Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall analysera den befintliga rättsliga regleringen som tillkommit med anledning av samarbetet Partnerskap för fred (PFF). Utredaren skall genomföra en allmän översyn av hur PFF-avtalet har använts internationelltoch nationellt samt göra en utvärdering av den svenska regleringen på området. Utredaren skall bedöma hur dagens reglering möter de behov som samarbetet ger uttryck för. Utredaren skall beakta att samarbetet inom Partnerskap för fred, men även annat samarbete kan röra såväl civil som militär personal. Utredaren skall föreslå en svensk reglering som på bästa sätt skall kunna möta de krav som dels finns i avtalet för Partnerskap för fred, dels i andra befintliga internationella samarbetsavtal på fredsfrämjandeområdet som rör personals status. Även beaktande av statusavtal för personal inom det krishanteringssamarbete som sker inom ramen för Europeiska unionen ingår i uppdraget. Utredaren skall i sitt arbete och vid sitt förslagslämnande beakta att antalet samarbetsavtal på detta område förväntas öka i antal.

Bakgrund

Partnerskap för fred är ett internationellt fredssamarbete mellan Natomedlemmar och andra stater, företrädesvis europeiska sådana. Sverige anslöt sig till samarbetet i maj 1994 och den svenska rättsliga regleringen av samverkan för fred trädde i kraft den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:37, bet. FöU04, rskr. 1995/96:237). Sverige har alltsedan PFF-samarbetets början deltagit aktivt i flera av de övningar som ägt rum och vid ett antal tillfällen stått som värd för sådana aktiviteter.

Inför PFF-samarbetet antog Sverige PFF-avtalet, även känt som PFF SOFA (Status Of Force Agreement), vilket innehållsmässigt motsvarar Nato SOFA. Det senare avtalet har varit gällande mellan Natoländerna sedan 1951 och reglerar den rättsliga statusen för ett Natolands styrkor när de befinner sig inom ett annat Natolands territorium. Syftet med PFF-avtalet är att på samma sätt, mellan de länder som ingår i PFF-samarbetet, reglera den rättsliga statusen för ett lands styrkor när de befinner sig på ett annat lands territorium.

Nyttjandet av PFF-avtalet vid reglering av en utländsk trupps status har kommit att öka alltmer även i samarbete som ligger utanför PFF-området. Länder som Sverige ingår samarbetsavtal med på fredsfrämjandeområdet är av naturliga skäl företrädesvis länder i Europa, varav ett flertal tillhör Nato. Antalet Natoländer i Europa förväntas dessutom att öka i samband med organisationens utvidgning. Exempel på samarbetsområden där PFF-avtalet används eller föreslås användas är samordningsformerna Shirbrig (States participating in the Multinational Stand-by High Readiness Brigade for UN Operations) och Nordcaps (Nordic Coordinated Arrangement for Military Peace Support). Avtalet nyttjas även i det pågående framtagandet av ett statusavtal för den civila och militära personal som skall ingå i Europeiska unionens krishantering. Det kan således konstateras att frågan om status för militär personal i både bi- och multilaterala samarbetssammanhang är intimt förknippad med PFF-avtalet. Samtidigt skall poängteras att PFF-avtalet endast reglerar militärt samarbete. Avtalet reglerar således statusen för den personal som tillhör en militär styrka och dess anhöriga. Eftersom den svenska regleringen i stort är avgränsad till att gälla PFF-verksamhet har man från svensk sida i olika sammanhang haft svårigheter bl.a. vid förhandlingar med andra länder som har en mer generell tillämpning av PFF-avtalet.

Vidare har samarbete med andra länder på fredsfrämjande- och krishanteringsområdet kommit att inta en allt mer betydande roll för Sverige. Det kan vara fråga om bilateralt eller multilateralt samarbete. Där uppkommer ofta frågor om den deltagande personalens rättsliga status, skadeståndsansvar m.m. De rättsliga frågorna aktualiseras såväl vid svensk personals närvaro i utlandet som vid utländsk personals närvaro på svenskt territorium.

Uppdraget

Med hänsyn till den utveckling som har skett inom det internationella fredsfrämjandeområdet och då inte minst PFF-samarbetet samt erfarenheterna av den nuvarande PFF-relaterade regleringen från 1996 skall en särskild utredare granska det befintliga regelverket. Utredaren skall genomföra en allmän översyn av hur PFF-avtalet har använts internationellt och nationellt samt göra en utvärdering av den svenska regleringen på området. Utredaren skall analysera om den nationella regleringen på bästa sätt möter dels de krav som finns i avtalet för Partnerskap för fred, dels de behov som följer av andra befintliga internationella samarbetsavtal på fredsfrämjandeområdet. Bestämmelser som motsvarar PFF-avtalet återfinns även i olika bilaterala samarbetsavtal. Utredaren är därför inte begränsad till regleringen som endast avser PFF-samarbetet utan skall även ta sikte på de avtal som för närvarande finns beträffande statusfrågor för personal och avtal som kan förväntas uppkomma inom den internationella verksamhet som bedrivs på fredsfrämjande- och krishanteringsområdet och då inte minst den krishantering som utvecklas inom ramen för Europeiska unionen. Detta gäller såväl militär som civil personal. Utredaren skall lämna förslag på författningslösningar.

Arbetets bedrivande

Utredaren skall under arbetets gång samråda med berörda myndigheter.

Redovisning av uppdraget

Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 31 december 2003.

(Försvarsdepartementet)