MIG 2008:22

För att beviljas uppehållstillstånd som tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, krävs ett särskilt EG-uppehållstillstånd som är utfärdat i enlighet med rådets direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning och förordning (EG) nr 1030/2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredje land.

A, B och deras två gemensamma minderåriga barn C och D, samtliga medborgare i f.d. stadsförbundet Serbien och Montenegro, ansökte den 30 mars 2007 om uppehållstillstånd i Sverige i första hand såsom varaktigt bosatta i en annan EU-stat (Italien) och i andra hand på grund av synnerligen ömmande omständigheter.

Länsrätten i Skåne län, migrationsdomstolen

Migrationsverket beslutade den 11 oktober 2007 att avslå ansökningarna och förordnade att familjen skulle avvisas. Som skäl för beslutet angav Migrationsverket att familjen inte uppvisat ett gällande EU- uppehållstillstånd som varaktigt bosatt i annan EU-stat samt att det inte hade framkommit några omständigheter som var att betrakta som synnerligen ömmande. Verket anförde även att det inte heller fanns några andra skäl för uppehållstillstånd.

A, B, C och D överklagade beslutet till migrationsdomstolen och anförde bl.a. följande. De kommer ursprungligen från Serbien men bodde i Italien under åren 1999 till 2007. Efter att ha beviljats permanent uppehållstillstånd i Italien i februari 2007 sålde de allt de ägde och reste till Sverige. De kontaktade det svenska konsulatet i Trieste och fick beskedet att de hade rätt att bo i Sverige om de kunde försörja sig själva. De kontaktade också polisen i Trieste och fick beskedet att det inte förelåg några hinder för dem att flytta till Sverige. Det är omöjligt för dem att få fram ytterligare bevis rörande uppehållstillstånd i Italien. Det föreligger vidare sådana synnerligen ömmande omständigheter som gör att de bör beviljas uppehållstillstånd i Sverige eftersom deras anknytning till Sverige har blivit mycket stor genom bl.a. arbete, skola, köp av bil och egen lägenhet. Det skulle drabba dem utomordentligt hårt om de tvingades lämna Sverige.

Migrationsverket bestred bifall till överklagandet.

Länsrätten i Skåne län, migrationsdomstolen (2008-02-01, ordförande Emanuelsson samt tre nämndemän), avslog överklagandet och yttrade: För att en tredjelandsmedborgare som är bosatt i en annan EU-stat ska kunna beviljas uppehållstillstånd i Sverige grundat på reglerna om varaktigt bosatta är det enligt 4 kap. 9 § utlänningsförordningen (2006:97) en grundförutsättning att vederbörande har ett giltigt pass eller identitetskort och att han eller hon har ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat.

Tredjelandsmedborgares ställning som varaktigt bosatt och de rättigheter som följer med ställningen regleras inom EG-rätten genom Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (direktivet om varaktigt bosatta).

Av direktivets artikel 7 framgår att en ansökan om att erhålla ställning som varaktigt bosatt ska lämnas in och prövas i det land där tredjelandsmedborgaren är bosatt. En tredjelandsmedborgare som beviljas ställning som varaktigt bosatt ska enligt direktivets artikel 8.2 erhålla ett särskilt EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta. Det särskilda EG-uppehållstillståndet kan enligt direktivets artikel 8.3 utfärdas i form av ett klistermärke eller en separat handling. Det ska utfärdas i enlighet med reglerna och standardmodellen i Rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredje land. Under rubriken ”typ av tillstånd” ska medlemstaterna ange ”varaktigt bosatt inom EG”. Uppehållstillstånd som utfärdas på förmånligare villkor än de som anges i direktivet grundar enligt direktivets artikel 13 inte rätt till bosättning i andra medlemsstater. Den tredjelandsmedborgare som önskar bosätta sig i annan medlemsstat med stöd av direktivet om varaktigt bosatta ska enligt artikel 15 ansöka om uppehållstillstånd i den andra medlemsstaten och ska till ansökan bifoga uppehållstillståndet som varaktigt bosatt.

