Dir. 2006:71

Dir.

Kommittédirektiv

Dir.

2006:71

Åtgärder för att motverka problem med sena

betalningar

Beslut vid regeringssammanträde den 14 juni 2006

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att dels kartlägga

omfattningen av problemen med sena betalningar och långa

betalningstider, dels analysera vilka behov av att vidta åtgärder

som föreligger. Utredaren skall även, mot bakgrund av behovs-

analysen, föreslå åtgärder för att komma till rätta med proble-

men. I fråga om dessa åtgärder skall utredaren vara fri att pröva

olika slags lösningar, såväl sådana som innebär förändringar i

gällande regelverk som andra åtgärder.

I förekommande fall skall utredaren utforma förslag till de

lagändringar som de föreslagna åtgärderna kommer att kräva. I

den mån åtgärderna medför statsfinansiella kostnader skall ut-

redaren också föreslå hur dessa skall finansieras.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 2007.

Bakgrund och behovet av en översyn

Problemets omfattning

Det råder i princip avtalsfrihet när det gäller betalningstider.

Parterna bestämmer alltså i regel själva vilken betalningstid

som skall gälla. Vilken tid som väljs kan bero på många olika

faktorer: parternas förutsättningar, deras inbördes förhållande

eller omständigheterna runt den aktuella transaktionen.

2

I Sverige har 30 dagar länge varit den vanliga betalningsti-

den. De senaste åren har dock betalningstiderna förlängts och

60 dagar eller mer är nu vanliga. De allt längre betalningsti-

derna kan antas ha flera olika orsaker. Till den del parterna

själva anser att en längre tid är att föredra bör de ha möjlighet

att träffa avtal om detta. Det förekommer dock att långa betal-

ningstider beror på att den ena parten inte betalar i den tid som

är överenskommen. Det har även framkommit att det finns fö-

retag, framför allt mindre företag, som känner sig i underläge

gentemot sina kunder och därför upplever att de är tvungna att

gå med på längre betalningstider än de skulle vilja. Flera företag

uppger också att de tvekar inför att utnyttja de möjligheter till

indrivning och verkställighet som finns då de är rädda för att

hamna i konflikter med sina kunder och därmed också kanske

förlora dem. Problemen synes alltså inte företrädesvis bero på

att det saknas regler för företagen att driva in sina fordringar.

Följden av ofrivilligt långa betalningstider blir att de företag

som drabbas riskerar att få likviditetsproblem. Detta kan i sin

tur medföra svårigheter för företagen när det gäller deras redo-

visning och inbetalning av mervärdesskatt eftersom skattskyl-

digheten inträder då fakturan skickas utan hänsyn till när betal-

ningen för fakturan faktiskt erhålls. Problemen riskerar att bli

särskilt påtagliga för företag som endast har ett fåtal större

transaktioner under året och därmed måste redovisa och betala

betydande skattebelopp vid vissa bestämda tillfällen. Problem

kan även uppkomma när det gäller inbetalning av preliminär

skatt och arbetsgivaravgifter.

Det förekommer även att företag hamnar i svårigheter när de

skall betala sina egna leverantörer eller räntor och amorteringar

på lån då de själva inte fått betalt. I vissa fall händer det också

att företagsledare i mindre företag inte kan ta ut någon egen lön

eller till och med tvingas göra egna kontanttillskott till företaget

för att på kort sikt lösa likviditetsproblem som beror på sena

betalningar.

Det finns en risk att utvecklingen går mot längre betalnings-

tider eftersom långa betalningstider är vanliga i övriga Europa.

Sverige är ett litet och exportberoende land och påverkas i allt

3

större utsträckning av den pågående globaliseringen av ekono-

min.

Någon mer grundläggande, generell undersökning av pro-

blemen med sena betalningar har emellertid än så länge inte

genomförts såvitt avser svenska förhållanden. En del undersök-

ningar inom området finns dock från olika håll. Nedan nämns

några olika exempel.

Företagarna genomförde i januari 2003 en webbaserad enkät

bland sina medlemsföretag. Undersökningen visar i korta drag

att den vanligaste betalningstiden för en faktura är 30 dagar,

men att den genomsnittliga tiden för att få betalt är 32 dagar. Av

småföretagen har 10 procent en genomsnittlig betalningstid på

minst 42 dagar och 3 procent har minst 50 dagar. 40 procent av

företagen uppger att de har kunder som ensidigt ändrat över-

enskommen betalningstid, trots att det finns avtal. Undersök-

ningen visar även att problemet inte bara gäller mellan företag

utan även mellan företag och offentliga aktörer. För hälften av

företagen som drabbats av ändrad betalningstid har det medfört

likviditetsproblem. Problemet är mer utbrett bland de företag

som fakturerar stora företag men förekommer även till viss del

mellan mindre företag. 44 procent är rädda att förlora kunden

om de tar ut dröjsmålsränta.

