MIG 2007:16

Det har inte funnits anledning att ifrågasätta att en familj som tillhör etniciteten ashkali känner fruktan för förföljelse vid ett återvändande till Kosovo. Eftersom flyktingskapsbedömning skall vara framåtsyftande och situationen för ashkalier i Kosovo förbättrats, har familjens fruktan för förföljelse vid ett återvändande emellertid inte bedömts vara välgrundad. Uppehållstillstånd har bl.a. därför inte beviljats.

A och B samt deras barn C, D, E och F ansökte om uppehålls- och arbetstillstånd, flyktingförklaring och resedokument den 1 november 2004. Till stöd för sina ansökningar uppgav de i huvudsak följande. De tillhör den etniska gruppen ashkali. B är dock av romsk etnicitet. På grund av familjens etniska tillhörighet har de under åren utsatts för först serbernas och sedan albanernas förtryck. KFOR (fredsbevarande styrkor) och UNMIK (United Nation Mission in Kosovo) kan inte göra någonting. De har ingen möjlighet att söka skydd i övriga delar av statsförbundet Serbien och Montenegro då situationen är densamma för ashkalier i hela statsförbundet.

Migrationsverket

Migrationsverket beslutade den 13 december 2005 att avslå familjens ansökan och att avvisa familjen från Sverige med i huvudsak följande motivering. Läget för mänskliga rättigheter i statsförbundet Serbien och Montenegro utom Kosovo har allmänt sett förbättrats till följd av den demokratiseringsprocess som inletts efter den tidigare regimens fall. Medan den tidigare statsapparaten uppmuntrade förtryck mot minoritetsgrupper förekommer numera inte någon systematisk diskriminering från myndigheternas sida. Den allmänna situationen i provinsen Kosovo har kontinuerligt förbättrats sedan kriget 1999. Det civila samhället har byggts upp med hjälp av insatser från FN, EU och OSSE och det finns i dag både nationell och internationell polis samt fredsbevarande styrkor på plats som kan ge skydd. I Kosovo har säkerhetsläget for personer som inte tillhör den albanska majoriteten stegvis förbättrats sedan 1999. Etniskt motiverat våld har dock förekommit. I mars 2004 utbröt våldsamma upplopp där våld främst riktades mot personer tillhörande de serbiska, romska, ashkaliska och egyptiska minoritetsgrupperna. - Personer tillhörande minoriteten ashkali har numera inte något allmänt behov av internationellt skydd och myndigheterna i Kosovo har förmåga att upprätthålla en acceptabel nivå av säkerhet i Vushtrri. Familjen har inte gjort sannolikt att myndigheterna saknar vilja eller förmåga att fullgöra de uppgifter de är satta att utföra. Den har inte heller gjort sannolikt att de vid ett återvändande till hemlandet i dag riskerar förföljelse i utlänningslagens mening. - Till stöd för denna bedömning hänvisade Migrationsverket till UNHCR:s senaste rapport "UNHCR Position on the Continued International Protection Needs of Individuals from Kosovo" från mars 2005, ett beslut av Utlänningsnämnden från den 13 maj 2005 rörande en ashakalisk man från Kosovo, samt en rapport från Sveriges ambassad i Belgrad (UD 2005-09-29). - Migrationsverket bedömde vidare att det som framkommit i ärendet om familjens hälsa inte var tillräckligt för att bevilja familjen uppehållstillstånd av humanitära skäl. Migrationsverket hade härvid beaktat vad hänsynen till barnens bästa kräver.