Sammanfattningsvis kan således tredjelandsmedborgare erhålla ställning som varaktigt bosatt efter ett formellt förfarande med ansökan och särskild prövning av myndigheterna i den EU-stat där vederbörande är bosatt. I det fall ansökan beviljas ska ett särskilt EG-uppehålls- tillstånd, enligt de kriterier som ovan angivits, utfärdas till tredjelandsmedborgaren.

A, B, C och D har permanent uppehållstillstånd i Italien. Ett permanent uppehållstillstånd utfärdas i regel på förmånligare villkor än de som anges i direktivet om varaktigt bosatta och utan det särskilda prövningsförfarandet och kan därför inte jämställas med ett EG- uppehållstillstånd. Ett permanent uppehållstillstånd medför därmed inte heller någon rätt till bosättning i andra stater. A, B, C och D har emellertid gjort gällande, att de utöver att de har permanent uppehållstillstånd i Italien, uppfyller de krav som ställs för en ställning som varaktigt bosatta och har till stöd för att de beviljats ett EG-uppehållstillstånd inlämnat en kopia på en handling som utfärdats av statspolisen i Trieste. Denna handling uppfyller emellertid inte de kriterier som ovan angivits avseende EU-uppehållstillstånd. A, B, C och D kan därmed inte anses ha styrkt sin ställning som varaktigt bosatta i en annan EU-stat, varför de inte kan erhålla uppehållstillstånd i Sverige på denna grund.

Redan av ordalydelsen i 5 kap. 6 § utlänningslagen framgår att tillståndsgrunden synnerligen ömmande omständigheter är av undantagskaraktär. Även i praxis har utrymmet för att bevilja uppehållstillstånd med stöd av bestämmelsen varit mycket begränsad. En samlad bedömning av familjens situation där deras vistelsetid i Sverige, anpassning till det svenska samhället och deras situation i hemlandet har beaktats leder inte till slutsatsen att uppehållstillstånd kan beviljas dem med stöd av 5 kap. 6 § utlänningslagen. Överklagandet ska således avslås.

A, B, C och D överklagade migrationsdomstolens dom till Migrationsöverdomstolen och anförde bl.a. följande. De vitsordar att det föreligger tveksamheter huruvida de ska anses som varaktigt bosatta i en EU-stat, vilket får anses vara skälet till att Migrationsöverdomstolen beviljat prövningstillstånd. De har kommit till Sverige efter att ha sålt sina tillgångar i Italien och de har både från lokal polismyndighet i Italien och från svenska myndigheter bibringats uppfattningen att de har rätt att arbeta i Sverige på de handlingar de haft med sig när de lämnade Italien. Några andra handlingar går inte att få. Mot bakgrund av den relativt långa tid de vistats i Sverige, att B har en heltidsanställning och goda vitsord från sin arbetsgivare samt att C och D går i skola här och därigenom fått en särskild anknytning till Sverige, bör de i vart fall beviljas uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter.

Migrationsverket bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. A, B, C och D har inte styrkt sin ställning som varaktigt bosatta i en annan EU-stat, varför de inte har rätt till uppehållstillstånd på den grunden. Det saknas vidare bevisning för påståendet att de skulle ha vilseletts av italiensk polis och av svenska myndigheter. Med hänsyn till den betydlig längre vistelsetiden i Italien måste deras anknytning till Italien bedömas som starkare än anknytningen till Sverige. De har inte anfört sådana omständigheter att de har rätt till uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter. När det gäller avlägsnandefrågan anser Migrationsverket att verket borde ha fattat beslut om utvisning i stället för beslut om avvisning.

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2008-05-29, Rolén, Gylling Lindkvist och Erliksson, referent), yttrade:

Uppehållstillstånd för tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat:

Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning reglerar bl.a. villkoren för tredjelandsmedborgares bosättning i en annan medlemsstat. Ett huvudsyfte med direktivet är att tredjelandsmedborgare som är etablerade i en medlemsstat ska kunna röra sig fritt över de inre gränserna på ett enklare sätt än vad som tidigare varit möjligt. Enligt punkten 2 i ingressen till direktivet bör den rättsliga ställningen tillnärmas den som medlemsstaternas medborgare åtnjuter.