Därutöver deltar omkring 4 000 av Företagarnas medlemmar

årligen i en panelundersökning gällande bland annat de sena

betalningarnas och de långa betalningsfristernas effekter. I den

senaste undersökningen från december 2004 framkom bland

annat att 60 procent av företagen (55 procent år 2003) tvingats

betala in mervärdesskatt på en faktura innan de fått betalt för

den och att detta orsakat stora likviditetsproblem för 20 procent

av företagen (14 procent år 2003). För att avhjälpa likviditets-

brist i företaget förorsakad av att en kund inte betalar sina faktu-

ror i tid, lånar 27 procent av företagarna från sin privatekonomi

och 29 procent avvaktar med att ta ut lön. 26 procent av företa-

gen ber banken om en tillfällig höjning av checkkrediten och 3

procent säljer fakturan till ett factoringföretag.

Utöver detta har medierna vid olika tillfällen undersökt an-

talet betalningsförelägganden beträffande vissa större företag

för att undersöka i vilken mån företagen inte betalar sina faktu-

4

ror. Dessa siffror gäller emellertid endast de fakturor där ansö-

kan om betalningsföreläggande getts in och ger därför inte en

bild av hela problematiken.

Enligt en undersökning som Creditreform, ett tyskt kredit-

upplysningsföretag, genomfört tillsammans med upplysningsfö-

retag i ett flertal andra europeiska länder, är sena betalningar

och långa betalningstider ofta en anledning till likviditetspro-

blem och efterföljande konkurser för mindre företag i Europa.

TP

PT

Enligt Creditreforms undersökning var under 2004 den genom-

snittliga betalningstiden i Storbritannien 54 dagar (den genom-

snittliga avtalade betalningstiden var 32 dagar). I Frankrike var

den 59 dagar (genomsnittlig avtalad tid 47 dagar) och i Italien

87 dagar (genomsnittlig avtalad tid 66 dagar).

Även Intrum Justitia genomför årligen en större europeisk

undersökning med avseende på betalningstider och insolvens

m.m. Enligt den senaste undersökningen uppgick den genom-

snittliga betalningstiden i Europa under år 2004 till 57,4 dagar

(2003 uppgick den till 56,2 dagar). Undersökningen visar också

att offentliga institutioner i de europeiska länderna ofta har

bland de längsta betalningstiderna.

Redovisning och inbetalning av mervärdesskatt

Det finns således omständigheter som tyder på att problemet

med långa betalningstider har vuxit, vilket får stor betydelse vid

bland annat redovisning och inbetalning av mervärdesskatten.

60 procent av de tillfrågade företagen i Företagarnas undersök-

ning anger att de tvingats betala mervärdesskatt på en faktura

innan de fått betalt för den och 20 procent uppger att mervär-

desskattereglerna orsakat stora likviditetsproblem.

Företag med högst en miljon kronor i mervärdesskattepliktig

omsättning per år skall redovisa mervärdesskatten en gång per

år i inkomstdeklarationen, men kan hos Skatteverket begära att

få redovisa en gång i månaden i en skattedeklaration. För före-

tag som har en mervärdesskattepliktig omsättning på högst 40

miljoner kr per år skall skattedeklarationen vara inlämnad och

betalning ske senast den 12:e i andra månaden efter

redovisningsperioden. Dessa företag har som minst 42 eller 43

5

dagar på sig att betala och redovisa mervärdesskatten och som

mest 72 eller 73 dagar i det fallet att faktura utfärdas på redo-

visningsperiodens första dag.

Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om

harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande om-

sättningsskatter

TPF

1

FPT

överlämnar till medlemsstaterna att bestämma

redovisningsperiodens längd, så länge den inte överstiger ett år.

Varje beskattningsbar person skall dock senast två månader ef-

ter utgången av redovisningsperioden lämna in en deklaration.

Fristerna för redovisning och betalning av mervärdesskatt,

skatteavdrag och arbetsgivaravgifter är föremål för översyn av

Skatteförfarandeutredningen (dir. 2005:129). Frågor som rör

redovisning och inbetalning av mervärdesskatt omfattas därför

inte av denna utredning.

