HFD 2020 not 23

Bakgrund

1. Förvaltningsrätten i Göteborg, migrationsdomstolen, beslutade den 4 februari 2020 att med stöd av 14 § femte stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, LAFD, överlämna ett mål som rör E.M.E. till Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen.

2. E.M.E. som, liksom hennes ombud, är hemmahörande i Stockholm, överklagade beslutet till Migrationsöverdomstolen och begärde samtidigt att få utveckla skälen för överklagandet. Migrationsöverdomstolen beslutade den 24 mars 2020, utan att EM.E. dessförinnan fått tillfälle att utveckla sin talan, att avvisa överklagandet med motiveringen att beslutet inte kan överklagas särskilt.

Yrkanden m.m.

3.E.M.E. ansöker om resning av Migrationsöverdomstolens beslut och yrkar att Högsta förvaltningsdomstolen ska förordna att Migrationsöverdomstolen ska ta upp hennes överklagande till prövning. Hon anför som synnerliga skäl för resning dels att hon, trots begäran, inte fått tillfälle att utveckla och slutföra sin talan i målet, dels uppenbart felaktig rättstillämpning då Migrationsöverdomstolens beslut står i strid med gällande praxis (RÅ 2003 ref. 87). E.M.E. anför vidare bl.a. att Förvaltningsrätten i Göteborg har befattat sig med saken under en längre tid.

Skälen för avgörandet

4. Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt.

5. Av 14 § femte stycket LAFD följer att en förvaltningsrätt som också är migrationsdomstol får, om det behövs av hänsyn till domstolens handläggningstider och det kan göras utan avsevärd olägenhet för någon part, lämna över mål till en annan förvaltningsrätt som också är migrationsdomstol.

6. Enligt 34 § förvaltningsprocesslagen får talan mot beslut, som inte innebär att målet avgörs, föras endast i samband med talan mot beslut i själva målet, förutom i vissa särskilt angivna situationer som inte är aktuella här.

7. Migrationsöverdomstolen har som grund för sitt avvisningsbeslut angett att en migrationsdomstols beslut att överlämna ett mål till en annan domstol är ett beslut som inte innebär att målet avgörs. Överlämnandebeslutet kan därför enligt Migrationsöverdomstolen endast överklagas i samband med överklagande av ett beslut i själva målet.

8. En domstol som enligt 14 § femte stycket LAFD lämnar över ett mål till en annan domstol för avgörande i sak har avslutat sin handläggning och skiljt målet från sig. Överlämnandebeslutet är således inte ett beslut under beredningen utan ett beslut som innebär att målet avgörs, närmast att jämföra med ett enligt fast rättspraxis överklagbart avvisnings- eller avskrivningsbeslut (jfr RÅ 2003 ref. 87).

9. Ett beslut om överlämnande kan således överklagas i vanlig ordning utan något krav på samband med överklagande av ett beslut i själva saken.

10. Mot denna bakgrund framstår Migrationsöverdomstolens rättstillämpning som oriktig. Vidare utgör det en brist att E.M.E. inte fick tillfälle att utveckla grunderna för sitt överklagande innan målet avgjordes.

11. Det beslut som resningsansökan avser är emellertid endast ett beslut om överlämnande till en annan migrationsdomstol. E.M.E:s ansökan om uppehållstillstånd har ännu inte prövats i sak. Hon kommer således att få tillfälle att i sak utveckla och slutföra sin talan vid den mottagande domstolen.

12.Sammantaget finner Högsta förvaltningsdomstolen att det inte har kommit fram synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Ansökningen om resning ska därför avslås.