Sammanfattning av uppdraget

En särskild kommitté tillsätts med uppdrag att samordna insatserna på nationell nivå för att förebygga alkoholskador och att i samspel med kommuner och landsting stimulera insatserna på regional och lokal nivå. Kommittén skall också i vissa delar svara för genomförandet av den nationella handlingsplanen för att förebygga alkoholskador (prop. 2000/01:20). Kommittén får också i uppdrag att svara för information och opinionsbildning nationellt och att genomföra seminarier, konferensserier etc. som syftar till att förankra innehållet i planen och stimulera utvecklingen av olika verksamheter. I arbetet skall kommittén samverka med berörda myndigheter, kommuner, landsting, intresseorganisationer, ideella föreningar, folkrörelser, branschorganisationer, företag, m.fl. kring bruk av alkohol, dess risker och skadeverkningar.

Bakgrund

Förutsättningarna för att bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik har de senaste åren förändrats och alkoholpolitiken står nu inför nya utmaningar.

Alkohollagen (1994:1738) trädde i kraft den 1 januari 1995. Genom lagen har de tidigare import-, export-, tillverknings- och partihandelsmonopolen avvecklats och Sverige har fått en växande konkurrensutsatt alkoholnäring. Trots att alkohollagen endast varit i kraft i drygt fem år är den för närvarande föremål för översyn i vissa delar. En proposition 2001/02:97 Vissa ändringar i alkohollagen har nyligen överlämnats till riksdagen.

Nya statliga myndigheter har inrättats och verksamheter och beslut har flyttats över från staten till kommunerna. Parallellt med denna utveckling har en ökad internationalisering skett. Den ökade internationaliseringen innebär ett ökat handelsutbyte, ett ökat privat resande och ett närmande till andra länder när det gäller attityder och värderingar. Alla dessa förändringar har i grunden påverkat förutsättningarna för den svenska alkoholpolitiken.

På uppdrag av regeringen inrättade Folkhälsoinstitutet år 1994 en nationell ledningsgrupp för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser. Ledningsgruppens uppgift var att utforma en nationell handlingsplan som kunde motverka ökade alkoholskador till följd av de pågående förändringarna. Planen godkändes av regeringen år 1995 och särskilda medel ställdes till ledningsgruppens förfogande för dess genomförande. År 1997 beslöt regeringen att inrätta en ny nationell ledningsgrupp under socialministerns ledning för att därigenom markera arbetets vikt. Handlingsplanen, som innehöll dels en långsiktig strategi, dels ett konkret mer kortsiktigt åtgärdsprogram, har nu reviderats (propositionen Nationell handlingsplan för att förebygga alkoholskador, prop. 2000/01:20).

Den 1 juli 2000 och den 1 januari 2001 ökade den mängd vin och starköl som en resande kan föra in till Sverige från ett annat EU-land utan att svensk skatt skall betalas. Införselnivåerna kommer även fortsättningsvis successivt att ökas fram till år 2004 då samma införselregler skall gälla i Sverige som i övriga EU-länder, dvs. 110 liter starköl, 90 liter vin, 20 liter starkvin och 10 liter spritdrycker per resande och tillfälle. Samtidigt kan det konstateras att Tullverket aldrig någonsin tidigare har beslagtagit så mycket insmugglade spritdrycker som under år 2000.

För att motverka negativa effekter för folkhälsan till följd av bl.a. dessa förändringar beslutade riksdagen den 21 februari 2001 om en ny nationell handlingsplan för att förebygga alkoholskador (prop. 2000/01:20, bet. 2000/01:SoU8, rskr. 2000/01:144). I handlingsplanen redovisas ett antal områden där insatser behöver genomföras och förstärkas fram till år 2005. Syftet med handlingsplanen är att lägga fast grundvalarna för en alkoholpolitik som leder till minskad alkoholkonsumtion och begränsar alkoholskadorna.

I handlingsplanen slås det fast att målet för samhällets alkoholpolitik även i fortsättningen skall vara att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar. Huvudinriktningen för alkoholpolitiken skall vara att stimulera utvecklingen av målinriktade och samordnade förebyggande insatser på kommunal nivå. Förstärkta åtgärder behövs i form av särskilda stödinsatser för riskgrupper och individer med riskbeteende, vård- och behandlingsinsatser, opinionsbildning och information, begränsning av tillgången på och marknadsföringen av alkoholdrycker, kompetensutveckling, uppföljning av konsumtions- och skadeutvecklingen samt alkoholforskning. Förstärkta åtgärder behövs också för att utveckla samarbetet på europeisk och internationell nivå. För genomförandet av handlingsplanen disponeras 450 miljoner kronor under tre år.