Betydelse för den inre marknaden och regleringar inom EU

Sena betalningar och långa betalningstider är ett fenomen som

allvarligt stör handeln mellan medlemsstater på den inre mark-

naden. Det drabbar särskilt svenska företag som relativt sett

betalar sina fakturor i god tid. Trenden går emellertid mot att

svenska företag utökar sina betalningstider och därigenom del-

vis anpassar sig till andra länder inom EU medan exempelvis

sydeuropeiska företag, som länge varit kända för sina mycket

sena betalningar, blivit betydligt bättre på detta område.

I EU gäller Europaparlamentets och rådets direktiv

2000/35/EG av den 29 juni 2000 om bekämpande av sena be-

talningar vid handelstransaktioner (direktivet om sena betal-

ningar)

TPF

2

FPT

. Med handelstransaktioner avses transaktioner mellan

företag eller mellan företag och offentliga myndigheter som

leder till leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster

mot ersättning.

Enligt direktivet är medlemsstaterna bland annat skyldiga att

säkerställa att borgenären vid en för sen betalning skall vara

berättigad till dröjsmålsränta. Borgenären skall även ha möjlig-

TP

1

PT

EGT L 145, 13.6.1977, s. 1 (Celex 31977L0388).

TP

2

PT

EGT L 200, 8.8.2000, s. 35 (Celex 32000L0035).

6

het att få en exekutionstitel inom 90 dagar när det gäller otvis-

tiga fordringar samt rätt att kräva skälig ersättning för indriv-

ningsåtgärder. Oskäliga betalningsvillkor skall kunna jämkas.

Enligt direktivet skall Europeiska kommissionen under 2004

genomföra en översyn och komma med förslag till åtgärder för

att förbättra direktivet. Denna översyn har dock ännu inte in-

letts.

Slutsatser

Uppgifterna om bristande betalningsmoral hos vissa företag

m.m. är allvarliga och medför påtagliga problem för de företag

som drabbas. Rapporterna om att problemen ökat i omfattning

de senaste åren är oroande, inte minst ur ett tillväxtperspektiv

men även när det gäller sysselsättningen.

Problemet med betalningsmoralen har tagits upp i diskussio-

ner med näringslivet. Självsanering är en väg att gå, men det

kan inte uteslutas att andra åtgärder kan komma att behövas.

För att analysera möjliga åtgärder för att komma till rätta med

den bristande betalningsmoralen behöver dock en bättre bild av

omfattningen av problemen och vilken typ av företag det hand-

lar om m.m. tas fram. Innan några konkreta åtgärder kan före-

slås bör därför bättre kunskap inhämtas om frågan och en mer

grundläggande utredning och utvärdering av problemens om-

fattning genomföras.

Efter en analys av denna kartläggning bör behovet av att

vidta åtgärder utredas samt förslag läggas om vilka åtgärder

som bör vidtas för att man skall komma till rätta med proble-

men. Sådana åtgärder kan t.ex. syfta till en självreglering eller

innebära lagändringar. Konsekvenserna av eventuella förslag

och alternativ till dem måste vara noggrant utredda och en av-

vägning gentemot nyttan med förslagen skall göras.

Uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppdrag att dels kartlägga

omfattningen av problemen med sena betalningar och långa

betalningstider, dels analysera vilka behov av att vidta åtgärder

7

som föreligger. Utredaren skall även, mot bakgrund av behovs-

analysen, föreslå åtgärder för att komma till rätta med proble-

men. I fråga om dessa åtgärder skall utredaren vara fri att pröva

olika slags lösningar. Uppdraget omfattar inte att föreslå över-

gripande förändringar av civilrättslig lagstiftning eller föränd-

ringar i gällande mervärdesskattelagstiftning. Detsamma gäller

fristerna för redovisning och betalning av mervärdesskatt, skat-

teavdrag och arbetsgivaravgifter.

I arbetet skall utredaren särskilt beakta eventuella

förändringar av Europaparlamentets och rådets direktiv om sena

betalningar. I förekommande fall skall utredaren utforma

förslag till de lagändringar eller ändringar av andra regelverk

som de föreslagna åtgärderna kommer att kräva.

Enligt 14 och 15 §§kommittéförordningen (1998:1474)

skall konsekvenser i olika avseenden av utredningsförslag be-

räknas och redovisas. När det gäller konsekvenserna för företag

skall utredaren samråda med Näringslivets Regelnämnd och i

den mån de är tillämpliga skall även föreskrifterna i förord-

ningen (1998:1829) om särskild konsekvensanalys av reglers

effekter för små företags villkor beaktas.

De föreslagna åtgärderna skall kostnadsberäknas och i den

mån åtgärderna medför statsfinansiella kostnader skall utreda-

ren också föreslå hur dessa skall finansieras.

Redovisning av uppdraget

Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 2007.

(Näringsdepartementet)