Länsrätten i Göteborg, migrationsdomstolen

Familjen överklagade Migrationsverkets beslut och anförde bl.a. följande. Familjen är en framgångsrik familj. A och hans syskon har varit verksamma inom familjens slakterier. Familjen levde ett gott liv i Kosovo och ägde bland annat ett antal fastigheter i Vushtrri. Efter kriget stötte de på problem, dels på grund av att folk var avundsjuka på deras framgång, dels på grund av sin etnicitet. Deras hus bombarderades vid åtminstone 20 tillfällen. Detta har både filmats och polisanmälts. Av den videokassett som ingetts framgår tydligt att det är deras hus som angripits och att det bara var poliser kvar vid huset när det brändes ned. På videokassetten finns filmupptagningar från ca 20 tillfällen, då familjen attackerats från november 1999 fram till den 17-18 mars 2004. Inspelningarna gjordes för att användas som bevis vid polisanmälan. Efter varje attack gjordes polisanmälan skriftligt, men familjen erhöll ingen hjälp. Polisanmälningarna förstördes när huset brändes ned. Efter dessa händelser bodde familjen på en flyktingförläggning där det bodde enbart ashkalier, men de angreps av albaner även där. KFOR gjorde klart för dem att styrkorna inte kunde skydda dem och att de måste lämna landet. Migrationsverket hävdar genom UNHCR att situationen i Kosovo inte är så allvarlig. UNHCR:s rapporter grundar sig på vad ashkalier, som fortfarande är kvar i Kosovo, säger. Detta översätts av albanska tolkar. För att inte råka illa ut säger de saker som passar albanerna. Det sker fortfarande övergrepp mot ashkalier i Kosovo. De poliser som var med den 17-18 mars 2004 arbetar fortfarande kvar. Ju fler ashkalier som återvänder desto större är risken att det som hände 2004 upprepas. Tillståndet i Kosovo är fortfarande sådant att man inte kan leva där som etnisk minoritet. Det finns inte tillräckliga resurser i Kosovo för att skydda varje enskild minoritetsmedlem. De litar inte på KFOR-styrkorna. Det är inte heller något liv att ständigt övervakas av KFOR. President G var den ende som visade att han verkligen ville skydda ashkalierna, men han har tyvärr avlidit. De har även haft kontakt med andra höga personer i Kosovo, t.ex. utrikesminister H samt I och J, som lovat att hjälpa dem. KFOR visade sig vara rädda och vågade inte ingripa vid övergreppen den 17-18 mars 2004. Efter dessa händelser uppmanade ledaren för de mänskliga rättigheterna i Kosovo familjen att ge sig iväg då hans organisation inte kunde hjälpa dem. För dem är det ointressant att nedbrända ashkalihus byggs upp. Albanerna vill bara genom detta visa omvärlden att man gör något positivt. Det är för övrigt endast de minsta husen som har byggts upp och husen kan brännas ned igen när som helst. Den enda möjligheten för att familjen skall kunna återvända till Kosovo är att stabilitet, fred, lugn och ro råder mellan albaner och ashkalier. KFOR vågar inte ens åka till Drenica mitt på dagen av fruktan för att angripas. - Familjen har inga släktingar kvar i Kosovo i dag. Släktingarna befinner sig alla i Sverige eller i Tyskland. A har fem syskon i Sverige, varav fyra har fått permanent uppehållstillstånd. De erhöll alla sitt uppehållstillstånd inom tio veckor från det att de anlände till Sverige. De flydde från Kosovo lite tidigare än vad A och hans familj gjorde, men åberopade samma skäl till att få stanna. Det finns även släktingar i Sverige som har fått avvisningsbeslut. Det är ej rimligt att släkten splittras. A har skadats av granatsplitter vid tre tillfällen. Han har smärta i höger fot och vänster underben och han går på Citadonbehandling. D har problem med näsan och behöver enligt läkare så småningom genomgå en operation. Han får emellertid ingen operation utan uppehållstillstånd i Sverige. - A uppger följande. I medier i Kosovo har rapporterats om ett stort antal ouppklarade mord, attentat och skottlossningar som skall ha inträffat under de senaste månaderna. Han är övertygad om att det rör sig om personer som tillhör någon av minoritetsgrupperna, eftersom namnen på offren ej nämns i rapporteringen. Hade det rört sig om albaner eller serber hade såväl offrens namn som hemort nämnts. De etniska minoritetsgrupperna hålls isolerade till 100 procent. Albanerna visar inte minsta vilja att förbättra situationen för etniska minoriteter trots att det nu gått sex år sedan kriget. De trupper som skall skydda situationen i Kosovo förklarar att de hjälper Serbien att ha kvar denna provins, samtidigt som de till albanerna säger att de skall hjälpa dem att bli fria och självständiga. Ashkalier och romer står mitt emellan och har ingen som skyddar dem. Vid ett återvändande kommer familjen att utsättas för fortsatta hotelser och trakasserier, vilket innebär att det är omöjligt för dem att leva i Kosovo. - B tillägger följande. Hon är rom och en släkting till henne deltog i kriget på serbernas sida. På grund av detta vill albanerna hämnas. Hennes släkt befinner sig därför i Danmark. Hon har bott i Vushtrri sedan hon gifte sig för ungefär 22 år sedan. Hon talar ingen serbiska överhuvudtaget. När hon talar med sin familj blandar hon albanska och romani. Under kriget var hon aldrig ute och handlade. Inte heller efter kriget vågade hon sig ut. Den enda gången hon vistades utomhus var när hon skulle föda sin yngste son, F. Hon fick då hjälp av KFOR-soldater att ta sig till sjukhuset. Idag finns det inga romer kvar i Vushtrri. - Om situationen för barnen i familjen anförs följande. C, D och E gick alla i skolan i Kosovo innan kriget, men tvingades sluta 1999 då kriget bröt ut. Efter kriget gick C och D i skolan i några dagar, men vågade sedan inte återvända dit på grund av att de mobbades av kompisar och lärare. C blev slagen flera gånger och överfallen med kniv vid ett tillfälle. Därefter vågade inget av barnen gå ut överhuvudtaget, utan stannade hemma. De tänker mycket på händelserna den 17-18 mars 2004. Här i Sverige går de i skolan. De läser och skriver och gör bra ifrån sig i skolan. De skulle tvingas börja på en mycket låg nivå i skolan om de tvingades återvända till Kosovo. De har lärt sig nästan perfekt svenska. - Till styrkande av situationen i hemlandet har familjen ingett en kopia av den skrift som de författat och undertecknat tillsammans med några andra ashkalifamiljer och överlämnat till K, chef för UNMIK, för vidarebefordran till L, samt en liknande skrift undertecknad av 45 ashkalifamiljer ställd till Röda Korset. I målet har även ingetts artiklar och rapporter, av vilka framgår att familjen är omnämnd som offer i den pågående förföljelsen mot ashkalier samt den svåra situation som fortfarande råder i Kosovo för denna etniska grupp. Vidare har ingetts en handling utfärdad av ordföranden i ashkaliernas familjeförening, där ashkaliernas nuvarande situation i Kosovo förtydligas. Till styrkande av hälsotillstånd och anpassning till Sverige har familjen slutligen ingett ett läkarintyg avseende A, två läkarintyg avseende D, två intyg från lärare avseende C, D och E, samt ett intyg från E:s fotbollstränare.

