Dir. 2006:52

Översyn av den kommunala

Kommittédirektiv

Översyn av den kommunala

konsumentverksamheten

Dir.

2006:52

Beslut vid regeringssammanträde den 4 maj 2006

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att göra en översyn

av den kommunala konsumentvägledningen och lämna förslag

på hur den kan utvecklas för att en hög och mer likvärdig nivå

ska kunna uppnås i hela landet.

Utgångspunkten för uppdraget är att tillgången till en

kommunal konsumentverksamhet med hög kvalitet är en fråga

för den allmänna välfärden. Trots fördelarna för kommunerna

att tillhandahålla konsumentvägledning och det faktum att den

är samhällsekonomiskt lönsam, utvecklas verksamheten svagt i

många kommuner. Den främsta målgruppen för

konsumentvägledningen är de resurssvaga konsumenterna. I

den konsumentpolitiska propositionen Trygga konsumenter som

handlar hållbart – Konsumentpolitikens mål och inriktning

(prop. 2005/06:105) föreslår regeringen ett nytt mål för

konsumentpolitiken och redovisar sin strategi för att uppnå det

nya målet. Den inriktning som anges i propositionen bör utgöra

utredarens utgångspunkt.

Uppdraget skall redovisas senast den 30 april 2007.

2

Bakgrund

De kommunala konsumentvägledarna utgör ett värdefullt stöd

till konsumenterna och fungerar som en viktig länk mellan

statliga myndigheter och konsumenter. Konsumentväg-

ledningens arbete och resultat är också viktigt för

Konsumentverket att ta del av som ett underlag i

konsumentarbetet och som styrinstrument för att sätta in

resurser på problemområden. Ett kommunalt förankrat nätverk

är av stor betydelse för att kunna uppnå de konsumentpolitiska

målen.

Kommunerna har genom sin lokalkännedom förutsättningar

att anpassa sina verksamheter efter de särskilda villkor som

råder i varje enskild kommun. Tack vare närheten till

kommuninvånarna finns också goda möjligheter att upprätthålla

kontakterna med enskilda konsumenter, den lokala handeln,

skolor och organisationer. Att nå barn och unga är särskilt

viktigt som en del i det förebyggande arbetet.

Det kommunala arbetet har mycket stor betydelse när det

gäller frågor som marknadsbevakning och produktsäkerhets-

arbete, information till och utbildning av det lokala näringslivet,

stöd till skolor och lärare samt stöd till ideella organisationer.

Konsumentverkets undersökningar visar att kommunal

konsumentverksamhet når ut till alla grupper i samhället och att

det inte finns någon annan prövad modell för

konsumentrådgivning till enskilda som når lika långt. En

särskilt viktig målgrupp för konsumentvägledningen är de som i

vanliga fall är svåra att nå med konsumentinformation. Bland

dessa finns resurssvaga grupper, som t.ex. kan vara personer

med knappa ekonomiska resurser, unga personer eller personer

med bristande kunskaper i svenska språket.

En viktig förutsättning för att nå dem som är i störst behov

av information och konkret vägledning är närheten till dessa

personer. För att kunna lämna komplicerade köpråd krävs ofta

en personlig kontakt som ger möjlighet att diskutera saker som

prestanda, ekonomi och miljöbelastning. Det är de mest

3

resurssvaga konsumenterna i samhället som allra mest behöver

denna typ av tjänst.

Ett kontinuerligt förebyggande arbete är något som alla

parter vinner på, såväl den enskilde konsumenten som

näringsidkare och samhället.

Konsumentverksamheten i de kommuner som i dag

tillhandahåller vägledning varierar kraftigt i innehåll och

omfattning. Det är enligt regeringen viktigt att den

konsumentvägledning som tillhandahålls i kommunerna håller

en så hög nivå som möjligt och är så långt möjligt likvärdig i

hela landet.

Alla konsumenter har rätt till ett starkt konsumentskydd.

Genom ett sådant skapas trygga konsumenter som kan bidra till

en sund samhällsutveckling. Det är angeläget att konsumenterna

får vägledning och hjälp vid eventuella problem med

marknadens aktörer. I konsumentskyddet ligger både att

konsumenterna inte vilseleds eller utnyttjas på ett otillbörligt

sätt och att de skall ha möjlighet att göra lämpliga och relevanta

val.