Av artikel 7 i direktivet framgår att en ansökan om att erhålla ställning som varaktigt bosatt ska lämnas in och prövas i det land där tredjelandsmedborgaren är bosatt. En tredjelandsmedborgare som beviljas ställning som varaktigt bosatt ska enligt artikel 8.2 erhålla ett särskilt EG-uppehållstillstånd, som enligt artikel 8.3 ska utfärdas i form av ett klistermärke eller en separat handling. Det ska vidare utfärdas i enlighet med reglerna och standardmodellen i rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland.

Enligt artikel 15.2 i direktivet får en medlemsstat, som villkor för att bevilja uppehållstillstånd för en tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i annan medlemsstat, kräva att tredjelandsmedborgaren visar upp bevis på stabila och regelbundna försörjningsmedel som är tillräckliga för att han eller hon ska kunna försörja sig själv och sina familjemedlemmar utan hjälp från systemet för socialt bistånd. Vidare får villkor uppställas om att det finns en sjukförsäkring avseende alla risker i det andra landet som medborgarna där normalt omfattas av.

Medlemsstaterna får enligt artikel 13 i direktivet utfärda uppehållstillstånd som gäller permanent eller tills vidare på förmånligare villkor än de som enligt direktivet gäller för ställning som varaktigt bosatt tredjelandsmedborgare. Sådana uppehållstillstånd ger emellertid inte rätt till bosättning i andra medlemsstater.

Den svenska utlänningslagstiftningens bestämmelser om uppehållstillstånd på grund av ställning som varaktigt bosatt tredjelandsmedborgare i en annan EU-stat har sin grund i direktiv 2003/109/EG.

Genom 5 kap. 23 § tredje stycket utlänningslagen (2005:716) har regeringen bemyndigats att meddela föreskrifter om när uppehållstillstånd får ges till en tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat och till anhöriga till en sådan utlänning.

Enligt 4 kap. 9 § första stycket utlänningsförordningen (2006:97) ska uppehållstillstånd beviljas en utlänning som visar upp ett giltigt pass eller identitetskort och som är tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat, under vissa i paragrafen särskilt angivna förutsättningar, såsom att tredjelandsmedborgaren är arbetstagare eller i övrigt har tillräckliga medel för sin försörjning m.m.

Av 4 kap. 16 a § utlänningsförordningen följer att en utlänning som på ett sätt som avses i 3 a kap. 2 § utlänningslagen är familjemedlem till en tredjelandsmedborgare med ställning som varaktigt bosatt i en annan EU-stat ska beviljas uppehållstillstånd under förutsättning att den tredjelandsmedborgare som utlänningen har anknytning till uppfyller något av villkoren för uppehållstillstånd i 4 kap. 9 § första stycket utlänningsförordningen.

Fråga i målet är om A, B, C och D kan anses ha förvärvat ställning som varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare i en annan EU-stat (Italien), vilket är en grundläggande förutsättning för att pröva om rekvisiten i övrigt för uppehållstillstånd enligt 4 kap. 9 § utlänningsförordningen är uppfyllda.

Migrationsöverdomstolen gör följande bedömning.

Vare sig utlänningslagen eller utlänningsförordningen innehåller bestämmelser om på vilket sätt en utlänning har att visa att han eller hon innehar ställning som varaktigt bosatt tredjelandsmedborgare i en annan EU-stat.