Uppdraget

En kommitté tillsätts med uppgift att samordna insatserna på nationell nivå för att förebygga alkoholskador och att i samspel med kommunerna och landstingen stimulera insatserna på regional och lokal nivå. Kommittén skall också i vissa delar svara för genomförandet av den nationella handlingsplanen. Kommittén bör också ha det övergripande ansvaret för att intentionerna i handlingsplanen genomförs.

Utgångspunkten för kommitténs arbete är de prioriteringar som gjorts i den nationella handlingsplanen. Särskilt prioriterade delmål enligt handlingsplanen är att:

• ingen alkohol skall förekomma i trafiken, på arbetsplatser eller under graviditeten,
• åstadkomma en alkoholfri uppväxt,
• skjuta upp alkoholdebuten,
• minska berusningsdrickandet,
• åstadkomma fler alkoholfria miljöer,
• undanröja den illegala alkoholhanteringen.

Möjligheterna att begränsa alkoholens tillgänglighet genom nationella åtgärder har minskat. För att motverka att denna försvagning av de nationella politiska instrumenten leder till ökade alkoholskador krävs en förskjutning mot lokala insatser. Kommunerna kommer framöver därför att få en viktigare roll än tidigare när det gäller att utveckla och samordna insatser för att förebygga alkoholskador inom samtliga områden såväl när det gäller att begränsa tillgången på alkohol som att minska efterfrågan. Huvudinriktningen för kommitténs arbete blir således att i samspel med kommunerna och landstingen stimulera utvecklingen målinriktade och samordnade insatser på kommunal nivå, och att stimulera ökad samverkan mellan olika lokala aktörer. Kommittén skall också arbeta för att få till stånd stödinsatser för riskgrupper och individer med riskbeteende, vård- och behandlingsinsatser, information och opinionsbildning på kommunal nivå. Kommittén skall vidare stimulera kommunerna att utveckla samarbetet med polismyndigheten för att motverka illegal alkoholhantering.

En ökad tillgång på alkoholdrycker kan medföra särskilt stora risker för vissa grupper. Kommittén skall i sitt arbete särskilt uppmärksamma ungdomars villkor och situation ur ett alkoholskadeförebyggande perspektiv. Det är i detta sammanhang angeläget att ungdomar aktivt involveras och ges möjlighet till inflytande över utformningen av såväl kommitténs som de lokala aktörernas insatser riktade till ungdomar. Kommittén skall också stimulera samverkan mellan kommunerna och landstingen så att de ger adekvat stöd till barn som behöver det och ökar sin information om skadligt drickande till storkonsumenter och personer med riskbeteende.

Kommittén skall genomföra olika seminarier och konferensserier som syftar till att förankra innehållet i handlingsplanen och stimulera utvecklingen av olika verksamheter som ligger i linje med handlingsplanen. Kommittén skall t.ex. sprida information om goda exempel på verksamheter inom olika områden, stimulera utbildningsinitiativ m.m.

För att öka allmänhetens kunskap om individuella risknivåer vid alkoholkonsumtion och om vilka skador hög alkoholkonsumtion kan medföra och för att öka allmänhetens förståelse för den alkoholpolitik som förs skall kommittén svara för viss information och opinionsbildning på nationell nivå. Nationella opinionsbildande insatser är ett viktigt stöd för det lokala arbetet och kommittén skall därför utforma informationsinsatserna i samverkan med kommuner, landsting, frivilligorganisationer, ungdomsorganisationer eller branschorganisationer. Det är också viktigt att kommittén fortsätter den opinionsbildning för att motverka den illegala alkoholhanteringen (hembränning, smuggling etc.) som Oberoende alkoholsamarbetet (OAS) har inlett.

En viktig uppgift för kommittén är att samordna insatserna på nationell nivå så att den nationella handlingsplanen genomförs på ett samordnat sätt och så effektivt som möjligt.

Kommittén skall ha ett könsperspektiv i sitt arbete och uppmärksamma de skilda behov av insatser som föreligger för kvinnor respektive män.

Övrigt

I arbetet skall kommittén aktivt samverka med berörda myndigheter, intresseorganisationer, ideella föreningar, folkrörelser, branschorganisationer, företag m.fl. En särskild referensgrupp bestående av ungdomar bör knytas till kommittén. Kommittén skall också ha en regelbunden dialog med den nationella ledningsgrupp för alkohol- och narkotikaförebyggande insatser som leds av socialministern.

Redovisning av uppdraget

För att stimulera utvecklingen av ett långsiktigt arbete skall kommittén verka under hela den period som handlingsplanen spänner över, dvs. till och med år 2005. Kommittén skall årligen redovisa sin verksamhet till regeringen och avlämna sin slutrapport senast den 31 december 2005.

(Socialdepartementet)