Beslut vid regeringssammanträde den 9 augusti 2004

Sammanfattning av uppdraget

Rymningarna från kriminalvårdsanstalterna Kumla, Hall och Norrtälje är uttryck för att svensk kriminalvård befinner sig i en helt ny situation. Regeringen kommer omgående att vidta en rad åtgärder för att förbättra säkerheten inom kriminalvården. För en bedömning av vilka ytterligare åtgärder som kan behövas skall en särskild utredare tillsättas med uppdrag att göra en sammanhållen och övergripande granskning av rymningarna. Granskningen skall särskilt avse frågor om regelverk, rutiner, användning av tekniska hjälpmedel vid anstalterna, anstalternas utformning samt formerna för samverkan på säkerhetsområdet mellan kriminalvårdens aktörer. Även övriga förhållanden som kan ha haft betydelse för händelseutvecklingen skall beaktas. Med utgångspunkt från en kartläggning av händelseförloppet skall utredaren överväga och föreslå de förändringar som behövs för att i framtiden förebygga liknande rymningar och fritagningar.

Bakgrund

Under senare år har kategorierna av intagna på anstalterna förändrats. Andelen intagna med långa strafftider har ökat markant och de livstidsdömda har under entioårsperiod mer än fördubblats. Andelen narkotikamissbrukare har också ökat, liksom andelen intagna med psykiska problem och störningar. Dessa förhållanden, i förening med uppkomsten av kriminella gängbildningar och förekomsten av avancerad, organiserad och internationell brottslighet, har förändrat kraven på kriminalvården. Mot den bakgrunden har regeringen tillsatt en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att utarbeta en ny kriminalvårdslag. Den nya lagen skall bl.a. garantera en säker och trovärdig verkställighet genom att ge kriminalvården effektiva verktyg för att hantera den allt mer svårhanterliga kategorin intagna. Kommittén, som antagit namnet Kriminalvårdskommittén, skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 juni 2005.

Mycket har redan gjorts för att förbättra säkerheten vid anstalterna. Genom ny lagstiftning har kriminalvården den 1 oktober 2001 fått möjlighet att i ett centralt register registrera intagna som utgör särskilda säkerhetsrisker. Detta har förbättrat informationsutbytet inom kriminalvården och underlättat arbetet med att differentiera de intagna för att förhindra att olämpliga klientkonstellationer uppkommer. Sedan den 1 februari 2004 har kriminalvården också möjlighet att besluta om allmän inpasseringskontroll av samtliga anställda, besökare m.fl. För att förhindra att mobiltelefoner används på anstalterna har kriminalvården också fått möjlighet att störa mobiltelefontrafiken inom anstalten.

Dessa åtgärder har skapat möjligheter för kriminalvården att hålla en hög säkerhetsnivå. Antalet rymningar direkt från de slutna anstalterna har också minskat väsentligt under de senaste åren. I januari 2004 genomfördes emellertid en fritagning av tre personer från kriminalvårdsanstalten Kumla och i juli lyckades fyra av kriminalvårdens mest bevakade intagna rymma från Hall. I början av augusti genomfördes ytterligare en fritagning av tre personer från en sluten anstalt, Norrtäljeanstalten. Att flera rymningar inträffat på så kort tid är synnerligen allvarligt. Att detta dessutom kunnat ske från två av kriminalvårdens säkraste anstalter, Kumla och Hall, gör situationen än allvarligare, särskilt mot bakgrund av att det dessförinnan inte skett någon rymning från någon anstalt med så hög säkerhetsnivå.

Rymningarna från kriminalvårdsanstalterna Kumla, Hall och Norrtälje är uttryck för att svensk kriminalvård befinner sig i en helt ny situation. Händelserna är föremål för rättslig prövning och interna utredningar. Regeringen kommer omgående att vidta en rad åtgärder för att förbättra säkerheten inom kriminalvården. För en bedömning av vilka ytterligare åtgärder som kan behövas skall en särskild utredare tillsättas med uppdrag att göra en sammanhållen och övergripande granskning av rymningarna och dra de slutsatser som behövs för att i framtiden förebygga rymningar och fritagningar, särskilt från anstalter med förhöjd säkerhet. De förslag som lämnas och som regeringen inte omedelbart kan ta ställning till kommer att kunna användas i den parlamentariska kommitténs arbete med att ta fram en ny kriminalvårdslag.