Den konsumentundersökning som på uppdrag av

Jordbruksdepartementet genomfördes våren 2004 av TNS

Gallup visade att den kommunala konsumentvägledningen är

samhällsekonomiskt lönsam. Konsumentverkets uppföljningar

av rådgivningsarbetet visar också att konsumenter som fått råd

av konsumentvägledningen är nöjda med den hjälp de fått.

Utvecklingen av varor och tjänster sker i dag i ett högt

tempo. Antalet nya produkter ökar och många produkter blir

alltmer komplexa. Allt fler aktörer kommer in på marknaden

och verkar dessutom, som en följd av utvecklingen av den

gemensamma inre marknaden, över gränserna. I takt med att

fler marknader har utsatts för konkurrens ställs allt högre krav

på den enskilda personen att göra egna val. Den enskilde har

också större möjligheter att påverka sin ekonomi. Detta

förutsätter ett större ansvarstagande, en ökad kunskap och

medvetenhet och även större aktivitet från individen. I takt med

dessa ökade krav finns ett stort behov av hjälp och stöd för den

enskilde konsumenten, ett stöd som den kommunala

konsumentvägledningen kan ge.

4

De kommunala konsumentvägledarna har en viktig roll i

produktsäkerhetsarbetet. Konsumentverket är enligt

produktsäkerhetsförordningen ansvarig tillsynsmyndighet för de

konsumentprodukter som inte handhas av andra myndigheter

enligt annan författning. Behovet av marknadskontroll inom

Konsumentverkets område förväntas öka för att uppnå en

systematisk och effektiv kontroll. När det gäller utförande av

marknadskontroll har Konsumentverket träffat avtal med ett

40-tal kommuner för ett samarbete med konsumentvägledarna i

dessa. I Marknadskontrollutredningens betänkande Tillsyn för

säkra varor och öppna marknader (SOU 2004:57) gjordes

bedömningen att marknadskontrollen inom Konsumentverkets

område måste utvecklas, bl.a. när det gäller samarbetet mellan

Konsumentverket och kommunerna.

Riktlinjer för den kommunala konsumentvägledningen lades

första gången fast i en proposition 1975 (prop. 1975:40) och har

sedan med smärre förändringar behandlats i flera av regeringens

propositioner och skrivelser.

En mer djupgående analys av den kommunala

konsumentvägledningen gjordes senast 1991 i samband med att

regeringen överlämnade en skrivelse om kommunal

konsumentvägledning till riksdagen (skr. 1991/92:143).

Vidare lämnade Konsumentpolitiska kommittén i sitt

slutbetänkande Starka konsumenter i en gränslös värld (SOU

2000:29) flera förslag till hur den kommunala

konsumentvägledningen kan utvecklas. Kommittén föreslog att

konsumentvägledningen skall vara en obligatorisk uppgift för

kommunerna.

År 2001 utsågs en utredare för att biträda

Justitiedepartementet med att utreda formerna för det statliga

stödet till konsumentvägledningen i kommunerna (Ju2001:H).

Utredarens redovisning av uppdraget (Ju2001/5516) ledde bl.a.

till den tidsbegränsade satsning på 20 miljoner kronor för

projekt i kommunerna, som regeringen gjorde 2001.

5

Verksamheten i kommunerna

Konsumentvägledning är en frivillig uppgift för kommunerna

och bekostas till övervägande del av kommunala medel. Visst

stöd utgår dock från staten, bl.a. i form av den kostnadsfria

fortbildning som Konsumentverket erbjuder vägledarna. Det

bör också framhållas att kommunerna enligt lag är skyldiga att

tillhandahålla råd och anvisningar till skuldsatta personer.

Enligt Konsumentverkets årliga lägesbeskrivning bedrivs denna

verksamhet ofta inom ramen för den kommunala

konsumentverksamheten. Förutsättningarna för att bedriva

konsumentverksamhet skiljer sig betydligt åt mellan små och

stora kommuner, bl.a. när det gäller ekonomiska resurser.

De kommunala konsumentvägledarna har även en viktig roll

i produktsäkerhetsarbetet. Flera kommuner har ingått avtal med

Konsumentverket om att delta i marknadskontrollen av varors

säkerhet. Den marknadsbevakande uppgiften kommer att öka

under kommande år.

Konsumentverket gör varje år en lägesbeskrivning av

kommunernas konsumentverksamhet. I dag är nivån och

omfattningen på konsumentverksamheten i kommunerna

mycket varierande. Vissa kommuner har under de senaste åren,

helt eller delvis, dragit ner på sin konsumentvägledning. I april

2006 hade 258 av landets 290 kommuner konsument-

verksamhet.