Migrationsverket bestred ändring och anförde i huvudsak följande. Det är styrkt att familjen är hemmahörande i Vushtrri i Kosovo. Säkerhetsläget i Kosovo har stabiliserats för ashkalier. Det är grundlöst att säga att rapporter och andra dokument skulle vara färgade av hur tolkar används vid översättningar. UNHCR är ett FN-organ och vet hur man använder sig av tolkar på ett sätt som är fritt från invändningar. Det finns såväl internationell som inhemsk polis på plats och situationen i provinsen förbättras stadigt. Det finns idag 20 000 ashkalier i Kosovo och 14 000 av dem har återvänt till Kosovo under den senaste tiden. Ashkaliernas representant i Vushtrri har uppgett att ingenting anmärkningsvärt har hänt sedan dessa personer återvänt. B har bott i Vushtrri sedan hon gifte sig för 22 år sedan och hennes huvudsakliga språk är albanska. Det råder en stark patriarkalisk kultur i Kosovo, vilket innebär att det är mannens förhållanden som präglar hur familjen uppfattas. B verkar vara väl integrerad och accepterad i familjen trots att hon tillhör en annan etnicitet. - Ingen av familjemedlemmarnas hälsotillstånd är av sådan allvarlig art att uppehållstillstånd kan beviljas på den grunden. De har inte heller uppnått en stark anknytning på grund av lång vistelsetid i Sverige. Barnen talar visserligen god svenska, men den omständigheten är inte tillräcklig i sig. - Migrationsverket åberopade UNHCR:s rapport "UNHCR's Position on the Continued International Protection Needs of Individuals from Kosovo" från juni 2006, s. 7, av vilken framgår att ashkalier generellt sett inte längre är i behov av internationellt skydd. Vidare åberopades bl.a. en rapport från Sveriges ambassad i Belgrad "Romer, ashkalier och egyptier i Kosovo", avsnittet om säkerhet, till stöd för att säkerhetssituationen för ashkalier generellt sett är bättre och deras rörelsefrihet i samhället är större. Slutligen hänvisades till en rapport av den 29 september 2005 från Utrikesdepartementet "Säkerhetsläget för minoriteter i kommunen Vushtrri/Vucitern, Kosovo".