Av artikel 2 g i direktiv 2003/109/EG framgår emellertid att ett EG- uppehållstillstånd för varaktigt bosatta är ett uppehållstillstånd som utfärdas av den berörda medlemsstaten när en sökande förvärvat ställning som varaktigt bosatt där. Som tidigare redogjorts för föreskrivs i artikel 8.3 i direktivet att ett EG-uppehållstillstånd för varaktigt bosatta kan utfärdas i form av ett klistermärke eller en separat handling. Det ska utfärdas i enlighet med reglerna och standardmodellen i rådets förordning (EG) nr 1030/2002. Under rubriken ”typ av tillstånd” ska medlemstaterna ange ”varaktigt bosatt inom EG”. Av nämnd EG- förordning framgår hur klistermärket eller den separata handlingen ska se ut. Enligt artikel 15.4 i direktivet ska ansökan om uppehållstillstånd i en annan medlemsstat åtföljas av uppehållstillståndet som varaktigt bosatt.

Migrationsöverdomstolen finner mot denna bakgrund, att en utlänning som ansöker om uppehållstillstånd och åberopar ställning som varaktigt bosatt tredjelandsmedborgare i en annan EU-stat, måste styrka detta genom att uppvisa ett EG-uppehållstillstånd som är utfärdat i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 8.3 i direktivet 2003/109/EG och förordning (EG) nr 1030/2002 för att kunna beviljas uppehållstillstånd med stöd av 4 kap. 9 § utlänningsförordningen.

A, B, C och D har uppvisat bevis om permanent uppehållstillstånd i Italien men har inte inkommit med bevis gällande ställning som varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare. Ett permanent uppehållstillstånd i en annan EU-stat får enligt artikel 13 i direktivet utfärdas på förmånligare villkor än ett EG-uppehållstillstånd och utan det prövningsförfarande som anges i artiklarna 4-7 i direktivet (t.ex. krav på minst fem års laglig bosättning inom medlemstatens territorium, stabila och regelbundna försörjningsmedel samt giltig sjukförsäkring). Ett permanent uppehållstillstånd i Italien kan således inte jämställas med ett EG-uppehållstillstånd. Då de inte uppvisat ett EG- uppehållstillstånd kan de inte beviljas uppehållstillstånd i Sverige såsom varaktigt bosatta tredjelandsmedborgare.

Synnerligen ömmande omständigheter:

Enligt 5 kap. 6 § utlänningslagen får om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen ska särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situationen i hemlandet. Barn får beviljas uppehållstillstånd enligt denna paragraf även om de omständigheter som kommer fram inte har samma allvar och tyngd som krävs för att tillstånd ska beviljas vuxna personer.

Tillståndsgrunden synnerligen ömmande omständigheter är av undantagskaraktär och bestämmelsen ska tillämpas restriktivt. Vid en prövning enligt lagrummet ska det göras en sammanvägd bedömning av omständigheterna. Det krävs att omständigheterna är sådana att utlänningens sammanvägda situation framstår som synnerligen ömmande (jfr MIG 2007:15 och MIG 2008:3).

A, B, C och D har vistats i Sverige sedan 2007. De har således, även med beaktande av att barn berörs av prövningen, vistats en relativt kort tid i Sverige. Migrationsöverdomstolen finner att de omständigheter som åberopats i målet inte är sådana att skäl föreligger att bevilja dem uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter.

Avlägsnandebeslutet:

Enligt 8 kap. 5 § utlänningslagen får ett beslut om avvisning i första instans inte fattas senare än tre månader efter det att den första ansökan om uppehållstillstånd gjorts efter ankomsten till Sverige. Eftersom familjen ansökte om uppehållstillstånd den 30 mars 2007 och Migrationsverkets beslut fattades den 11 oktober 2007 ska avlägsnandebeslutet rätteligen vara utvisning enligt 8 kap. 7 § utlänningslagen.

Överklagandet ska således avslås med den ändringen att A, B, C och D utvisas i stället för att avvisas. Som framgår av migrationsdomstolens dom ska beslutet att utvisa dem verkställas genom att de reser till Italien, om inte de visar att ett annat land kan ta emot dem.

Domslut

Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen avslår överklagandet med den ändringen av Migrationsverkets beslut och migrationsdomstolens dom att A, B, C och D ska utvisas.