AD 1993 nr 22

Stensele Lokala Samorganisation av Sveriges Arbetares Centralorganisation SAC

mot

Staten genom Rikspolisstyrelsen.

Mellan Rikspolisstyrelsen och Svenska Polisförbundet gäller kollektivavtal, det s.k. SA-C/Polis.

L.G.J. är medlem i Stensele Lokala Samorganisation. Han är anställd som polisassistent med placering i Storumans polisdistrikt. Samorganisationen har ansökt om stämning på staten genom Rikspolisstyrelsen och bland annat anfört följande. I slutet av år 1989 ledigförklarade polisstyrelsen i Storumans polisdistrikt en kansliinspektörstjänst med placering vid polismyndigheten i Storuman. L.G.J. sökte tjänsten. Genom beslut den 5 november 1990 förordnade polismyndigheten annan sökande på tjänsten. Sedan L.G.J. besvärat sig över beslutet förklarade Länsstyrelsen i Västerbottens län genom beslut den 20 juni 1991 att ändring inte skulle ske i det överklagade beslutet. - Samorganisationen begärde härefter i skrivelse den 18 oktober 1991 till polismyndigheten i Storuman förhandling i tjänstetillsättningsärendet. I förhandlingsframställningen erinrade samorganisationen om att tvisteförhandling måste genomföras innan talan kan väckas vid domstol i en arbetsrättslig tvist. - Med anledning av framställningen hölls den 17 januari 1992 en förhandling mellan polismyndigheten i Storuman och samorganisationen. Under förhandlingen yrkades från arbetstagarsidan att L.G.J. skulle tillsättas på tjänsten och att skadestånd skulle utges. - I stämningsansökningen har samorganisationen yrkat att Rikspolisstyrelsen skall förpliktas att tillse att G.J. förordnas på en tjänst som kansliinspektör vid Storumans polisdistrikt samt utge ersättning för inkomstförlust och skadestånd. Stämning har utfärdats på staten genom Rikspolisstyrelsen. Med anledning av stämningen har Rikspolisstyrelsen i skrivelse till arbetsdomstolen yrkat att samorganisationens talan skall avvisas och till stöd härför anfört följande. Mellan staten och samorganisationen föreligger inte kollektivavtal. Staten företräds då i arbetstvist av Statens Arbetsgivarverk eller den myndighet som verket bestämmer. I detta fall har uppdragits åt Rikspolisstyrelsen att företräda staten. Enligt 4 kap. 7 § lagen om rättegången i arbetstvister skall tvisteförhandling ha ägt rum mellan parterna innan talan tas upp till prövning av arbetsdomstolen. Samorganisationen har anfört att förhandling ägt rum med polismyndigheten i Storuman. Förhandling skulle emellertid ha påkallats hos Statens Arbetsgivarverk eller Rikspolisstyrelsen. Detta har inte skett inom föreskriven tid. Samorganisationens talan skall därför avvisas.

Samorganisationen har i avvisningsfrågan anfört följande. Samorganisationen begärde förhandling i tvisten för att uppfylla förhandlingskravet enligt 4 kap. 7 § lagen om rättegången i arbetstvister och angav detta i påkallelseskrivelsen. Polismyndigheten i Storuman besvarade förhandlingsframställningen och genomförde förhandlingen i sak utan att invända att polismyndigheten inte skulle vara behörig att företräda staten i frågan. - Med hänsyn till hur förhandlingsframställan formulerats borde polismyndigheten i Storuman ha vidarebefordrat förhandlingsframställan till Statens Arbetsgivarverk eller Rikspolisstyrelsen för det fall polismyndigheten hade funnit sig icke behörig att företräda staten i tvistefrågan. Då så inte skett och då förhandling i sak ägt rum menar samorganisationen att polismyndigheten med bindande verkan företrätt staten vid förhandlingen mellan parterna. Samorganisationen anser att polismyndigheten under alla förhållanden måste anses ha haft ställningsfullmakt att företräda staten. Polismyndigheten utgör ju en del av staten och är inte en självständig juridisk person. - Samorganisationen hävdar att det vore orimligt och stridande mot den allmänna rättskänslan om staten på grund av interna instruktioner inte skulle anses bunden av en förhandling som förts med en statlig myndighet utan att myndigheten på något vis klargjort sin eventuellt bristande behörighet att företräda staten. - För det fall arbetsdomstolen likväl skulle finna att polismyndigheten i Storuman icke företrätt staten vid förhandlingen den 17 januari 1992 hemställer samorganisationen att arbetsdomstolen måtte bereda parterna tillfälle att inom viss tid föra ytterligare förhandlingar i tvistefrågan där staten representeras av Rikspolisstyrelsen samt därvid förklarar att dessa förhandlingar skall anses ha skett inom föreskriven tid enligt de preskriptionsregler som gäller enligt medbestämmandelagen.

Skäl

Enligt 4 kap. 7 § första stycket lagen om rättegången i arbetstvister får talan ej upptagas till prövning av arbetsdomstolen förrän förhandling, som kan påkallas enligt lagen om medbestämmande i arbetslivet eller som anges i kollektivavtal, har ägt rum rörande tvistefrågan.

I förevarande fall har på begäran av samorganisationen tvisteförhandling ägt rum mellan polismyndigheten i Storuman och samorganisationen. Såsom Rikspolisstyrelsen har framhållit saknade emellertid polismyndigheten behörighet att företräda staten vid förhandlingen. Rätteligen skulle staten ha företrätts av Rikspolisstyrelsen. Det måste därför konstateras att någon sådan förhandling som avses i det inledningsvis åberopade lagrummet inte har förekommit. Frågan är emellertid om detta skall föranleda att samorganisationens talan skall avvisas.

I målet är upplyst att samorganisationen påkallade förhandling hos polismyndigheten i Storuman i tvisten. Det var också denna myndighet som dittills hade handlagt det ärende som tvisten gällde. Polismyndigheten genomförde förhandlingen i sak utan att påtala sin bristande behörighet att företräda staten i tvisten.

Enligt arbetsdomstolens mening är omständigheterna sådana att samorganisationen inte bör lastas för att någon tvisteförhandling i formellt riktig ordning ej kom till stånd. Hinder bör inte anses föreligga för arbetsdomstolen att ta upp tvisten till prövning.

Slut

Arbetsdomstolen avslår avvisningsyrkandet.

Målet förklaras vilande i avvaktan på justitieombudsmannens yttrande i saken.

Beslut 1993-02-17, målnummer A-112-1992

Ledamöter: Hans Stark, Bo Hansson och Lennart Andersson. Enhälligt.