Migrationsdomstolen höll muntlig förhandling i målet.

Domskäl

Länsrätten i Göteborg, migrationsdomstolen (2007-01-10, ordförande Magnusson samt nämndemännen Hamnebo och Runegrund), yttrade:

Flyktingar eller skyddsbehövande i övrigt

Flyktingar och skyddsbehövande i övrigt som befinner sig i Sverige har rätt till uppehållstillstånd (5 kap. 1 § första stycket utlänningslagen, 2005:716).

En flykting är en utlänning som befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till viss samhällsgrupp. För att räknas som flykting skall utlänningen dessutom inte kunna, eller på grund av sin fruktan inte vilja, begagna sig av sitt hemlands skydd. Detta gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen utsatts för förföljelse eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot förföljelse från enskilda (4 kap. 1 § utlänningslagen).

En utlänning som inte är att betrakta som flykting räknas som skyddsbehövande i övrigt om han eller hon befinner sig utanför sitt hemland på grund av en välgrundad fruktan att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, eller behöver skydd på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt eller på grund av andra svåra motsättningar i hemlandet känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp (4 kap. 2 § utlänningslagen).

Den fråga som i första hand skall bedömas är om familjen riskerar att utsättas för sådan allvarlig förföljelse som avses i 4 kap. 1 § utlänningslagen och därmed kan räknas som flyktingar, eller om de känner en välgrundad fruktan att utsättas för någon slags omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och därför kan beviljas uppehållstillstånd såsom skyddsbehövande i övrigt i enlighet med 4 kap. 2 § utlänningslagen.

Det är ostridigt att familjen är ashkalier och har sitt ursprung i Kosovo. Familjen har även gjort sannolikt att de under åren 1999-2004 utsatts för trakasserier, våld och hot på det sätt som påståtts. Det finns således inte heller någon anledning att ifrågasätta att familjen känner fruktan för förföljelse på grund av sin etnicitet vid ett återvändande till Kosovo. För att anses som flyktingar krävs det emellertid att deras fruktan är välgrundad, dvs. den måste ha fog för sig. Flyktingskapsbedömningen är framåtsyftande och tar sin utgångspunkt i objektiva faktorer, främst risken för förföljelse vid ett återsändande till hemlandet. En indikation på att en sådan risk för förföljelse finns är naturligt nog att den person som söker asyl tidigare har blivit förföljd. Denna omständighet räcker dock inte. Det krävs även att de missförhållanden som varit grogrund för denna förföljelse fortfarande är aktuella. En förutsättning för uppehållstillstånd i Sverige är följaktligen att förhållandena i hemlandet består och att det finns skäl att anta att sådan förföljelse kommer att upprepas.