I Konsumentverkets årliga lägesbeskrivning, från 2005,

konstaterade man att antalet kommuner med

konsumentverksamhet ökat. Trots detta hade de samlade

årsarbetskrafterna minskat, bland annat till följd av att allt fler

kommuner träffat samarbetsavtal med varandra. Antalet

tjänstetimmar har dock inte utökats i samband med att avtalen

träffats. I lägesbeskrivningen konstaterade man vidare att de

flesta, 70 procent av invånarna i Sverige, bor i en kommun som

har konsumentvägledning motsvarande åtminstone en

heltidsanställd arbetskraft. Konsumentverket noterade också att

antalet köpråd minskat och att det förebyggande arbetet

fortfarande utgör en alltför liten del av

6

konsumentverksamheten. Konsumentverket kommer i slutet av

maj 2006 presentera en aktuell lägesbeskrivning.

År 2002 satsade regeringen 20 miljoner kronor för att stärka

den kommunala konsumentverksamheten. Satsningen

resulterade i många intressanta och givande projekt. Några av

initiativen har kunnat leva vidare i den ordinarie verksamheten.

Det finns flera exempel på hur man i den kommunala

konsumentvägledningen har utvecklat sina arbetsformer utifrån

lokala förutsättningar och behov. Flera av projekten bedrevs i

områden där det finns många näringsidkare med utländsk

bakgrund och som har bristande kunskaper om det

konsumenträttsliga skyddet i Sverige.

Ett exempel är det framgångsrika projektet under 2001–2003

i stadsdelen Bergsjön i Göteborgs kommun där många av

invånarna är utlandsfödda. Där öppnade kommunen ett kontor

med konsumentinformatörer som representerade olika

språkgrupper. Målet med projektet var att öka invånarnas

kunskap och medvetenhet om konsumentfrågor samt att stärka

deras tilltro till och möjligheten att påverka utvecklingen i

vardagsnära frågor.

Uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en översyn

av den kommunala konsumentverksamheten och ge förslag på

hur en hög och mer likvärdig nivå kan uppnås i hela landet.

Utgångspunkter

Att konsumenterna har tillgång till en kommunal

konsumentverksamhet med hög kvalitet är en fråga för den

allmänna välfärden. Det faktum att den kommunala

konsumentvägledningen är samhällsekonomiskt lönsam borde

vara en drivkraft för utökad konsumentverksamhet. Trots

fördelarna utvecklas verksamheten svagt i många kommuner.

Det finns därför anledning att analysera förutsättningarna för

verksamheten och överväga vilka åtgärder som behövs för att

7

en hög och likvärdig konsumentverksamhet ska kunna uppnås i

hela landet.

Utredaren bör även fokusera på hur resurssvaga personer

kan stärkas som konsumenter genom den kommunala

konsumentvägledningen. Även barns och ungas villkor och

förutsättningar som konsumenter bör belysas av utredaren. I den

konsumentpolitiska propositionen Trygga konsumenter som

handlar hållbart – Konsumentpolitikens mål och inriktning

(prop. 2005/06:105) föreslår regeringen ett nytt mål: Trygga

konsumenter som handlar hållbart. Regeringen anger också sin

strategi för att uppnå målet. Barns och ungas kunskaper och

erfarenheter och deras förutsättningar som konsumenter skall

beaktas i alla sakområden. Dessa ställningstaganden bör utgöra

utredarens utgångspunkt.

Den kommunala konsumentvägledningen i dag

Den utredare som nu får i uppdrag att se över den kommunala

konsumentverksamheten skall göra en inventering av den

kommunala konsumentverksamheten i hela landet, som

inkluderar en beskrivning av hur kommunerna arbetar med

vägledning till konsumenterna, hur kommunerna marknadsför

denna verksamhet till kommuninvånarna, och särskilt belysa det

förebyggande arbetet i konsumentverksamheten samt

konsumentverksamhetens arbetsuppgifter inom produktsäker-

hetsområdet. Effekterna av dessa insatser skall redovisas liksom

en beräkning av de resurser som tagits i anspråk.

Statligt stöd till kommunal konsumentvägledning

Statligt stöd till kommunal konsumentvägledning kan ske på

många olika sätt, t.ex. genom statlig finansiering, stöd till nya

verksamhetsformer eller utbildning och information till

konsumentvägledarna. Samverkan mellan olika parter kan

också vara ett sätt att utveckla konsumentvägledningen och nå

de grupper av konsumenter som är i störst behov av stöd.

