Dir. 2006:111

Statsimmunitet i svensk rätt

Kommittédirektiv

Statsimmunitet i svensk rätt

Dir.

2006:111

Beslut vid regeringssammanträde den 9 november 2006

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall lämna förslag till hur FN:s konvention

om immunitet för stater och deras egendom (United Nations

Convention on Jurisdictional Immunities of States and their

Property) kan införlivas i svensk rätt.

I uppdraget ingår att analysera internationella regler om

statsimmunitet och den nya FN-konventionen. Därefter skall

motsvarande svenska regler granskas. Utredningsarbetet skall

redovisas senast den 31 augusti 2007.

2

Bakgrund

Stater ansågs i traditionell folkrätt ha rätt till absolut

immunitet. Det innebar bl.a. att stater och statsorgan hade full

immunitet från utländska domstolars jurisdiktion vid tvistemål

så länge de inte avsagt sig denna rätt.

Under 1900-talet utvecklades i statspraxis en viss

inskränkning av den absoluta statsimmuniteten. Enligt denna

praxis har staten rätt till immunitet om en tvist inför domstol

gäller statligt höghetshandlande men inte om tvisten gäller t.ex.

en kommersiell affärstransaktion. Med svensk terminologi

skulle man kunna tala om att immunitet råder i tvister som

uppstår till följd av statens myndighetsutövning till skillnad från

tvister som uppstår till följd av statens och statliga

myndigheters rent privaträttsliga rättshandlingar.

Praxis om begränsad immunitet är i dag väl etablerad men

den har kommit att tolkas olika i olika nationella rättssystem.

Detta har lett till en rättsosäkerhet för företag och andra som har

kommersiella förbindelser med stater.

FN:s konvention om statsimmunitet

FN:s konvention om immunitet för stater och deras egendom

antogs den 2 december 2004. Regeringen beslutade den 30 juni

2005 att Sverige skulle underteckna konventionen. Detta skedde

den 14 september 2005 med förbehåll för ratifikation. För att

konventionen skall träda i kraft krävs att den ratificeras av 30

stater. Hittills har den undertecknats av 23 stater och ratificerats

av tre stater (Norge, Portugal och Österrike). Konventionen är

resultatet av en lång process som inleddes med att FN:s

generalförsamling redan 1977 inbjöd FN:s folkrättskommission

(ILC) att studera frågan om statsimmunitet.

Konventionen ger uttryck för en begränsad tillämpning av

statsimmuniteten och ger i det avseendet uttryck för en

kodifiering av sedvanerätten. Då olika stater tillämpat denna

3

regel olika får dock vissa av konventionens detaljer anses skapa

ny rätt.

Konventionen omfattar inte brottmål.

Svensk rätt

Det finns i dag ingen uttrycklig reglering av statsimmunitet i

svensk rätt. Domstolarna har därför grundat sina bedömningar

på en tolkning av folkrätt och tidigare svensk domstolspraxis.

Ett införlivande av internationella konventioner kan antingen

ske genom transformering eller inkorporering. Transformering

innebär att en konventionens innehåll helt eller delvis skrivs om

till lagtext för att passa i den interna rätten. Inkorporering

innebär att en internationell överenskommelse införs i den

interna rättsordningen utan att utformningen ändras.

Konventioner införlivas som huvudregel i svensk rätt genom

transformering.

Uppdraget

FN:s konvention om statsimmunitet skall analyseras och

jämföras med befintlig svensk domstolspraxis. En jämförelse

skall också ske mellan svensk praxis och andra länders rätt vad

gäller statsimmunitet.

Utredaren skall även göra en översikt av folkrättens regler

om statsimmunitet.

Utredaren skall vidare analysera om inkorporering eller

transformering av konventionen till svensk rätt är mest

ändamålsenligt samt vilka konsekvenser de olika metoderna kan

få. Slutligen skall utredaren lämna förslag till de

författningsändringar som blir nödvändiga för att införliva

konventionen och lämna författningskommentarer.

Statsimmunitet skall avgränsas emot andra typer av rättslig

immunitet.

Det kan också finnas andra aspekter inom ovanstående

uppdrag som aktualiseras under utredningens gång och kräver

belysning. Utredaren är oförhindrad att ta upp sådana frågor och

4

lägga fram de förslag som anses nödvändiga. Innan utredaren

framför sådana förslag skall samråd ske med berörda

myndigheter.

Redovisning av uppdraget

Uppdraget skall redovisas senast den 31 augusti 2007.

(Utrikesdepartementet)