Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att utreda könssegregeringen på den svenska arbetsmarknaden. Främst skall utredaren öka kunskapen om vad som vidmakthåller könssegregeringen på arbetsmarknaden och var hindren för integrering finns. Utredaren skall även analysera effekterna av de mer betydandeåtgärder som vidtagits under senare tid för att minska könssegregeringen samt granska hur den har utvecklats under 1990-talet. Eftersom könssegregering inte är ett unikt svenskt fenomen utan även ett globalt problem skall utredningen dessutom anlägga ett internationellt perspektiv.

Bakgrund

Könssegregeringen på arbetsmarknaden

Uppgiften att bryta könssegregeringen på arbetsmarknaden och att bidra till ökad jämställdhet mellan kvinnor och män har under lång tid varit prioriterad i den svenska arbetsmarknadspolitiken.

Sverige kan, ur ett EU-perspektiv, sägas ha lyckats relativt väl med att uppfylla både de mål för arbetsmarknaden och för jämställdheten som EU satt upp. Ministerrådet har dock, i de rekommendationer som beslutas om inom ramen för det europeiska syssselsättningssamarbetet, vid upprepade tillfällen framhållit att Sverige bör fortsätta initiativen för att ta itu med den nuvarande obalansen mellan kvinnor och män inom olika yrken och sektorer. Sverige har sedan länge och på olika sätt arbetat för att minska könssegregeringen på arbetsmarknaden, men trots det återstår fortfarande mycket innan arbetsmarknaden är jämställd. Från 1960 och framåt har kvinnornas andel av arbetskraften ökat kraftigt. Detta har i sig inneburit ett stort steg mot ökad jämställdhet. Men kvinnor och män har valt olika yrkesinriktning, vilket har resulterat i att vi fått en könssegregerad arbetsmarknad. Trots att antalet kvinnor på arbetsmarknaden numera är ungefär lika stort som antalet män består könssegregeringen. En beskrivning av yrken, sektorer, branscher och näringar såsom "typiskt kvinnliga" eller "typiskt manliga" överensstämmer väl med verkligheten.

De två mest uppmärksammade formerna av könssegregering på arbetsmarknaden är den horisontella och den vertikala. Med den förra avses den segregering som uppstår på grund av att kvinnor och män arbetar inom olika yrken. Vertikal segregering innebär att kvinnor och män återfinns på olika nivåer i en organisation eller ett företag. Utöver dessa två kan en tredje, men mindre omtalad, form nämnas, nämligen den interna segregeringen. Med den avses de fall då kvinnor och män visserligen är utbildade för samma yrke, (läkare, ekonom, lärare, tjänsteman etc.) men där inriktningen, eller specialiteten, skiljer sig åt mellan könen.

Alla dessa faktorer bidrar till att den svenska arbetsmarknaden fortfarande är starkt könssegregerad. Om båda könen får samma möjligheter och kan se och ta de chanser som finns på arbetsmarknaden, leder detta till större spridning av kunskap och kompetens samt till att den personliga utvecklingen befrämjas. Att ur ett arbetsgivarperspektiv också förstå de mekanismer som kan hindra eller bidra till att bryta traditionella handlingsmönster är viktigt. Detta skulle i sin tur bidra till att skapa ett mer dynamiskt arbetsliv. Vid strukturomvandlingar och konjukturförändringar måste hela arbetskraften kunna vara med och konkurrera om de nya arbetstillfällena, för att inte ytterligare snedfördelning skall uppstå. Könsuppdelningen förhindrar rörligheten på arbetsmarknaden både horisontellt och vertikalt, vilket troligen är en orsak till att kvinnors och mäns insatser har värderats olika. Det innebär i sin tur ett dåligt utnyttjande av arbetskraftens totala kompetens och därmed lägre tillväxt. Det finns således starka skäl för att minska könssegregeringen på arbetsmarknaden.

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att utreda könssegregeringen på den svenska arbetsmarknaden. Främst skall utredaren öka kunskapen om vad som vidmakthåller könssegregeringen på arbetsmarknaden och var hindren för integrering finns.

Utredaren skall särskilt göra följande:

• Analysera vad som påverkar kvinnors och mäns yrkesval. Eftersom könssegregeringen på arbetsmarknaden är en återspegling av tidigare utbildnings- och yrkesval är det av värde att få mer kunskap om vad som egentligen styrt individens tidiga val av yrkesinriktning. Redovisningen skall omfatta både de hinder som kan finnas hos individen själv i form av exempelvis fördomar och de som kan finnas hos utbildningsanordnare och arbetsgivare i könssegregerade sektorer.
• Analysera vad det är som påverkar kvinnors och mäns karriärvägar i förvärvslivet. Utredaren skall i detta sammanhang särskilt analysera jämställdheten när det gäller chefer, specialister och andra kategorier av anställda inom yrken- och delarbetsmarknader där man har uppnått en jämnare könsfördelning.
• Analysera vilka faktorer som styr att könssegregering finns på arbetsplatser.
• Undersöka om personer av det kön som är starkt underrepresenterat på en sektor av arbetsmarknaden är mer benägna att yrkesväxla och vilka faktorer som i så fall styr detta.

Utredaren skall även göra följande:

• Översiktligt redogöra för de mer betydande åtgärder som har genomförts under senare tid för att bryta könssegregeringen på arbetsmarknaden samt översiktligt analysera de effekter åtgärderna har haft. Arbetsgivares åtgärder som särskilt tydligt bidragit till att antingen hindra förändringar av traditionella handlingsmönster eller till att bryta dessa skall kartläggas.
• Granska hur könssegregeringen på den svenska arbetsmarknaden förändrades under 1990-talet. Särskild uppmärksamhet skall läggas vid hur könssegregeringen påverkades av att sysselsättningen föll och arbetslösheten steg kraftigt under den ekonomiska recessionen på 1990-talet.
• Belysa könssegregeringen på den svenska arbetsmarknaden i ett internationellt perspektiv.
• Belysa hur den könssegregerade arbetsmarknaden påverkar invandrade kvinnors och mäns ställning och deltagande i arbetslivet.

Utredaren skall i sitt arbete beakta EG:s direktiv om lika behandling genom artikel 13 i Amsterdamsfördraget och jämställdhetsintegrering i enlighet med artiklarna 2 och 3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Utredaren skall i sitt arbete ta hänsyn till de generella direktiv och riktlinjer som gäller för kommittéväsendet.

Utredaren skall samråda med Utredningen (N 2002:08) om kvinnor på ledande poster i näringslivet. Utredaren skall i sitt arbete också samråda med såväl berörda myndigheter och andra arbetsgivare som arbetstagarorganisationer.

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 15 mars 2004.

(Näringsdepartementet)