124).

Utredarens arbete skall redovisas senast den 1 oktober 1996.