För att bilda sig en uppfattning om situationen i hemlandet söker migrationsdomstolen stöd i bl.a. åberopad rapportering från sådana internationella organisationer som är kända för att lämna vederhäftiga beskrivningar i olika hänseenden. Av de rapporter som Migrationsverket hänvisat till framgår bl.a. följande. Den personliga säkerheten i Kosovo har gradvis förbättrats. Situationen bedöms vara stabil, men spänd. För ashkalier och egyptier är säkerhetssituationen generellt sätt bättre och deras rörelsefrihet i samhället större. De ashkalier från Vushtrri som utsattes för mobbens attacker i mars 2004 har fått sina hus återuppbyggda. En del av de utsatta familjerna har återvänt till sina hem medan andra har sålt sina hus och sökt sig utomlands. Ursprungligen fanns 68 familjer (258 personer) boende i det återvändandeprojekt för ashkalier som drabbades särskilt hårt under oroligheterna i mars 2004. Enligt uppgift har 10-12 av dessa familjer (ca 67-70 personer) återvänt till sina hem. Enligt uppgift är 6-8 ashkalier från Vushtrri rapporterade som försvunna sedan 1999 och inget är känt om deras öde. Antalet personer från minoritetsgrupper som arbetar vid "the Central Institutions of Provisional Self-Government (PISG) och "the Kosovo Protection Corps" (KPC) har ökat. En kommission för att övervaka minoriteters tillgång till samhällsservice har inrättats. Polisverksamheten i Kosovo utövas av den lokala "Kosovo Police Service" (KPS) och den internationella "UNMIK-polisen". KPC har på de återvändande ashkaliernas egen begäran upprättat en viss bevakning av kommunen Vushtrri. De internationella samfunden arbetar kontinuerligt med att få minoritetsgrupper att återvända till Kosovo och ashkaliernas representant i Vushtrri har uppgett att det inte inträffat några säkerhetsincidenter sedan de återvänt till sina hem.

Mot bakgrund av dessa rapporter samt med hänsyn till vad som framkommit i målet i övrigt konstaterar migrationsdomstolen att förhållandena i Vushtrri, Kosovo, i jämförelse med år 2004 successivt har förbättrats. Som framgår av rapporterna har säkerhetssituationen för ashkalier generellt sett blivit bättre och deras rörelsefrihet i samhället har blivit större. Migrationsdomstolen finner därmed att familjen inte kan anses ha en välgrundad fruktan för förföljelse vid ett återvändande. Myndigheterna i Kosovo bör ha såväl vilja som förmåga att bereda familjen skydd mot den typ av förföljelse och brottslighet som de har utsatts för tidigare. De är således inte att betrakta som flyktingar. Mot bakgrund av vad som har framkommit i målet anser migrationsdomstolen inte heller att familjen är att anse som skyddsbehövande i övrigt.

Uppehållstillstånd på annan grund

Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund får tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen skall särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet (5 kap. 6 § första stycket utlänningslagen).

Ingen av familjemedlemmarnas hälsotillstånd kan anses vara av så allvarligt slag att det i sig utgör grund får uppehållstillstånd. Omständigheterna är inte heller sådana att familjen kan sägas ha uppnått någon stark anknytning till svenska förhållanden. Barnen går visserligen i skolan och har lärt sig tala svenska, men den omständigheten är inte tillräcklig. Vidare kan situationen i hemlandet inte anses vara sådan att en avvisning framstår som olämplig. Vid en sammantagen bedömning av samtliga omständigheter i målet finner migrationsdomstolen att det även saknas förutsättningar att bevilja familjen uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter.

Migrationsdomstolen har vid sin bedömning särskilt beaktat de omständigheter som ligger till grund för D, E och F:s ansökningar och inte funnit att hänsynen till barnens hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt med tillräcklig styrka talar får en annan utgång i målet (jfr 1 kap. 10 § utlänningslagen). Av det ovan anförda följer att överklagandet skall avslås. - Migrationsdomstolen avslår överklagandet.

