MIG 2010:7

När ett avlägsnandebeslut har preskriberats och utlänningen därefter ansöker om asyl på nytt och åberopar skyddsskäl gäller presumtionen att utlänningen har rätt till bistånd av ett offentligt biträde.

Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen

A reste enligt egen uppgift in i Sverige den 13 oktober 2003 och ansökte om asyl följande dag. Han åberopade som skyddsskäl att han misshandlats av myndighetspersoner i sitt hemland, Vietnam, och att han riskerade att fängslas eftersom han lämnat detta olagligt. Migrationsverket avslog ansökan den

14 november 2003 och förordnade bl. a. att A skulle avvisas. Utlänningsnämnden avslog den 11 december 2003 A:s överklagande av verkets beslut. Sedan avvisningsbeslutet preskriberats ansökte A den 13 maj 2008 åter om asyl. Migrationsverket avslog den 26 september 2008 ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd och utvisade A med omedelbar verkställighet. I skrivelse till Migrationsverket den 8 oktober 2008 ansökte A om uppehållstillstånd enligt 4 kap. 2 § utlänningslagen (2005:716) och begärde att offentligt biträde skulle förordnas för honom. Verket avslog i beslut den

17 november 2008 begäran om offentligt biträde. Som skäl för sitt beslut anförde verket att A:s åberopade skäl redan hade prövats vid flera tillfällen av svenska myndigheter och att han inte hade åberopat något som föranledde att han skulle vara i behov av ett offentligt biträde.

Migrationsverket överlämnade därefter A:s ansökan av den 8 oktober 2008 till Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen, och angav i yttrande att saken gällde överklagande av verkets beslut den 26 september 2008 att avslå A:s ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd. Sedan migrationsdomstolen begärt ett klarläggande från A:s ombud anförde denne att de skrivelser som ingivits i målet hos domstolen avsåg överklagande dels av verkets beslut den 26 september 2008, dels verkets beslut den 17 november 2008 angående offentligt biträde.

Länsrätten i Stockholms län, migrationsdomstolen (2009-12-17, ordförande Lundblad) avslog överklagandet och fann, i likhet med Migrationsverket, att A saknade behov av offentligt biträde.

A överklagade migrationsdomstolen dom och yrkade att ett offentligt biträde ska förordnas för honom.

(Målet gällande uppehållstillstånd m.m. var alltjämt pågående hos migrationsdomstolen och fick anses innefatta talan om status som skyddsbehövande.)

Domskäl

Kammarrätten i Stockholm, Migrationsöverdomstolen (2010-04-22, Trägård, Råberg och Jansson, referent), yttrade:

Av 18 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen framgår att offentligt biträde ska förordnas i mål och ärenden om utvisning för den som åtgärden avser, om det inte måste antas att behov av biträde saknas.

I mål om uppehållstillstånd, där en utlänning åberopar skyddsbehov och frågan om utvisning aktualiseras, gäller presumtionen att utlänningen har rätt till bistånd av ett offentligt biträde (se MIG 2006:2).

Frågan om rätten till rättsligt bistånd och biträde i asylmål behandlas också i Rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (asylprocedurdirektivet). Enligt artikel 15.2 i direktivet ska medlemsstaterna, om den beslutande myndigheten har fattat ett beslut som går den enskilde emot, se till att kostnadsfritt rättsligt bistånd och/eller biträde beviljas på begäran. Medlemstaterna får emellertid i sin nationella lagstiftning föreskriva vissa undantag (punkten 3). Enligt artikel 43 i direktivet ska medlemsstaterna ha satt i kraft bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa vad som föreskrivs i artikel 15 senast den 1 december 2008. Riksdagen har med anledning av direktivet beslutat att föra in en ny paragraf i utlänningslagen, 18 kap. 1 a §, vilken trädde i kraft den 1 januari 2010. Bestämmelsen innebär att det finns en rätt till offentligt biträde även om den beslutande myndigheten beviljat sökanden uppehållstillstånd i de fall beslutet innebär ett avslag ifråga om yrkad statusförklaring (se prop. 2009/10:31

s. 194).

Migrationsöverdomstolen gör följande bedömning.

Den presumtion om rätt till offentligt biträde som föreligger i asylmål är stark. I förarbetena till bestämmelsen i 18 kap. 1 a § utlänningslagen anges att offentligt biträde i praktiken förordnas i alla asylärenden om ansökningarna inte anses vara uppenbart ogrundade eller på annat sätt okomplicerade (se a. prop. s. 194).

A ansökte om asyl på nytt efter det att det tidigare beslutet att avvisa honom preskriberats. Migrationsöverdomstolen konstaterar att det vid tidpunkten för migrationsdomstolens nu aktuella avgörande passerat mer än sex år sedan Utlänningsnämnden fastställde Migrationsverkets avvisningsbeslut. Under en så pass lång tidsperiod kan det uppkomma såväl nya asylskäl som andra skäl som skulle kunna utgöra grund för att bevilja uppehållstillstånd. Skälen kan vara av sådan karaktär att en enskild asylsökande kan behöva hjälp av ett offentligt biträde för att lägga fram dem. Migrationsöverdomstolen noterar även att Migrationsverket i nu aktuellt asylärende endast haft ett inledande förhör med A och att det av ansökningsprotokollet från den 13 maj 2008 framgår att han informerats om att det eventuellt skulle förordnas ett offentligt biträde för vilket han skulle få utveckla sina asylskäl och att verket i annat fall skulle komma att kalla honom till muntlig handläggning. Migrationsverket har därefter kallat A till samtal och efter samtalet har det upprättats en tjänsteanteckning dagtecknad den 19 september 2008 av vilken det framgår att samtalet inte rör hans skäl för uppehållstillstånd. Han har således varken genom eget biträde eller verkets försorg fått hjälp med att bedöma och lägga fram eventuella sådana skäl.

Migrationsöverdomstolen finner sammantaget att det vid tidpunkten för Migrationsverkets och migrationsdomstolens avgöranden måste anses ha stått klart att det inte förelåg skäl att frångå ovannämnda presumtion om offentligt biträde. Migrationsdomstolen borde således ha förordnat ett offentligt biträde för A i fråga om utvisning och status som skyddsbehövande.

Domslut

Migrationsöverdomstolens avgörande. Migrationsöverdomstolen undanröjer migrationsdomstolens dom och visar målet åter till migrationsdomstolen för ny handläggning.