HFD 2013 not 33

Not 33. Överklagande av Skatteverket av ett förhandsbesked ang. inkomstskatt. - I en ansökan om förhandsbesked anfördes bl.a. följande. A var med sin hustru bosatt i Spanien men vistades stadigvarande i Sverige där han var verkställande direktör i ett här verksamt aktiebolag. Till viss del hade han även arbetat i Spanien och varit omfattad av den spanska socialförsäkringen. Han hade enligt övergångsbestämmelserna i förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen möjlighet att stå kvar i spansk socialförsäkring under en tioårsperiod. I Sverige hade A beskattats för den del av lönen som avsåg arbete här och därvid medgetts allmänt avdrag för de obligatoriska socialförsäkringsavgifter som han är skyldig att betala i Spanien och som belöper på hans i Sverige beskattade lön. Han anförde att en person som är obegränsat skattskyldig i Sverige och som omfattas av svensk socialförsäkring är berättigad till skattereduktion för avgifterna vid inkomstbeskattningen, vilket var mer förmånligt än att få ett allmänt avdrag för dem. Han ifrågasatte om detta förhållande var förenligt med EU-rätten och frågade om han hade rätt till skattereduktion vid den svenska inkomstbeskattningen. Skatterättsnämnden förklarade i ett förhandsbesked den 31 oktober 2012 att A inte hade rätt till skattereduktion för de ifrågavarande avgifterna. - Skatteverket överklagade förhandsbeskedet och yrkade att det skulle fastställas. Även A överklagade och yrkade att han skulle ha rätt till skattereduktion för de spanska socialavgifterna. Han yrkade även att Högsta förvaltningsdomstolen skulle inhämta ett förhandsavgörande från EU- domstolen, om domstolen vid en preliminär bedömning kom fram till att den svenska lagstiftningen inte stod i strid med EU-rätten. -Högsta förvaltningsdomstolen (2013-05-28, Jermsten, Dexe, Ståhl, Saldén Enérus, Silfverberg): Skälen för avgörandet. Frågan i målet är om A har rätt till skattereduktion för de obligatoriska socialförsäkringsavgifter som han har betalat i Spanien och som belöper på lön som avser arbete i Sverige och som beskattas här. - Inom EU finns bestämmelser om samordning av de sociala trygghetssystemen. Genom dessa fastställs både vilken medlemsstats system för social trygghet som den enskilde ska tillhöra och var sociala avgifter till detta system ska betalas. En medlemsstat har således inte möjlighet att bestämma i vilken omfattning dess egen respektive en annan medlemsstats lagstiftning är tillämplig. Enligt EU-domstolens praxis innebär detta att en medlemsstat inte får beskatta i landet bosatta skattskyldiga, vilka i enlighet med EU:s bestämmelser betalar sina avgifter till ett socialförsäkringssystem i en annan medlemsstat, mindre förmånligt än skattskyldiga som omfattas av det egna landets system. En medlemsstat får alltså inte genom skattemässiga åtgärder söka kompensera det förhållandet att en person inte är ansluten och erlägger avgifter till statens eget system för social trygghet (se målen C-107/94, Asscher, punkterna 60 och 61 samt C-544/07, Rüffler, punkterna 83 och 85). - EU-domstolen har vidare slagit fast att EU-rätten utgör hinder för nationella bestämmelser som inte ger rätt till avdrag eller skattereduktion för socialförsäkringsavgifter som betalats inom ramen för en annan medlemsstats sociala trygghetssystem, när en sådan skatteförmån skulle ha medgetts om betalningarna gjorts till den egna medlemsstaten (se det nyssnämnda målet Rüffler, punkt 87 och mål C-314/08, Filipiak, punkt 74). I dessa mål hade de hänskjutande nationella domstolarna förklarat att de aktuella utländska socialförsäkringsavgifterna till sin natur och sitt ändamål var identiska med avgifter som betalats enligt den inhemska lagstiftningen (Rüffler, punkt 42 och Filipiak, punkt 65). - Av EU-domstolens praxis framgår således att EU-rätten under vissa förutsättningar kräver att skattereduktion medges för socialförsäkringsavgifter som betalats i andra medlemsstater. A har beträffande de aktuella spanska socialförsäkringsavgifterna uppgett att de utgörs av en allmän socialavgift, en avgift till arbetslöshetsförsäkring och en form av utbildningsavgift, att den sammanlagda avgiften uppgår till drygt sex procent av inkomsten samt att avgift inte tas ut på månadsinkomst som överstiger cirka 3 200 euro. Någon närmare beskrivning av avgifterna och vad de finansierar har dock inte lämnats. - En förutsättning för att förhandsbesked ska meddelas är att de faktiska förhållanden som ska ligga till grund för prövningen är klarlagda. De uppgifter som lämnats om de spanska avgifterna utgör inte ett så klart och fullständigt underlag att de kan läggas till grund för ett förhandsbesked. Något besked borde därmed inte ha meddelats och Skatterättsnämndens förhandsbesked ska därför undanröjas. - Mot denna bakgrund saknas skäl att inhämta ett förhandsavgörande från EU-domstolen. - Högsta förvaltningsdomstolens avgörande. Högsta förvaltningsdomstolen avslår yrkandet om att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen. - Högsta förvaltningsdomstolen undanröjer Skatterättsnämndens förhandsbesked och avvisar ansökningen. - (mål nr 6479-12, fd Magnander)