Nämndemannen Jervhäll var skiljaktig och anförde: I likhet med övriga ledamöter av rätten anser jag inte att de skäl som familjen har åberopat till stöd för sin ansökan om uppehållstillstånd är tillräckliga för att de skall betraktas som flyktingar eller skyddsbehövande i övrigt. De har emellertid varit med om fruktansvärda upplevelser i sitt hemland i form av etnisk rensning. Det är således orimligt att kräva att de skall återvända dit. Om KFOR-styrkorna inte har lyckats skydda dem tidigare anser jag inte att det är troligt att de skall kunna skydda dem nu. Familjen förefaller även ha anpassat sig väl till Sverige. Barnen talar bra svenska och hela familjen verkar ha en stark vilja att integreras i det svenska samhället. Vid en sammantagen bedömning av samtliga omständigheter i målet anser jag därför att familjen bör beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter.

A, B, C, D, E och F överklagade domen till Migrationsöverdomstolen och yrkade att de skulle beviljas uppehållstillstånd, flyktingförklaring och resedokument. Som grunder åberopade de att de uppfyller kraven för att betraktas som flyktingar eller i vart fall som skyddsbehövande i övrigt. De åberopade även till stöd för sin talan synnerligen ömmande omständigheter och anförde i huvudsak följande. Migrationsdomstolen har gjort en felaktig bedömning. Deras fruktan för att återvända till Kosovo är välgrundad. Före kriget bodde 350 ashkalifamiljer i Vushtrri, Kosovo. Efter kriget fanns endast nio familjer kvar, varav sex tillhörde familjen. Mellan åren 2002 och 2003 återvände några ashkalifamiljer till Vushtrri och 2003 fanns det som mest 67 ashkalifamiljer där. Efter händelserna i mars 2004 lämnade samtliga ashkalier Vushtrri. Intentionerna från UNHCR, UNMIK, KFOR m.fl. är säkert goda. UNMIK- polisen försöker säkerligen göra vad den kan för att skydda minoriteterna, men den lokala polisen, KPS, är inte att lita på. Albanska poliser och politiker hyser samma misstro och djupt rotade negativa uppfattning om minoriteter och icke-albaner som den albanska allmänheten. Det finns inget som talar för att situationen ändrats på ett varaktigt sätt. Enligt rapporterna är situationen stabil men spänd, vilket också uppgavs innan mars 2004. Det kan därför med fog antas att samma sak kan hända igen och skulle det ske är det osannolikt att de poliser, som tidigare varit UCK-soldater, som var med och plundrade och brände ner deras fastigheter i mars 2004, nu skulle skydda dem och ge dem trygghet. De försökte i det längsta att kämpa för att kunna vara kvar i Kosovo, medan albanerna kämpade för att fördriva dem. Det var en ständig kamp som de till slut förlorade. Även om det inte inträffat några säkerhetsincidenter riktade mot ashkalier som återvänt till Vushtrri, så finns ett flertal andra rapporter om angrepp mot ashkalier och andra minoriteter i Kosovo. De kan omöjligen tänka sig att albanerna skulle låta dem bygga upp ett nytt affärsimperium. Det troligaste och mest sannolika är att albanerna ånyo kommer att göra allt för att fördriva dem från Vushtrri eller var helst de försöker etablera sig i Kosovo. Förutom att de är ashkalier och tillhör en välkänd familj försämras deras situation i hemlandet ytterligare av att de lever i ett blandäktenskap. B är av romsk härkomst och hennes syskon och föräldrar har beviljats asyl i Danmark. Vid bedömningen skall även beaktas att de vistats i Sverige under förhållandevis lång tid och att framför allt barnen fått en stark anknytning till Sverige genom skolgång och goda språkkunskaper i svenska. - Till styrkande av att situationen i Kosovo inte är säker för familjen har ingetts fyra rapporter från Internet om angrepp mot ashkalier och andra minoriteter.

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2007-04-03 Wahlqvist, Engquist, Gylling Lindkvist, referent), yttrade:

Migrationsöverdomstolen meddelar prövningstillstånd och gör följande bedömning.

Även med beaktande av vad A, B, C, D, E och F anfört och åberopat till stöd för sitt överklagande instämmer Migrationsöverdomstolen i migrationsdomstolens bedömning. Överklagandet skall därför avslås.

Domslut

Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet.