Sammanfattning av uppdraget

En utredare tillkallas med uppdrag att se över och lämna förslag till hur kunskapsuppbyggnaden rörande Sveriges biologiska förhållanden kan förstärkas och effektiviseras. Det finns ett behov av ett samlat grepp kring den kunskapsuppbyggnad som fordras för att uppnå de av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålen med tillhörande delmål och för att svara mot de internationella åtaganden Sverige har gjort. Fokus skall ligga på de miljökvalitetsmål och delmål samt internationella åtaganden som direkt berör biologiska förhållanden. Begreppet "kunskapsuppbyggnad" används i detta sammanhang i en bred betydelse och omfattar inventering och kartering, kunskap om miljötillståndet och kunskap om bevarandemetoder och metoder för ett hållbart nyttjande. "Biologiska förhållanden" omfattar inte humanbiologi utan fokus ligger på naturförhållanden. Forskning ingår inte i uppdraget. Regeringen avser i stället att besluta om ett separat uppdrag att redovisa en översikt över forskning om biologisk mångfald.

Utredaren skall

• göra en översikt över den kunskapsuppbyggnad som sker i dag,
• analysera luckor och brister i befintlig kunskapsuppbyggnad,
• lämna förslag till förstärkning och effektivisering av den samlade kunskapsuppbyggnaden i Sverige, samt
• ge förslag till hur resultatet av kunskapsuppbyggnaden kan göras tillgänglig för olika användare, hur kunskapsspridningen kan förbättras och hur kunskapen kan komma till bättre användning i arbetet med att bevara och hållbart nyttja biologisk mångfald även i ett folkbildningsperspektiv.

Bakgrund

Redan i dag finns en hel del kunskap om Sveriges biologiska förhållanden. Denna är dock spridd på många olika aktörer och på olika nivåer. Det finns ett behov av att kartlägga befintlig kunskap, hur tillgängligheten till den kan förbättras samt hur kunskapsuppbyggnaden bör förstärkas inom detta område. Begreppet "kunskapsuppbyggnad" används i detta sammanhang i en bred betydelse och handlar här främst om följande kategorier: i) inventering och kartering av naturtyper, biotoper och arter, ii) kunskapsuppbyggnad om miljötillståndet samt iii) kunskapsuppbyggnad om bevarandemetoder och metoder för ett hållbart nyttjande.

I skrivelsen En samlad naturvårdspolitik (skr. 2001/02:173) lyfte regeringen fram kunskapsuppbyggnad och folkbildning som avgörande företeelser för en bra natur- och kulturmiljövård. I skrivelsen gjorde regeringen bl.a. bedömningen att fortsatt kunskapsuppbyggnad inom naturvårds- och bevarandebiologin är en förutsättning för långsiktig framgång i naturvårdsarbetet, att inventeringar och insamling av data om bevarandestatus spelar en avgörande roll i naturvårdsarbetet och att kunskapsuppbyggnaden inom miljöövervakningen när det gäller tillståndet för biologisk mångfald behöver förstärkas. Vidare pekade regeringen på att kunskapsspridning och information är väsentligt för att naturvårdsarbetet skall vara framgångsrikt. Regeringen framhöll särskilt att kunskapen om vattenmiljöerna - och då i synnerhet havsmiljön - måste förbättras och att en nationellt samordnad inventering och klassificering av från bevarandesynpunkt värdefulla vattenområden, såväl sötvatten som kustvatten och hav, bör genomföras.

I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1), utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård, pekade regeringen på behovet av en mer samordnad kunskapsuppbyggnad när det gäller Sveriges biologiska förhållanden. Bakgrunden till detta övervägande var bl.a. de åtaganden om att hejda förlusten av biologisk mångfald till 2010 som Sverige och andra länder har gjort, såväl inom EU vid toppmötet i Göteborg 2001 som vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002. Regeringen aviserade att den avsåg att återkomma i frågan.

Regeringen har också aviserat att senast 2005 återkomma till riksdagen med ett förslag om ett 16:e miljökvalitetsmål för biologisk mångfald. Ett förslag om hur ett sådant mål skulle kunna utformas har på regeringens uppdrag tagits fram av Naturvårdsverket. Detta förslag har remitterats och för närvarande pågår beredningen av ett förslag till riksdagen om ett sådant mål. Behovet och vikten av kunskapsuppbyggnad har understrukits av såväl Naturvårdsverket i sitt förslag som av många av remissinstanserna.

En viktig och omfattande kunskapsuppbyggnad sker utanför vetenskapssamhälle, lärosäten och myndigheter i form av lokal och/eller traditionell kunskap, kunskap hos ideella organisationer och amatörbiologer, samt kunskap inom näringslivet och hos brukare. Denna kunskap ingår och är viktig i detta sammanhang. Som exempel kan nämnas den kunskap som är en förutsättning för att kunna sköta våra ängs- och hagmarker och de landskapsfloror som genom lokal kunskap hos ideella botanister har kunnat sammanställas för en rad landskap runt om i Sverige. Andra exempel är webbplatser som Svalan och Artportalen vilka genom modern informationsteknik sammanställer lokal kunskap hos enskilda ornitologer om bl.a. fågelarters förekomst och utbredning runt om i Sverige.

Vidare pågår ett arbete, inom ramen för de naturhistoriska museernas samarbetsorganisation (NAMSA), för att bättre samordna den nationella utvecklingen inom området. Kunskapsuppbyggnad rörande biologiska förhållanden har även beröringspunkter med geologi och hydrogeologi.

Uppdraget

Utgångspunkten för uppdraget är att beskriva den kunskapsuppbyggnad som behövs som underlag för att regeringen, dess myndigheter och andra aktörer skall kunna vidta nödvändiga åtgärder för att uppnå fastlagda miljökvalitetsmål med delmål och som behövs för att svara mot de internationella åtaganden Sverige har gjort. Utredaren skall belysa och lämna förslag till vilken kunskapsuppbyggnad som behövs och hur befintlig kunskap skall kunna göras bättre tillgänglig för användarna, för att statliga myndigheter, kommuner och andra relevanta aktörer skall kunna prioritera rätt i arbetet med att nå de fastlagda miljömålen.

Utredaren bör i första hand fokusera arbetet till den kunskapsuppbyggnad som behövs för att nå de miljökvalitetsmål med tillhörande delmål som direkt avser biologiska förhållanden. Den översikt som ges i bilaga 2 i regeringens skrivelse En samlad naturvårdspolitik (skr. 2001/02:173) över kopplingar mellan av riksdagen beslutade miljömål och naturvårdspolitiken kan vara vägledande för denna avgränsning.

Utredaren skall redovisa en översikt över den kunskapsuppbyggnad som sker i dag inom området Sveriges biologiska förhållanden. Inom ramen för arbetet vid olika myndigheter, kommuner, universitet, högskolor, museer och ideella organisationer pågår en omfattande kunskapsuppbyggnad. Som exempel kan nämnas olika delprogram inom miljöövervakningen, svenska Artprojektet samordnat av ArtDatabanken, SLU:s Riksinventering av skog, Jordbruksverkets inventering av ängar och betesmarker, Skogsstyrelsens nyckelbiotopinventering, Fishbase som drivs av Naturhistoriska riksmuseet, det internationella projektet Global Biodiversity Information Facility (GBIF) samt Naturvårdsverkets och länsstyrelsernas basinventering av skyddade områden. I översikten skall bland annat ingå uppgifter om vilka resurser, såväl ekonomiska som personella och andra relevanta resurser, som i dag är tillgängliga för respektive element i den befintliga kunskapsuppbyggnaden samt vilka aktörer som hanterar denna. Redovisningen skall inte omfatta forskningsverksamheten.

Utredaren skall analysera luckor och andra brister i den kunskapsuppbyggnad som sker i dag. Många olika aktörer är inblandade i denna. Det kan också finnas luckor där kunskapsunderlaget behöver förbättras för att kostnadseffektiva åtgärder skall kunna utformas men också för att nå synergieffekter. Det kan handla om tematiska luckor, geografiska luckor eller andra slags brister såsom exempelvis bristande kunskap om vilka arter som förekommer i landet inklusive deras status. Utredaren bör särskilt se över området akvatisk miljö med fokus på marin miljö. Andra viktiga områden att analysera är inventering och kartering av naturtyper och biotoper samt kunskap om bevarandestatus för olika naturtyper och arter.

Vidare skall utredaren se över luckor i hantering av ansvar, samordning och långsiktig skötsel av Sveriges naturhistoriska samlingar.

Utredaren skall lämna förslag till hur den samlade kunskapsuppbyggnaden rörande de biologiska förhållandena i Sverige kan förstärkas, dels genom att ge förslag till hur luckor och brister kan åtgärdas, dels genom förslag till hur bättre samordning kan uppnås, i syfte att optimera användningen av befintliga resurser. Dessa förslag skall baseras på ovan nämnda översikt respektive analys av brister och luckor. Fokus bör ligga på förslag som rör kunskapsuppbyggnad som handlar om inventering och kartering samt kunskap om miljötillståndet. Utredaren skall i sina förslag belysa lämpliga nivåer av kunskapsuppbyggnad, exempelvis ambitionsnivåer när det gäller geografiska aspekter, täckningsgrad när det gäller artstock, frekvens i tiden när det gäller hur ofta information bör inhämtas m.m. För att kunna bedöma hur tidsatta, kvantifierade eller andra mål har uppfyllts behövs ofta kunskap om miljötillståndet vid ett visst utgångs- eller basår. Behov av förstärkning av sådan kunskapsuppbyggnad skall också övervägas av utredaren.

Utredarens förslag som syftar till förbättrad samordning bör inte i första hand handla om uppbyggnad av nya institutioner utan i stället inriktas på att genom olika lämpliga åtgärder få till stånd en bättre samordning. Inom ramen för förbättrad samordning bör organisation och behov av informationsförsörjning belysas. Utgångspunkten för samtliga förslag bör vara att nyttja befintliga verksamheter på bästa sätt. Internationellt och särskilt nordiskt samarbete inom området bör beaktas.

Utredaren skall lämna förslag till hur resultatet av kunskapsuppbyggnaden kan göras bättre tillgänglig för olika aktörer. Det grundläggande syftet skall vara att förbättra tillgängligheten för de aktörer som har en roll i att bidra till arbetet med att nå ovan nämnda nationella mål och internationella åtaganden. Utredaren bör belysa och föreslå olika sätt att säkerställa att resultaten görs tillgängliga på ett kostnadseffektivt sätt. Utredaren skall belysa behov av IT- stöd inklusive möjligheten att använda webben. Vidare skall utredaren belysa en aktiv kunskapsspridning ur folkbildningsperspektiv.

Utredaren skall under arbetets gång ha kontakt med och ta hjälp av berörda myndigheter inklusive företrädare för olika universitet, högskolor, naturhistoriska museer, centrumbildningar, enskilda organisationer och andra relevanta aktörer.

Utredaren bör vidare nyttja den kompetens som finns inom Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald.

En konsekvensbedömning skall göras för samtliga förslag. I denna skall ingå en redovisning av de samhällsekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av förslagen samt statsfinansiella effekter. För de förslag som har sådana effekter skall utredaren föreslå finansiering.

Uppdraget skall redovisas senast 1 oktober 2005.

(Miljödepartementet)