HFD 2011:27
Aktivitetsersättning har ansetts kunna utgå enligt olika nivåer under en och samma ersättningsperiod förutsatt att arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel under minst ett år.
Länsrätten i Norrbottens län
S.G. uppbar sedan juni 2007 aktivitetsersättning enligt 7 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, för sina besvär i form av smärttillstånd, depressiv episod och ångesttillstånd. Under perioden juni 2007 - augusti 2008 uppbar hon hel aktivitetsersättning och för tiden september - december 2008 halv sådan ersättning. S.G. ansökte om hel aktivitetsersättning fr.o.m. den 1 januari 2009. Försäkringskassan beslutade den 20 januari 2009 att bevilja S.G. halv aktivitetsersättning för perioden januari 2009 - juni 2010. Beslutet motiverades med att arbetsförmågan var nedsatt till hälften men inte med mer än hälften under en begränsad tid. Vid omprövning den 29 april 2009 ändrade Försäkringskassan inte sitt tidigare beslut.
S.G. överklagade omprövningsbeslutet och yrkade hel aktivitetsersättning.
Försäkringskassan vidhöll sitt beslut.
Domskäl
Länsrätten i Norrbottens län (2009-12-03, ordförande Häggman) yttrade, efter att ha redovisat i målet föreliggande medicinsk utredning: Länsrätten gör följande bedömning. - Aktuella handlingar visar inte annat än att S.G. vid tiden för Försäkringskassans prövning inte är arbetsför på grund av sjukdom åtminstone fram till och med juni månad 2009. Hon bör därför beviljas hel aktivitetsersättning för perioden från januari 2009 och fram till och med juni 2009. Hur arbetsrehabiliteringen fungerat under den tiden och hur hälsotillståndet är från juli 2009 finns ingen utredning om. Det bör därför överlämnas till Försäkringskassan att ompröva förutsättningarna för aktivitetsersättning från juli 2009. Överklagandet skall bifallas i enlighet härmed. - Länsrätten bifaller överklagandet så att hel aktivitetsersättning beviljas för perioden från och med januari 2009 och till och med juni 2009. - Länsrätten ålägger Försäkringskassan att på nytt pröva förutsättningarna för hel aktivitetsersättning från och med juli 2009 till och med juni 2010, varvid beslutet inte kan ändras till det sämre för S.G.
Kammarrätten i Sundsvall
Försäkringskassan överklagade länsrättens dom och yrkade att kammarätten skulle ändra domen och fastställa Försäkringskassans beslut. Försäkringskassan åberopade följande. Länsrätten har bedömt att S.G:s arbetsförmåga är helt nedsatt under sex månader. En nedsättning som inte kan antas bestå under ett år kan inte grunda rätt till aktivitetsersättning. Trots detta har länsrätten beviljat S.G. hel aktivitetsersättning under sex månader och därefter ålagt Försäkringskassan att utreda huruvida arbetsförmågan är helt nedsatt även efter juni 2009. Försäkringskassan anser mot bakgrund av den medicinska utredningen i målet att S.G:s arbetsförmåga är nedsatt med hälften under hela den aktuella perioden.
S.G. bestred bifall till överklagandet och vidhöll sin inställning.
