MIG 2009:22

A, medborgare i Japan, hade uppehållstillstånd i Sverige för studier. Under studietiden träffade hon C, medborgare i Nederländerna, bosatt med permanent uppehållstillstånd i Sverige, med vilken hon blev gravid. Efter att ha fått avslag på ansökan om förlängt uppehållstillstånd på grund av studier återvände A till Japan där hon födde sonen B, som blev medborgare i Nederländerna. A återvände till Sverige tillsammans med sonen B och flyttade ihop med C. Efter en tid separerade A och C. A hade ensam vårdnad om B och C hade endast begränsat umgänge med B. A ansökte för sin och B:s räkning om uppehållstillstånd på grund av anknytning till C med stöd av 5 kap. 3 § utlänningslagen (2005:716). Migrationsverket avslog ansökningarna den 20 december 2007 och beslutade att A och B skulle utvisas. I beslutet prövade Migrationsverket även om det förelåg förutsättning för registrering av uppehållsrätt för A och B såsom varandes familjemedlemmar till EES-medborgaren C. Migrationsverket fann att förutsättning för registrering saknades då ingen faktisk familjerelation upprätthölls såsom lagen krävde. A och B överklagade beslutet. Efter att ha hållit muntlig förhandling i målet biföll migrationsdomstolen överklagandet den 22 april 2008 och beviljade A och B permanent uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen. Migrationsverket överklagade domen. Migrationsöverdomstolen beviljade prövningstillstånd och beslutade den 22 september 2008 att undanröja migrationsdomstolens dom och återförvisa målet till migrationsdomstolen för ny handläggning. Det hade framkommit att migrationsdomstolen inte hade gjort någon kontroll av om A var registrerad på spärrlistan som avses i 3 § första stycket 2 i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem.

Länsrätten i Skåne län, migrationsdomstolen (2009-03-24, ordförande Lindblom), avslog i dom den 24 mars 2009 överklagandet. Domstolen konstaterade att det var ostridigt att C var far till B och att C hade permanent uppehållstillstånd i Sverige, vidare att det var ostridigt att A hade ensam vårdnad om B samt att A och C inte hade för avsikt att bo tillsammans. Under sådana omständigheter fann migrationsdomstolen att det inte förelåg förutsättning att bevilja B uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 § första stycket 2 a utlänningslagen. Inte heller förelåg förutsättning att bevilja A och B uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 3 a § tredje stycket 3 utlänningslagen. Migrationsdomstolen anförde vidare att ett beslut om utvisning av en EES-medborgare ska föregås av en prövning av om utlänningen har uppehållsrätt. Domstolen konstaterade att C hade uppehållsrätt och att även en make eller sambo och släkting i rakt nedstigande led till EES-medborgaren om den följer med eller i Sverige ansluter sig till EES-medborgaren har uppehållsrätt. Mot bakgrund av att A hade ensam vårdnad om B och att hon inte bodde eller hade för avsikt att bo med C, samt att hon heller inte avsåg att låta B bo med C, fann migrationsdomstolen att A och B inte hade uppehållsrätt enligt 3 a kap. 2 § utlänningslagen. Migrationsverket hade därför haft fog för sitt utvisningsbeslut. Slutligen fann domstolen att det inte förelåg synnerligen ömmande omständigheter som grund för uppehållstillstånd.

A överklagade domen och yrkade att Migrationsöverdomstolen skulle bevilja henne och B permanent uppehållstillstånd. Hon anförde i huvudsak följande. Det har inte tidigare prövats i vilken utsträckning ett umgänge kan läggas till grund för uppehållstillstånd såsom särskild anknytning till Sverige. Det saknas många förutsättningar för att fallet ska kunna prövas som ett "rent" anknytningsärende bl.a. genom B:s fars avsaknad av svenskt medborgarskap, B:s, men inte A:s medborgarskap i Nederländerna m.m.