Utredaren skall

− kartlägga hur de statliga stödinsatser som riktas till

kommunal konsumentvägledning är utformade i dag och

8

redovisa direkta och indirekta kostnader (t.ex.

personalkostnader) för dessa insatser samt analysera

vilka effekter de statliga insatserna ger olika typer av

kommuner (t.ex. olika geografiska och storleksmässiga

förutsättningar) och de stödgivande myndigheterna,

− lämna förslag på hur staten kan stödja kommunerna i

deras konsumentarbete för att de i högre grad skall nå de

mest resurssvaga konsumenterna,

− lämna förslag på hur det statliga stödet bör utformas i

framtiden så att det bäst bidrar till verksamheten i olika

typer av kommuner, och

− lämna förslag till hur ett eventuellt ökat statligt stöd

skall finansieras.

Samordning av olika rådgivande och stödjande funktioner

Det finns exempel på kommuner där samarbeten mellan olika

typer av rådgivare har gett synergieffekter och lett till ett mer

resurseffektivt arbete. I det s.k. Rådrummet i Karlstad jobbar

konsumentvägledare tätt ihop med energirådgivare och Agenda

21-samordnare. De tre funktionerna ligger nära varandra och

har förutsättningar att kunna stärka och komplettera varandra.

Samordning inom kommuner kan också innebära att små

kommuner kan erbjuda en bättre service till invånarna.

Utredaren skall

− redovisa erfarenheterna av kommunal samordning av

olika rådgivande och stödjande funktioner gentemot

kommuninvånarna, som t.ex. samarbetet mellan

energirådgivare, Agenda 21-samordnare, budget- och

skuldrådgivare samt konsumentvägledare.

− redovisa samarbetet med Konsumenternas Bank- och

finansbyrå, Konsumenternas Försäkringsbyrå och

Konsumenternas elrådgivningsbyrå redovisas samt

beskriva eventuella gränsdragningsproblem, och

− göra en jämförelse av internationella erfarenheter av en

mer samordnad rådgivningsfunktion.

9

Samverkan mellan kommuner

Totalt sett har det under de senaste åren skett en minskning av

konsumentverksamheten i kommunerna. Trots att fler

kommuner har kunnat erbjuda konsumentvägledning har antalet

årsarbetskrafter minskat. En orsak till detta är att antalet

samarbetsavtal mellan kommunerna har ökat men att

årsarbetskrafterna inte har ökat i relation till antalet

kommuninvånare. Samverkan mellan kommuner är dock inte

enbart ett sätt att spara in på verksamheten, tvärtom kan det ge

medborgarna en mer utvecklad och bättre service. För små

kommuner med begränsade resurser kan samverkan mellan

kommuner och samordning inom dessutom vara den enda

möjligheten att erbjuda en väl fungerande konsument-

verksamhet.

Utredaren skall

− kartlägga den samverkan som i dag sker mellan

kommuner på konsumentområdet,

− utvärdera för- och nackdelar med denna samverkan i

kommuner med olika storlek och geografiska

förutsättningar, och

− belysa eventuella svårigheter som uppkommit när

kommunerna ingått samverkansavtal.

Sammanfattande förslag

Utredaren skall

− föreslå en modell för hur konsumentvägledning kan

utvecklas för att uppnå en hög och mer likvärdig nivå i

hela landet, där möjligheten att utnyttja modern teknik

för enskilda kommuners och myndigheters service ingår

och hur detta skall finansieras, samt

− lämna förslag på indikatorer för uppföljning av målet om

en hög och likvärdig nivå i hela landet på den

kommunala konsumentverksamheten och vem som skall

ansvara för denna uppföljning.

10

Samråd

I sitt arbete skall utredaren samråda med utredningen om den

kommunala kompetensen och kommunal samverkan

(dir. 2006:47).

Utredaren skall även samråda med Näringslivets nämnd för

regelgranskning om redovisning av förslagens konsekvenser för

små företag.

Utredarens uppdrag skall bedrivas utåtriktat och i kontakt

med myndigheter, kommuner, Sveriges Kommuner och

Landsting, näringslivet samt övriga intressenter.

Redovisning av uppdraget

Utredaren skall redovisa uppdraget senast den 30 april 2007.

(Jordbruksdepartementet)