Domskäl
Kammarrätten i Sundsvall (2010-06-15, Forkman, Helin, referent, Nihlén) yttrade: Tillämpliga bestämmelser - I 7 kap. 1 § AFL (i för målet gällande lydelse) anges följande. En försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan och som var försäkrad vid försäkringsfallet har enligt bestämmelserna i kapitlet rätt till sjukersättning eller aktivitetsersättning, om nedsättningen kan antas bestå under minst ett år. Aktivitetsersättning utges alltid för viss tid som inte får vara längre än tre år. - I 7 kap. 2 § AFL anges att aktivitetsersättning utges i en omfattning om hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels ersättning. - I 7 kap. 3 § första stycket AFL (i för målet gällande lydelse) anges följande. Vid bedömningen av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt ska beaktas den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Bedömningen ska göras efter samma grunder oavsett arten av den föreliggande nedsättningen av prestationsförmågan. Med inkomst av arbete likställs i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i hemmet. - Kammarrättens bedömning - Den första frågan kammarrätten har att ta ställning till är om S.G:s arbetsförmåga är helt nedsatt perioden januari till juni månad 2009. Den behandlande läkaren Katarina Enér har anfört att S.G:s arbetsförmåga är nedsatt på grund av smärt- och ångestproblematik, att S.G:s tillstånd har försämrats under hösten och att hon rekommenderar att S.G. får hel sjukersättning. Den försäkringsmedicinske rådgivaren Sonny Sunnerö har uppgett att S.G. bedöms kunna klara av att arbeta 50 procent inom något halvår. Sammantaget bedömer kammarrätten att den medicinska utredningen i målet utvisar att S.G:s arbetsförmåga är helt nedsatt perioden januari till juni 2009. Kammarrätten instämmer således i länsrättens bedömning avseende denna period. - Den andra frågan kammarrätten har att ta ställning till är om det, såsom Försäkringskassan anfört, finns hinder mot att bevilja hel aktivitetsersättning i sex månader. Ett beviljande av aktivitetsersättning förutsätter att den sökandes arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel under minst ett års tid. Av lagtextens ordalydelse framkommer inte att samma omfattning av arbetsförmåga måste föreligga hela tiden så länge minst en fjärdedels nedsättning i arbetsförmågan kan antas bestå under minst ett års tid. Det föreligger således inte hinder mot att, såsom länsrätten har gjort, bevilja S.G. hel aktivitetsersättning i sex månader. - Sammanfattningsvis ska överklagandet avslås. - Kammarrätten avslår överklagandet.
Högsta förvaltningsdomstolen
Försäkringskassan överklagade kammarrättens dom och yrkade att Högsta förvaltningsdomstolen skulle fastställa Försäkringskassans beslut att bevilja S.G. halv aktivitetsersättning under perioden januari 2009 - juni 2010 samt anförde bl.a. följande. Bestämmelserna om aktivitetsersättning tillämpas av myndigheten på så sätt att nivån på ersättningen bedöms hänga ihop med tidskravet, dvs. att nedsättningen av arbetsförmågan till en viss nivå ska kunna antas bestå under minst ett års tid. Försäkringskassan delar därför inte domstolarnas bedömning att aktivitetsersättning kan utgå med olika ersättningsnivåer under en och samma ersättningsperiod.
Domskäl
Högsta förvaltningsdomstolen (2011-05-23, Knutsson, Jermsten, Ståhl, Nymansson) yttrade: Skälen för avgörandet.
Av 7 kap. 1 § AFL i den för målet gällande lydelsen, framgår bl.a. följande. En försäkrad vars arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan och som var försäkrad vid försäkringsfallet har rätt till aktivitetsersättning, om nedsättningen kan antas bestå under minst ett år. Aktivitetsersättning utges alltid för viss tid, som inte får vara längre än tre år. I 7 kap. 2 § samma lag anges att aktivitetsersättning utges i en omfattning om hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels ersättning.
Högsta förvaltningsdomstolen gör följande bedömning.
Av i målet aktuella bestämmelser framgår att en försäkrad har rätt till aktivitetsersättning om arbetsförmågan på grund av sjukdom är nedsatt med minst en fjärdedel under minst ett år och att ersättningen utges allt efter arbetsförmågans nedsättning som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Det går däremot inte att utläsa något krav på att nedsättningen till en viss nivå ska kunna antas bestå under minst ett år. Något hinder mot att bevilja aktivitetsersättning enligt olika nivåer under en och samma ersättningsperiod finns därför inte så länge arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel under minst ett år. Överklagandet ska därför avslås.
Domslut
Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen avslår överklagandet.